tisdag, april 30, 2024

Valborgsmässoafton ...

.. avnjuter vi i stugan i skogen vid havet, tillsammans med bo- och bergfink, grå- och grönsiska, kuttrande ringduvor, blåmesar, talgoxar, svartmesar, nötskrikor, hackspettar med flera.

En sol glimtar till då och värmer gott på västra terrassen till eftermiddagskaffet. 

Valborgsmiddagen blir traditionsenligt en jättegod ärtsoppa. Punsch därtill. 
Enkelt medan solen sakta sänker sig och går ner efter klockan nio ikväll.


*****

Våren ...

.. är här. 

Snart kan vi sitta på parkbänkarna.


*****

måndag, april 29, 2024

Det känns ...

.. som att det senaste halvåret har varit, om inte det sämsta, så ett av de sämsta jag har upplevt. I alla fall när det gäller vädret. Sedan har vi ju förstås krig och elände därtill, och det gör ju inte tillvaron bättre.

Men närmast är tack och lov vädret. Jag gillar alla årstider. Men den här vintern skulle jag vilja lägga i en hög och bränna upp. Nu får man ju inte det heller, enligt de nya bestämmelser som nyligen nått oss. 

Snön kom trevligt nog rätt tidigt. Hela november var vit. Sedan hade vi rekordtemperaturer på minussidan vid olika perioder, men även på plus. Stadigt ostadigt, skulle man kunna säga. Och det fortsatte. Gråväder till minst 85 procent av tiden. Ofta blåsigt. 

April lockar inte heller, mer än vid några mycket enstaka tillfällen. Snart har gråtäcket lagts över oss igen. 

Nää - nu får vädret ta och skärpa sig! 

Vanlig syn i vinter. Bild från 24 februari.
*****


lördag, april 27, 2024

Två Miriam ...

.. och en irländsk triangel fyllde lördagskvällen med TV. 

Miriam Margolyes åkte runt i Australien via Kunskapskanalen. Sista avsnittet av tre. Intressanta inblickar i vardagen där. Med humor. 

Miriam Bryant gästade Niklas Strömstedt i Tack för musiken. Jag gillar henne. Bra röst. Vettiga tankar om både det ena och det andra.

Ingen Miriam i den irländska spänningsserien Dödens triangel. Men bra ändå.

*****

fredag, april 26, 2024

Brandmannen

En tvetydig titel på en mångtydig berättelse. Brandmannen, som legat en tid på mitt sängbord, är nu avslutad. 

Den var som sagt mångtydig. Och därmed lite nyfikenhetsväckande. Vad handlade det om, egentligen? Ja - det kommer en lösning, ett besked i slutet av boken, som också överraskar på sätt och vis. Lyckligt slut? Nja - kanske inte.

Ulf Kvenslers Sarek som jag läste för något år sen (eller är det två) blev mer gastkramande. Brandmannen når inte riktigt fram på samma sätt. 

Men läsvärd. Jodå. 


*****

torsdag, april 25, 2024

Frysen fylld

Det kött vi äter är till 99 procent närproducerat. Skulle aldrig för mitt liv köpa något som slaktats i Brasilien. 

Nej, lokalt bör det vara. Så det blev en tur till Sapmi ren & vilt:s marknadsvagn som kommer med jämna mellanrum under vinterhalvåret. Nu har vi lagret fyllt av renskav, suovas, gurpi, rökbit, innanlår, ren- och älgfärs och annat. Det var nämligen säsongens sista leverans och den där rökbiten fick vi på köpet för att vi är så bra kunder.
 
Renkött är dessutom av exeptionell kvalitet. Bara så du vet. 
 

 

*****

- Guuu va' snygg du ä' i mössa, ...

.. fick jag höra av en granne jag stötte ihop med på stan, där hon stod och pratade med två andra gemensamma grannar till oss.
 - Tack, sa jag. Är jag inte det annars då?
De skrattade.
 - Jo jo, men du passar bra i den där kepan. Och du brukar ju inte ha mössa.
 
Sant! Jag brukar inte ha mössa särskilt ofta. Särskilt inte när det är plusgrader ute, vilket det är idag. Men jag har ju fått order om att skydda skalpen på grund av den basaliomjustering jag gjort. Alltså köpte jag mig en lite rejälare kepa än en sån som man kan råka få som reklam ibland.
 
