Livskvalitet

Är kvällen vacker går jag ibland ut på bron när jag borstar tänderna innan läggdags. Så gjorde jag ikväll.

Koltrasten hade galakonsert från en grantopp. Starkt ljöd hans sång. Orrar spelade i fjärran. I bakgrunden hördes också sångsvanar. Deras ljud närmade sig, och snart såg jag dem passera nere vid stranden i snabb flykt bara någon meter ovanför den spegelblanka vattenytan.

I precis samma ögonblick passerar morkullan på sitt karaktäristiska sätt, på sin patrullrutt över grantopparna, i motsatt riktning, ivrigt sirpande, ivrigt årpande i den ljusa kvällen.

Jag går in och avslutar kvällen.

Nöjd.

*****

- Men Bert ...

.. - gör du inte annat än rusar runt och letar insekter att fota?

Den frågan får jag då och då.

 - Nej. Det är oftast de som kontaktar mig, säger jag.

Idag kom vi igång med "jordbruket" på lite mer allvar. Komposten skördades på fin mull gjord på vårt avfall. Lagrat i två år blir det som bäst.

Växthuset fixades till och en omgång broccoli såddes. Vi får se hur det går med det i år. Fjolårets fiasko som berodde på invasion av kålmal, vill jag helst inte uppleva igen.

Som sagt, vi får bara hoppas.

Det var där vid växthuset som jag uppvaktades flitigt av en vinbärsfuks. Den fladdrade omkring mig för att slutligen slå sig ner på min sko.

Så går det alltså ofta till.

*****

Se på lilla Lennart

Jag slår på radion. P2, som alltid på lördagseftermiddagen. Klingan eller som det heter nuförtiden Folkmusiken i P2.

Ur högtalarna strömmar en av mina favoritlåtar. Nyss bortgångne Mory Kanté vräker på med sin ”Yé ké Yé ké”. Och det går inte att låta bli att höja volymen och ta lite danssteg. 

En strof låter "Se på lilla Lennart, se på lilla Lennart". Den fastnar. Och så får den låten heta här i huset, och har hetat sedan jag hörde den för 12-13 år sedan för första gången. För elva år sedan besökte han även Luleå. Givetvis gick jag på hans konsert. Och givetvis dök låten upp som slutnummer.

Lyssna!

*****

Ska man yvas, eller?

Kanske inte så konstigt att afrikas blå står i knopp.

Hör i dagens nyhetssändning att sommaren nu odficiellt har kommit till Norrbottens kustland.  Ja, den där meteorologiska, alltså. Den som kräver medeltemp över plus 10 i minst 7 dygn. Dag som natt.

Men sedan hör jag också att detsamma gäller för Mälardalen. Va? Sommar samtidigt!

Det måste vara klimatförändringar.

Och plötsligt inser jag varför vintern varit så bleksiktig. Mälardalsvinter.

Usch!

*****

Precis som jag anat ...

.. så har vår "gräsmatta", eller åtminstone delar av den, haft existentiella problem den här vintern.

Vinterns obeslutsamhet är skuld till detta, med sina ideliga blaskgrader varvat med minus. Lite snö, och regn. Som sagt, velig vinter.

Vi får se om vi kan rädda detta område och några andra mindre fläckar.

*****

Vilken personal ...

.. ska finnas tillgänglig för att genomföra de där 100 000 Covid19-testerna per vecka?

Det tycker jag att den samlade, och nu rasande oppositionen ska berätta, istället för att sitta där och höja blodtrycket.

Sedan undrar jag vad alla dessa tester ska visa. Resultaten lär ju inte vara entydiga, sägs det. Inte att lita på till 100 procent, alltså. Det blir ett spel för gallerierna. 

*****

Kolla, kolla

Men fint blev det.

Nu blev det gjort. I ett momentum under dagen kunde jag inrikta mig på glasets epicentrum och fixa bort vinterns avlagringar, för att åter låta balkongen skina i sin öppenhjärtlighet mot de stereotypiska moln, som nu börjar flockas med hämndens regn.

