.. hur julen blir. Vädermässigt, menar jag. Det är ju Andersdagen idag och den har ju sin alldeles särskilda betydelse.
När Anders braskar, julen slaskar.
Och tvärtom.
Nå - hur blir då vädret till jul? I morse braskade det rätt ordentligt. Det var kallt och fint, och det gillar ju jag. I alla fall när det är vinter. Men aj, aj, aj, ...slog det mig plötsligt. Det är ju Andersdagen. Kallt idag, slask till jul. Eländes elände.
Men se! Bara några arbetstimmar in på dagen så började det regna, vilket förstås fick till följd att stan blev som en nyspolad isbana, där man stundom kände sig som en tappad tvål i ett handfat, eftersom regnet frös direkt när det träffade de minusgradiga gatstenarna.
Men slask var det, trots allt. Vilket torde betyda att vi får en slaskig början på julen, som sedan övergår till kyla. Undrar om regnet blir till snö också.
Kan man lita på Anders?
*****
Andra bloggar om: Väder, Bondepraktika, Anders
måndag, november 30, 2009
Oj
Det har snöat i natt.
Stan ser ut som att en snål konditor haft ont om florsocker och råkat spilla lite.
Väldigt snål och väldigt ont!
*****
Stan ser ut som att en snål konditor haft ont om florsocker och råkat spilla lite.
Väldigt snål och väldigt ont!
*****
söndag, november 29, 2009
Söndagmiddag
Apelsinkryddad hokifilé med gräddkokt rödkål, serverad med röd quinoa.
Och efterrätt blev det också. Det är ju söndag! Mörk chokladshot med ingefära och tranbär, till kaffet.*****
Rånlandet 29 nov, frostig morgon
Den senaste månadens envisa värme och sydvindar, med åtföljande regn, har gjort terrängen fuktmättad.
Nu har det svängt, och nattens 10 minusgrader har förvandlat världen.
*****
lördag, november 28, 2009
Bara en bild
Precis innan den går ner bryter solen igenom molntäcket och färgar Laxögrundet i terracotta.
*****
Vi startade med en Ferrari ...
.. och snart var det hela igång.Till Ferrarin serverades passionsfrukts- marinerade räkor, renstekstartar och getostcrème på toast. Ferrarin var alltså inget vrålåk, utan ett gott mousserande vin, som fick igång minglet. Ungefär fyrtio mat- och vinintresserade, som mött upp till en spännande kväll på Restaurang Tallkotten. Middag med den italienska vingården Malvira.
Första förrätt presenterades. Triangolipasta med vit tryffel slungade i salviasmör. Vinet till denna läckra, tryffeldoftande mat, blev en mycket smakrik Malvira Langhe Bianco från 2006. Ingen mesig chardonnay. Nej här var det fyllig Sangiovese.
Självklart blir det också en andra förrätt (eller tredje, om man räknar Ferrarikäket). Vinet till denna rätt blev förstås rött. Vindistriktet Roero i Piemonte (nordvästligaste Italien) producerar rödviner från druvan Nebbiolo. Det serverades liksom till de tidigare rätterna i god tid innan maten kom in, för att man i lugn och ro skulle kunna smaka och avgöra. Herr vinmakaren med svensk importör berättade förstås också om vinet och ville höra kommentarer.
- Det här smakar skog, sade jag.
- Svamp, replikerade min bordsdam.
Givetvis passade det utmärkt till Karljohanssvamprisotto med hyvlad parmesan. Vinet hette Malvira Langhe Nebbiolo 2006.
Dags för huvudrätt. Och nu blev det två viner. Malvira Roero Superiore Trinita 1999, och Malvira Roero Superiore Mombeltramo 1999. Prestigeviner. Det kändes. Tio år gamla och fulla med smak och dofter av mint och peppar. Det senare av de två blev min favorit. Bra val till den rätt som nu presenterades: Grillad marinerad harfilé med pepparreduktion. Det serverades med smör- och persiljeslungade rotsaker. Mums!
Stämningen runt borden var hög. Skratten klingade i kapp med glasklirret. Det skålas till höger och till vänster. Gamla bekanta och nya ansikten. Herr vinmakaren såg nöjd ut där han blickade ut över sin församling. Det här blir succé, tror jag han tänkte.
Snart dags för dessert. Skogsbärsbakelse med mascarpone och färska bär. Malvira Birbet, ett roséliknande pärlande och lätt sött vin därtill, satte punkt.Men sen blev det förstås kaffe och Grappa. Bordsdamen bjöd. Det tackar man för.
Lång kväll.
Hemåt med mätt mage genom julpyntade gator, framemot midnatt. Folk som köar utanför krogarna. Det är festsäsong.
*****
Läs mer om vinmakaren.
Här hittar du ytterligare en vinmakarmiddag.
Och varför inte ännu en. Det har börjat bli tradition.
Andra bloggar om: Mat, Vin, Luleå
Storm
Två stormar samma månad. Jisses. Men här är det lugnt.
Jag menar inte meteorologiska blåsväder, utan bloggstormar. Den senaste härom dagen. I skrivande stund har 67 kommentarer flutit in på mitt inlägg om uranbrytning i onsdags. Det är rekord för min del. Och debatten verkar fortsätta. Dock utan mig.
Hur initierade och mångordiga kommentarerna än blir, så står min ståndpunkt fast.
Jag är emot uranbrytning och kärnkraft. Så är det bara. Det finns alldeles för många osäkerhetsfaktorer för att kärnkraften ska kunna kallas trygg och billig.
"Men utvecklingen går framåt. Tekniken blir bättre."
Jo - kanske det.
"Vindkraft är bara för romantiker".
Jaha - men där går ingen utveckling framåt, eller...?
---
Månadens andra storm var MMA-debatten. Mitt inlägg där, ställde hela kampsportsverige i högsta larmberedskap. Den dagen hade jag besöksrekord, tror jag. Nästan 400 unika besökare.
Men ingen lyckades övertyga mig i den debatten heller.
---
Nåväl. Kul att nå många. Få igång reaktioner, även om de flesta kommer från lobbygrupper.
Som en av mina kommenterare skrev i ett personligt mejl till mig:
"Vad är det för människor. Vem betalar dem?"
*****
Jag menar inte meteorologiska blåsväder, utan bloggstormar. Den senaste härom dagen. I skrivande stund har 67 kommentarer flutit in på mitt inlägg om uranbrytning i onsdags. Det är rekord för min del. Och debatten verkar fortsätta. Dock utan mig.
Hur initierade och mångordiga kommentarerna än blir, så står min ståndpunkt fast.
Jag är emot uranbrytning och kärnkraft. Så är det bara. Det finns alldeles för många osäkerhetsfaktorer för att kärnkraften ska kunna kallas trygg och billig.
"Men utvecklingen går framåt. Tekniken blir bättre."
Jo - kanske det.
"Vindkraft är bara för romantiker".
Jaha - men där går ingen utveckling framåt, eller...?