Men jag får väl lita på henne, då. Särskilt som den grekiske frisören Alee, som går och tränar på samma gym som jag, också vinkade och ropade hej, när vi möttes när jag var på väg från COOP. Han tyckte säkert samma sak. Och kanske var det tur att jag hade kepa, för jag var och klippte mig hos Maya på salongen i huset för någon timme sedan. Det hade kanske inte varit så kul för honom att se det.

Ett litet aber är ju dock att frisyren inte ser så snygg ut, när man haft mössa. 
Det får man kanske ta.

Nåja - den duger

*****

onsdag, april 24, 2024

Det får nog bli ...

.. lunch hemma i köket idag.


*****

Uppslag

Om jag vore författare skulle jag kunna skriva en spänningsroman, med stoff från en tragisk händelse här i trakten för några dagar sedan, eller en vecka. 

Två döda män hittades härom dagen på gränsen till ett naturreservat utanför stan. De låg i snön och hade legat där några dagar. En snöskoter stod fastkörd mot ett träd. Männen såg inte skadade ut. Det fanns också tecken på att de hade försökt dra loss snöskotern för att ta sig vidare. Den var förresten stulen från en villatomt i en by lite längre bort, och det har sedan visat sig att ett av offren var flyktigt bekant med den som ägde skotern. 

Hur männen dött och varför är alltså ett stort mysterium. De var i 30-40-årsåldern och hittades av förbipasserande skidåkare. 

Tragiskt förstås. Mycket ruggigt! 

Och ett mysterium. Så många frågetecken.

 *****

tisdag, april 23, 2024

Jag tänker bryta ...

.. mot bestämmelserna när jag slänger skräp i de avfallspåsar jag köpte idag. 

Förstår du varför?

*****


En sån där dag ...

.. när det inte händer ett dyft. Tycks det. Men när man börjar fundera, så finns det ju saker som inträffar i alla fall. 

Börjar med gymmet. Som jag skrivit förr är det nästan som att gå på puben. Man går för att träna, men inser att det sociala är en betydelsefull del av besöket. Det var ovanligt mycket folk när jag kom dit. Men det tunnades ut under den dryga timme som jag var där. 

Men jag träffade Nisse och Vanja, Ulf, Gunnar, samt en del 'gymkamrater' som man inte känner, men gärna byter några ord med. Den kände TV-profilen (haha - ogillar det där med 'profil'. 'TV-personen' duger väl?) kom precis när jag var på väg därifrån. Vi hejade och kommenterade vädret och jag önskade honom lycka till med dagen. Vid utgången stöter jag ihop med Birgitta, vårt teaterombud. Det blev en pratstund där också.

Snabb dusch hemma. Jag bor ju i kvarteret intill, så jag nyttjar inte gymmets faciliteter. Sedan iväg till restaurang Q för lunch. Träff med Elisabeth. Det var egentligen meningen att vi skulle vara sex personer, men det blev återbud efter återbud, så vi blev bara tre. En god torsk, krossad potatis, brynt hummersmör, het räkröra och friterad bläckfisk. Jojo!

Vi pratade om vintern, om den kommande våren och sommaren. Vad som timat och vad som är på gång framöver. Vi har inte träffats på allvar sedan i julas, faktiskt. 

Så blev det dags för veckohandling. Vi är rätt noga med vad vi köper. Bara det som står på listan som vi skrivit. Man måste ju hålla koll på priserna nuförtiden. Mer än vad vi är vana vid. 

Det tog sisådär en kvart-tjugo minuter och sen var vi hemma igen för en kaffetår. 

Så nog händer det en del trots allt. Dagen går vidare.

Aprilväder råder. Vad annars?

*****

söndag, april 21, 2024

Föga överraskande


Ikväll blev det vinprovning.
Den månatliga, alltså. I bostadsrättsföreningen som vanligt.

Fyra varianter fanns tillgängliga. Chilenskt, österrikiskt, sydafrikanskt och franskt.

Att de kom från olika delar av världen hade ingen betydelse. De var väldigt likartade. Det franska, Tavel, avvek lite från de övriga. Det var lite fylligare. Men främst var det färgen som var avvikande. Mörkt för att vara rosé. Och alltså godast av de fyra. 

Vi har ju en favorit. En sydafrikan som inte fanns med ikväll. Mulderbosch rosé. Likartad karaktär med testets franska ovan.

Kvällen avslutades med en rosébubbel utanför testet. En italiensk Prosecco. Trevlig, prisvärd och god.