Ja, jag tänkte jag skulle få utlopp för en liten irritation mitt i allt det positiva. Som den ordpolis jag är hör jag dagligen människor (förmodligen högutbildade) som antingen svänger sig med ord som jag egentligen undrar om de känner till - de bara låter tjusigt - eller helt enkelt säger fel, dvs att ordet inte ens finns.

Öppenhjärtlig, stereotypisk ... ja, det är rätt vanliga. Orden momentum och epicentrum är två andra, som används i de mest malplacerade sammanhang.

Men inne är de.

Tydligen.

*****

Nej, här blev inget gjort ...

.. idag, att vara speciellt stolt över. I alla fall inte om man så blygsam som jag. Inget hände. Förutom växträddning, dammsugning, fotvård, promenad, fika och en god middag, förstås.

Det var det.

Och eftertittning på avsnitt 6 av Deutschland 86.

Jo just det - räkningarna blev betalda också.
Lugnt!

*****

Nu går det undan

Efter en sällsynt skitvinter och en kylig vår, börjar det nu äntligen hända något. Vi har fått sommar. Och den ska tydligen fortsätta. Alltid något som förändras i denna värld av tristess. Jag är så less. Inte heller blev man avförd från gruppen "risk" heller. Nädå - vi ska hålla oss undan. Smittspridarna däremot får fortsätta att göra sitt.

Jag känner mig diskriminerad.

I och för sig har vi idag lunchat ute på Bistron. En god pocherad sej, under iakttagande av nödvändiga säkerhetsmarginaler. Vi var tre personer vid ett stort runt bord gjort för dubbelt så många. (Höll på att skriva "... för sex.", men för den aktiviteten tror jag det hade passat sämre.) Lika glest var det runt om oss. Vid bordet närmast satt en världskänd operasångerska. Bara så du vet vilka sorts ställen vi äter på.

Eftermiddagen gick vidare, och så gjorde även vi. En runda längs vattnet (eller vattnen) runt innerstan i härligt solsken. På Gültzauuddens strand höll folk på att plocka ihop efter dagens badliv. Förmodligen nöjda. Picknickande sällskap satt lite längre upp i parken.

Träffade en del bekanta på hemvägen. M skulle köpa skor. A som jobbar på Lagerhaus hade lite tid att prata en stund. Italienaren, som jag brukar handla hos hade stängt klockan 16, så där kammade jag noll. Det får bli imorgon istället.

Man måste ju hitta på nå't då också. Annars förtvinar jag.

*****

Hurra

Det blir en fin sommar. Det kan jag konstatera nu. För vem har skött sig bäst idag, om inte Urban. En sommardag, helt enkelt. Syrrorna Vilhelmina och Blenda tänker tydligen följa brorsans exempel och ge oss, inte bara juni, utan också juli och augusti med värme.

Förra sommaren var ju rätt medioker här hos oss. Så var också de styrande dagarna i maj, så förutsägelserna stämde fint.

Vi hoppas på samma princip i år.

Jo, det litar vi på; Urban, Vilhelmina och Blenda, skola sommaren lända.

*****

Naggande god

Jag har en liten släkt. Det är välkänt. Tre kusiner är mitt maximum. Jag har ju givetvis systerdöttrar och -söner, men skaran i min egen och svunna generationer ser ut som på den bild som min kusin Göran skickade till mig idag.

Den prydliga samlingen består av (från vänster till höger) Margareta, kusin, Inger och Eva-Britt, mina systrar. I främre raden syns kusin Göran, Bert och kusin Lena (syster till Göran).

Det är allt. Hela kusinskaran. Tre stycken har jag, alltså.

Hur många har du?

*****

Jobb jobb och jobb

Det är redan när jag dukar upp frukostbuffén som jag inser vad dagen, eller i alla fall en del av den, kommer att innebära.

Den före detta polismästaren hade backat in ett släp med ett par kubik björkved, som vi nu var tvungna att ta hand om.
 - Jag lämnar släpet och kommer tillbaka och hämtar det i eftermiddag, sa han och körde iväg.

Vi hade inget alternativ. Det var bara att börja  lasta in i ladan. Och det tog sin tid.

Men nu är det gjort.


*****

Och inte behöver man ...

.. någon sänglampa
den här årstiden.