---
Månadens andra storm var MMA-debatten. Mitt inlägg där, ställde hela kampsportsverige i högsta larmberedskap. Den dagen hade jag besöksrekord, tror jag. Nästan 400 unika besökare.
Men ingen lyckades övertyga mig i den debatten heller.
---
Nåväl. Kul att nå många. Få igång reaktioner, även om de flesta kommer från lobbygrupper.
Som en av mina kommenterare skrev i ett personligt mejl till mig:
"Vad är det för människor. Vem betalar dem?"
*****
Och nu är det dags ...
.. att börjar repetera hur en adventsljusstake ska se ut och att kolla att pumlorna har klarat sommarförvaringen.
*****
Andra bloggar om: Advent, Adventsstakar, Sjunde advent, Pumlor, Otyg
*****
Andra bloggar om: Advent, Adventsstakar, Sjunde advent, Pumlor, Otyg
fredag, november 27, 2009
Tro det eller ej ...
.. Men ikväll blir det fest.
Vinprovning tillsammans med ett italienskt vinhus.
Och mat.
Och mat.
Och mat.
Och mätt.
*****
Vinprovning tillsammans med ett italienskt vinhus.
Och mat.
Och mat.
Och mat.
Och mätt.
*****
onsdag, november 25, 2009
Kafferast grotesco
- Men alltså... hur blir det? Vad händer med bröstimplantat när man dör?
- Ja inte vet jag. Jösses. Tänk om de exploderar vid kremering.
- Eller om man blir begravd som vanligt kanske kroppen ruttnar och silikonkuddarna blir kvar.
- Precis. Man kommer säkert att se två små kullar på graven.
*****
- Ja inte vet jag. Jösses. Tänk om de exploderar vid kremering.
- Eller om man blir begravd som vanligt kanske kroppen ruttnar och silikonkuddarna blir kvar.
- Precis. Man kommer säkert att se två små kullar på graven.
*****
Spåren förskräcker
I det allmänna mediebruset börjar nu uranbrytningtongångarna höras igen. Kärnkraften har ju, enligt några, blivit lite inne igen.
Jag är motståndare. Det är lika bra att få det sagt. Både till kärnkraften och uranbrytningen. Det försäkras att både det ena och det andra har blivit säkrare - ja, så gott som kravmärkt, och ekologiskt.
Hittills har vi inte haft någon uranbrytning i Sverige. Det gjordes några valhänta och totalt urkorkade försök i Ranstad för många år sedan. Men sen blev det stopp. Mest på grund av att ekonomin. Det gick inte ihop. Brytningen var också mycket diskuterad ur miljösynpunkt.
För det är ju det där med gruvor. Avfallet. Här i Norrbotten är vi vana vid gruvdrift och ser förstås både de rikedomar det ger, även om de inte hamnar här. Men vi ser också problemen och riskerna. Lakningsdammar, som innebär potentiella giftbomber.
Då har vi ändå mest bara järn- och koppargruvor här. Uranbrytningspositivisterna (nytt ord, skapat av mig) menar ju förstås att "nu har tekniken kommit så långt; det blir säkert". "I Canada och Australien klarar man det." Jo pyttsan. Den moderna Aitikgruvan utanför Gällivare, drabbades av dammbrott för ett antal år sedan, med stor miljöpåverkan som följd.
Vad hade hänt om det varit en urangruva?
Nej - jag tycker riskerna är alldeles för stora. Lägg därtill att driften av våra kärnkraftverk i Sverige inte ger något pålitligt intryck. Små och många incidenter de senaste åren känns skrämmande. Inte heller tycker jag att vi ska importera uran från något "säkert" ställe. Alltså faller kärnkraften.
Såg du förresten dokumentären Blybarnen, som gick i SVT i söndags? Gör det. Den filmen skildrar ett ypperligt exempel på hur det går till, när gruvavfall ska tas om hand på ett "säkert sätt" av ett "pålitligt företag" i ett land, som har mycket stor gruvdriftserfarenhet.
Jojo.
*****
Andra bloggar om: Kärnkraft, Uranbrytning
Jag är motståndare. Det är lika bra att få det sagt. Både till kärnkraften och uranbrytningen. Det försäkras att både det ena och det andra har blivit säkrare - ja, så gott som kravmärkt, och ekologiskt.
Hittills har vi inte haft någon uranbrytning i Sverige. Det gjordes några valhänta och totalt urkorkade försök i Ranstad för många år sedan. Men sen blev det stopp. Mest på grund av att ekonomin. Det gick inte ihop. Brytningen var också mycket diskuterad ur miljösynpunkt.
För det är ju det där med gruvor. Avfallet. Här i Norrbotten är vi vana vid gruvdrift och ser förstås både de rikedomar det ger, även om de inte hamnar här. Men vi ser också problemen och riskerna. Lakningsdammar, som innebär potentiella giftbomber.
Då har vi ändå mest bara järn- och koppargruvor här. Uranbrytningspositivisterna (nytt ord, skapat av mig) menar ju förstås att "nu har tekniken kommit så långt; det blir säkert". "I Canada och Australien klarar man det." Jo pyttsan. Den moderna Aitikgruvan utanför Gällivare, drabbades av dammbrott för ett antal år sedan, med stor miljöpåverkan som följd.
Vad hade hänt om det varit en urangruva?
Nej - jag tycker riskerna är alldeles för stora. Lägg därtill att driften av våra kärnkraftverk i Sverige inte ger något pålitligt intryck. Små och många incidenter de senaste åren känns skrämmande. Inte heller tycker jag att vi ska importera uran från något "säkert" ställe. Alltså faller kärnkraften.
Såg du förresten dokumentären Blybarnen, som gick i SVT i söndags? Gör det. Den filmen skildrar ett ypperligt exempel på hur det går till, när gruvavfall ska tas om hand på ett "säkert sätt" av ett "pålitligt företag" i ett land, som har mycket stor gruvdriftserfarenhet.
Jojo.
*****
Andra bloggar om: Kärnkraft, Uranbrytning
tisdag, november 24, 2009
Ött
Om du undrar över rubriken så ska de stå så. Ött. Jag tror aldrig jag sett ordet förr under min sextioåriga levnad. Men jag tror jag har hört det ibland. Och förstått.
Men i skrift blev det plötsligt väldigt påtagligt lustigt.
Jag såg det i en undertext i ett teveprogram igår.
Ött.
Jodå - ordet finns.
Men vad betyder det?
Jag vet!
*****
Andra bloggar om: Språk
Men i skrift blev det plötsligt väldigt påtagligt lustigt.
Jag såg det i en undertext i ett teveprogram igår.
Ött.
Jodå - ordet finns.
Men vad betyder det?
Jag vet!
*****
Andra bloggar om: Språk
Jo
Det börjar faktiskt bli dags.
Och i mitt kök har det faktiskt redan startat.
I år extrapris.
0,5 gram saffran kostar 32 kronor.
*****
Och sedan har vi ...
.. bara fortsatt och fortsatt och blivit världsbäst.
