Nu tycker jag att någon forskare ska ta tag i det här. Jag har berört det förr, men har inte fått napp. Det finns en rätt kuslig företeelse, som jag skulle vilja få en förklaring till. Om det finns någon. För jag börjar snart tro att det är något övernaturligt.
Mitt jobb är ofta ganska stressigt. Vi producerar de varor vi ska sälja i samma ögonblick som kunden beställer dem. Ibland är det väldigt bråttom. Ibland har vi en deadline något dygn bort, som måste hållas.
Idag har vi i min säljgrupp upplevt något som liknade paniken kring askmolnet i april för några år sedan. Men utan vulkanutbrott. Eruptionen inträffade istället i våra telefoner. Och det är här, som det okända och kusliga fenomenet uppträder.
Det finns stunder då våra telefoner är helt tysta. Kanske till och med bortåt tjugo minuter, vilket gör att man kan jobba "ostört" med något som inte kunnat lösas i stunden.
Men så ringer det plötsligt. Inte ett samtal utan två, tre stycken i stort sett i samma sekund. Jag trycker på den där blinkande lampan och svarar, men den där lampan blinkar ändå vidare tills någon annan tar det samtalet och finner att lampan inte slutar blinka ändå.
Så gick det på under långa perioder under dagen och vi höll nästan på att bli hysteriska. Jag gjorde en liten grindning vid ett tillfälle. På tio minuter kom det 16 samtal och jag undrar om jag inte missade något också. Hos oss kan ett samtal vara i tio-tjugo minuter, eller i två. Det varierar. Då förstår du att det blir "kö". Och irritation. Vi svarar och svarar och svarar och skriver upp listor på personer vi ska ringa upp. Sen.
Plötsligt blir det tyst igen. Helt oförklarligt. Vad är det som styr människornas kollektiva beteende? Det är den fråga jag vill ha svar på. Det här är inget nytt. Fenomenet har funnits i alla tider, som jag har haft mitt jobb, det vill säga i 42 år!
Jag har mängder av fall, som det kunde forskas på. Som till exempel mina luncherfarenheter. Härom dagen kom jag till mitt stamställe den vanliga tiden, det vill säga någon minut efter att det öppnar klockan 11. Det var kö! Ut till ytterdörren. En tredubbel rad av människor stod tålmodigt i en lång rad fram till kassan. Tio meter lång. Minst.
- Va, sa en kille som kom efter mig och blev stående ute på trottoaren vid den öppnade dörren, där jag stod cirka 7 centimeter innanför. Jag var ju här för tre minuter sen och kollade menyn. Då fanns inte en enda själ här.
Så kan det också vara. Jag kommer dit samma tid en annan dag. Inte en människa syns fram till disken.
Jag brukar inte ringa till någon särskilt ofta klockan halv åtta på morgonen. Men härom dagen behövde jag göra det och hamnade i en sådan där knapptryckarsituation, som jag var tvungen att fullfölja. Jag använde vår fasta telefon hemma. Tro mig eller inte. Mitt i knapptryckandet så ringer min mobiltelefon. Ihärdigt. Det är synnerligen ovanligt att någon ringer till mig den tiden på dygnet i vanliga fall.
Eller ta det gamla exemplet. När du kör på en öde väg. Du blir inte omkörd. Du ser ingen trafik framför dig. Då möter du plötsligt en bil bakom en krök ..... nej, förresten två bilar ... jag menar tre. Och sen är vägen öde igen.
Vad är det som styr?
Jag vill veta!
*****