Dagarna ...

.. går i stilla lunk. Idag lite "stillare" än vanligt. Visserligen steg temperaturen upp mot 19 grader mitt på dagen, men vinden, som var häftig, var också kylig.

Det fick bli en slapp tillvaro för en gångs skull. Lite ogräsrensning. Lite fjärilsspaning. Lite god mat. Lite TV.

Ja, det var väl det.

En dagsländas födsel fick vi också uppleva. Puppskal till vänster. Färdig slända uppe i bildkanten.

*****

I de södra ...

.. delarna av landet, håller man på att försmäkta i värmen.

I natt hade vi 6 plusgrader. Kallare än den 23 februari.

*****

Sol och vind

Opålitligt. Så kan jag karaktärisera sommaren hittills. Den här dagen inget undantag.

Mulet och blåsigt på morgonen. Svalt. Men så småningom blir de blå fläckarna större och större. Snart är det molnfritt. Bara för att regna någon timme senare.

Till slut blir det i alla fall soligt. Men det ackompanjeras av kraftiga vindbyar.

Det känns som aprilväder.

Sydeuropamigranten njuter av vår senblommande ungerska syren.
Tistelfjäril i motljus.

*****

Ingen vidare start

Årets solliga kunde ha börjat bättre för vår del.

Luleå, som brukar ha traditionen att ligga i topp, låg den senaste veckan på plats 5 ... på bottenlistan.

Skärpning tack!

*****
Länk till Solligan finns i högerspalten.

Bistro Rånlandet ...

.. serverade ikväll suovas med hickorysaltslungad tornedalspotatis, karamelliserad rödlök med rostad nektarin. Till det en mixsallad dressad med balsamvinäger av bästa kvalitet och granskottsirap.

Det var gott. Det syns väl?

*****

Dr Doolittle

 Vad gör jag, när jag ska fylla vattenkannan från regnvattentunnan, och finner en "död" fjäril, som flyter med utbredda vingar på ytan. Den är inte särskilt stor. Jag lyfter den med pekfingret, där den hamnar blöt och eländig. Jag tänkte bara att jag skulle se vad det var för art. Ofta måste man också se vingarnas undersida för att kunna bestämma det.

Då ser jag lite liv. Ett av de blöta känselsprötena vinkar lite. Den är alltså inte död, trots att den ser så eländig ut.

Försiktigt, försiktigt försöker jag, föra över stackaren till en blomma i pensékrukan på terassen. Det är lätt gjort att skada den, men det ser ut som jag lyckas. Nu hoppas jag bara på att den ska torka sina vingar.

Ett par timmar senare tittar jag till konvalescenten. Den sitter kvar på samma ställe. Men nu med vingarna upprätt, båda känselsprötena på skaft och med pigga svarta ögon.

Jag petar lite på den. Vips så flyger den över till mig och sätter sig vid byxfickan. Försöker erbjuda ett pekfinger att kliva upp på. Det accepteras och jag kan studera den lilla rackaren ingående.

Håller upp pekfingret i luften ... och plötsligt ger den sig iväg på raska vingar ut mot skogen.

Tack för titten, sa jag.

Med pigga ögon betraktar den mig. Art: Grönsnabbvinge.

*****

Speglingar

Stadsdag med ärenden och jobb. Förberedelser för årsmöte i de samfälligheter vi är delaktiga i. Dels bostadsrättsföreningen, men också ute på Rånlandet. Det blir lite rörigt med byråkratin ibland. Dokumentationen måste också spegla vad vi gjort under verksamhetsåret. Och vad vi vill göra under nästa. Motioner behandlas. Avtal granskas.

Det får bli en fika på stan. Titta på folk är en uppskattad sysselsättning. Det är full rulle på gatan.

Vid bordet intill sitter en grekisk familj. Det är inte så ovanligt med grekiska turister här i stan, men mest vintertid. Kanske finns en marknad för det även sommartid.
 - Ne ... pírame mia evdomáda sto Luleå. Tóso ypérocho. Mólis 20 vathmoús!
( - Ne ... vi tog en vecka i Luleå. Så underbart. Bara 20 grader!)

*****

Bara en bild

Nu står den där. Som en liten gatlykta. I dikeskanten och lyser över mossan och över rännilen i dikets botten.

Det är ögonpyrolans tid.

*****

Fjärilssommar

Jag förstod att det var något särskilt det här året. Storfjärilar redan i april. Den första nässelfjärilen redan den 19:e i den månaden. Sedan fortsatte det.