Det byggs en ny järnväg i Norrbotten. Inte den efterlängtade Norrbotninabanan, men väl en del, som kanske kommer att ingå där. Den så kallade Haparandabanan. Och vad passar bättre med en järnväg över marker där järntillverkning pågick redan 300 år före Kristus. För 2300 år sedan, alltså.
Det är nämligen vad arkeologer vid Norrbottens Museum hittat vid de obligatorisk utgrävningar som måste ske när nybyggen ska göras. I trakten av Sangis har fynd gjorts, som berättar om att man inte bara brukade och tillverkade järn. Det gjordes till och med stål, redan på den tiden.
Vi var förmodligen världsbäst redan då.
*****
Läs mer om Norrbottens historia och dess befolkning för 6000 år sedan.
Och här hittar du ännu mer.
Andra bloggar om: Norrbotten, Haparandabanan, Norrbotniabanan, Järn, Historia
Det byggs en ny järnväg i Norrbotten. Inte den efterlängtade Norrbotninabanan, men väl en del, som kanske kommer att ingå där. Den så kallade Haparandabanan. Och vad passar bättre med en järnväg över marker där järntillverkning pågick redan 300 år före Kristus. För 2300 år sedan, alltså.
Det är nämligen vad arkeologer vid Norrbottens Museum hittat vid de obligatorisk utgrävningar som måste ske när nybyggen ska göras. I trakten av Sangis har fynd gjorts, som berättar om att man inte bara brukade och tillverkade järn. Det gjordes till och med stål, redan på den tiden.
Vi var förmodligen världsbäst redan då.
*****
Läs mer om Norrbottens historia och dess befolkning för 6000 år sedan.
Och här hittar du ännu mer.
Andra bloggar om: Norrbotten, Haparandabanan, Norrbotniabanan, Järn, Historia
måndag, november 23, 2009
"Tänk om jag skulle ...
.. dricka tre burkar varje dag! Då skulle jag kunna jobba 17 timmar om dagen."
Sagt i Rapport-intervju med företagare, som vill börja importera och sälja den nya energidrycken Cocaine "The only legal alternative", till Sverige.
Vilket härligt liv hon skulle få. Jobb 17 timmar. Hemma med familjen i sisådär två, och sedan 5 timmar sömn i bästa fall. Livskvalitet!
*****
Andra bloggar om: Cocaine, Etik, Liv, Kork
Hur kan någon frisk människa ...
.. vid sina sinnens fulla bruk, förbanna snö på vintern?
När man ser alternativet!
Det regnar.
*****
När man ser alternativet!
Det regnar.
*****
söndag, november 22, 2009
Begäran
Med avsmak har jag följt debatten och tumultet kring Vellinge kommuns vägran att ta emot ensamkommande flyktingbarn. En välmående kommun, sägs det. Ett överklassreservat, kanske. Där ska inga omvälvande händelser finnas. Livet ska lunka på som vanligt. Oförändrat, och utan att störas av sådana faktum att världen förändras, liksom Sverige. Låt det så förbli. Något annat förtjänar de inte.
Placera inga ensamkommande flyktingbarn i Vellinge.
Låt dem slippa vara ovälkomna.
*****
Andra bloggar om: Vellinge, Mänsklighet, Konservatism, Enfald
Har du tillgång till pappers-DN finns ett reportage om hur lilla Övertorneå Kommun lyckats med att ta emot flyktingbarn. Artikeln publicerades lördag 21 november. Tyvärr hittar jag den inte i nätupplagan.
Placera inga ensamkommande flyktingbarn i Vellinge.
Låt dem slippa vara ovälkomna.
*****
Andra bloggar om: Vellinge, Mänsklighet, Konservatism, Enfald
Har du tillgång till pappers-DN finns ett reportage om hur lilla Övertorneå Kommun lyckats med att ta emot flyktingbarn. Artikeln publicerades lördag 21 november. Tyvärr hittar jag den inte i nätupplagan.
Blått ...!?
Solsken.
Obefintliga vindar.
Så ovanligt!
Men bra. Då fyller vi på vårt solskenssaldo, som enligt SMHI gör att vi ligger tvåa i landet, när det gäller solskenstimmar i oktober och november. Endast Gotland slår oss.
Med tanke på att vi inte sett solen på flera veckor, så förstår vi hur ni andra har haft det.
Står ni ut? Ni på tredje plats och nedåt.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Sol, Väder
Obefintliga vindar.
Så ovanligt!
Men bra. Då fyller vi på vårt solskenssaldo, som enligt SMHI gör att vi ligger tvåa i landet, när det gäller solskenstimmar i oktober och november. Endast Gotland slår oss.
Med tanke på att vi inte sett solen på flera veckor, så förstår vi hur ni andra har haft det.
Står ni ut? Ni på tredje plats och nedåt.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Sol, Väder
lördag, november 21, 2009
I djungeln
Jobblördag. Från tio till två. Ett elddop för en affärsresekonsult, som jag. När man jobbar på resebyrå så förväntas man veta allt. Vilket man ju gör förstås, men ändå.
Jag har inte sålt en charterresa på 28 år och kan inget om sådant. Mer än att jag ibland åker iväg själv. Därför är det lite frustrerande att ta hand om besökande kunder, som vill ha hjälp med just sådana resor. Det är dessutom så att vi som jobbar på affärs-/tjänstereseavdelningen bara gör gästspel på privatresor, just på lördagar. Det händer ungefär två gånger varje vår och höst. Inte mycket bevänt att "plugga" inför varje tillfälle, eftersom de kunskaperna förmodligen är inaktuella nästa gång det är dags. Tack och lov så jobbar alltid någon specialist tillsammans med den vilsne.
Sedan är man ju klippt och skuren för andra uppgifter. Det händer förstås att strandsatta, eller hemlängtande jobbresenärer någonstans på jorden behöver hjälp med ett och annat, även på en lördag. Så började dagen för mig idag. En förstagångs- yrkesresenär (Tack och lov för svenskans möjligheter till sammansatta ord. Vilken rikedom!), som behövde hjälp. Och då fanns jag där.
Att sedan glädja en dam som ville åka reguljärt och som hade suttit hemma och pusslat med en resa till Bryssel på nätet och gått bet, känns bra. Internet är ibland lite för lockande, men resedjungeln är tät och då kan jag rycka in och ta fram macheten. Damen lämnade oss lättad och 2000 kronor rikare, eftersom jag lätt som en plätt löste situationen åt henne. Fram och tillbaka från Luleå till Bryssel med trygg och genomgående biljett hela vägen. Utan bekymmer och mindre än halva priset av vad kunden själv lyckats med.
Lite övertid blev det förstås, eftersom några kunder dyker upp framför disken några minuter före stängningsdags. Beteendet är känt, och något man räknar med i servicebranschen.
Men sedan är det helg och jag ger mig hemåt i en annan snårskog. Julhandeln. Stan kokar av folk med påsar och paket. Lite väl tidigt tycker jag. Och med tanke på att det är en månad kvar undrar man ju vart det ska sluta.