*****

Dilemma

Av en slump hittade jag en snygg lampa.
 - Hm!?? Den kan nog passa på vår altan, tänkte jag.
Solcellsdriven också. Jag gillar den teknologin. Sol har vi ju gott om. Och altanen, patio syd, ligger ju i rätt väderstreck. Utmärkt.

Lampan inhandlades. Medföljande järnsmideskrok borrades fast och lampan hängdes upp.

Nu är det ju bara det att det finns ett problem. Lampan laddas generöst och fungerar så att den automatiskt tänds (Så fungerar väl alla solcellsbelysningar.) vid mörkrets inbrott!
Vi har ju inget, ju. Den tänds aldrig.

Jäklar!

*****

Man kan ju ligga ...

.. här och lyssna till Ringsåspelarvi och vänta på frukosten som slamras igång nere i köket.

Kan man sedan svara rätt på två superchansfrågor i rad (kajman och raï), så kan man tycka att man är rätt så duktig.

Trevlig lördag.

*****

Nödsituation

På grund av att vi har två jättehungriga harpaltar som stryker omkring här på tomten i stort sett alltid, ser våra sommarblomskrukor ut såhär tills vidare.

Lite trist. Men nödvändigt tills jag kommer ihåg att köpa blodmjöl. Då blir det andra bullar; blodbröd, kanske.

*****

Test

Jag har i stort sett, i hela mitt liv, åtminstone i 61 år, imponerats över växter i fjällen. Små, små som stora. Fjälltoltan, som är en rese i sammanhanget, har hört till favoriterna. I floran benämns den torta, som för mig hellre för tankarna till dagens elvakaffe. (I alla fall med tanke på uttalet.)

Höstens fjällfärd fick mig att kläcka en idé. Varför inte introducera fjälltoltan vid vår stuga. Visserlige har vi inga fjäll. Inte ens mjäll. Men ändå värt ett försök. Sagt och gjort. Frön samlades, som fick övervintra i vårt kylskåp.

Idag var det dags för plantering. Sedan får vi bara vänta.

Nästa år ... Då!

*****

Utryckning

Precis när jag satte mig  för att äta frukost ringer telefonen.

 - Hej. Det är Bengt. Jag och Bert-Ove kommer till pumhuset halv tio. Det är något fel i vattenanläggningen. Kan ni komma och hjälpa till med att söka problemet?

Ja, vad gör man inte, när ordföranden ber om hjälp. Det var bara att häva i sig hjortronfilen snabbt som ögat. Det var ju bara en kvart till mötet. På med kläderna och iväg.

Det gäller att kolla alla förgreningar, eventuella gamla lagningar och ändkranar där sommarfolket inte anslutit sig ännu. Och jag lägger ut information på vår FB-sida. Det blev ett par km i skogsterräng.

Ett brott hittades och åtgärdades. Allt i sin ordning.

Flugsnapparen satt och följde oss och våra förehavanden.

*****

Rånlandet 20 maj kl. 22:32

Juninatt blir aldrig av, skrev Harry Martinsson.

Nä, skriver jag. Inte majnatt heller.

*****

Tjusigt i Halland

Nu får jag väl bannor av Elisabet, förstås.

Hörde idag att man i Halland lanserar en app som ska locka, och fördela besökare till de halländska stränderna i sommar. Svemestrande svenskar väntas i horder och då ska appen kunna användas till att visa var det "finns plats" i dessa trängselundvikningsdagar.

Som sagt ... den vänder sig till svenska användare.
Vad den heter???

Jo - A  day in Halland.

Gu' så tjusigt. Awesome.

*****

Vad är det för fel ...

.. på en del människor?

Jag kan bara konstatera att jag valt rätt väg i livet. Humanism.

Sedan finns de där andra.

*****

Experiment

Idag tog jag tag i saken och gick till Clas Ohlson för att få tag i mutter till den bult, jag berättade om härom dagen.

Givetvis gick det inte att rakt av bestämma vilken storlek jag skulle ha. Min bult var ju 10 mm i diameter. Alltså riktade jag in mig på muttertyp MP10. Det verkade logiskt. Men så mätte jag med en tumstock som jag hittade i hyllan intill.
 - Njae - den här verkar ju vara knappt 10 mm, tänkte jag.
Letade alltså rätt på nästa storlek. MP12. Den mätte jag också och den verkade alldeles för stor. Men 12 mm var den inte.