*****

Ny tid

Så går årstiderna vidare. De berömda och populära isvägarna är nu officiellt stängda. Det betyder att de inte underhålls med traktorer längre. Men isen är stabil och är promenadbar för den som vill.

Lånesparkarna är borta för säsongen. Nu gäller eget fordon om man vill dra ut till öarna. Men jag tror att intresset avtar, och sparkeringen för den bostadsrättsförening som finns nära stranden kommer säkert snart att tömmas.

Vintern får nog anses vara slut.
*****

lördag, april 20, 2024

Bara en bild

Vårvinterdagen falnar.



*****

Sol och ...

.. isblåst av det tråkigaste slaget, gjorde att det inte blev riktigt som tänkt. Visserligen en mindre fotvandring, men stor del av dagen blev inomhus. Nåja - det kan duga i nödfall. Det fanns nycket att läsa. Mycket att filosofera kring. Inventering av planer för framtiden. Åtminstone den närmaste.

Sedan kan man ju spana fåglar från fikabordet också. Kan konstatera att både berg- och bofink är närvarande. Liksom den vackra ringduvan. Förutom de vanliga arterna som glädjer oss hela vintern, förstås.

Middagsledig är jag också, så det blir avkoppling för hela slanten. Ja - en brasa kan jag ju alltid fixa i väntan på mat.


*****

fredag, april 19, 2024

Blå eftermiddag ...

.. i stugan i skogen vid havet, dit vi åkte vid lunchtid. 

Otroligt vacker dag. 'Krispig' skulle jag nog kunna kalla den. Inte ett moln, så långt ögat kan nå. Så skrev Tomas Ledin. Och precis så var det, när vi gick ut på havsisen för en runda.


Bra skarsnö, som fick lite påfyllning häromdagen har blivit idealiska förutsättningar för spåravtryck. Vi hade dem på tomten, men även ute på havsisen; stora, mjuka tassavtryck. Och jag fantiserar om lodjur. Det vore nå't det. Tyvärr kan jag inte verifiera det, när jag tittar i spårboken. Visst - lodjurets spår ser ut sådär, tycker jag. Men säker kan jag inte vara. Det får bli att hålla utkik.

Spännande!

Lodjursspår. Vet inte. Vet du?
*****
Uppdatering: Spåren kommer inte från ett lo, har nu konstaterats. Förmodligen hund.

torsdag, april 18, 2024

Tecken i tiden


Dålig bildkvalitet. Men ändå.

*****

Nog undrar jag ...

.. om inte Postnord börjat rationalisera lite väl mycket, när jag ser hur det ser ut i vår låda idag. 

Hela veckan hittills, och slutet på förra, har det varit tomt


*****

onsdag, april 17, 2024

Valfritt

Manbun (manbulle) TV-kille.
Okänd herre

Bert 70-tal
Bert 60-tal
Tänk att jag var först. Först att skaffa beatlesfrisyr i Kiruna, nå'n gång 1963-65. Det var en sensation. Jag var ensam i klassen om det påhittet.

Samma år åkte vi till Berlin på skolresa. Tänk att två språklärare tog på sig ansvaret att slussa en hel skolklass på tåg från Kiruna till Berlin. Skulle det funka idag?  

Där orsakade min frisyr ännu mer uppmärksamhet. Folk vände sig om på gatan. Jag klarade 'uppståndelsen' med humor och glatt humör. 

Frisyren blev ju förstås ännu mer vild några år senare. Efter lumpen blev det till och med axellångt. Då hade folk vant sig. Det var inte särskilt ovanligt med långhåriga grabbar. 

Nuförtiden får man se ut hur man vill. Och det väcker sällan någon uppmärksamhet. Att vara helt utan hår är också helt okej. Jag känner både herrar och damer som ser ut så. (Och det handlar inte om cancerbehandling.)

Senast jag själv väckte viss uppmärksamhet var i mitten av 80-talet, då jag jobbpendlade till Stockholm. Av en kollega fick jag rekommendationer till en riktig  'innefrisör' i huvudstaden. En som man inte kunde gå till bara sisådär, utan som jag blev kallad till via kollegan. Det var ju rätt spännande, och en tid gick jag omkring med någon sorts Tintin-frisyr som var mörkt vinröd. Många tyckte det var modigt. Några tyckte det var fränt och snyggt. Min högste chef undrade om man kan se ut sådär i vårt företag.
 
Leve frisyren!

*****

Å'så blev det ...