Ett kvinnopolitiskt möte har samlat en stor skara kring Gula paviljongen. Men budskapet dränks nästan av den rumänske dragspelaren som klämmer i med någon av Dvoraks ungerska danser, precis när mitt öra kommer runt hörnan där han står, bara för att mötas av en kvävande dofttsunami från Lush, där någon precis råkade passera in genom dörren. Hur luktar de som jobbar där, efter en arbetsdag? Tack och lov har jag bara två och halv minuts (knappt) gångväg hem till lugnet.
Nu gäller det bara att invänta middagen. Jag är ledig ikväll.
Men först några goda centiliter tolv år gammal Balvenie Doublewood (min favorit).
Trevlig helg!
*****
Jag har inte sålt en charterresa på 28 år och kan inget om sådant. Mer än att jag ibland åker iväg själv. Därför är det lite frustrerande att ta hand om besökande kunder, som vill ha hjälp med just sådana resor. Det är dessutom så att vi som jobbar på affärs-/tjänstereseavdelningen bara gör gästspel på privatresor, just på lördagar. Det händer ungefär två gånger varje vår och höst. Inte mycket bevänt att "plugga" inför varje tillfälle, eftersom de kunskaperna förmodligen är inaktuella nästa gång det är dags. Tack och lov så jobbar alltid någon specialist tillsammans med den vilsne.
Sedan är man ju klippt och skuren för andra uppgifter. Det händer förstås att strandsatta, eller hemlängtande jobbresenärer någonstans på jorden behöver hjälp med ett och annat, även på en lördag. Så började dagen för mig idag. En förstagångs- yrkesresenär (Tack och lov för svenskans möjligheter till sammansatta ord. Vilken rikedom!), som behövde hjälp. Och då fanns jag där.
Att sedan glädja en dam som ville åka reguljärt och som hade suttit hemma och pusslat med en resa till Bryssel på nätet och gått bet, känns bra. Internet är ibland lite för lockande, men resedjungeln är tät och då kan jag rycka in och ta fram macheten. Damen lämnade oss lättad och 2000 kronor rikare, eftersom jag lätt som en plätt löste situationen åt henne. Fram och tillbaka från Luleå till Bryssel med trygg och genomgående biljett hela vägen. Utan bekymmer och mindre än halva priset av vad kunden själv lyckats med.
Lite övertid blev det förstås, eftersom några kunder dyker upp framför disken några minuter före stängningsdags. Beteendet är känt, och något man räknar med i servicebranschen.
Men sedan är det helg och jag ger mig hemåt i en annan snårskog. Julhandeln. Stan kokar av folk med påsar och paket. Lite väl tidigt tycker jag. Och med tanke på att det är en månad kvar undrar man ju vart det ska sluta.
Ett kvinnopolitiskt möte har samlat en stor skara kring Gula paviljongen. Men budskapet dränks nästan av den rumänske dragspelaren som klämmer i med någon av Dvoraks ungerska danser, precis när mitt öra kommer runt hörnan där han står, bara för att mötas av en kvävande dofttsunami från Lush, där någon precis råkade passera in genom dörren. Hur luktar de som jobbar där, efter en arbetsdag? Tack och lov har jag bara två och halv minuts (knappt) gångväg hem till lugnet.
Nu gäller det bara att invänta middagen. Jag är ledig ikväll.
Men först några goda centiliter tolv år gammal Balvenie Doublewood (min favorit).
Trevlig helg!
*****
fredag, november 20, 2009
Märkeliga saker
Sedan rätt lång tid tillbaka har jag undrat över ett litet mysterium. Ja, egentligen sedan jag skrev ett inlägg om lekar, som vi lekte som barn. Det var den 08 mars 2007, internationella kvinnodagen (vilket inte har något som helst med detta att göra).
Men alltsedan den dagen har just det inlägget varit väldigt populärt. Gång på gång har det dykt upp i min besöksstatistik. Jag skulle tro att det är det mest sökta inlägget överhuvudtaget i min blogg.
Idag har till exempel inte mindre än fem olika besökare hamnat på min blogg, bara för att de googlat på "Kinesisk vattentortyr". Ett av besöken från Finland, ett från Tyskland och resten svenska. Och jag kan försäkra; det var minst lika många igår, och i förrgår, och dagen före det.
Kan någon ge en förklaring, så vore jag tacksam. Är det något trendigt? Är det uppföljaren till MMA? Eller vad handlar det om.
Svar emotses tacksamt.
*****
Här är det omtalade inlägget.
Men alltsedan den dagen har just det inlägget varit väldigt populärt. Gång på gång har det dykt upp i min besöksstatistik. Jag skulle tro att det är det mest sökta inlägget överhuvudtaget i min blogg.
Idag har till exempel inte mindre än fem olika besökare hamnat på min blogg, bara för att de googlat på "Kinesisk vattentortyr". Ett av besöken från Finland, ett från Tyskland och resten svenska. Och jag kan försäkra; det var minst lika många igår, och i förrgår, och dagen före det.
Kan någon ge en förklaring, så vore jag tacksam. Är det något trendigt? Är det uppföljaren till MMA? Eller vad handlar det om.
Svar emotses tacksamt.
*****
Här är det omtalade inlägget.
Säga vad man vill ...
.. om Folkpartiet, men de är rätt underhållande i sin retorik, även om det skulle bära käpprätt åt häcklefjäll om de fick bestämma.
Och det är ju inte så underhållande.
Förstås.
När herr folkpartiledaren berättar att han vill sänka skatterna för alla "hårt arbetande akademikerkvinnor, sjuksköterskor, lärare...", som han tror tjänar mer än 30 000:- i månaden. För det är de inkomsterna han vill sänka skatten på.
Eller var det en "Kvarteret Skatan" jag råkade se???
Nej, det var Rapport.
*****
Andra bloggar om: Folkpartiet, Foolpartiet, Skratt
Och det är ju inte så underhållande.
Förstås.
När herr folkpartiledaren berättar att han vill sänka skatterna för alla "hårt arbetande akademikerkvinnor, sjuksköterskor, lärare...", som han tror tjänar mer än 30 000:- i månaden. För det är de inkomsterna han vill sänka skatten på.
Eller var det en "Kvarteret Skatan" jag råkade se???
Nej, det var Rapport.
*****
Andra bloggar om: Folkpartiet, Foolpartiet, Skratt
torsdag, november 19, 2009
Och här händer ingenting ...
.. så det är liten idé att ens klicka sig hitåt.
Men det är klart, att när vi fick höra att M hade trosorna på bordet, så steg ju temperaturen lite på jobbet.
För att inte tala om ... ..nä - det blir för känsligt.
Annars är det bra.
Finfint, bara.
Hur har du det?
*****
Men det är klart, att när vi fick höra att M hade trosorna på bordet, så steg ju temperaturen lite på jobbet.
För att inte tala om ... ..nä - det blir för känsligt.
Annars är det bra.
Finfint, bara.
