Luleå 31 december kl 14.27

*****



Lite tafflig bild. Men ändå!

Avvikelser

Den där morgontoaletten (som så här lediga dagar borde kallas förmiddagstoalett) går ju på rutin. Man tvättar sig och rakar bort fjunen, borstar tänderna, duschar, tvättar håret.

När man gjort det där, ställer man sig framför spegeln och betraktar sitt vackra anlete. Lite fuktkräm i ansiktet. Håret, som för närvarande är lite längre än vanligt på grund av att min frisörska "har en plan", brukar få lite mjukvax för att någon skymt av frisyr ska märkas. Idag blev det inte så, eftersom jag tyckte håret var lite för fuktigt.
- Jag väntar tills det torkat till lite mer, tänkte jag.
Där brast rutinen.

När jag någon timme senare får syn på min ickefrisyr:
- Visst ja! Vax.
Tar en liten klick av smeten och fördelar den över handflatorna, som min frisör lärt mig, och .... smörjer in det i ansiktet.
- Vad trögt det går, hinner jag tänka innan jag inser mitt misstag.

Så var det bara att börja om igen, tvätta, torka, fuktkräm, och hårvax. I den ordningen och i samma följd i en enda sekvens.

Nu är jag beredd att möta dagen.
Fåfäng och snygg.
---

Jodå - Det har hänt att jag borstat tänderna med Salubrinsalva också.
Men det är en helt annan historia.

*****

Skönt

Då har man jobbat sin sista dag. Ja - för året, alltså. Och decenniet. 00-talet.

Bara för att fira detta ska jag nu vara ledig ända till nästa torsdag. Fira nyårshelg, vanlig helg och trettondagshelg. Den förstnämnda i stan. Med tillrest gäst. Från lördag eftermiddag blir det förmodligen stugan resten av ledigheten.

Sista dagen på jobbet har varit lugn. I stort sett bara en "tur" till Denver och en annan till Kolkata och Mumbai. Sedan schemaläggning av lördagsjobb. En knepig uppgift, för att få det rättvist fördelat bland de berörda.

Men nu är det ledigt. Nu väntar Nyårsafton.
Det räcker.

*****

Inte ens nervös

Med ett igenkännande leende, läser jag en liten berättelse hos Motvalls gubbe.

Den handlar om något som kunde ha blivit en kulturell höjdpunkt, men som istället fick mörkbruna sidor.

Jag kände igen den där händelsen. Inte så att jag upplevde den på plats,(jag tror vi tillhör olika åldersklasser) men jag hade genomlevt situationen själv. Dock helt utan störande inslag. Nej - i mitt fall var det troligen succé. Men för Motvalls gubbe gick det sämre, eftersom han hade förts bakom ljuset av de stora grabbarna.

Det hela handlar om poesi.

- Ge rum, jag vill opp,
sa Rabarberknopp.
Så sprängde han med sin röda topp,
men jorden sa stopp:
-Du får lugna dig lite, Rabarberknopp!

- Ge plats, jag vill opp,
sa Rabarberknopp,
han svällde av styrka, han glödde av hopp,
-pass på, jag vill opp,
jag vässar min topp,
jag känner hur våren gror i min kropp!

-Tittut, tittopp,
nu sticker han opp,
nu hälsar han glatt med sin röda topp
och svaras av kvittrande fåglars tropp: -Välkommen hitopp,
välkommen, välkommen Rabarberknopp!


Det var den vers jag deklamerade. Förmodligen med stor inlevelse. Det var första klass. Examensdag. Jag var alltså den där rabarberknoppen, iförd gröna pappersblad med röda inslag. Jag är inte säker på att jag hade lärt mig alla verserna, men kanske kunde jag två av dem utantill.

Succén var given. Och redan i klass 2 hade jag avancerat till kung. Sämre gick det för Motvalls gubbe.

---


Bilden ovan visar min egen storartade debut på offentlig scen. Inför hänförda klasskamrater med tillhörande föräldrar, vittnar jag om rabarberknoppens kamp för sitt berättigande.

*****

Jepp

Nu fungerar det.

Välkommen med dina kommentarer igen. Du skapar en egen "profil" genom att klicka på Guest/Gäst (det ska visst bli svenska också så småningom). Under Lägg till en annan sajt kan du sedan välja hur du vill synas. Med länk till din egen blogg, eller något annat. Jag tror också det går att vara helt anonym, men det är ju inte så kul.

Hör av dig till mig, om du stöter på svårigeter.

Samtidigt vill jag framhålla: Det här är ingen sluten bekantskapsgrupp, där jag känner varenda själ. Tvärtom. De flesta som kommenterar här är "okända" för mig, och bara ett enda litet fåtal har jag träffat i verkliga livet.

Så du i centrala Santiago de Chile, Corona New York, Virginia Beach, Kentucky, Six Fours, Provence-Alpes-Cote dAzur, Bergen, Svelgen, Hamar, Lena, Espoo, Turku/Åbo, Pietarsaari/Jakobstad, Oulo/Uleåborg, Taipei, med flera ställen (inte minst alla små platser i Sverige) ...

Kom igen!
*****

Nu är det alldeles, alldeles ...

.. strax dags för kommentarerna att börja fungera igen.
Tror jag. Utan att veta.