Nu köpte jag MP10:an på vinst och förlust, efter att ha frågat killen i kassan om MP10 är Clas Ohlsonska för 10 millimeter. Han tyckte jag skulle tolka det så.

Märkligt att det ska vara så krångligt. Imorgon får vi se resultatet.

*****

Hemma

Några dagar i stan som omväxling. Våren går ju så långsamt här, så man vill skapa lite variation. Två dagar här kanske betyder att det hänt lite ute på Rånlandet, när vi kommer tillbaka dit på onsdag. Kanske har gräset - det så illa åtgångna i vinter - börjat visa klorofyll då. Kanske har isen på fjärden gett sig av och kanske har flugsnapparfrun anslutit till sin make, så att de nu flyttar in i sin gamla lya. Det blir spännande att se.

Kanske ska vi också våga oss på en lunch på Bistron imorgon. Med vederbörliga säkerhetsmarginaler, förstås. Och med goda vänner, varav en fyller år. Vi får se hur det blir med det. Det blir lite omväxling i ledan. 

*****

Du har väl inte missat ...

.. Kappvändaren? Den tyska serien i två avsnitt på SVT. (Jo, bra historier kräver inte fler.)

Stark.

*****

En fördel ...

.. med att ha fritidshus är att det ofta inträffar att man får praktiska problem att lösa. Sådana som man inte är van vid i stadslivet.

Som när skottkärrans hjul plötsligt lossnar på väg till platsen för växtavfall. Vi har rensat stenpartiet.

När jag tippar ut innehållet faller hjulet av. En mutter är borta. Ett annat mutter tilltar, nämligen mitt. Den saknade detaljen måste ju ligga längs stigen.  Ett intensivt letande inleds. Vi liknar så'na där forensiker som på en brottsplats letar ledtrådar. Som i Tyst vittne i SVT. Jag har till och med hjälp av en magnetisk mackapär avsedd för att hjälpa till när man letar något borttappat metallföremål på krångliga ställen.

Men muttern är borta. Nu gäller att skaffa en ny. Jaha - vad ska det vara för storlek på den då? SM 8.8 står det på bultens huvud. Kan det vara en ledtråd? Millimetermått, kanske.

Glöm din dröm! Logik råder ju sällan i sammanhang som dessa. Bulten har en diameter på 10 mm. Så enkelt blir det förmodligen inte att hitta en ersättare. Jag som helst inte bör besöka Clas Ohlson ens.

Spännande fortsättning följer. 

*****

Ljusare

Mulet och åska, enligt SMHI.

Äntligen en dag med en annorlunda verklighet. Inte det vanlig karantänstuket, alltså. Dessutom med en, som vanligt, felaktig SMHI-prognos, som lovat molnigt till mulet och kanske åska. Blåare himmel än idag är det längesedan vi upplevde.

Det blev en hel del utejobb. Fortsatt svedjebränning under intensiv bevakning. Krattning med mera. 

Då dyker trevlige grannen upp. Han som vi knappt kunnat träffa på hela vintern. Och eftersom vårt elvakaffe, som vanligt serveras halv ett, så fick vi bjuda på det. Vi kunde ju sitta ute i härlig sol, och fick en lång pratstund, innan sommarvattenkommittén ringde och bad om patrulleringshjälp. Det var dags för inkoppling och då besiktar vi ledningsnätet för att se till att inga kopplingspunkter läckte.

Allt i sin ordning. Och jag kunde lägga ut meddelande om det på vår egen sida på Facebook. Alla stugägare informerade.

Eftermiddagen fortsätter  i solskenet i väntan på åskan. Den kommer väl ikväll, för då har SMHI lovat uppklarning. (OBS! Inslag av sarkasmer förekommer då och då i den här bloggen.)

Lyssnar på f.d Klingan i P2, som numera heter något helt annat, som jag glömt. Så härlig musik från hela jorden. För dig som vågar.

Trevlig lördag!

*****

Det går så sakteliga ...