Hur har du det?
*****
onsdag, november 18, 2009
Och minsann ...
.. har det inte dykt upp en liten röd prick i Miami på kartan här nere i högerkanten.
Ja ja - då vet vi att hon kommit fram.
*****
Ja ja - då vet vi att hon kommit fram.
*****
måndag, november 16, 2009
Grattis Luleå
Man får vara glad åt det som inte sker. Det nya Trafikverket (sammanslagning av Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket med flera) etableras i Luleå. Hör och häpna!
Vad menar jag då med "inte sker"? Vi har inte vanan att myndigheter etableras. Det mesta dras härifrån. Så kallad centralisering är ju något som av ohejdad vana inneburit att arbetsplatser mått bättre av att ligga längre söderut och helst i igenkorkade storstadsregioner. Men så skedde inte i detta fall.
Nu innebär inte denna glädjande nyhet några nya arbetstillfällen i stan. Banverket och Vägverket har redan två stora regionkontor här.
Men vi får vara glada åt det lilla. 400 jobb blir kvar.
Och Umeå får stryka på foten.
*****
Läs mer i NSD.
Vad menar jag då med "inte sker"? Vi har inte vanan att myndigheter etableras. Det mesta dras härifrån. Så kallad centralisering är ju något som av ohejdad vana inneburit att arbetsplatser mått bättre av att ligga längre söderut och helst i igenkorkade storstadsregioner. Men så skedde inte i detta fall.
Nu innebär inte denna glädjande nyhet några nya arbetstillfällen i stan. Banverket och Vägverket har redan två stora regionkontor här.
Men vi får vara glada åt det lilla. 400 jobb blir kvar.
Och Umeå får stryka på foten.
*****
Läs mer i NSD.
söndag, november 15, 2009
Världens slöaste söndag ...
.. har jag upplevt idag.
Eller levt. Det är närmare sanningen.
Och det räcker.
*****
Eller levt. Det är närmare sanningen.
Och det räcker.
*****
lördag, november 14, 2009
Bara en bild
Rånefjärden börjar stillna under vinterisen. Himlarna visar att snö är på väg. Vi får väl se vad det blir av det.
*****
Och fest blev det efter jobbet igår
I timmarna sju lyssnade vi på föreläsning om fobier och obefogade rädslor (Är du rädd för hajen? Har du träffat någon?), åt gott (allt från asiatiskt och arabiskt till Västerbottenostbakad lax), sjöng med Stefan Gunnarsson (bodensonen från Så ska det låta) och dansade. Vi var cirka 150 personer, kända och okända som blev kända.
Väldigt trevligt och väldigt sent.
Idag trött.
*****
Väldigt trevligt och väldigt sent.
Idag trött.
*****
Så mycket skäll
Tack för alla kommentarer och synpunkter som flutit in angående min MMA-drapa.
Idiot, dum i huvet, förståsigpåare, gubbe, med flera invektiv har jag blivit förärad i olika sammanhang, i kommentarerna här på bloggen, och i andra forum, och särskilt av de snälla, blida och kramiga MMA-stödjarna. Och jag har ju förstås mig själv att skylla, eftersom jag själv varit rätt elak i mitt inlägg.
Men min ståndpunkt är klar och orubbad. MMA borde bort.
Jag kan inte förstå jämförelsen med andra sporter, där det naturligtvis finns risk för skador. Men jag upprepar: De syftar inte till att göra varandra illa!
Angående avtrubbningen av vad vi uppfattar som våld, så är den helt klar. Jag har nog sett en del slagsmål av olika sorter under mina 60 levnadsår. På skolgården, vid festplatser och andra sammanhang. Ett hade de flesta av dessa duster gemensamt och det var att när en av kämparna låg ner, så var det klart. Avgjort. Man fortsatte inte att slå.
Sedan har samhället successivt utvecklats (om man nu kan kalla det så) mot hårdare och hårdare tag. Våldsskildringar i detaljrika filmscener, i dataspel etc. Och precis som vi påverkas av reklam oavsett vi vill det eller inte, så påverkas vi förstås av allt annat vi ser också. Särskilt när det framförs kommersiellt, det vill säga snyggt förpackat för att locka. Detta tror jag ingen kan förneka.
Så mina slutord i debatten blir att mana de som stöttar våldsexponering i alla sammanhang att tänka över sina intressen.
Eller åtminstone titta åt andra håll.
*****
Andra bloggar om: MMA, Våld, Sport, Etik
Idiot, dum i huvet, förståsigpåare, gubbe, med flera invektiv har jag blivit förärad i olika sammanhang, i kommentarerna här på bloggen, och i andra forum, och särskilt av de snälla, blida och kramiga MMA-stödjarna. Och jag har ju förstås mig själv att skylla, eftersom jag själv varit rätt elak i mitt inlägg.
Men min ståndpunkt är klar och orubbad. MMA borde bort.
Jag kan inte förstå jämförelsen med andra sporter, där det naturligtvis finns risk för skador. Men jag upprepar: De syftar inte till att göra varandra illa!
Angående avtrubbningen av vad vi uppfattar som våld, så är den helt klar. Jag har nog sett en del slagsmål av olika sorter under mina 60 levnadsår. På skolgården, vid festplatser och andra sammanhang. Ett hade de flesta av dessa duster gemensamt och det var att när en av kämparna låg ner, så var det klart. Avgjort. Man fortsatte inte att slå.
Sedan har samhället successivt utvecklats (om man nu kan kalla det så) mot hårdare och hårdare tag. Våldsskildringar i detaljrika filmscener, i dataspel etc. Och precis som vi påverkas av reklam oavsett vi vill det eller inte, så påverkas vi förstås av allt annat vi ser också. Särskilt när det framförs kommersiellt, det vill säga snyggt förpackat för att locka. Detta tror jag ingen kan förneka.
Så mina slutord i debatten blir att mana de som stöttar våldsexponering i alla sammanhang att tänka över sina intressen.
Eller åtminstone titta åt andra håll.
*****
Andra bloggar om: MMA, Våld, Sport, Etik
fredag, november 13, 2009
torsdag, november 12, 2009
Dum, dummare, dummast
Efter att ha sett Uppdrag granskning igår och Debatt ikväll, så står min ståndpunkt fast. MMA, mixed martial arts hör inte hemma i ett civiliserat samhälle. Samhället borde istället ta starkt avstånd från det, och framförallt inte stödja det hela med skattemedel.
De som utövar "sporten" tycker att man får egentligen göra vad man vill, bara båda parter är med på det. Okej - Vad blir nästa steg. Duell med pistol?
Tack och lov fick många vettiga talare komma fram i kvällens Debatt. Man talade om tillvänjning till våld, avtrubbningen som sker sakta men säkert. Man talade om riskerna.
Utövarna talade bara om lyckan att få slåss. "Vi kramas också", ursäktar de sig med. Dessutom har de mage att jämföra med ridsport, hockey och andra sporter. "Där kan man också skada sig". Inte en tanke på att andra sporter inte syftar till skador.