Någon håller på att undersöka vad felet är.
Tror jag. Utan att veta.

Fast just det vet jag.
Att jag inte vet, alltså.
*****

Nä - nu ska jag göra det ...

.. vi norrbottningar är bäst på.

Gonatt!

*****


Andra bloggar om: Norrbotten

Det hjälper att klaga

Man ska inte vara negativ. Inte gnälla och vara trumpen. Men man ska ställa krav!

Det har jag gjort, vilket nu har gett resultat.

Det snöar och snöar och snöar. Jag tror det börjar närma sig en halvmeter med snö.
Dessutom är det minusgrader.
Det är tyst.
Ljust.

Och det är fullkomligt, sagolikt ljuvligt.

*****


Andra bloggar om: Väder, Snö, Norrbotten, Luleå

Si och så med kommentarer

Jag har uppgraderat min kommentartjänst. Hur det kommer att se ut i fortsättningen är jag inte riktigt säker på. Men en rad nya finesser är utlovade.

Vi får väl se.
Förändringen kan ta någon dag att genomföra. Just nu sker någon form av överföring till det nya systemet.

Kommentera som vanligt. Kanske kommer du att märka skillnaden.
Förhoppningsvis gör jag det också.

*****

Tänk att det blev folk av mig ändå ...

.. trots det man fick lära sig i första klass.

*****

Något lurt är det ...

.. när man vaknar av snö- röjningen, tidigt en söndags- morgon.

Fast det inte har snöat!

Den där snöhögen vid ICA har legat i flera dagar, orörd, trots att snöröjningen pågått både julafton och juldag.

Men här jobbar man förebyggande. Fram med största traktorn och värsta lastbilen och lasta och lasta och tuta lite emellanåt. "Vi ska nog visa de här sjusovande jäklarna vem som regerar. Och ersättningen är ju bäst den här tiden på dygnet. Särskilt en söndag. Hehe."

Att sedan morgonens prognoser från SMHI pekar på att det ska komma mer snö idag och kommande natt, får mig att ställa följande prognos:

"Vi kommer tillbaka inatt, moahahahahahahaha."

*****
Andra bloggar om: Luleå, Snö, Logik

Spel för gallerierna

Det senaste året har vi i mitt yrkesskrå fått lära oss ett och annat nytt, när det gäller USA-resor. Särskilt för oss "visumbefriade" svenska medborgare. Vi behöver bara (!!!) registrera oss via en internetlänk till de amerikanska myndigheterna. Får man en bekräftelse så är det klart att bara resa iväg.

Nåväl. Nu har det tillkommit fler grejer som ska rapporteras. Vi i branschen kallar det DOCA och APIS. Det förstnämnda är att vi i alla bokningar till USA ska rapportera in första övernattningsadress i det stora landet. Det andra innebär att alla passuppgifter med födelsedatum, alla namn, passnummer, passutställare, passutställarort och myndighet m.m. m.m. ska finnas med. Allt enligt ett rätt krångligt mönster för att det ska vara läsbart av någon dator där på andra sidan.

Nu hör jag i dagens nyhetssändningar hur en förmodad terrorist från Nigeria med anknytning till Al Qaida (enligt honom själv) nästan verkar ha lyckats med att spränga, eller åtminstone sätta eld på ett plan på väg från Amsterdam till Detroit. Nu lyckades flygbolagets personal släcka elden och en medpassagerare kunde övermanna och oskadliggöra terroristen.

Frågan jag ställer mig är hur han kan ha tagit sig ombord med grejer som går att göra eld med. Med tanke på de ovan nämnda rutinerna vid bokningstillfället och alla de säkerhetskontroller som förmodas äga rum innan ombordstigning.

Och det värsta av allt! Hans namn fanns redan på svarta listan hos USA:s säkerhetstjänst, har det visat sig.

Så vårt petande med personuppgifter och fan och hans mormor verkar vara till föga nytta. Eller är det den amerikanska byråkratin som haltar fram på kryckor som vanligt. Det stora landet i väster ter sig i många stycken som ett rätt slarvigt hopkok.

*****


Andra bloggar om: USA, Byråkrati, Terrorism, Al Qaida

Jag har gjort det förr

Julen 1957 var jag åtta och ett halvt år gammal. Redan då var jag på hugget och dokumenterade mina upplevelser av julfirandet.

Eftersom det är betydande tidsdokument delar jag med mig. Varsågod.








*****

Samma, samma men ...

.. olika, som amerikanen säger.

Juldagsbesiktning av staden. Över södra stadsfjärden hänger solen lite lojt i skogskanten. Soluppgång. Solnedgång. Vem vet? Bilden är tagen precis när solen står som högst, en juldag här i Arktis.

Och när jag kommer hem slänger jag en blick på termometern.

Samma, samma .... Ja, du vet!

*****


Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Sol, Väder, Arktis

Dagen kom och gick

Julafton. Det sista inhandlas. Frukt, mjölk och en skarvsladd. Stan är lugn och ganska folktom på förmiddagen. Jag konstaterar att man ska julhandla den här dagen om man överhuvudtaget ska julhandla. Inga köer, ingen stress. En vilsen radioreporter går omkring med sin sändarutrustning i den största gallerian och letar offer till sin direktsändning. Jag ser honom rätt desperat.