.. juridik i två timmar. Vi är med i något som heter Senioruniversitetet. Där sker föreläsningar av de mest varierande ämnen. Idag alltså frågor om lag och ordning i livet. Testamenten, framtidsfullmakter, arvsordning m.m.


Tankeväckande och säkert underlättande i en framtid. Särskilt för de som har barn, inte är gifta, eller äger fastigheter, eller kanske en kombination av allt det där.

Bra att ta tag i.

*****

Natur i stan

När jag kommer ut på vår innergård
mitt i det mest centrala området i stan, ser jag en ovanlig silhuett i körsbärsträdet.

Jag går närmare för att försöka få en bättre kameravinkel. Det visar sig vara en sparvhök. Fågeln sitter stilla och iakttar mig. Verkar oskygg, men det finns förstås en gräns. Då flyger den ner till resterna av en duva, som den tydligen har slagit och käkat en del av. 

Spännande natur mitt i stan.

















*****

tisdag, april 16, 2024

Träff med ...


.. Andrev - ja, Walden alltså.
Det blev kvällens nöje. 

Jag läste ju hans bok Djävla karlar tidigare i vinter och var måttligt imponerad. Jo, den var bra på sitt sätt. Men den höjdes ju så omåttligt till skyarna, vilket jag synade.

Men efter kvällens träff kanske jag måste läsa om den. Det blev lite av 'handledning', lite mer ordning och reda.

Trevlig verkar han också vara. Humor har han.

Vi får se hur det blir.

Många bekanta träffade vi också. Alltid kul.

*****

Var e' ...


.. alla? 
Ovanligt lugnt på gymmet idag. Men de sitter väl hemma och tittar på branden i Köpenhamn, förstås.

*****

måndag, april 15, 2024

Och idag ...

.. hände ju rakt ingenting att berätta om. För ni vill väl inte veta att jag tog en promenad efter frukost, för att möta Benke som gjort ett gympass, och som slutade med att vi åt lunch när vi kom hem. Eller hur?

Sen blev det ännu en slinga med apostlahästarna, som så småningom avslutades med en kaffe och en kardemummabulle på Smedjans fik, varpå jag gick och kompletteringshandlade för middagen, som blev en vansinnigt god korvsoppa gjord på rester av en lasagnefyllning som legat i frysen och väntat på att jag skulle inspireras av den.

Det var väl heller inte så intressant?

Gonatt.

*****

söndag, april 14, 2024

Vintern ra ...

..-sar ut bland våra fjällar.
Drivans blommor smälta ner och dö.

Det går undan nu. Dryga 10 plusgrader och sol gör jobbet. 

Den här vintern har varit märklig. Kall (-34 som kallast här hos oss.) och varm (En hel del plusgrader i februari.), blåsig och grå. Lika bra att den ger med sig nu.

Isarna börjar gråna ser jag när vi går en runda. De populära isvägarna är blöta. Men folk traskar på så länge det går.

Badsäsongen är i full gång genom hela vintern.

Vintern ra ...


*****

Vad ska vi göra ...

.. åt det religionförgiftade området i världen, som kallas mellanöstern?

*****

fredag, april 12, 2024

Sådär'ja

Så har grannen Åke inlett jobbet för att öppna grillningssäsongen på vår innergård. Det var ett jättejobb. Men han klarade det galant.


*****

torsdag, april 11, 2024

Styr din plog över de dödas ben

Jag fastnade aldrig för Olga Tukarczucs litteratur efter att hon blivit hedrad med Nobelpriset 2018. Jag läste då hennes roman Löparna. Men, som sagt, ingen succé.

Alltså gick jag ikväll till Norrbottensteatern för att se en föreställning baserad på en annan av hennes verk. En lite mystisk historia, som på ett delvis skämtsamt sätt handlade om mord. En deckare kan man kanske kalla det. 

Det var underhållning. Härliga karaktärer. Rätt mycket mystik. En pusseldeckare om makt, gränser och kärleken till den gåtfulla naturen. Så beskrivs den.

Men varför pjäsen heter som den gör ... det vet jag inte.

Snygg scenografi

*****

onsdag, april 10, 2024

Nåja


Det blev en total innedag.
Gråvädret gav sig visserligen så att vi kunde smita ut och ta en fika. Men faktum är att precis när vi gav oss iväg, så började strilandet igen. Så det blev direkt till kaffet, utan omväg.

Hemma igen blev det blåbärssyltkokning och surdegsbrödbakning. (Ja - åtminstone jäsning. Till imorgon.)

Alltid nå't.


*****

Gårdagen gick ...

