Det finns en plats på jorden ...

.. där solen aldrig ler.
Den platsen heter Boden.
Dit vill jag aldrig mer.

Så skaldades det på den tiden jag gjorde lumpen. En tid som jag tyckte var rätt positiv, trots allt. Vi hade en bra sammanhållning och väldigt kul på min lucka.

Nåväl - Idag var vädret precis sådär. Solen log inte särskilt mycket, eller inte alls. Det regnade på förmiddagen. Men på eftermiddagen började vi se tendenser till uppklarning.

 - Vi sticker till Boden, sa jag.
Och fick godkänt för den idén.

Sagt och gjort. Vi behövde en liten utflykt, för att inte alla dagar ska bli likadana och flyta ihop till en svårdefinierad tidsklump. Det är bättre att sätta en dagsidentitet på varje dag. Jag tror tiden blir lite längre då. I huvudet, alltså.

Och solen log.
I Boden.

Strosade på stan. Skam till sägandes så har jag inte besökt denna min födelsestad på massor av år, trots att den ligger bara knappa fyra mil från Luleå. Den hade förändrats. Mycket! Ny, stor galleria. Ett gigantiskt hus, där förut Åhlens hade sin lada med tillhörande parkeringsplats.

Trevliga gågator. Men lite litet, trots allt.

Sen lunch.

 - Ska vi åka till Havremagasinet.
Ännu en idé, som fick godkänt.

Havremagasinet är en gigantisk byggnad, som numera inrymmer en konsthall. I sex våningar! Där pågick utställningar av tre olika genrer för närvarande. Målningar av Bodenkonstnären Stig Sandberg. (Bodenskolan), Sex bodenfotografer, samt ett antal isländska konstnärer med ett brett utbud. Bland annat Olafur Eliasson, fotograf som är världsberömd. Kallades fotografernas Bruce Springsteen av receptionisten.

Imponerande utställningar väl värda vårt besök.

Så fick denna onsdag sin egen identitet: Kul kulturtur.




Asphere av Roni Horn.
Världsberömd stålkula. Vikt 125 kg. Tog nio år att färdigställa.

 

Nervscape. Hrafnhildur Arnardottir, samt
Draw without looking. Joan Jonas.
Den förra utställd i New York senast. Den senare en video gjord från en live performance på Tate Gallery i London.

 

 



*****

Undrar ...

.. vad vädret har tänkt sig för överraskningar idag, då?

*****

Händelser i skogen

För tredje sommaren i rad har den nu dykt upp igen. Precis på samma plats som förra året och året innan. Just där finns en möjlighet att ställa en bil, lite på sidan om den smala skogsvägen, som nästan inte är möjlig att mötas på med två bilar.

Där, uppe på krönet, där vägen viker av i nästan 90 grader nerför backen mot havet, står den. Inte en stuga i närheten. I alla fall inte en plats där man skulle ställa sin bil om man skulle hälsa på någon i området.

Från början tänkte vi att det var någon bärplockare. Vi brydde oss inte särskilt, för plötsligt kunde den vara borta. Men så ibland dök den upp på lite udda tid på dygnet. Ingen bärplockartid. Och den kunde till och med stå där under natten.

Men nu började ryktena. Det var inte bara vi som hade funderat. Andra hade också spanat och spånat om den där bilen. Tjuvjägare. Mordbrännare. Biltjuvar???

Den senaste och bäst förankrade teorin handlar om något helt annat. Nämligen hemliga kärleksaffärer.

Någon i byn, som ligger två kilometer från bilen, vill inte skylta med sin älskarinna. Registreringsnumret skvallrar om en kvinnlig ägare från en stad i södra Norrbotten. Hon får alltså parkera på behörigt avstånd och blir förmodligen upplockad av sin värd, antingen här på vägen, men troligast på nästa skogsväg, dit hon smyger på en diskret, men väl synlig stig genom skogen.

Är det inte romantiskt, så säg!

Någon fortsättning på historien vet vi inte om vi får. Men egentligen kanske vi heller inte vill veta. Innerst inne.

Då är det inte lika spännande längre.

*****

Dagens designpris

Hängmatta hör till, så här på sommaren.

*****

Våtvarmt omslag

Lätt dimma, svaga vindar och hela omgivningen under tung och mycket blöt dagg. Luften är varm, rumstemperatur rent av, när vi traskar iväg för att hämta tidningen strax efter klockan åtta.