Nog var förväntningarna stora, när vi så fick chans att besöka den så kallade fjärilsdalen på Rhodos i juni. Stor besvikelse; två arter. Vi hade då sett fler arter här på Rånlandet. Utan att betala inträde.

Tistelfjärilsinvasionen i år har ju varit omtalad. Hundratusentals individer svämmar över i hela landet. Migrerande från sydeuropa och hit upp i norr. Vi ser dem överallt, varje dag.

Idag flög en annan migrant förbi för första gången i år. Den stora vackra amiralfjärilen visade upp sig när vi satt ute och åt frukost. Dock utan att vilja fotograferas. Den vandrar också in från Europa.

Jag försöker komma ihåg att notera de arter jag träffar på här i trakten. Glömmer en del. Men i år verkar det ändå bli något slags rekord. Det är ju ändå bara juni.

Trevligt.

Blåbärslundmätare

Brunfläckig pärlemorfjäril

Sorgmantel

Skogsnätfjäril

*****

Nyttigt

Bara en rekommendation: 

Lyssna på dagens Sommar i P1!

*****

Kolla!

Se så inne jag är! Trasiga jeansknän. Ej fabriksgjort. Nä'du - det här är äkta vara.

Rent hantverk. Ja, eller knäverk, då.

*****

Bara en bild

Rånlandet 24 juni klockan 21.35. Nattviolerna sätter igång med sina doftslingor.

*****

Äntligen

Det har ältats i parti och minut, dagligen, stundligen och de senaste dagarna timligen. Så less har jag blivit.

Så kom äntligen beskedet; det blir Italien som får fixa OS år 2026.

Bra!

Varför skulle Stockholm ställa till med vintersport? Där finns ju knappt vinter. Bygga skidskyttestadion, när Östersund ordnade VM så sent som i vintras. Hade inte den stadion dugt?

Nej klokt nog gick spelen till Italien. Massor av snö. Häftiga backar. Och allt inom en relativt liten yta.

Grattis Italien!

Å'du Stockholm ... Var lite realistisk. Hybris är ingen bra egenskap, om du frågar mig.
*****

Nu börjas det

Till sommarvardagens nöjen hör att man ger sig iväg på en fyrakilometers promenad före frukost. Bara för att hämta tidningen!

Jo, jag läser papperstidning. I alla fall när det gäller den lokala. DN finns också bland de prenumererade alstren, men den fixar vi digitalt. Krävde en del invänjning, men det funkar.

Men papperstidningen ger en del extramaterial. Motion till exempel. Frisk luft och D-vitaminer därtill.

Men så innebär det också att man kan träffa på en Boloria selene vid vägkanten. En av alla i familjen pärlemorfjärilar. Ingen raritet. Finns i hela Norden, men snygg design.

Det råkar man aldrig ut för, när man klickar fram DN.

*****

Tillbaka ...

.. till något som väl kan betraktas som vardag. På vårt eget boställe. Från och med nu "bor" vi här mer permanent, och gör besök hemma i stan lite mer sporadiskt istället för tvärtom.

Vi lämnade våra vänner i Ängdalsro efter en trivsam midsommarhelg, gjorde ett nedslag därhemma i stan, provianterade och fortsatte sedan till Rånlandet.

40 millimeter regn dråsade ner här på midsommarafton och igår. Fyra normalhinkar vatten per kvadratmeter, alltså. Det märks. Vår lilla gräsmatta har blivit myr. Fattas bara att det börjar växa hjortron där.

Några växter i stenpartiet har fått rejäla törnar av skyfallen och ser inte så pigga ut. Men det får man ta med jämnmod. Vattning kan man i vilket fall lägga på hyllan.

För en vecka sedan planterade jag broccoli. Den har nu börjat visa sig. Nu gäller det bara att hoppas på att den invasion av kålmal, som svept över Sverige, har avtagit. Man ser dem åtminstone inte i samma utsträckning som i maj.

Håll tummarna!

Ängen ner mot havet. 

*****

Ömsom vin ...

.. och ömsom vatten. Så kan man sammanfatta midsommaraftonen. Hos goda vänner träffas vi. Det vanliga midsommargänget. I fjol blev det av olika anledningar ett litet uppehåll då vi firade på lite spridda håll. Men nu är ordningen återställd.

Mat, gott vin, ljuvlig tårta till kaffet. Sol och skönt och åska och regn; allt i generös mix.

Sent blev det. God sömn följde, innan midsommardagen tog vid. Det gjorde den förresten redan innan vi gick till sängs.

Tyvärr känner vi igen stilen på vädret. Åska och skyfall. Blixt och dunder. Midsommardagen blir en innedag. Men vi har trevligt ändå.