Eftermiddag hos mamma på äldreboendet. Gofika, julklappar och glögg. Allt till belåtenhet. Vi ser att några timmar räcker, och hon ser glad ut, när vi lämnar henne till boendets tomtegrötparty och åker hemåt.

Kväll. Vi dukar upp vårt eget julbord. Sparsmakat men traditionellt. Sillsallad, västerbottensill, skinka, småvarmt. Mumma och snaps. Lugn. Fler julklappar kommer med långa mellanrum hos oss.

Till kaffet smakar vi åkerbärs- likören. Ser ett naturprogram från Yellowstone, och sedan sista julklappen till lite glögg.

Jag kan glädja mig åt böcker, hylsnycklar, en cd med Melody Gardot (Du kanske såg och hörde henne hos Skavlan i höstas.), lyxig hudvård. Och sist men inte minst den finaste tröja man kan tänka sig. Norrbottnisk design och tillverkning. Ren ull och skinndetaljer och alldeles på tok för dyr. Men snygg och oändligt uppskattad.



Vi mår bara fint.

*****

Bästa stunden

Varm skinka. Nyss uttagen ur ugnen efter honungsgriljeringen. En hårdbrödsmacka blir det.

Nu kan julen börja.



*****

Kampen ger resultat

Tänk att upplysningens broar har spänts så långt. Ända till DN:s stora Nutidskryss, dan-före-dopparendan.

Fråga 15. Hm!??
Vad kan det bli, vad kan det vara?

*****


Ledtråd.

Här finns fler kulturgärningar.

Igen, och igen, och igen

Så verkar det som att gamla Volvo byter ägare. Igen. Nu ska vi köra kinesiskt. Ja, inte jag, men ni. Kanske!?

Det kinesiska bolaget Geely har framgångsrikt fört förhandlingar med den nuvarande ägaren Ford, vars representanter också verkar nöjda och säger att "Geely (djilii) will be a good owner".

Undrar hur länge det dröjer innan jag får höra om bilmärket Djiilaj igen.
Har redan hört det en gång.

Från en svensk journalist!

*****


Andra bloggar om: Språk, Anglifiering, Töntar

Spännande vardag

Idag tog jag mig för att dammsuga med vänsterhandsfattning istället för det vanliga.

Bara för att...

Det blev en omtumlande upplevelse i tafatthet.

*****

Det går framåt

Bara för att du ska få komplex, vill jag nu berätta att älgköttbullarna, alla 75, är klara.

Goda blev de. Vi har provsmakat. Kryddade med salt, peppar, kryddpeppar, enbär, timjan, vitlök, cognac och lite socker, kan de inte bli annat.

Nu återstår bara skinkan.
Men det får bli imorgon kväll.
*****

Recept

Man ska ju vara snäll till jul. Så på Mariannes begäran kommer här receptet på Rånepepparkakor.


Rör 5dl socker i 200g rumsvarmt smör till det blir en porös massa.

Tillsätt 1½ dl mörk sirap, 2dl vispgrädde, finrivet skal från 1 citron och saften från samma citron.

Blanda 10dl vetemjöl med 1½msk bikarbonat. Tillsätt även 2msk mald ingefära och 1tsk kardemumma. Tillsätt hela rasket till smeten och arbeta ihop till en slät deg.

Låt degen vila, gärna ett dygn, eller i alla fall så att den blir så kall att den kan formas till kulor.

Forma kulor i en spelkulas storlek och grädda 20 kulor på varje plåt. Kakorna flyter ut rätt mycket, så lägg inte tätare än så.

Grädda i 130 grader i 20-25 minuter, eller till kakorna fått fin färg. De pöser upp en del, men sjunker oftast tillbaka och blir platta.

De är mjuka när du tar ut dem, så låt dem svalna innan du tar dem av plåten. Då får de den rätta knaprigheten.

Nu kommer även det gamla Egypten att få vederfaras denna delikatess.

Lycka till!


*****

Ingen vila

Så har jag jobbat sista dagen före lite julledighet. Den bestod av kurs. Utbildning.

- Nu ska ni få tillfälle till reflektion. Tänka på hur ni uppträder, vad ni säger och hur ni säger det i kontakt med kunden.

Jaha - tänkte jag. Det gamla vanliga. Efter 38 år i samma bransch kan jag ju det mesta, tänker jag, medan jag lyssnar på våra uppgifter. Och visst var det skåpmat. Men inte gammal dito. Den här var nylagad till stor del.

Det gick att röra om i hjärngrytan. Nya insikter, åsikter och utsikter.

Nu gäller det bara att komma ihåg detta när jag börjar jobba igen, den 28:e.

Får väl repetera i huvudet ikväll. Det passar bra, där jag står och rullar kulor, som ska bli Rånepepparkakor. Kula efter kula i hundratal. Det var den där degen från igår, som ville vila hela natten och hela dagen idag för att bli bra.

Det ska jag också göra, när julaftonen inträder.

*****

Luleå 22 december 2009, kl 0709, Stationsgatan

*****

Varför ska två fasta storheter ...

.. som egentligen inte vill, tvingas ihop med våld.

"Rör socker och smör till en pösig och porös smet."

Jobbigt!
*****

Sedelärande

Två kvinnor presenterar sig för varandra i himlen.