Vi möter Ove på sin hundpromenad.
 - Jaså. Är det långpromenad?
 - Bara tidningshämtardito, svarar jag.

Skogen står tyst och tät. Bara vägens grusknaster under sulorna hörs, förutom några trumpetande rop från tranorna på den lilla myren. Kul att höra att de finns kvar. Det betyder förmodligen att de häckat och nu njuter barnledighet. Vi har inte vågat oss dit, för att inte störa.

Plockar upp tidningarna, NSD och DN, ur tidningskastet och återvänder hemåt.

(Sedan visar det sig att nyhetstorkan gjort tidningen så tunn, att vi av misstag fått med oss två ex av lokaltidningen. Det blir till att ta en biltur fram och tillbaka för att återställa det ena. Ove, som jag körde förbi igen två gånger, undrade nog vad jag hade för mig.)



Frukost. Radion sänder Ring P1 där rösträttsålder, pride-flaggning på svenska ambassaden i Moskva, och en hel del annat diskuteras.

Det blir innedag idag. Regn väntas.

*****

Menyförslag

Det slog mig att jag aldrig berättade vad det var på faten och i glasen som jag diskade halva natten. Än mindre tog jag några bilder. Hade väl helt enkelt inte tid.

Men här kommer logistikschemat. Kanske kan du få något tips.

• Gästerna samlas på patio väst södra i strålande solsken och serveras drink med tilltugg. Fetaostfyllda oliver, vitlöksbröd med Serrano och tomat, löjromsfyllda tunnbrödschips från Jämtländska Mörsjö.
• Förrätten serverades på sallad med krasseblomma och pumpakärnolja och bestod av gravad renfilé. Dryck: Ripassa Zenato.
• Sedan kom huvudrätten. Honungsbalsamicobakad lax, serverad med färskpotatis, ugnsbakad rödlök, mango och limemarinerade granskott. Dryck: Vicars Choice Barrel fermented Chardonnay.
• Desserten blev ett mysterium. Gästerna fick gissa vad de åt. En av dem kom på det till sist; avocadoglass med åkerbärssås. Till det serverades ett dessertvin från sydafrikanska Nederburg.
• Kaffe avec.

Sedan gick gästerna hem.

*****

Halv två inatt . . .

. . lade jag ifrån mig diskborsten efter att ha låtit den bearbeta 24 tallrikar, 40 glas och ett antal formar, pannor och uppläggningsfat.

Och klockan sju i morse slog jag på radion.

Pigg jäkel

 

Och nu väntar nästa gäng. I eftermiddag.

 

***** 

Lat morgon ...

.. efter de vanliga morgonrutinerna med tidningshämtning och frukost. En liten slummer.

Vädret varmt och lugnt, men med höga moln som tidvis dämpar det skarpa solljuset.

Men nu .....

Dammsugning, skurning, putsning. Planering, logistik, in och ut ur frysen. Desserten klar. Här ska bli middag ikväll. För några av stuggrannarna, som ställt upp med råd och dåd i olika sammanhang. Som när TV-antennen plötsligt dråsade ner, när vi var bortresta förra sommaren. Den var på plats igen, när vi kom hem. Eller "dagbrottet" som behövdes för den nyborrade brunnen. Och den "hårde" som försökte hålla disciplin på vår gemensamma installatör.

Klockan sex kommer de. Då ska allt vara klart.

Bäst att sätta igång.

*****

Bara en bild

Minnet av en dag

*****

Det är vi . . .

. . klipporna och havet.































*****

Dagens designpris ...

.. går till den här fjärilen som sitter i trolldruvesnåret utanför stugan.

Dess namn har jag glömt, tyvärr.

*****

Så går det ...

.. om man kör "ekologiskt" och ekonomiskt.

4,6 liter bränsle på 100 km blandad körning idag. Allt enligt lagen, men ingen krypkörning, med en fullastad Audi A4.

Det funkar!

Visste du det?






*****

Elisabet ....

... Hur mycket kostar vägen? Kan du scanna!

Eeh ... Javisst ja - Du är visst ledig idag.




*****

Vi gav oss ut ...

.. på det vida havet, som - hör och häpna - låg stilla idag. 24 plusgrader i skuggan.

Förbi badande barn och slöande vuxna. På glittrande krusiga vågor passerar vi långa sandbankar, som kommit i dagen eftersom de envetna nordvindarna tidigare i sommar pressat ut vattnet till andra delar av Östersjön.

På hemväg, blir vi om- och kringkörda av ett par motorbåtar som av respekt för oss saktar ner farten och vinkar.