Hoppas på utlovade solglimtar imorgon.

*****

Midsommar

Årets längsta dag och kortaste natt väntar. Sommarsolståndet infaller ovanligt nog på "rätt" dag, för en gångs skull.

Det mörknar.

Men upp med hakan. Om ett halvår vänder det.

Trevlig midsommar.

Berggräsfjäril.

*****

Vilka bra idéer

Regeringen föreslår en skatt på plastkassar, så att de kommer att kosta, ja - kanske den svindlande summan av sju kronor. Målet är att få ner antalet plastkassar som förbrukas från över 100 st per år och person, till 40.

100? !!!
40? !!!
Per person !!!

Själv köper jag kanske fyra stycken på ett år. Så har det varit sedan rätt länge nu. Och inte har jag svultit ihjäl, utan maten har kommit hem ändå.

Det finns länder i Afrika som helt har förbjudit plastkassar. Kenya, Marocko, Rwanda bland andra. Men även Australien och Nya Zeeland och en del storstäder runt om i världen. Här hittar du en hel lista. 

Så slå till ordentligt, regeringen! Tjugo spänn per påse. Minst!

-----

En annan idé, som dykt upp förvånar mig lite. Den går ut på att låta försvaret, dvs värnpliktiga att vara med och släcka skogsbränder.

Det framställs som något nytt och revolutionerande, men då kan jag tala om att jag själv under min lumpartid var ute i skogarna i Norrbotten och släckte vid två, eller tre tillfällen.

Men sådär går det, när man vill ta åt sig äran av att komma med något nytt.

*****

Och inte behöver man ...

.. någon sänglampa för att läsa.

*****

Jag gillar ...

.. fjärilar, förutom mycket annat i naturen. Just i dessa tider häpnar jag över den invasion av den vackra migrerande tistelfjärilen, som besöker oss.

Men jag gläder mig också åt att vi har ovanligt många arter som fladdrar runt. Många fler än vad den kända fjärilsdalen på Rhodos ķunde prestera härom veckan.

Ett annat glädjeämne är de vackra blomflugorna, som vi har 340 arter av i Sverige. Du vet, de där randiga sakerna som nyfiket kan ställa sig stilla i luften och studera dig på nära håll. Fridsamma och sällskapliga. Sträck fram ett finger lite försiktigt, så besöker den dig gärna.

Jag fick besök av en variant som jag inte träffat på förr när jag satt med mitt elvakaffe ( Det där som alltid serveras halvett hos oss.). Den satte sig gärna på min hand och började "slicka" min hud. Benke, som satt vid samma bord, sträckte fram ett finger och fick ta över värdskapet en stund.

Fascinerande små djur.

Finbesök av en Chrysotoxum.

*****

Okej

Det verkar som att kommentarsfunktionen är fixad "centralt" hos Blogger. Många hade hört av sig till deras support med liknande problem.

Jag vill också betona att jag inte har några spärrar för vem som kan kommentera.

Kom igen!


*****

Något är fel

Kommentarsfunktionen verkar mer eller mindre ur funktion.

Jag vet inte vad det beror på, men felsöker.

Prova gärna att göra ett försök.

*****

Rånlandet 18 juni kl. 22.26

*****

Skvattramtider

Nej - vi håller inte på att koka vaniljsås

åt hela Råneå. Det är regntunnan vid knuten som fylls med tallpollen från taket, som spolats rent i en häftig åskskur.

Det är skön sommar.

Värme, fågelsång och växtkraft. Skogen doftar av skvattram och liljekonvaljerna blommar.

Midsommarvecka.

*****

Nu förstår jag

Så har vi påbörjat en ny vecka. Midsommarveckan. Med förväntningar om finväder, god mat och kanske dans och sju örter under kudden. Traditioner kan behövas. Skönt att någonting är sig likt.

För jag måste säga att jag tycker att världen är rätt skruvad nuförtiden. Vansinnet sprider sig på olika områden, politiskt, nationellt såväl som internationellt. Konflikter här och konflikter där. Tokerier som man ofta häpnar över, och undrar om det verkligen är sant. Det är som att hela mänskligheten har förändrats på bara några år.

Jag behöver kanske inte gå in på detaljer, men tyvärr så ser jag inte framtiden särskilt ljus. Tack och lov har miljöfrågorna äntligen kommit mer i fokus än någonsin. Kanske är det försent, men vi kan ju alltid försöka göra något åt vår värld. Det lilla var och en kan göra är värdefullt.