.. obemärkt förbi. 

Nu får vi se vad denna onsdag har i sitt sköte, förutom underkylt regn.

*****

måndag, april 08, 2024

Det gäller ...

.. att vara om sig och kring sig. 
 
Varje vecka får jag ett mejl, som berättar om min butiks 'specialerbjudanden' för just de närmaste dagarna. Det är ofta bra erbjudanden, baserade på de varor jag brukar köpa. Men de försöker också locka mig till för mig nya produkter. De struntar jag oftast i. 
 
Idag var det en tvåliters juice, som jag kunde tänka mig och den åkte i korgen. Jag hittade också något annat som passade.
 
I snabbkassan signalerades 'avräkning', och en av de trevliga tjejerna som jobbar där dök upp som på en given signal. Och en så'n hade hon fått. 
 
Kvittot
Det var då jag upptäckte att jag minsann fått fullt pris för den där juicen. Påpekade det, men hon hävdade att apelsinjuicen inte ingick i specialpriserna. Hon hämtade butikens veckoblad och pekade på apelsin/mandarin/äpple som skulle vara de giltiga sorterna. 
 - Jamen, det var ju apelsin jag har tagit, sa jag.
 - Nej, men det gäller bara för apelsinmandarinäpple-juicen, sa hon. 
 - Jaja, vi struntar i det. Jag tar den ändå, sa jag och traskade hemåt. 
 
Klipp från mejlet.
Men jag blev fundersam. Slog upp mitt mejl, som visade precis apelsin/mandarin/äpple. Alltså tre alternativ enligt mitt sätt att se det. Så jag gick tillbaka, träffade en annan expedit, som följde mig till juice-kylen. Jag ville nämligen se den där apelsinmandarinäpple-juicen.
 - Nej, den har vi inte, konstaterade hon. 
 - Jag tycker ni ska prata med mejl-redaktören. Snedstreck betyder enligt mig 'alternativ'. Inte något hopblandat. 
 - Okej, sa hon. Jag går och hämtar ett tillgodokvitto.
 
Så nu har jag fått min juice. Till rätt pris. Jag till och med lite billigare än det skulle ha blivit, annars.  48.95 - 25 = 23,95. Jämför med specialerbjudandet till höger.
 
Rikedom

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
*****

Så sant!

Aprilsnö, fåragö.


*****

lördag, april 06, 2024

Bete dig

Jag är rätt så intresserad av mänskligt beteende. Inte uppträdande vid speciella tillfällen, utan det allmänna skicket. 

Nedanstående noteringar är förstås inte allmängiltiga. Men jag pekar på vissa mönster. Jag hoppas ingen av dem  är du.

Dagens stadsrunda redovisade ett par fall av den diagnos jag kallar osocialitet. Det innebär totalt ointresse för medmänniskor. Går man, som jag, på en promenadstig där man kanske möter en människa var tredje minut - det är lugnt, alltså - så förundrar jag mig över att den man möter går och stirrar ner i marken hela tiden. Inte en enda höjd blick, när vi passerar varandra med en meter emellan oss. Jag kunde lika gärna ha varit en blodtörstig tiger, eller vampyr, och kunnat ta för mig ett skrovmål om jag var lagd åt det hållet. Den jag möter har ingen aaaaning om omvärlden.

Sedan har vi ju förstås de där som går med hörlurar. Helt avskärmade från allt och alla runtomkring. Ser dem till och med på trafikerade gator mitt i stan, där de traskar ut i körbanan utan att ens snegla åt höger eller vänster. Självmordskandidater, kanske?

Omvärldsförnekare av annan art finns också. För några år sedan läste jag på ett facebook-forum där det diskuterades om nedskräpning. Främst det som 'vanliga människor' står för. Karamellpapper, fimpar och annat liknande.
 - Men det finns ju ingenstans där man kan göra sig av med det.
Så skrev en kvinna med omvärldsförnekandediagnos. 
Idag kollade jag, liksom då, hur det ser ut med papperskorgar längs vår gågata. Det var dit hennes klagomål var riktade. På den kilometerlånga sträckan fann jag inte mindre än 32 papperskorgar. Och då är det korgar av soptunnestorlek. Väl synliga. Mycket väl synliga. Till och med olika behållare för olika sorter av avfall. Tydliga anvisningar i färgglad formgivning.
 
När det där inlägget skrevs minns jag att jag hittade 25 stycken, vilket jag också skrev till henne. Någon respons på kommentaren dök aldrig upp.
 