.. framåt med våren. Men ack så annorlunda. Vi som är vana vid explosionsvår, då allt spricker ut på en gång efter en kort "värmebölja". Denna vår seeeegar sig fram och det är ännu långt till lövsprickning. Inte har jag sett en enda humla, till exempel. Bara en och annan fluga, eller småfjäril.

Det är förunderligt att insektsätarna, flugsnapparen eller lövsångaren hittar något att smaka på.

Men liv finns någonstans under fjolårsgräset.

Alltid nå't.

Inte fasen ...

.. har jag några "halvmånar" vid nagelroten.

Det ska man ha, hör jag i programmet Stil i P1, precis innan jag stänger av för att fortsätta med dagens sysslor.

Vad ska folk tycka?

Törs jag gå ut?

Utan handskar?

Min smala lycka heter social distansering.

*****

Så va're me'de'

Det hålls ordning i stan. Att sitta vid glasskiosken och supa är inte tillåtet. Lugnt och sansat talade de två poliserna med de två männen som satt där på förmiddagen och försökte göra sig en glad torsdag.

Det blev inget med det. Nu få vi bara hoppas att linden som växte närmast, uppskattade starkvarorna som polisen hällde ut där. Jag kommer att bevaka årets tillväxt för att se om trädet går igång på drogerna.

För oss gällde att hämta lunch, gå hem och äta, och sedan raskt bege oss till stugan i skogen vid havet.

Där konstaterades att jösse överlistat oss och lyckats krypa under hönsnätstäckningen för att berusa sig på den andra omgång penséer, som planterades förra helgen. Här finns ju inga poliser som bevakar.




*****

Resultat

Det blev ju en sväng till, som jag sa i förra inlägget. Rastlösheten för med sig en del positivt. Mer motion till exempel.

Alltså drar jag ner mot Södra hamnen, där en iskall vind sveper in från havet. De där 9 plusgraderna känns inte alls här. Men jag tänkte - nä, nu är det jag som bestämmer. Och jag strävade vidare, glad att jag tog en liten halsduk och handskar.

Det blommar i stan ...

.. men palmerna har inte grönskat ännu.

 Undrar om det är leda som även andra känner. För jag tycker att de få jag möter verkar mera sökande; sökande efter mänsklig kontakt. De flesta hejar. En äldre dam håller ut händerna och tittar menande upp mot skyn, som just då öppnade sig med en rejäl hagelskur.
 - Det är majprilväder, sa jag.
Hon skrattade. Och så gick vi vidare.

En annan dam, som jag mötte, vinkade på avstånd. Det var ingen jag kände. Men beteendet stämmer med min teori; folk upplever att gemenskapen har blivit förstärkt. Vi sitter alla i samma båt.

Plötsligt, när jag står och fipplar med mobilen, för att få en snygg bild (Se bloggvinjetten!), kommer en ung kille med hund runt "hörnet" och hamnar liksom tre meter från mig. En fin, stor dalmatiner.
 - Oj, vilken fin hund, sa jag.
 - Jo, hon är fin, sa han.
Hunden kommer fram emot mig och jag klappar om den. Det gör att den viftar på svansen och vill vara nära, nära.
 - Oj, säger killen. Sådär brukar hon aldrig göra.
Jag konstaterar att det händer igen. Hundar gillar mig. Jag gillar hundar.
Vi pratar en stund.  Hunden står hela tiden nära.
 - Hon hårar en del, säger killen.
 - Jamen, det är ju vår.
Jag borstar av de hårstrån som fastnat på mig, utan problem, innan vi skiljs åt.

På hemväg kommer solen fram och jag får dessutom medvind. Skönt.

Går genom stan och är snart hemma igen.

Sådär'ja - det blev 13589 steg. Jag är nöjd.

*****

Leda

Det händer ju ingenting. Jag börjar bli allvarligt less. Visserligen har vi mer vår här en er vår i t.ex. Svealand för ögonblicket. 2 plusgrader i Stockholm, snöfall i Eskilstuna och hela 8 grader plus i Luleå klockan 12. Det kanske var dagens händelse.

Ja, vi mötte ju Sven också på vår runda. Han kom emot oss på cykel och stannade och berättade att han mådde bra och att frun var hemma och målade källarfönster. Spännande.