Men hur har det nu blivit såhär. Kan det vara plasten? Haven fylls av skräp. Sopor dumpas lite här och där. Plast bryts ner; så är det. Men det går långsamt. Slutligen blir det så kallad mikroplast. Den försvinner inte. Den vandrar runt i näringskedjan. Fisken äter plast. Vi äter fisk. Mikroplasten hamnar i din mage. Sedan kanske den vandrar vidare in i din kropps alla skrymslen. 

I veckan kom en rapport som berättar att vi antagligen får i oss ett kreditkort i veckan. Ett nytt inslag i midsommarmenyn.

Alltså - vi tuggar i oss motsvarande ett helt kreditkort! 52 stycken om året. Sätter det sig någonstans i kroppen, tro. I hjärnan, kanske?

Selfie?

Kanske har vi en ledtråd där. Snart är vi som badankor allihop. Lite gulligt. Men jag tror inte det är bra i längden.

Vansinnet lär fortsätta. Kvack kvack.

*****

Här finns två artiklar, där du kan fördjupa dig. 

Nr 1 från DN (Kanske bara för prenumeranter.) 

Nr 2 från sajten Natursidan. 

Båda artiklarna är rätt likartade.

Generöst

För precis en månad sedan svedjebrände jag en del områden på tomten. Slänten ner mot havet, som i juli ger rikligt med ängsblommor.

Vägkanten längs vår infart brändes också av vid samma tidpunkt. Det ser svart och trist ut någon vecka.

Och nu efter fyra veckor ser det ut såhär:

Hela sträckan grönskar. Åkerbären står i blom. Orkidén som vi är så stolta över, har börjat skjuta sina fläckiga blad.

Naturen är givmild.

*****

Skärpning

Så händer det igen. Har svensken verkligen ingen smak? Förra året och förrförra dråsade hyllorna av drivor med rån. På sommaren. Även i år ligger drivorna djupa längst ner i skeppen. Och rån vill jag ha. Så det är väl bara att ta för sig, tänker jag.

Men jag vill inte ha bleksiktiga vaniljditon. Eller chokladfyllda. Det ska vara Citronrån! Ska det vara så svårt att fatta?

Inte på Coop. Inte på ICA. Jag fattar inte. Är det citronbrist?

Nåja. Jag får väl kontakta någon langare. Som i fjol.

Jag får väl nöja mig med amatörvarianten tills vidare.

*****

3000

Vi tog en tur till stan. Lördag och folkliv även idag. Igår studentstoj. Idag Pridefestival.

Vi var drygt 3000 i paraden i år. Inget rekord, men det imponerar ändå. Glatt och trevligt. Musik och dans. Träffar bekanta. Mest utanför tåget, bland åskådarna.

Inga intermezzon med nazistgrupper. Polisen hade förstärkt, visa av fjolårets incident.

Luleås pride imponerar.

*****

Stoj

Ja, det där norrfönstret som porträtteras i föregående inlägg finns förstås i stugan på Rånlandet.

Vi åkte ut från en studentstojande stad efter lunch med Lena.

*****

Stilla natt

Fönster mot norr. I många trakter ingen attraktiv egenskap. I alla fall inte i mäklarannonser.

Men bor man i min del av världen, kan man vakna vid ettiden på natten och se en ny "tavla" på väggen. I det här fallet del av skorstensmuren.

Givetvis öppnar jag mobilen, tar några bilder. Stänger av, och sluter ögonen på nytt.

Ögonblicket finns ju kvar.

*****

Ingen idé

Här försöker man komma undan. Resa bort och få lugn och ro, när man fyller år.

Men, men ... inte funkar det! Någon kalenderbitar(f.d.-)kollega "slår larm" i sociala medier, och så är det hela igång. Gratulationerna strömmar in. Egentligen är det väl kul, men det ställer ju till att man får sitta och tacka hela tiden.

Alltså gjorde jag inte det, utan skrev i slutet på dagen ett inlägg, där jag tackade för alla gratulationer. Kollektivt, alltså.

Vad händer då? Jo - då rasar det in ännu fler. De som har glömt, eller missat kommer med förseningsursäkter dagen efter. Och sen har man bara att lajka sjuttielva inlägg.

Nej, jag är inte sådär negativ, egentligen. Man får ta det, när nu tillvaron fungerar så.

Och tro mig. Jag har inte mitt födelsedatum offentligt på t.ex. FB.

Men hur det än är, så sprider det sig. Från kolleger på mitt jobb på 80-talet kommer kort. Från ICA kommer en princesstårta. Från SIFO (Jag är med i SIFO-panelen) kommer grattis och tips på att lösa in mina poäng till biobiljetter, eller trisslotter. På hotellet där jag bodde på Rhodos springer städerskan ikapp mig i hotellkorridoren.
 - Mister Bert. Mister Bert.
Jag stannar förstås till och tar emot den utsträckta handen. Sedan fick jag kram och kindpussar.
 - Congratiulations. It's your birthday today.