- Hej. Jag heter Sandra.
- Hej. Jag heter Sylvia. Hur dog du?
- Jag frös ihjäl.
- Vad hemskt!
- Det var inte så ruskigt. Efter att ha skakat av köld, blev jag varm och sömnig, och slutligen dog jag en fridfull död. Hur dog du?
- Jag dog i en massiv hjärtattack. Jag misstänkte att min man var otrogen, så jag kom hem tidigare från ett möte för att överraska honom i sovrummet. Men, istället fann jag honom sittande ensam, och tittade på TV.
- Så, vad hände?
- Jag var helt övertygad att det fanns en annan kvinna i huset. Jag letade i alla rum, under sängar, garderober och i garaget. När jag letat intensivt och inte hittat någon kvinna, var jag så slut, att jag fick en hjärtattack och dog.
- Vad synd att du inte tittade i frysen. Då hade vi båda varit kvar i livet!


*****

Välsignade snö

ÄNTLIGEN!

Hör upp alla golfare

Ser vinterprestationerna i teve och får en idé.

Gör om golfspelandet, så att det liknar skidskytte.
Låt deltagarna bära sina klubbor på ryggen, springa mellan hålen och sedan slå. Allt på tid. Och med straffrundor om de använder för många slag för att komma i hålet.

Då kanske golf kunde kvala in i kategorin "sport", istället för sällskapsspel.

*****


Andra bloggar om: Golf, Sport, Prestationer

Trött

Julfest igår... Ja, eller idag, faktiskt.

Förstås.

*****

Pannkaka

Barn gör som föräldrarna gör. Oavsett vad föräldrar säger åt dem om rätt eller fel, så är det praktiken som räknas.

Köpenhamnskonferensen om vårt klimat är överstökad. Ett riktigt ord i sammanhanget, tycker jag. För stökigt verkar det ha varit, och jag har inte lyckats följa med i alla mötets kringelikrokar under de dagar konferensen varat.

Nu är det slut. Och resulatet blev en rätt tunn pannkaka. Utan fläsk.

Utvecklingsländerna var emot. USA och Kina bromsar tillsammans, genom att som trotsåldersbarn jämföra sig med varandra. "Gör inte du, så gör inte jag det heller"-modellen verkar ha varit deras strategi och därmed kan man ju nästan säga att de samarbetade rätt bra. Fast åt fel håll.

Men vi är i den sits vi är. Vi i de industrialiserade länderna har länge skott oss på andras bekostnad. Vår välfärd har vi byggt upp utan vidare tanke på konsekvenserna. Vi har roffat och förstört. I hundra år.

Nu höjer vi pekfingret åt alla länder och säger att, så får man inte göra. Det är enkelt för oss, för vi har ju redan vår så kallade välfärd och våra resurser. Det har inte alla, men vill gärna ha. Frågan är bara hur de ska kunna få.

Utvecklingsländerna gör som barnen. De lyder inte "föräldrarna".

Det som gäller för oss nu, är att agera.
Att visa.
Gå före.
Även om det svider.
Och lite vilja svider inte.

*****



Läs även Maria Wetterstrands debattartikel i dagens DN.

Andra bloggar om: Miljö, Köpenhamnsmötet, COP15, Klimat, Klimatmötet

I all enkelhet

Ädelostspäckad kycklingfile med gräddkokt rödkål och spenat, på liten sky av clementinglögg.

Vinet ett fynd.

Fredagskväll i stan.

*****

Ursäkta röran

Det här är utsikten från min, för tillfället undanskuffade hörnplacering på jobbet. Det jobbas med både det ena och det andra. Den glimrande idé, som jag hade i vintras, höll inte. Vi byter golv.


Snyggt blir det till slut. Det är jag övertygad om. På lördag är det julfest. Då ska det vara klart, nästan. Men för säkerhets skull sker festen på okänd och hemlig ort. Vi får ju inte fläcka ner mattan.



*****

Hallå alla singlar

Alvik är en by utanför Luleå, som uttalas som Alvik ska uttalas. Det vill säga för att beskriva en vik med alar på stranden; en alvik. (Det finns ju andra ställen i Sverige, som missuppfattat det där helt och hållet.)

Hur Alviks kungligheter står sig i konkurrensen med övriga i landet boende, kan jag inte uttala mig om. Men nu har du en verklig chans att prova, till ett oslagbart pris. Två prinsar för 49 spänn. Det kan du säkert både ha och mista, om så skulle vara.

Skynda att fynda... Eller kanske "skynda att synda". Det verkar ju lite kinky det där med att händerna är knutna.

Berätta gärna hur det gick.

*****

En liten värld

När jag vid lunchtid gick ut på stan, såg jag hur solreflexer lekte högt uppe på husfasaderna. Det var kallt och nästan helt vindstilla. Det lilla snötäcke vi fått för några dagar sedan ligger kvar fläckvis.

När jag kom tillbaka till jobbet fick jag ta itu med att hjälpa personer som blivit försenade av det bistra vädret på den tiondel av Sverige som drabbats av ymnigt snöfall och blåst. I den tiondelen ligger Centralorten framför alla andra. Världens centrum, varifrån allt utgår, även geografiska och kulturella definitioner.