Och minsann hittade vi en av mina kolleger med nytt damsällskap, sittande på en bänk vid ankdammen, som fortfarande är delvis isbelagd. Nej - de matade inte änderna. Så spännande ska vi inte ha det.

Det blev i alla fall 8059 steg, vilket inte alls är så spännande. Så nu måste jag ut en sväng till.

Vilket underbart liv!

*****

Skruvat

Så får jag veta att administrationen i Vita huset i Washington uppmanas bära munskydd. Detta enligt ett beslut från själva chefen, det vill säga skämtet, alltså trumpnissen. Däremot har han bestämt att han själv inte ska nyttja något skydd. (Vem är den där smittspridaren han så gärna pekar ut? Egentligen!)

Jag tycker det blir fler och fler av den personlighetstypen, idag kallad kejsare i DN. En ledare som bara bestämmer att "såhär är det". Oavsett vetenskap. Oavsett etik och demokratiska värderingar. (Även om de räknar sig och sitt land till demokratier.)

Så nu har nästa nisse, nämligen turknissen Erdogan bestämt att det är hbtq-personer som sprider Covid19-smittan. Han får hjälp av den högste islamske ledaren i Turkiet.

Så nu vet du. Det kanske är jag som är skyldig.

*****

En runda på stan ...

.. blir nästan lite spöklik i dessa märkliga dagar. Visst rör sig en del människor i absoluta centrum bland affärer och restauranger. Men det är tomt ändå, jämförelsevis.

Passerar min gamla gymnasieskola. Normalt är det förstås liv och rörelse här. Men nu är det öde mitt på dagen. Cykelställena är tomma. 

Hur länge ska vi ha det såhär?

*****

När jag ...

.. fyller på med talgbollar, råkar några tappas på marken. Jag låter dem ligga kvar.

------------------------------------------------------------------------------

Rånlandets fågelmatning erbjuder idag

Take away.

*****

Hur ska man någonsin ...

.. kunna lita på SMHI:s prognoser? Nu har de ju plötsligt haft helt rätt!!! Och det för första gången på ... ja, jag vet inte när.

Här har vi vant oss vid att kunna strunta i alla vädervarningar, för det har aldrig blivit något allvarligt. Eller uppleva halvstorm, när SMHI tigit som muren om vind överhuvudtaget.

Nåja - lite fel verkar de ha även denna gång. Det smala snövädret som skulle svepa över oss från väster mot öster - smalt som ett snöre - ska nu passera från söder till norr på längden, liksom. Inte klart förrän någon gång ikväll.

Jag oroar mig inte särskilt mycket, bara vi kommer oss hem med våra nya sommardäck imorgon.

Jag oroar mig mer för hur vårfåglarna, som ser lite vilsna ut ( - Var finns alla goda insekter. Hur ska jag hitta några saftiga larver under snön?) där de sitter på utkik från en gren. Har du sett en sädesärla pulsa i snö förut? Det har jag.

Det bästa med dagens väder är väl att varenda uthostad, eller utnyst virus kommer att slås knock-out av en snöflinga och död falla till marken.

Alltid något!

Vattenkannan vänder ryggen till och surar. Känner sig obehövd.

*****

När jag går till ...

.. sängs, ser det ut som att solen vill stiga upp. Men det dröjer en stund till.

*****

Nytt försök

Nu är pensékrukorna kompletterade med nya plantor. Dessutom starkt skyddade från klåfingriga matvrak.

Snyggt! Nej - inte ett dugg. Men vi räknar med att kunna ta bort hönsnäten lite senare i vår, när det finns mer harmat ute i naturen. Vi får se hur det går. Det brukar ju lyckas. Bara en enda gång förut har vi fått plantorna bortrövade på 17 år.

Koltrasten undrar vad vi håller på med

*****

Jag kan inte låta bli ...

.. att småskratta lite, när jag idag får höra m-ledaren, individualismens profet, Ulf Kristersson kräver att "staten måste se till ..." att vi når målet 100000 antikroppstester i veckan. Antikroppar mot Covid 19, alltså.

Nu duger staten. Nu ska den se till både det ena och det andra. Hålla privatföretagen under armarna, med mera med mera. Jojo. Och hur vill herr moderatledaren finansiera allt, då.