Det må vara hur det vill med den psykiska hälsan hos utövarna. Diagnosen är inte svår att ställa. Men psykvården bör också kraftigt byggas ut för att ta hand om den mångtusenhövdade publiken.
Där behövs också stora insatser.
*****
Andra bloggar om: MMA, Våld, Psykisk hälsa, Riksidrottsförbundet
Läs även mitt tidigare blogginlägg i frågan.
Uppdrag granskning.
Debatt.
De som utövar "sporten" tycker att man får egentligen göra vad man vill, bara båda parter är med på det. Okej - Vad blir nästa steg. Duell med pistol?
Tack och lov fick många vettiga talare komma fram i kvällens Debatt. Man talade om tillvänjning till våld, avtrubbningen som sker sakta men säkert. Man talade om riskerna.
Utövarna talade bara om lyckan att få slåss. "Vi kramas också", ursäktar de sig med. Dessutom har de mage att jämföra med ridsport, hockey och andra sporter. "Där kan man också skada sig". Inte en tanke på att andra sporter inte syftar till skador.
Det må vara hur det vill med den psykiska hälsan hos utövarna. Diagnosen är inte svår att ställa. Men psykvården bör också kraftigt byggas ut för att ta hand om den mångtusenhövdade publiken.
Där behövs också stora insatser.
*****
Andra bloggar om: MMA, Våld, Psykisk hälsa, Riksidrottsförbundet
Läs även mitt tidigare blogginlägg i frågan.
Uppdrag granskning.
Debatt.
MSN-trafik på jobbet.
A E säger:på tal om att vi ska formulera oss på vårt eget språk och inte svänga oss med engelska uttryck i allt, vad är "poolflighter" för något? står i ert senaste protokoll...
Bert Bodin säger:Det är med den nya Airbus:en, som har pool på 3:e våningen. Hurså? Man kan inte säga bassängflygning!
*****
Bert Bodin säger:Det är med den nya Airbus:en, som har pool på 3:e våningen. Hurså? Man kan inte säga bassängflygning!
*****
onsdag, november 11, 2009
tisdag, november 10, 2009
Åh - det där måste du skriva ...
.. i din blogg.
Det är yrkesjargongen som ibland tar sig lustiga uttryck. Den här gången var det:
Bästa förklaringen från läsekretsen belönas.
Med äran.
*****
Det är yrkesjargongen som ibland tar sig lustiga uttryck. Den här gången var det:
"Jamen, då är mötet slut, och eftersom Amadeus ligger nere kan vi ju gå och testa Stina istället."
Bästa förklaringen från läsekretsen belönas.
Med äran.
*****
måndag, november 09, 2009
Vad har vi lärt oss
Skolresa. Långt. Start i höga nord. Kiruna. Våren har exploderat. Det var en ovanligt märklig vår, vädermässigt. Högsommarvarmt i maj och snöfall dagarna före skolavslutningen.
Men nu är vi på väg. Med en lärare. På tåget söderut. Året är 1965. Vi har tagit realexamen. Och nu sitter vi på tåget. Spänningen finns förstås där. Vi fantiserar om vad vi kommer att få vara med om. Den långa tågresan ger många stunder till prat och diskussioner. Och trams, förstås. Vi är ju 15-16 år. Många av oss åker på den första resan utanför landets gränser. Till Berlin.
Lite oförberedda var vi nog. Mötet med beväpnade vakter på stationerna i det gråa öst. De stenhårda passkontrollerna, som genomförs med militärisk disciplin. De häpnadsväckande inspektionerna med speglar på skaft, som stacks under tåget för att kolla att ingen gömt sig där, inför överfarten, den sista etappen förbi muren och in till Västberlin. Muren hade byggts några år tidigare.
Vi kom till den största stad vi någonsin besökt. På ytan en välmående oas, omgiven av mörkret. Vi roade oss och besökte sevärdheter, muséer. Gick på restaurang, och släpptes även iväg på någon liten klubb, där vi faktiskt lyckades komma in. Att någon lärare vågade ta ansvaret för oss, ter sig helt overkligt.
Ett besök i öst gjordes också. Och skillnaderna blev uppenbara. Trist, grått, militäriskt och skrämmande. En måltid på en jätterestaurang i en mastodontbyggnad. Vaktavlösning vid ett monument utanför. Människor som inte såg glada ut. Propagandaskyltar på husfasaderna och flaggor ut genom fönstren. Den östtyska.
Vi reflekterade och diskuterade med varandra i klassen. Jag minns tydligt hur jag med ungdomlig idealism vid något tillfälle sade:
- Ja, är det någon som ska få bort den där muren, så är det vår generation.
De i klassen som hörde mig nickade och höll med.
1989 blev det verklighet. Den 09 november.
---
Flera gånger har jag besökt Berlin sedan dess och alltid med muren som en ful parentes rakt igenom stan. Tills i våras, då jag återvände och mötte något helt annat. Blomstrande, grönskande, med ett sprakande kulturliv, kreativitet och företagsamhet. Lugnt tempo trots stadens storlek. (Det är nog bara vår egen huvudstad som är stressens.)
Historien finns alltid där, i bakgrunden. Och den ska förstås inte glömmas.
Idag har muren fallit igen. Symboliskt. 20 år efteråt.
I Israel har man inget lärt.
*****
Andra bloggar om: Berlin
Se även Dokument utifrån. När muren föll.
Men nu är vi på väg. Med en lärare. På tåget söderut. Året är 1965. Vi har tagit realexamen. Och nu sitter vi på tåget. Spänningen finns förstås där. Vi fantiserar om vad vi kommer att få vara med om. Den långa tågresan ger många stunder till prat och diskussioner. Och trams, förstås. Vi är ju 15-16 år. Många av oss åker på den första resan utanför landets gränser. Till Berlin.
Lite oförberedda var vi nog. Mötet med beväpnade vakter på stationerna i det gråa öst. De stenhårda passkontrollerna, som genomförs med militärisk disciplin. De häpnadsväckande inspektionerna med speglar på skaft, som stacks under tåget för att kolla att ingen gömt sig där, inför överfarten, den sista etappen förbi muren och in till Västberlin. Muren hade byggts några år tidigare.
Vi kom till den största stad vi någonsin besökt. På ytan en välmående oas, omgiven av mörkret. Vi roade oss och besökte sevärdheter, muséer. Gick på restaurang, och släpptes även iväg på någon liten klubb, där vi faktiskt lyckades komma in. Att någon lärare vågade ta ansvaret för oss, ter sig helt overkligt.
Ett besök i öst gjordes också. Och skillnaderna blev uppenbara. Trist, grått, militäriskt och skrämmande. En måltid på en jätterestaurang i en mastodontbyggnad. Vaktavlösning vid ett monument utanför. Människor som inte såg glada ut. Propagandaskyltar på husfasaderna och flaggor ut genom fönstren. Den östtyska.