Tyvärr råkar några vattenskotrar också komma i vår väg. Med mindre respekt. Inte för att det hände något. Men jag tycker att alla bensindrivna leksaker bör förpassas till skroten. Bensin är tydligen alldeles för billigt.

De låter illa.
De luktar illa.
De stör.
De förstör.

Vinter som sommar.
Otyg!

*****

För övrigt tycker jag att ...

.. hela Vattenfalls företagsledning borde ägna sig åt andra saker, så snart som möjligt.

Gärna något som gör att alla 28 miljarder förskingrade kronor kommer tillbaka och kan användas till det som var tänkt.

*****

Dagens tidningsrunda

Den dagliga fyrakilometersmorgonrundan till tidningslådan är ofta givande på andra sätt än motionen och syftet att bli en upplyst medborgare. Man går ju med morgonpigga ögon öppna för alla intryck.

Och då träffar man till exempel en Aeshna juncea som slappar i solen på en elstolpe.

Starrmosaikslända, på svenska

*****

Vad tycker du

Evolutionen må ha sina fördelar. Den har gjort så att vi idag, efter årmiljoner utvecklats till dem vi är. På gott eller ont - Det är frågan.

Evolutionen har också bestämt att grabbar som kommer i målbrottet också ska få hårväxt lite här och där på kroppen. Även tjejer utvecklar samma egenskaper; ja, förutom målbrottet då kanske.

När man väl börjat få fjun på överläppen och så småningom skägg, så får man finna sig i att antingen raka bort det dagligen, behålla så kallad tredagarsstubb, eller låta det växa fritt, vilket är populärt hos vissa idrottsutövare, eftersom de tror att styrkan sitter i de där testarna under hakan och ska ge dem lycka och framgång i något ligaspel. (Oj, vilken lång mening. Förhoppningsvis korrekt och helt otadlig vad gäller meningsbyggnad.)

Vid stigande ålder hos mig själv och andra, har jag förstås också kunnat konstatera att evolutionen bestämt att ögonbryn, näsborrar och öron måste behåras med snabbväxande och ståltrådshårda strån. Förmodligen för att inge pondus och vishet, som ska visa vem som bestämmer och gör att  fjungrabbarna håller sig på mattan.

Jag har nu kommit ett steg längre.


Snygg!?? Nä, kanske inte. Men nyrakad.
Och förresten.... Har du sett din egen??

 Dagligen dyker ett antal, inte så många men ändå, knollriga hårstrån .... på näsan!?

Två frågor vill jag ställa.
Den första till evolutionen: Vad är tanken?
Den andra till dig: Ska jag behålla dem, eller....?








*****

Mycket ...

.. att läsa i DN idag.

Tur att jag är ledig och lojt kan luta mig tillbaka i däcksstolen i solskenet på patio väst.

Imorgon blir det värre.

Lördagens middag för några av grannarna närmar sig och kräver framförhållning.

*****

Tänk själv, tack

" - När den dagen kommer, blir även rovdjuren fredliga."
Så vilseförd av irrläror, religiositet och lite klädsam veganism, kan man bli om man inte tänker själv.
Citatet är hämtat från Ring P1 och en inringande dam där.

Och jag ville fråga henne: Den där som skapade allt ... Varför gjorde hen rovdjuren "elaka"? Varför går inte vargar, björnar och tigrar och betar gräs och käkar morötter?

Jag är ingen utpräglad köttätare. Konsumtionen ligger på låg nivå. Men jag önskar att den dagen kommer, då även religiösa veganer blir fredliga.

*****

Över stock och sten, ...

.. förbi ilskna vargar och björnar. Genom svärmar av blodsugare bär det iväg.

Varje dag.

Bara för att hämta tidningen.

*****

Ordning och reda

När jag kom ut till stugan efter vårt fjälläventyr härom veckan var allt i sin ordning. Trodde jag. Jag hade bara åkt ut över kvällen för att titta till. Tänkte inte stanna, eftersom vädret var trist.

Men en blick in i gästrummet visade att något hänt, trots allt. En hel bokhylla hade vikt sig och släppt ner alla böcker, pärmar, en stor Alvar Aaltovas och en lampa, på golvet i en enda röra. Det såg ut som om någon vandaliserat. Du vet, sådär som det ser ut i deckarfilmerna, när någon varit inne och rotat.

Märkligt nog var inget trasigt. Mer än en centralt placerad konsol, som hade gett vika.