Därifrån kablas tyvärr även de flesta nyheterna ut:

Det centrala perspektivet

*****
Andra bloggar om: Medier, Sverige, Kolonialmakter, Vidsynthet, Perspektiv, Okunnighet, Geografi

Tänk så skönt

Nu har alla små väna lammungar släppts av Köpenhamnspolisen.

Skocken kan andas ut.

*****

Lika roligt varje år

Snön har fallit i Sydsverige.

Ben bryts.
Bilar krockar.
Och det visas på TV.

*****

Uppåt

Märkligt, vilken skillnad det var på kollegerna i morse.
Glada, pigga och rosenkindade anlände de till jobbet i tid, med glittrande ögon.

Det har snöat i natt.
Hela fem centimeter.
Och dessutom minusgrader.

*****

Är livet ett dataspel

- Låt han dö, låt han dö..

Så lär det ha låtit från motståndarlagets supportrar på läktaren, när hockeyspelaren Niklas Lihagen i Örebrolaget oförklarligt drabbades av hjärtstopp under en match.

Vilken typ av människa uppträder på det där viset? Någon totalt känslokall psykopat. Eller, i det här fallet, flera. Ledningen för Boforslaget, vars supportrar vräkte ur sig ramsan, tar "starkt avstånd" från anhängarnas beteende. Förstås. Men hur stark den styrkan är, återstår att se.

Kan man identifiera huliganerna ska de förstås portas på livstid. Dessutom måste de få hjälp. Även om det måste vara komplicerat att hitta en felkoppling i en tom hjärna.

---

I Trelleborg har några poliser blivit utsatta för "beskjutning" med grön laser och riskerar livslånga synskador. Det skedde vid en ungdomsfest, som gått över styr, under helgen. Grön laser används i så kallade laserpekare och kan i Sverige köpas via internet. I våra nordiska grannländer är de förbjudna, liksom i en hel del andra europeiska länder.

- Det är mycket farligt att få en grön laser i ögonen, vilket alla kanske inte förstår. Den som råkar ut för det kan få bestående ögonskador, säger en talesman för polisen, enligt DN.

De ungdomar som omhändertagits har nu åtal att vänta. Åtal för grov misshandel. Det gäller de som fyllt 15. I gänget fanns de som var yngre.

---

På glöggträffen häromdagen fick jag höra en fritidspedagog berätta, hur hon märkt hur barn förändrats, från det hon började sin karriär och till nu. Dels jämför hon med när hennes egen, nu nittonåriga dotter växte upp, dels med ett senare sladdbarn. Hon ser också dagligen exempel på sitt eget jobb. Hur ungar är mer rastlösa, okoncentrerade, mer självupptagna, inte möter blicken när man talar till dem, är "inbundna" och tidvis svåra att få kontakt med. Inte generellt, men en tydlig trend.

Vad är det som får ungar (för det handlar om ungar i det här fallet) att inte förstå vad de utsätter omgivningen för. Och vad är det som får sportidioter att bli totalt rubbade? Varför blir barn inbundna?

Med risk för att bli lite tjatig tar jag upp ämnet återigen. Fritidspedagogen skyllde delvis på internet. Jag skyller på våldsskildringar i allmänhet och våldsamma spel i synnerhet.

Barn och ungdomar serveras numera färdiga lösningar på allt. Allt de vill se kan de snabbt ta upp på närmaste dator. Hälsosam fantasi får liksom aldrig någon plats. I tydliga bilder visas dödligt våld i minsta detalj. Nästan kliniskt, om än artificiellt. När spelet eventuellt tar slut, så är det bara att börja om på nytt, med nya friska takter.

Så funkar inte verkligheten.
Där har vi missat något i umgänget med en yngre generation, tror jag.

Förmodligen kommer jag nu att få veta att jag bara överreagerar. Från experter.
Moralpanik. Reaktionär gubbstrutt, från entusiasterna.
"Hur ska vi hinna....?" från föräldrarna.

Okej!
Jag vet bara att experter haft fel förr.
Att entusiasterna är partiska.

Och att vuxna av alla kategorier har en skyldighet.

*****


Andra bloggar om: Fantasi, Dataspel, Föräldraansvar, Samhällsansvar, Hockey

Barndomskvarter

Denna Luciadag passerade jag min barndomsgård, Krongårdsringen, på promenad till mamma på äldreboendet.

Den där tallen var stor redan då, för 55 år sedan. Ståtlig och grann. En lika stor björk stod intill, men den har fått offras, förmodligen för att den tog alltför stor plats. Den var gigantisk.

Några lucior har jag inte sett till överhuvudtaget. Varken i verkligheten eller på TV.

Men den här duger väl bra; "... vitklädd med ljus i h.....", nej, jag menar "grönklädd med ljus i barr."

Barr - hår, hahahaha. Ni fattar, va!?

Vilken otrolig känsla för humor.

*****


Andra bloggar om: Luleå, Lucia, Ljus

2009

Ny årgång på g.

Full mognad. Skördad under lång tid för att få den rätta månadsmixen. Halvsoligt sydostläge, med skuggad eftermiddag. Mager jord, som svedjebränts i maj.

Allt detta, kommer att ge den bästa åkerbärslikören någonsin. Mycket exklusiv, begränsad tillgång.

En prestigelikör.

Jag lovar!

*****

Och sedan var det ...