Kan det vara skattesänkningar? Det brukar ju vara lösningen på det mesta i hans kretsar. Eller privatisering måntro. Det är ju ett framgångsrecept, eller hur?

En så'n tur att vi inte haft en borgerlig regering den senaste tiden. Då hade vi väl knappt haft STATEN. Eller?

Staten - i det här fallet regeringen har starkt uppmanat regionerna att snabba på testerna.
 - Det är deras uppgift, sa socialminister Lena Hallengren i en intervju.
Och så är det ju.

Observera att jag inte är emot att företag räddas av oss alla. Det är Kristerssons kappvändning som fascinerar.

*****

Det gäller ...

.. att förbereda sig. För nästa vinter. Men med egen "skog" är ju det inga problem.

Kanske fäller vi några träd också. Det gäller ju att förbereda sig.

För nästnästa vinter.

*****

Det är dom små, små ...

.. detaljerna som gör'et. Men ibland fördröjer de. Som när man försöker få till den vanliga kvalitetsfrukosten som normalt ställs fram varje morgon här på Rånlandet.

Fönster i alla riktningar, alla väderstreck går inte att förbise. Bara genomse, om man så säger.

Och därute i solskenet har ju mina vänner fåglarna förmånen av att ha frukosten serverad dygnet runt. Liksom lunch och middag. 

Att se gästerna sitta där och njuta, efter nattens minusgrader, är en så'n där detalj som gör'et. Som när lilla matningen har gulsparvar, herr och fru koltrast, bofinkar, bergfinkar, en trädpiplärka vid bordet. Samtidigt. Dessutom en nötskrika tre meter längre bort som dricker av badvattnet i fågelbadet.

Men till slut kan vi själva sätta oss till bords.
Skönt.

 - Jäklar. Glömde servetterna. Ååååh ....

Gomorron.

*****

Permitterad

Tyvärr har vi tvingats låta vår trädgårdsmästare gå ner i tid med 96 procent. Återstående 4 kan hen få vistas på tomten utan att ansa planteringar.

När vi kom ut hit idag upptäckte vi att samtliga tre pensékrukor nu tömts på både blommor och grönt med stor noggrannhet. Till och med den sista krukan som vi lyfte upp på en bänk, just för att inte fresta den penséberoende stackaren,  som nu förmodligen är hög som en kokainist därute i Rånlandsdjungeln någonstans.

Och vi får börja om med trädgårdsarbetet.

Livet är hårt.

De utblommade påskliljorna på pallen intill dög inte.
De är ju i och för sig giftiga. Men kanske skulle ruset bli kraftigare för "junkien".

*****

Du har säkert inte ...

.. märkt ett dugg av att vi varit hemma i stan sedan i måndags. Vi har ju två hem att sköta. En balkong med grönska. En styrelse att jobba i. Sommardäck som ska monteras på bilen. Och oväntade telefonsamtal, som tog ett par timmar sammanlagt. Inga tråkiga - bara roliga. Ett från känd författare, ett från ungdomsbekant numera boende i Antwerpen.

Det blir mer av de där "fjärrkontakterna" i dessa tider,  verkar det som. Tur att det är möjligt. Och visst hade de kunnat skötas även från stugan. Men också hemma i stan.

Idag bär det dock iväg till landet igen. Fåglarna måste ju matas.

En balkong att sköta.

*****

Jodå ... det händer ...

.. att vi äter blodpudding med bacon, stekt äpple, haricots verts och lingon.

Jodå.

*****

Meriter

Det är något mäkligt som händer. Och det har blivit synligt för offentligheten nu, i och med pandemin.

Det handlar om mode. Eller inte. Men ändå.

Herr Tegnell visar så gott som dagligen upp sina pikékragsnibbar ur en rätt trist och ordinär tröjas halsöppning. Lite stukade emellanåt, men troligen rena och virusfria. 

Hans närmaste, herr Wallensten har en något sportigare stil. Konsekvent, men lätt varierad. Det är en tröja, ibland en skjorta därunder, av vanlig och ringa uppseendeväckande typ. Han ser ju också rätt bra ut.