Idag reparerades hyllan. Nya konsoler monterade, och de böcker och annat som hör hemma på hyllan är tillbaka på plats.

Dessutom är ordningen ute på gården återställd.

Veden på plats inne i ladan. Det funkade. Den rymdes, sånär på en halv kubik, som fick plats i skydd under takskägget på långsidan.













*****

Bästa sättet ...

.. att jaga bort en magnifik, stor och svävande havsörn ovanför tomten, är att gå in och hämta kameran.

Trots att den cirklade i flera minuter, var den förstås spårlöst borta när jag efter 7 sekunder steg ut för att fotografera.



Försvunnen havsörn

Fjärilar är enklare.

Vitfläckig guldvinge.
- Vitfläckig, undrar du! - Jo på undersidan.

*****

I serien ...

.. Bättre förr ställer jag mig följande fråga idag: Vart har sjöbrisen tagit vägen?

De fem-sex senaste åren har något märkligt hänt. Förr var sommarnätterna lugna. Det mojnade på kvällarna när solen började dala och morgnarna var lugna med blankvatten. Så var det i soligt väder.

Sedan började en svag sjöbris utifrån havet att smeka stränderna, sisådär vid elvatiden på förmiddagen. Den brisen fanns sedan kvar tills den mojnade på kvällen. Jämvikten i lufthavet var återställd.

Nu skiner solen. Det blåser. Gärna dygnet runt. Envist rakt ut från land. Dag efter dag, vecka efter vecka.

Någonting har hänt.

Fräsande vågor inifrån land

*****

Jag tycker att ...

.. det tyder på ett stort mått kreativitet och flexibilitet, att vid fotvård klippa sig djupt i ett finger!










*****

Och hur i all världen . . .

. . ska vi få in all den där veden i den lilla ladan?

Den som får se lever.










*****

Gomorron

Det kan se idylliskt ut, och det är ganska varmt. Men som vanligt den här sommaren så blåser det småspik emellanåt.

Havet fräser vitskummande längre ut på fjärden.

 

***** 

Och det är andelstal, arbetsdag, väg- och vattenfrågor ...

.. på vårt årsmöte med de två samfälligheterna som vi tillhör.

Givetvis blev jag också omvald på två år som sekreterare. I båda!
Man är ju oumbärlig.
---

När det var överstökat får resten av dagen gå i lättjans tecken. Ja, det vill säga, efter att gräset klippts, rabatten rensats och kratern tömts. Två kubik ved skulle också täckas, eftersom vi inte ids trava in det i ladan idag och regn väntas.

Tröstar oss med en sillunch på terassen. Och en snaps.

Nu sitter jag här och glor på sädesärlorna som gillar när vi klippt och krattat.

Hoppas bara grannens katt håller sig undan.

Ärliga blå ögon. Jojo!


*****

Givetvis

Helchansfrågan i Ring så spelar vi klarade jag galant.

Redan på rubriken!

Det gjorde inte den som skulle svara.

Där hade man haft chans till en exklusiv glasbåt formgiven av Bertil Valien.
Hm!

*****

Plötsligt ...

.. stod ett bättre gäng stuggrannar  på farstubron och sjöng.

Tur att vi hade bubbel, rabarberpaj, kaffe, calvados och åkerbärslikör att bjuda på.

Skratt och goda historier.

*****

SSSSSSSSSSSS

Från och med idag klockan 17.00 kommer alla mina förväntningar att slå in.
Den ena efter den andra.

Sol i sinne.
Shorts.
Sandaler.
Sommar.
Stränder.
Svallvågor.
Svalor.
Spindlar.
Sovstunder.
Stuga.
Skärgård.
Sälar.
Solskyddsfaktor.
Semester.

*****

Tur ...

.. att man inte har semester.

Än!

*****

Luleå 17 juli kl 22.

Uteblivet biobesök. Jag fick gå ut och ta en titt på stan lite senare istället. Då hade solen kommit fram ordentligt och spred sitt kvällsljus. Det ljus som vi har så mycket av här i norr.

Ljum kväll. Kulturens hus-terassen.

Hermelinsparken

*****

Småsur

Det är inte ofta jag går på bio. Dels visas där oftast amerikansk skit, som ingen frisk människa borde vilja se. Dels avskräcker mig allt detta ätande, sörplande och snackande, som många (majoriteten) ägnar sig åt istället för att gå ta en rejäl matbit för samma peng innan de sjunker ner i biofåtöljen.