Vi reflekterade och diskuterade med varandra i klassen. Jag minns tydligt hur jag med ungdomlig idealism vid något tillfälle sade:
- Ja, är det någon som ska få bort den där muren, så är det vår generation.
De i klassen som hörde mig nickade och höll med.
1989 blev det verklighet. Den 09 november.
---
Flera gånger har jag besökt Berlin sedan dess och alltid med muren som en ful parentes rakt igenom stan. Tills i våras, då jag återvände och mötte något helt annat. Blomstrande, grönskande, med ett sprakande kulturliv, kreativitet och företagsamhet. Lugnt tempo trots stadens storlek. (Det är nog bara vår egen huvudstad som är stressens.)
Historien finns alltid där, i bakgrunden. Och den ska förstås inte glömmas.
Idag har muren fallit igen. Symboliskt. 20 år efteråt.
I Israel har man inget lärt.
*****
Andra bloggar om: Berlin
Se även Dokument utifrån. När muren föll.
söndag, november 08, 2009
Tornedalsetnofolkpunk
Vilken lördagkväll det blev. Jag visste inte vilka förväntningar jag skulle ha på Tornedalsfesten Galakonsert. Jo, så stod det på biljetten.
Efter diverse upplevelser på stan, de flesta unika förstagångsditon, och middagen på Kulturens Hus-restaurangen, så var det alltså dags att inta stora salen.
Alla verkade känna alla i den elvahundrahövdade församlingen. Det vinkades och hälsades mellan bänkraderna. Många återseenden mellan släktingar och gamla kompisar.
Själv är jag ju inte tornedaling och var väl lite skeptisk. Vilket språk skulle talas? Skulle jag kunna hänga med?
Gruppen Jord drog igång det hela. Etno. Vackert, vemodigt till en början. Men snart var hela publiken igång. Gästspel av operasångerskan Carina Henriksson i en av låtarna.
Och just det där blandkonceptet hängde med resten av den långa konserten. Friska takter med oförutsedda och därmed intressanta experiment. USA-aktuella Willy Clay Band först själva, men snart nog med gäst Markus Fagervall. Sedan Markus ensam, med akustisk gitarr, som avlöstes av opera eller romanser med sopranen Carina Henriksson (Näktergalen från Lainio), ackompanjerad av dragspel. Jo - Sant! Respektlöst och överraskande med häftigt resultat.
Sedan blev det rajraj med RajRaj Band. Här blir det ännu mer respektlöst, roligt, svängigt och festligt. Och naturligtvis blandas tillslut alla artister i en slutlig pyttipanna av toner och melodier. Publiken var helnöjd och mina farhågor kom på skam. Mellansnacket var mest på svenska och det meän kieli som pratades kunde jag för det mesta förstå någotsånär. Dessutom hade jag tolk med mig.
Men ett är säkert: Vårt stora län rymmer mycket. Och det är väl inte så konstigt. Vi är ju Sveriges mest internationella, med landgräns till två andra nationer varav ett med en helt annan språkkultur. Här bjuds mångfald och här gäller det att ta för sig.
Det gjorde jag.
Mätta på upplevelser, avböjde vi vissa inviter att gå vidare till Invit, eller Bishops Arms. Istället var vi några som drog hem till oss och avslutade kvällen med champagne och lite god ost och kex.
*****
---
Och när du lika är på gång med att lyssna till norrbottniskt, kan du ju fortsätta med Movits.
Andra bloggar om: Luleå, Musik, Norrbotten, Tornedalen, Kulturens Hus
Efter diverse upplevelser på stan, de flesta unika förstagångsditon, och middagen på Kulturens Hus-restaurangen, så var det alltså dags att inta stora salen.
Alla verkade känna alla i den elvahundrahövdade församlingen. Det vinkades och hälsades mellan bänkraderna. Många återseenden mellan släktingar och gamla kompisar.Själv är jag ju inte tornedaling och var väl lite skeptisk. Vilket språk skulle talas? Skulle jag kunna hänga med?
Gruppen Jord drog igång det hela. Etno. Vackert, vemodigt till en början. Men snart var hela publiken igång. Gästspel av operasångerskan Carina Henriksson i en av låtarna.
Och just det där blandkonceptet hängde med resten av den långa konserten. Friska takter med oförutsedda och därmed intressanta experiment. USA-aktuella Willy Clay Band först själva, men snart nog med gäst Markus Fagervall. Sedan Markus ensam, med akustisk gitarr, som avlöstes av opera eller romanser med sopranen Carina Henriksson (Näktergalen från Lainio), ackompanjerad av dragspel. Jo - Sant! Respektlöst och överraskande med häftigt resultat.Sedan blev det rajraj med RajRaj Band. Här blir det ännu mer respektlöst, roligt, svängigt och festligt. Och naturligtvis blandas tillslut alla artister i en slutlig pyttipanna av toner och melodier. Publiken var helnöjd och mina farhågor kom på skam. Mellansnacket var mest på svenska och det meän kieli som pratades kunde jag för det mesta förstå någotsånär. Dessutom hade jag tolk med mig.
Men ett är säkert: Vårt stora län rymmer mycket. Och det är väl inte så konstigt. Vi är ju Sveriges mest internationella, med landgräns till två andra nationer varav ett med en helt annan språkkultur. Här bjuds mångfald och här gäller det att ta för sig.
Det gjorde jag.
Mätta på upplevelser, avböjde vi vissa inviter att gå vidare till Invit, eller Bishops Arms. Istället var vi några som drog hem till oss och avslutade kvällen med champagne och lite god ost och kex.*****
---
Och när du lika är på gång med att lyssna till norrbottniskt, kan du ju fortsätta med Movits.
Andra bloggar om: Luleå, Musik, Norrbotten, Tornedalen, Kulturens Hus
Först nu
Läser dagens DN. De har ett reportage om hur fabrikanterna fuskar med förpackningsstorlekar för att få kunderna att tro att de köper mer än de i verkligheten gör. Det handlar om kaffepaket, som plöstligt bara innehåller 450 gr, trots att paketstorleken är samma som för halvkilospaketen.
Med grumliga argument skyller fabrikanterna ifrån sig:
- Vi tog fram ny design och profil, och då blev flaskan 1,4 liter. Det ska vara lite mer festligt och högtidligt ...
Det ska nog vara en kommunikationsdirektör för att komma på något så urtöntigt. Probably the worst statement in the world. Och ölet är inget vidare heller.
Nåja. Det där knepet upptäckte jag för flera år sedan. Kul att jag var först.
Och jag undrar när vi får deciliterförpackningar av julmust.
Tänk så festligt och högtidligt det skulle bli.
*****
Andra bloggar om: Julmust, Carlsberg, Fusk, Töntar
Med grumliga argument skyller fabrikanterna ifrån sig:
- Vi tog fram ny design och profil, och då blev flaskan 1,4 liter. Det ska vara lite mer festligt och högtidligt ...
Det ska nog vara en kommunikationsdirektör för att komma på något så urtöntigt. Probably the worst statement in the world. Och ölet är inget vidare heller.