Norrbottens like, herr Nystedt, smittskyddsläkare (Nyligen genom ett påhitt av Tryckfelsnisse kallad "smittkyssläkare" i en av våra lokaltidningar.), med dagliga lokala pressträffar, har en liknande stil. Det är inga kavajer, inte. Nej, här är det lite samma stil som de båda ovan nämnda herrar. Men med en dragning åt timmerhuggarhållet. Rutigt är det som gäller.

Det måste vara något i anställningsvillkoren som reflekteras i dessa herrars uppenbarelser. Något de måste ha i sitt CV.

Plus, förstås det faktum, att alla heter Anders.

Norrbottens TegnellVallenstenare. Anders Nystedt. Bilder från Norrbottens media m.fl.

*****

Jag bevakar ...

.. ju vårens ankomst, främst genom att notera vilka flyttfåglar som dyker upp. Jag ser ju olika arter beroende på var jag vid varje tillfälle befinner mig. Men för att få en riktig och mer "vetenskaplig" syn på det hela, så är det fåglar jag ser på, eller från vår tomt. Då blir det mera vederhäftigt tycker jag.

Varje art noteras med en anteckning om första observartionsdatum. I år har hittills ett 30-tal arter dykt upp och presenterat sig på Rånlandet. Jag tänkte inte rabbla upp dem här, men kanske gör jag det i höst. Det skulle vara intressant att veta vilka du känner till och har sett själv. Men det vore förstås också kul om du berättar vilka arter du inte sett, eller ens hört talas om.

Sedan någon vecka tillbaka har järnsparven besökt. Det gör den varje år, men konstigt nog bara en, eller högst två exemplar. Den stannar inte mer än några veckor. Sedan är den puts väck. I år dök den upp ungefär en vecka senare än i fjol. Blyg och ibland rätt välkamouflerad. Knappt synlig i fjolårsgräset.

Det där med datum är också intressant. Hur regelbundna de är. Det är helt i klass med SJ, vad gäller tidtabell.

Bilden nedan tagen på långt avstånd genom oputsat köksfönster, och starkt beskuren. Därav kvaliteten.

Är ni bekanta?

*****

Upprört

Hundsverige skäller högt. Eller åtminstone Kennelklubben. Hundarna själva är nog totalt likgiltiga inför den förmenta skandaaaal som kungahuset är skuld till.

Någon i nämnda hus har nämligen offentliggjort att en byracka har inhandlats. Usch och fy!

Det rasistiska (snudd på fascistiska), renrasiga kennelklubbsmedlemmarna tar förmodligen lugnande preparat nu, när en blandrashund favoriserats av rikets frälse.    

 - Hur kunde de?!

Jag är definitivt inte rojalist. Men nu säger jag - heja kungahuset!

*****

Va!? Redan kväll!

"Norra Norrlands kustland och inland; ikväll uppklarnande ...".

Och jag som inte ställt fram frukosten än.

Tidig kväll i Nårrrrland.

*****

Det är inte så svårt ...

.. att hålla avstånd idag.  Avstånd till vad, undrar jag.

Vi får hoppas att vi hittar hem till stan imorgon.

*****

Oavgjort

Turen in till Råneå för att kompletteringshandla blir ett välkommet avbrott i gråvädret. Det småregnar, vilket också utlovats för morgondagen.

Längs vägen antar nu björkarna sin karaktäristiska och vackra lila färg. Det är ju vår.

Benke, som blir min utsände till affären, hittar på att köpa en bukett ekologiskt odlade tulpaner, som får pryda vårt rumsbord. Det är ju vår.

Eller?

*****

Jaha ...

.. här får man sitta, och drömma om att få ta del av de drömmar som finns därinne.

Suck!

*****

Någon valborgsmässoeld ...

.. blev det inte igår, mer än den som flammade i Tulikivin. Inte heller såg vi någon i omgivningen.

Så då satte jag istället igång en gräsbrand idag. Under kontrollerade former, förstås. Det var slänten ner mot stranden, som fick sig en första duvning. Ytan begränsad av grus på ena sidan, snö på de andra. Den ytan bränner vi av varje vår, men då med vattenslang i högsta hugg.

Nu sätter grönskan fart med större energi.

*****