Att det är sommar är också en bidragande orsak till att jag sällan besöker salongerna. Idag var ett undantag. Ensam hemma, halvdåligt väder och - hör och häpna - en film som intresserade. Rödmärkt i annonsen. Pedro Almodóvars nyaste "Kära passagerare" var det tänkt. Handlar om en flygresa. Jag tänkte att det kunde vara kul att se någon annans tolkning än min egen när det gäller märkliga beteenden hos flygpassagerare.

Bokade biljett. Gott om plats. Det var bara jag som ville. Det syntes på beställningssidan i datorn. Men det var ju i förrgår.

Föreställningen börjar klockan 18.10 och eftersom jag slutar jobbet en timme innan i bästa fall, hade jag förberett mig och hämtat biljetten redan tidigare på dagen. Jag ville ju gärna få något i mig innan, som den civiliserade biobesökare jag är.

Alltså traskar jag iväg och är på plats tio minuter innan biostart.

Där kom kallduschen. En rodnande grabb som fick se min biljett, pekade på salongens stängda dörr.
 - Alltså ... Vi kan inte visa den här filmen idag. Projektorn är trasig, sa han med rödflammande öron.
 - Va!?? Den enda kväll jag kan gå, sa jag.
 - Du får vända dig till kassan så får du tillgodokvitto.

Jo, jag fick mitt kvitto. Skrövligt!
 - Välkommen tillbaka en annan kväll.
Jag tror inte jag sa tack.

Och jag har mina aningar om monopolföretaget SF - All filmkulturs utarmare. Det var bara jag, som hade beställt till denna föreställning. Så var det säkert. Och då iddes de inte slå igång projektorn.

Luleå blev fattigare när Sandrews försvann... köptes av SF och lades ner. Det finns 4 salonger några kvarter bort, som står tomma och öde. Folkets bio har försökt få tillgång till dem. Men SF hindrar. Förstås.

Jag tror jag ska gå tillbaka till Filmstaden.
Ställa mig utanför entrén och tända eld på mitt tillgodokvitto.
I en flammande protest.

Bu för SF!!!
(Det kanske betyder Slut Film, slår det mig nu. Hm! Jojo. Dold agenda. De gör sitt bästa, vilket är sämst.
)

*****

Läs även andra bloggares åsikter om SF, Svensk Filmindustri, Bio, Pedro Almodovar, Film

Vissa veckor ...

.. är mer välmatade än andra. Den senaste till exempel, då vi förra lördagen drog till fjälls under sken att vi skulle till Korsika. Resan var ju lite hemlig, eftersom vi rymde med en blivande 60-åring som inte vill röja sig.

Det där med Korsika var det flera som gick på, när jag beskrev hur vi mötte den korsikanska kusten i sol; hur vi tittade ut över medelhavsblått vatten och gröna timjanhedar. Allt det där beskrevs livligt på Facebook och fick många undrande kommentarer.

Nu hamnade vi inte där, utan på en av Sveriges absoluta smultronställen. nämligen fjällstationen i Saltoluokta cirka 12 mil väster om Gällivare. Känt för sin atmosfär och sin goda mat.

Hr Bodin i toppform

Vi besteg traditionsenligt grannskapets närmsta topp i strålande sol, men höll på att blåsa ner från toppröset på 1200 meters höjd.

Kvällarna ägnades åt mat. Trerättersmenyer fyra kvällar i rad. Många tips fick jag. Allt ekologiskt, och så långt möjligt närproducerat. Det var sik, röding, ren; det var goda viner.

Det var trevliga möten. En liten fågelunge räddades efter att har trasslat in sig i högt gräs. Sattes på en stam och tackade med ett pip.

Pip.

Det var Sofia, teaterelev från Luleå men numera Göteborg, som jobbade som servitris. Proffsig, trevlig, rolig.

I bastun träffade vi en ung man från Kassel, som vandrat nio dagar i Sarek. Tyskan satt rätt bra, vilket överraskade mig.

Tolvårigen busgrabben med rötter i Etiopien, som tyckte jag hade den bästa telefonen.  - Samsung Galaxy, wow, sa han. Där var Anton och Sofia, unga studenter från Umeå, som gjorde oss sällskap emellanåt. Och där fanns en skotte, som jobbade i gruvan i Malmberget, men som cyklade alla tolv mil till Saltoluokta ena dagen, och vände åter nästa.