Var detta sista fall ett exempel på osocialiet? Dvs. att hon gick omkring med blicken ner i marken hela tiden och missade omvärlden?
 
När jag går ut är jag nyfiken. Jag vill se, jag vill höra, jag vill ta in min omvärld. Notera händelser. Höra fågelsång. Gärna heja på folk jag möter efter en promenadstig, vilket i sanningens namn också inträffar. Men det är när jag träffar en annan nyfiken människa, som möter min blick, och registrerar att jag är där. 
 
Eller är det fel på mig?

*****

fredag, april 05, 2024

Jag rapporterade ...

.. igår att vi inte sett till några utpräglade flyttfåglar här hos oss ännu. Undantaget är gråsiskorna. De räknas egentligen som stannfåglsr. Men mitt i vintern har jag aldrig träffat på dem, trots att litteraturen säger att mina trakter är "övervintrings- och häckningsområde". De små grå fåglarna med en blodröd panna, och ibland bröst. Charmiga, snabba. Kommer sällan ensamma, utan i flock.

Nu fick jag bara mobilbilder genom köksfönstret. Men det får duga.


*****

torsdag, april 04, 2024

Lägesrapport



*****

Genom tysta skogar ...


.. går vi i det vackra vädret.
Hör en del småfåglar träna på vårsång. Men några flyttfåglar har inte synts till hos oss, om man inte räknar gråsiskan, förstås. Men våra vintervänner duger gott.

En rundtur där vi möter bushundar från grannsamfälligheten och en bushund från vår egen.

Den slutar med våffelparty. Hjortron och grädde. Skönt när man kan grädda dem på altanen. Oset får sprida sig i grannskapet. Inte i köket.

Dagen går vidare.

Våffelbruket i skogen vid havet.










Hälsokost










*****

onsdag, april 03, 2024

Skit också

Här hade vi tänkt några dagars vistelse i vinterlandet i stugan i skogen vid havet. Härligt. Särskilt som sol utlovats.

Jaha - vad händer? Jo, vattenkranen vill inte leverera. Och den skyller förstås på pumpen. Men den funkar. Men något vatten syns inte till.

Nåja. Vi är ju rätt preppiga. Alltså  tar vi fram vattendunkar och pulka och drar iväg till samfällighetens pumphus och fyller förrådet.

Men det var ju inte vad vi tänkt.
 - Okej. Vi stannar väl till imorgon, då. Så får vi se.

Jag fortsatte att jobba med en väderanläggning som plötsligt beslutat sig att arbetsvägra, efter snart två års anmärkningsfri funktion. Den registrerar inom- och utomhustemperatur, lufttryck, ljudnivå, luftkkvalitet och nederbörd. Och det bästa av allt; anläggningen redovisar sitt jobb på våra mobiler. Vi kan kolla att allt är okej även när vi är hemma i stan.

Men se, detta ville inte rätta till sig, trots ominstallation med flera försök. Utfört enligt den handledning som finns på nätet. Bruksanvisningar är ju så rätt ofta. Nu förväntar vi oss att den plötsligt bara ska funka. 

För nu kan vi åtminstone glädjas åt att plötsligt gick vattenanläggningen igång. Jippieee!

Nu kan vi njuta istället.

*****

tisdag, april 02, 2024

måndag, april 01, 2024

Förväntansfull

Ny bok påbörjad. Brandmannen av Ulf Kvensler. En 'psykologisk thriller', sägs på omslaget. Det brukar jag gilla mer än de vanliga kriminalromanerna. 

Förväntningarna är stora, mycket stora. För jag gillade hans förra bok Sarek väldigt mycket. Den var ju nästan gastkramande. Den handlade också om trakter som jag vandrat i. Inte heller var det femtielva karaktärer som jag skulle ha i minnet samtidigt. Det räckte gott med fyra personer. 

Vi får se hur det blir med den här boken. Hittills (de 40 första sidorna) har den tyvärr handlat lite för mycket om fotboll. Det är ju inte min tekopp, förstås. Men det kanske reder ut sig.

Förväntningar.


*****

Stan ...


.. har klätt sig
i vitt igen. Inte mig emot. Det blir ljuddämpat och rent. Visserligen bara i kosmetisk mening. Men det är ju bara början av april. Våren kommer i maj och då brukar den explodera i sommar rätt snart. Ljuset dygnet runt sätter fart.

'Rundtur' i lite äldre delar av innerstan ger ofta nya intryck.
 
 
*****