Nåja. Det där knepet upptäckte jag för flera år sedan. Kul att jag var först.
Och jag undrar när vi får deciliterförpackningar av julmust.
Tänk så festligt och högtidligt det skulle bli.
*****
Andra bloggar om: Julmust, Carlsberg, Fusk, Töntar
lördag, november 07, 2009
Staden väntar
Nu vimsar jag iväg på stan. Ärenden och nöje. Kanske en vernissage, en fika, eller bara träffa kompisar.
Vi ser ju, som iZac brukar säga.
*****
Vi ser ju, som iZac brukar säga.
*****
fredag, november 06, 2009
Har jag kommit upp mig, eller gått ner mig
Plötsligt reagerade jag över en liten siffra i "Knuff-rutan" här i min högerspalt. En liten 25:a, som är klickbar. Kunde förstås inte motstå.
Och där ståtar man på någon sorts hit-lista, tillsammans med Glamourprinsessan.
Jojo - det var som attans.
Eller .... !?
*****
Och där ståtar man på någon sorts hit-lista, tillsammans med Glamourprinsessan.
Jojo - det var som attans.
Eller .... !?
*****
torsdag, november 05, 2009
Bloggträff
Jo, minsann. Man får ta tillfället i flykten. Visserligen är vi ju näst bäst att blogga i Sverige, vi norrbottningar (relativt folkmängd*), men det är ju rätt glest mellan oss.
Igår fick jag se en "misstänkt" bloggare på mitt lunchställe. Satt och spanade ett tag, men var inte riktigt säker.
När jag var klar att lämna stället, tog jag dock mod till mig och gick fram för att hälsa.
- Visst är det Bert, frågade hon vackert leende, innan jag ens hunnit sträcka fram handen.
- Jo, stammade jag.
Se det var en riktigt norrbottnisk bloggträff det.
*****
*) Läs mer här.
Igår fick jag se en "misstänkt" bloggare på mitt lunchställe. Satt och spanade ett tag, men var inte riktigt säker.
När jag var klar att lämna stället, tog jag dock mod till mig och gick fram för att hälsa.
- Visst är det Bert, frågade hon vackert leende, innan jag ens hunnit sträcka fram handen.
- Jo, stammade jag.
Se det var en riktigt norrbottnisk bloggträff det.
*****
*) Läs mer här.
onsdag, november 04, 2009
Naturintresserad?
Här kommer ett tips för onsdagskvällen. Skippa teven och gå och lyssna på en människa som berättar om en resa. Teveprogram går i repris. Det gör inte människor.
Inte visste jag att Hans hade hunnit vara i Antarktis också i år. Senast jag träffade honom var, när han var på väg till Svalbard i juni.
En del människor hinner då med allt.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Antarktis, Kulturens Hus
måndag, november 02, 2009
I min värld
MMA har tydligen nått Sverige. För mig betyder förkortningen "Malmö". Det är nämligen stadsbenämningen i flygsammanhang. (Sturup, däremot, heter MMX.)
Men det var inte det jag skulle berätta om utan Mixed Martial Arts. Det låter väldigt storstilat. Något med konst. Kanske rent av kulturellt. Men det handlar om misshandel. Rå, fysisk, blodig och farlig misshandel. Förklädd till sport.
De korta inslag som visades i TV igår fick mig att må illa. Allt är tillåtet. Fula knep. Lömska slag. Sparkar. Även våld mot huvudet. Tills någon ger upp. Hur visar man det, om man är halvt medvetslös? Det kallas show och folk tjuter på läktarna. Beteendet är gravt sjukt. Folk som gillar det de ser bör nog söka hjälp. Snarast!
Nu vill något MMA-förbund söka anslutning till Riksidrottsförbundet. Förmodligen för att göra eländet mer rumsrent, och kanske få bidrag till sin blodiga verksamhet.
Jag säger bara det: Den dag det sker, kommer jag att sluta med allt stöd i alla former till idrottsrörelsen. Oavsett gren, oavsett verksamhet. Inte ett lott-öre från mig. Inte en tipsrad. Inga frivilliga bidrag till kollegers eller kompisars ungars idrottsutövande. Tokstopp blir det.
Jag hoppas att det finns något förnuft.
Någonstans.
---
Uppdatering: Jag inser nu att jag missuppfattat situationen igår. MMA är redan medlem i Riksidrottsförbundet. Det fick jag lära mig alldeles nyss där Sportnytt sände en intervju med RF:s ordförande. Hennes svar var bara undvikande, och måttet rågades när hon påstod att kampsporter har hjälpt många ungdomar att komma tillrätta med sina problem. Korkat uttalande i det här sammanhanget. Rent ointelligent. Finns det så okloka kvinnor?
*****
Andra bloggar om: MMA, Sport, Idrott, Idioti
Läs mer hos SVT
Men det var inte det jag skulle berätta om utan Mixed Martial Arts. Det låter väldigt storstilat. Något med konst. Kanske rent av kulturellt. Men det handlar om misshandel. Rå, fysisk, blodig och farlig misshandel. Förklädd till sport.
De korta inslag som visades i TV igår fick mig att må illa. Allt är tillåtet. Fula knep. Lömska slag. Sparkar. Även våld mot huvudet. Tills någon ger upp. Hur visar man det, om man är halvt medvetslös? Det kallas show och folk tjuter på läktarna. Beteendet är gravt sjukt. Folk som gillar det de ser bör nog söka hjälp. Snarast!
Nu vill något MMA-förbund söka anslutning till Riksidrottsförbundet. Förmodligen för att göra eländet mer rumsrent, och kanske få bidrag till sin blodiga verksamhet.
Jag säger bara det: Den dag det sker, kommer jag att sluta med allt stöd i alla former till idrottsrörelsen. Oavsett gren, oavsett verksamhet. Inte ett lott-öre från mig. Inte en tipsrad. Inga frivilliga bidrag till kollegers eller kompisars ungars idrottsutövande. Tokstopp blir det.
Jag hoppas att det finns något förnuft.
Någonstans.
---
Uppdatering: Jag inser nu att jag missuppfattat situationen igår. MMA är redan medlem i Riksidrottsförbundet. Det fick jag lära mig alldeles nyss där Sportnytt sände en intervju med RF:s ordförande. Hennes svar var bara undvikande, och måttet rågades när hon påstod att kampsporter har hjälpt många ungdomar att komma tillrätta med sina problem. Korkat uttalande i det här sammanhanget. Rent ointelligent. Finns det så okloka kvinnor?
*****
Andra bloggar om: MMA, Sport, Idrott, Idioti
Läs mer hos SVT
Bloggaren som ung
Jag har bloggat länge. Väldigt länge. Till och med utan dator och utan internet.
Här en bloggpost från mars 1957, då jag gick i andra klass. Nör2d var min klass. (Tur att tvåan kom in där.)
*****
Här en bloggpost från mars 1957, då jag gick i andra klass. Nör2d var min klass. (Tur att tvåan kom in där.)
*****
söndag, november 01, 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)