.. glöggdags igen. Ett årligen återkommande evenemang hos Stefan och Birgitta. Redan nere vid entrén till trapphuset smög dofterna omkring och ett trivsamt sorl hördes från någonstans där ovan.

En hel buffé av gäster. Kända och okända. Politiker, försäkringskassahandläggare, reklammakare, tevereportrar, energirådgivare, miljöhandläggare, en och annan landshövding, samt en gruvbolags-VD, trängdes vid grytorna och tilltuggsbordet fyllt med gravlaxrullar, pepparkakor, chokladtårtor, hallon, grädde och ädelostar. En mandarin hann jag också klämma i mig. Varmt, trångt och trevligt. Stort tack till värdparet.

Avslutade eftermiddagen med ytterligare en buffé. Tapas på Invit.

Därefter skön hemmakväll.

Det var lördagen det.



*****


Andra bloggar om: Luleå, Jul, Glögg

Vinterkänning

Äntligen blev det premiär. Isen har lagt, och vi kunde återigen ta vidderna i besittning. Senast var det sittande i kajakerna. Nu kunde vi promenera.

Visserligen kändes det lite skakigt. Jag har stor respekt för tidiga isar. Men vi höll oss nära stranden, där det är så grunt att det inte skulle gå att drunkna. Dessutom hade jag tidigare på morgonen sett fyra skridskoåkare långt ute på fjärden.

När solen stod som högst tog vi vår promenad. Ett millimetertjockt nysnötäcke förstärkte strukturerna och det fick oss att känna som om vi vandrade i ett konstverk.

Varsågod. Jag delar med mig. Gratis.








*****

Världsnyhet

På löpsedlar, i radio, i Rapport, Sportnytt, Aktuellt ...

Tiger Woods, "världens störste idrottman" (!!!!!!?????????????) har varit otrogen.

Men hallå! Har mediavärlden fått totalt hjärnsläpp vad gäller nyhetsvärde?

Nej, jag kunde inte låta bli att kommentera, trots att allt jag önskar är att hela historien ska glömmas bort, gömmas, raderas ut.

Men hål i huvudet på nyhetsredaktioner, och hål i huvudet på de som eldar på de sjuka intressena, bör uppmärksammas.

Snälla nån! Vart är vi på väg?

*****


Andra bloggar om: Tiger Woods, Golf, Idrott???, Nulliteter, Pseudohändelser

Kusligt

Kan man tänka. Spanarna gjorde det igen. Vad får jag höra efter tips från Sven och efter mitt tjattrande inlägg tidigare i veckan.

Där sitter Göran Everdahl och tycker exakt som jag. Exakt. Inte riktigt i alla sammanhang, men väl "i anden".

Det är ju inte första gången spanarna stjäl lånar mina uppslag. Nej, det börjar bli ungefär 7-8 gånger nu under min bloggarkarriär. Några royalties har dock aldrig influtit.

Men kära spanare; jag bjuder på det. Varsågod.

*****


Lyssna och lär.

Andra bloggar om: Spanarna, Mobiltelefoner, Tjatter, Otyg

Efter fredagsförmiddagens ...

.. virtuella besök i Bilbao, Genua, Sestri Levante, Madrid, Shanghai, Bryssel och Tromsö, blev tiden efter lunchen med grabbarna från reklambyrån, lugnare, med julkortsskrivning och glöggmingel hos trevliga kunder, innan vi svischade ut till stugan i det snöfria mörkret, till brasan, en whisky, middag och sedan På spåret och Skavlan.

Rätt fullmatat, alltså.

*****

Efter att ha hört ...

.. pristagarens i litteratur, Hertha Müller, tal vid Nobelbanketten ikväll, inser jag att jag nog borde läsa något av henne.

Vad rekommenderar du?

*****


Andra bloggar om: Nobelpriset, Hertha Müller

Tjatter

Varför pratar alla i telefon, trots att ingen tycker om det?

Min korta promenad till jobbet varje morgon innehåller ett fenomen som förundrar mig. Från det att jag låst dörren hemma, till jag låser upp på jobbet och kliver in på kontoret har en tidsrymd av 2 minuter och 27 sekunder förflutit. Ungefär.

Denna sträcka avverkas alltsomoftast strax före klockan åtta. Det jag förundras över är att jag, så gott som dagligen möter två till tre personer ivrigt pratande i mobiltelefonen. Vem pratar de med? Om vad? Kanske är det andra till-jobbet-gående personer, som man känner en obetvinglig lust till att slänga några ord åt så där på morgonkvisten. Kanske har man redan börjat jobba. På väg till jobbet. Vad vet jag, som har en mobilräkning på cirka 47 kronor i månaden.

Uppenbarligen är jag en socialt handikappad person, utan vänner. Och inte har jag någon lust att skaffa några heller. I alla fall inte per lur.

Att det sedan pratas både högt och brett i alla möjliga sammanhang under dagen, och förmodligen även natten, har jag också förstått. Den alltid så omhuldade integriteten, där människor starkt värjer sig mot FRA och kameraövervakning, ter sig något märklig, när man hör vad som avhandlas i offentligheten på närmaste kafé, buss, eller i kassakön.

Ikväll har jag varit på glöggträff hos helgens gästkock. Där var en handfull gäster från olika kulturer, både inhemska och utländska. Alla hade samma erfarenhet som jag, och undrade vad Magdalena Ribbing tycker om SMS:ande under en middagsbjudning. Förbryllelsen över sådana tilltag låg tät över både russinen, mandeln och mugginnehållet.

