En rapsfjäril var enda vittnet till vårt jobb hos grannen. |
*****
Allt - Inget
Nedkast - Uppkast.
Med krydda och en del snygga bilder.
Från en, för många okänd del av Sverige.
Nu!
En rapsfjäril var enda vittnet till vårt jobb hos grannen. |
Skogsbad, som det kallas nuförtiden. |
Grönsnabbvinge, Callophrys rubi. |
Tosteblåvinge |
Tosteblåvinge |
Bild från förlänge se'n |
Klippte ner en pelargon som ska placeras på terassen i stugan till helgen. Men den hotade att bli alltför omfångsrik, så jag beslutade mig för att göra den lite mer hanterlig.
Det blev en massa skott. Först lade jag dem i komposten. Men så slog det mig att man ska dela med sig. Sagt och gjort. Nu står en liten vas med pelargonskott i vår "lobby". För den som vill att ta för sig.Det gick några timmar - och sedan var det rätt tomt i glaset.
Älgen och jag |
Men här finns mest fåglar. Också de i naturlig storlek. Tranor eller talltitor spelar ingen roll.
Lite måleri finns också.
Imponerande!
Sevärt.
Sommarbukett |
Fåglar, fåglar, fåglar |
Mjölkört i mängd |
Räven raskar över golvet. Tranorna dansar. Rådjuren avvaktar. |
Sommargylling |
En kväll i juli 1992 såg jag nog fram emot en trevlig konsert. Inte för att jag skulle resa land och rike kring för att höra just den här artisten. Men nu kom han till Luleå och skulle uppträda 350 meter från min bostad. Gratis var det också. 26000 personer hade tänkt detsamma och väntade tålmodigt framför utomhusscenen i Norra Hamnen.
Den vi väntade på var en känd amerikan. Bob Dylan heter han fortfarande och firar sin 80-årsdag idag den 24 maj.
Den där konserten drog igång i den ljusa sommarkvällen. Det var stadsfest. som på den tiden kallades Sjöslaget.
Men det blev inget bra. Dylan var inte på humör, sägs det. Ljudkvalitén var undermålig, och jag såg eller hörde inte hela konserten. Själv påstod herr Dylan att han var nöjd, när han tillfrågades om hur det hade varit, dagen därpå.
En besvikelse dock för oss åskådare. Här kom en världsartist till stan - och så blir det en flopp. Året innan hade världsartisterna Toto gjort ett succéframträdande på samma scen. Kanske var det den som skruvade upp förväntningarna.
Kanske var det Dylans divalater, som i viss mån spelade en roll 1992.
Nåja - Grattis Bob!
*****
På min vandring mot vaccinationscentralen såg jag den här blomman i massor på vissa vägslänter. Jag har märkt att den blir mer och mer vanlig, snudd på invasiv. För jag minns den inte från bara några år sedan i sådana mängder.
Nu vill jag veta vad det är för växt. Själv har jag fått lära mig att den heter backskärvfrö. Men andra hävdar vårskärvfrö. Jag hittar inte vårskärvfrö i den flora som jag har hemma. Kanske är det annat i den tjocka floran som jag har i stugan. Vi får se.
Men jag tror jag har rätt. Enligt SKUD - den sajt som fastställer växters namn - så finns vårskärvfrö i sydeuropa och Kina. Jag bor inte där!
Upplys mig! |
Det blev en rätt bra promenad. Med lite utvikningar har jag nu traskat en knapp mil. Det duger bra. Det blev en fika på stan, som börjar somra till sig. Uteserveringarna lockar folk.
Våren och somrarna lockar även annat till stan. Och jag förstår inte vad de gör här; US Airforce, som det står på deras uniform. Bor fint gör de också på ett av de bättre hotellen i stan. När jag var soldat fick vi bo i tält på övningarna. Slutsatsen blir alltså att de som är här nu inte är på övning. De tänker ta över. Bevare oss!
Ja, jag vill inte ha hit ryssen heller.
Jag får hålla ögonen öppna.
*****
Inte ens humlorna var vakna. |
Vi ägnar oss åt läsning, förutom en kort promenad då vi går den s.k. lilla rundan. Det tar väl 10 minuter. Vinkar åt en granne. Det var väl det enda.
Själv är jag dessutom middagsledig idag, så jag kan fortsätta i samma stil.
Gäääääsp ...!
Idag hände det. Årets första humla kom och hälsade på. En av mina favoriter bland insekterna, sedan barnsben, då jag påträffades med att stå i mosters rabatt och klappa humlor på ryggen, när jag var fyra år. Mamma blev förskräckt, men ångrade sig. Sedan blev hon lika förtjust.
Var rädd om humlorna. I fjol tycker jag att de var få i jämförelse. Vi får se hur det blir i år.
Välkommen! |
Vad tänker du på om jag säger Liljevalchs? Förmodligen dyker den konsthall som invigdes 1916 i Stockholm upp i ditt huvud. Inte konstigt. Det dyker upp i mitt huvud också. Carl Fredrik Liljevalch (Jr.) var dess skapare. Inte direkt, utan som finansiär. Det var ett arv efter honom som möjliggjorde bygget.
Jr eller d.y.? Ja - han var son till Carl Fredrik Liljevalch d.ä. Inte lika känd, kanske. Lämnade inget minnesmärke efter sig? Nej, tyvärr är det så. Han var en industriman. Och som sådan hade han ett stort inflytande i Luleå, av alla ställen. Han etablerade Oscarsvarv här i stan, Sveriges största skeppsvarv på den tiden.
Jag har många gånger reagerat över hur lite vi fick lära oss om hembygden, när jag gick i skolan. Det var andra delar av landet man fick stifta bekantskap med. Inget ont i det, men nog hade det varit kul att få veta lite mer om det närmaste omgivningarna.
Nåväl. På Oscarsvarv byggdes en gång ett skepp - Mary Anne. Det var1838 och blev så småningom Sveriges första världsomseglande fartyg.
Det här har nu dykt upp i och med att Luleå fyller 400 år i år.
Tänk - det där visste du inte. Erkänn!
*****
Kompis Anders var ute och gick en kvällspromenad, och skickade en bild på Norra Stadsfjärden i solnedgång. Inte alls särskilt slätstruket. |
Citronfjäril ses nu varje vår, sedan några få år. |