Utsikt från rumsfönstret

Så kom onsdagen. Hemresa. Packar upp och packar om. Sover en natt och flyger sedan till Stockholm på torsdagmorgonen. Traskar runt i solen där. Tar en fika på Piccolino i Kungsan och äter middag hos Sven-Harry i Vasaparken.

Norrtullsgatan

Fredag ägnades åt mer traskande från Ynglingatan till Fotografiska på Stadsgårdskajen. Första gången för mig och nu var det min tur att födelsedagsfiras en månad efter dagen. Jag blev bjuden. Fint ställe. Intressant. Sevärt.

Dagen fortsatte i hipsterskvarteren på Söder, där vi överraskade en vän, som vi inte sett på flera år, genom att under promenaden messa honom via Facebook och undra om det fanns något bra fik på Söder. Hans bästa tips var semesterstängt, när han överraskad av vårt meddelande kom för att möta oss där. Men det fanns ju flera fik.

På "hemvägen" slår vi oss ner i solen på Odengatan och tar ett glas rosé. Tittar på folklivet, eller snarare: Glor på folk.
 - Tänk om Annika Bryn skulle råka komma förbi, sa jag.

Men det gjorde hon inte.

En gammal bekant fick syn på mitt utlagda foto på Facebook och kände igen var vi fanns. Men när han hade smugit dit för att överraska oss, hade vi redan försvunnit. Jäklar!

Vidare mot nya äventyr. Packar bilen full och drar till landet. Äter tapas i trädgården. Njuter. Och somnar sent till ljuden av grågässen ute på fältet och tranor i fjärran.

Lördag. Molstaberg. Ett litet crèperie inrymt i turkos "ägghusvagn". Fransk man, australiensisk hustru står för servicen. Skratt och lite trams. Och gott.

Räddade en silverstreckad pärlemorfjäril från innedöden. Det kändes bra.

God middag i köket på Hammersta. Vädret lite ogint för utesittning. Deckare på TV och sedan i säng.

Sörmland är vackert. Även om det är mulet och lite småkyligt. Det blir lång frukost och promenad.



Vid 16.30-tiden tar jag tåget från Läggesta till Arlanda och svischar hem. Resten av sällskapet blir kvar.

Jag måste hem och jobba.

Välmatad vecka. Den kommande blir säkert lugnare.

Sörmland är vackert. Även när det är mulet.

*****

Flyg fula fluga - flyg

Jag kan inte säga att det är enkelt att fånga en fluga i flykten.

Men det går.

Om man är idog.

Bildkvaliteten inte den bästa, men ....



Fönsterblomfluga. Fridsamma och trevliga honungsälskare. En av de 78 arter blomflugor som finns i Norden.


*****

Alla ...

.. dessa flygplatser.

*****

Bara en bild . . .

. . från morgonpromenaden. Hammersta gård.

*****

Nya utsikter

Omstationering Omgruppering genomförd.

*****

Sven-Harry bjöd ...

.. på gott kött ikväll.

Men jag fick betala.

*****

Premiär

Utvecklingen går framåt. Nu kan man till och med blogga ombord från 10000 meters höjd från vissa flygplan.

Så nu är min premiär avklarad.

Synd bara att jag inte hade något vettigt att berätta.

*****

Den röda stenen

Den sten som så snyggt bröt mot allt det gröngrå i bilden härom dagen lyckades ingen sätta namn på.

Mineralet är unikt för trakten.
Trakten är Stora Sjöfallets nationalpark.

Och stenen var en bit av den unika sjöfallskvartsiten, som bara finns här. Man ser den i vägslänter såväl som på fjällsluttningar och, som här på en högt belägen platå 1100 meter över havet.

Så var det!

*****

Så säger vi ...

.. på återseende för denna gång.

Som vanligt har vi trivts här i det gamla huset med så speciell karaktär och atmosfär.

Här råder nästan klosterlugn. Ingen radio hörs. Ingen TV syns. Inte ens en avslagen. Det finns helt enkelt ingen!

Blommorna på skänken i vårt rum har vissnat.

Dags att åka hem och vidare på nya äventyr.

Båten går om en timme.

*****

Ibland tar jag mig friheten ...

.. att undra hur saker och ting kan hända.
Bli till.
Inte bara förundras över hur biologin så vist formger och konstruerar djur och växter. Nog kan man också undra hur slumpen och fysiken kan ordna en så snygg installation som denna stensättning högt uppe på kalfjället.
Snygg färgsättning och harmonisk placering av objekten.
Den röda stenen är en för världen unik bergart, som bara finns här i trakten och fått sitt namn av den.
Vilket?
*****