Jag är alltså inte helt ensam om min undran.

I gårdagens DN fanns följande lilla insändare i måndags:

Vettlöst pladder i mobiltelefonen.
Inte för att jag önskar att någon ska få cancer, men beskedet att mobilprat inte verkar ge några som helst skador var ändå lite deprimerande.

Om det hade varit tvärtom kanske en del at det vettlösa pladdrandet på gator och restauranger, i portar och parker, på teatrar, i biografer och affärer, på bussar, tåg, tunnelbanor, travbanor, fotbollsarenor, dop, begravningar, bröllop, sjukhus, i konditorier, matvarubutiker och på andra ställen där människor uppehåller sig åndå hade kunnat reduceras.

Det skulle ha varit en välkommen julklapp.

Stefan Hallin, Stockholm

Jadu, Stefan. Vi är tydligen rätt många. Vi fysiker. Alltså vi som önskar synlig och nära kontakt med våra medmänniskor. Träffa folk. Och därmed har jag min teori klar om vem som är socialt handikappad, och inte.
*****

Gåta

Här kommer lite tankegymnastik. Kom sedan med ditt intelligenta förslag till lösning av problemet.

Experimentet har cirkulerat på mitt jobb, och säkert på någon annans också. Och det finns en lösning.
Snälla - Du som sett detta förr; skvallra inte!

Varsågod och läs.. eh... lös!

Du sitter bakom ratten i en bil och håller en konstant hastighet.
På din vänstra sida har du en avgrund.
På din högra sida har du en brandbil och den håller samma hastighet som du.
Framför dig springer en gris, som är större än din bil.
En helikopter förföljer dig i markhöjd bakom bilen.
Både helikoptern och grisen håller samma hastighet som du.

Hur ska du göra för att ta dig därifrån?


Uppdatering: Lösningen finns längre ner i detta inlägg. Scrolla!
























Men alltså.... Stig av karusellen nu, och låt ungarna åka istället!


*****

Man blir lite knäsvag ...

.. när plötsligt ett uppfordrande utropstecken mot gul bakgrund börjar blinka i nederkanten på skärmen. Särskilt när den blinkar över ikonen för antivirusskyddet. Varning, varning, varning!

Så sätter man då igång jakten för att lista ut vad som fattas. Jojo - här har ingen automatisk uppdatering skett sedan den 30 november. Ajabaja. Och varför inte det då. "Tjänsten är blockerad" är det snustorra budskapet, när man trängt in en bit i teknikaliteterna.

Blockerad!?? Av vem?

Nysta, nysta, nysta....... Inga besked, inga slutsatser kan dras. Till slut efter 93 minuters köande i Telias supportchatt får jag ett råd. Tobias (han heter så, supportören) säger:
- Avinstallera "Säker surf" och installera det på nytt.
Sedan bryts kontakten. Man blir lämnad i cyberrymden.

Först avinstallera! Jaha. Jo, jag hittar hur jag ska gå tillväga. Datorn jobbar på. Och plötsligt slocknar allt. Hupp! I sju sekunder sitter jag och stirrar på datorn tills den plötsligt hickar igång igen. Snart är jag på G. Nu gäller det att hitta var jag ska hämta det där programmet, som jag nyss slängt ut.

Okej. Jag försöker och försöker. "Ladda ner här". Jag gör det fyra gånger efter att förgäves försökt följa rådet att ladda ner programmet på skrivbordet. Men jag får ju aldrig chansen! För bövelen. Nedladdningen funkar finfint. Men vart programmet tar vägen kan ingen sia om. Skrivbordet visar samma ansikte som tidigare.

Till slut, efter en hel kvälls joxande, hittar jag det nedladdade programmet i en vrå, längst bak på hårddisken. Och inte bara ett exemplar, utan fyra! Det är så många gånger som jag försökt.

Dubbelklick och så igång.
- Ange ditt prenumerationsnummer!
Va? Var hittar jag det?
...

Nej, jag ska inte berätta allt. Det skulle bli bloggens längsta inlägg.

Nu är jag igång. Virusskyddet funkar och är uppdaterat upp till sina skinande tänder.

Hej på dig!

*****

Lördagmiddag

Efter en mugg norrbottnisk Åkerbärsglögg, presenterades förrätten av gästkocken. Västerbottenostpaj, Kalixlöjrom (Fast den här var privatfiskad i Ängdalsro, men smakade minst lika gott.), och avocadosallad.

Till detta serverades en champagne från Palmer & Cie, Brut 2004.

Huvudrätten stod jag för. Det blev rosastekt älg, rotsaksrost med rotselleri, palsternacka och rödbetor bakade med timjan. Salladen serverades med en dressing gjord på Crema di limone och rybsolja från Avan utanför Luleå. Dryck: Tatachilla Shiraz 2007.

Mätta och glada avslutade vi med gästkockens anismarinerade fruktsallad med en crème brulèe, till vilken vi drack ett Muscatvin från Korsika.

Nå - Sen blev det kaffe, mörk fikonfylld choklad och gonatt.

Ute töar snön.

*****

Medan gästkocken ägnar sig åt ...