Senare på dagen, när vi kommer hem till hotellrummet, står en flaska exklusiv olivolja på vårt bord.

Och inte nog med det. Som för att försäkra sig, skickade hotelldirektören även ett mail:


Så det är ingen idé att man försöker ta det diskret.

Nu är jag hemma igen. Och firandet är slut.

Tror jag.

Jag är i alla fall nöjd.



*****

Ögonblick i Grekland

Några bilder i förbifarten.

*****

Besviken

Så skulle vi då få uppleva något speciellt. Ett besök i Petaloudes. Fjärilsdalen.

Där svärmar en speciell fjäril i tusental på somrarna, lockade av saven i träden.

Såg vi några? Jo, med betoning på ordet några! En av kändisarna lyckades jag få på bild, men hens fyra kamrater, som satt alldeles intill, försvann så fort jag fått in skärpan. Skärpa och skärpa, förresten.

Citronfjärilen var lite mer poseringsvillig.

Men, som sagt. Lite turistfälla blev det. Jag såg fler fjärilar av fler arter hemma vid stugan i maj.

Kanske skulle man börja locka turister ... Hm???

Där sitter den, kändisfjärilen. En art av björnspinnare.

Citronfjärilen har vi hemma också.

Men dalen var rätt fin på sina ställen.

*****

Att sitta ...

.. i en liten grekisk by, på en liten grekisk ö, Chalki, efter en god lunch med kycklingfilé som skulle få både Kronfågeln och Guldfågeln att skämmas, är livskvalitet.

Lägg därtill den rofyllda, biltrafikfria miljön, där vågskvalpet mot fiskebåtarna i hamnen hörs fem meter från tavernans bord, gör inte saken sämre.

*****

För en kvart sedan ...

.. lämnade jag 49+ och inträdde i Cinquante Nouveau.

Bara så du vet.

Det känns inte alls.
Faktiskt.

*****

Hur det än blev ...

.. så blev det mål. Inte många knop idag. Strandliv för hela, eller åtminstone halva slanten.

Men med paus från tillvaron under parasollen i det 33-gradiga vädret, då till exempel ett lunchställe skulle sökas, och den senare middagen inte intogs nästgårds, så fick jag ihop 11090 steg.

Mål alltså. Med fyrverkeri på aktivitetsarmbandet.

*****

Bara en bild

Soldis

*****

DNA

Alla gånger jag varit i Grekland (och det är många, kanske tjugo) har det slagit mig hur jag så fort jag kommit på plats, känt mig hemma. Tillvaron har snabbt blivit hemtam utan att fördenskull bli tråkig. 

Jag har alltid mått bra här. Det gäller även maten. Jag har trivts med den och jag har aldrig  blivit magsjuk. 

Och tänk - jag har så gott som alltid druckit kranvattnet. Inga problem.

Kanske finns det en liten grek gömd någonstans i mina gener, bredvid den där åttondelsvallonen, som jag ännu inte sett någon märkbar egenskap av.

Frankrike är nog det andra land, som jag besökt mest. Främst vintertid då alperna lockat. Men också Provence, rivieran och Paris har förärats av mig. Sammanlagt har jag nog haft samma mängd vistelser i landet som i Grekland. Om inte fler!

Och jag lovar; inte en endaste gång har jag sluppit magsjuka.

Så några franska gener har jag förmodligen inte förärats.

καλή όρεξη

*****

Varför

När man inte har något annat för sig, kan man ju fundera över varför fjäril heter "smörfluga" på engelska.

Eller hur?

*****

Ännu ett ...

.. återseende. Ikväll styrde vi kosan till en liten grekisk restaurang, som vi blev så väl mottagna på förra gången vi besökte ön, hösten 2016. Du vet, en sådan där krog med stolssitsar som gör en rutig i baken.

Till Maria och Giorgos. Glatt återseende. God mat. Vi åt zucchinibollar, tsatsiki oc calamares. Till dessert bjöds vi en sorts plättar med jordgubbssås.

Vinet serverades i handmålade glas. Det

visar sig att de tillverkas i en ateljé bara fem-sex meter bort. På andra sidan gränden.

Skön kväll, med långsam promenad hem till hotellet via hamnkvarteren. Det är sammetsmörkt och varmt. 25 grader i sena kvällen. Månen står i ny.

*****