.. förrätt och efterrätt, så är det min uppgift att ta itu med huvudrätten. Här puttrar fonden sedan några timmar. Ska det bli gott så får man allt vänta en stund. Nu ska cognacen i. Slurp....

*****

Tycker du ...

.. att dagens inlägg håller en suveränt hög standard, så beror det bara på att jag väntar på helgens gästkock, som ska bo i vårt gästrum, där jag normalt sitter och bloggar. Därför är jag för närvarande hänvisad till övervåningen.

Nu vet du!

*****

Hört i radio

- Jag efterlyser lite mera transparens och genomskinlighet, när det gäller detta.

*****


Andra bloggar om: Ordbajseri, Media

Jag skingrade mig också ...

.. mot Rånlandet och stugan. Sade tack och hej till en av medarbetarna, som byter arbetsplats på måndag. Hon lämnar vår lilla grupp för att ansluta till en annan i samma företag. Blommor, ett fång tulpaner, och kram.

Men vår bukett var inte hennes första för dagen. Bara någon timme innan kom ett bud med fantasifull uppsättning från en kund, minsann. En resenär som fått problem borta i Argentina och blev hjälpt.

Prick klockan fem (inget skoft idag), loggar jag ut och traskar hem, där jag likt stålmannen byter skepnad. 25 minuter senare sitter vi i bilen, redo för stugan och helgen.

(Gud vilket trist och innehållslöst inlägg det här blev.)


*****

Jaha ...

.. där stack hon iväg till Berlin. Med maken.
- Trevlig helg då, sade hon.

Det märks att det är fredag på jobbet. På eftermiddagen skingras medarbetarskaran. Åt olika håll.

*****

Drevet går

Kulor???
Jag hade för mig att kulor ska vara runda.
















Lingon???
Den biologilektionen var tydligen helt bortkastad.

*****

När jag på fikarasten ...

.. berättar att det inte fanns fluor i tandkräm, när jag var ung, inser medarbetarna vilken oerhört erfaren kollega de har förmånen att jobba med.

- Va!?? Har du aldrig träffat en fluortant heller?

*****

Tänka sig

Nu måste nog kartor ritas om. Och historieböcker kastas till returpappersinsamlingen och författas på nytt. För en hel del år sedan upptäcktes gamla boplatser från 4000 före vår tideräknings början, vid Vuollerim i Jokkmokks kommun. Där levde fångstfolk, som jagade och fiskade i det rika landet just där två älvar mynnade i havet. Det var Stora och Lilla Luleälv.

För bara några veckor sedan hittades 2300 år gamla fynd av ståltillverkning utefter Norrbottenskusten. Ståltillverkning. Det är något annat än det järn, som bereddes längre söderut i landet. Järnåldern. Här hade man kommit längre.

Nu har det hänt igen. Arkeologer har gjort fynd i Tornedalen, som visar att det bodde människor där för 11000 år sedan. Utanför nuvarande Pajala. Enligt hittillsvarande historieskrivning låg inlandsisen kilometertjock över hela landet vid den tiden. Konstigt va?

Här har vi ständigt blivit itutade att invandringen till det nuvarande Skandinavien skedde från söder, allteftersom isen smälte. Den historia vi fick läsa i skolan handlade aldrig om vad som hände i våra delar av landet.

Kanske är det dags att omvärdera.
Kanske bör vi ägna en tanke åt att det skulle dröja sisådär 9700 år mellan de första Pajalaborna och det faktum att Arn ens började kissa i blöjorna och ...

.. att Birka blev till.

*****


Läs mer i DN, eller i NSD.

Andra bloggar om: Pajala, Tornedalen, Historia, Arkeologi, Invandring, Folkvandring, Myter, Storsverige

Så var det gjort

Och ännu lever jag.













*****

Till Afrika

Tänka sig! Har människan flyttat till Nårrrrrrrrland? Men hugaligen. Hur vågar hon? Blir det inte ensamt?

Ja, vad ska man tro, när man läser det personporträtt som någon DN-reporter tecknat av Hanna, som flyttat från lilla Hjo, för att studera till sjukgymnast "i Norrland".

Nu är Hanna en mycket klokare person än skribenten och svarar förstås redigt och sakligt att "det är många som kommer hit från hela Sverige för att plugga vid universitetet". (Jo, vi har till och med ett sådant här i obygden.)

Och jag undrar:

• Flyttar någon någonsin från Luleå till Götaland för att studera, eller av någon annan orsak? Arbeta, kanske.
• Tycker alla centraljournalister att klokt folk, som flyttar norrut är hjältemodiga pionjärer som trotsar ödslighet och ensamhet?
  
• När ska ränderna gå ur?
  

Det stora, vidunderliga, ödsliga, exotiska, lätt efterblivna Norrland. Kan man verkligen bo där, i kölden, mörkret och bland myggorna, sju och en halv mil norr om Uppsala?

Jösses, det är ju nästan...

.. som Afrika!

*****


Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Casablanca, Fez, Essaouira, Oran, Alger, Tunis, Kairo, Ouagadougou, Asmara, Monrovia, Kapstaden, Mogadishu, Dakar, Mbuji-Mayi, Yaoundi, Abidjan, Lagos, Conakry, Windhoek, Luanda, Faya-Largeau, Porto Novo