lördag, februari 29, 2020

En klassiker

Jag blev bjuden på god middag ikväll. En välkänd och välsmakande rätt hos oss.

Lax under cashewnötstäcke med goda tillbehör. 

Vinet hade jag valt. Också det välkänt hos oss. Brochet Réserve Sauvignon blanc.
Rekommenderas.

*****

Det ena och det andra

DN/TT
Moralpanik? Nej, jag tycker det är bra att Barnombudsmannen fått i uppdrag att undersöka hur porr på nätet kan påverka barn och unga. Hur präglas de inför framtiden.

För att de blir påverkade på ett eller annat sätt, kan det väl inte råda någon tvekan om, eller hur.

Sedan kan jag ställa mig frågan varför man gör detta?

Givetvis bör ungdomar få en balanserad och seriös utbildning om sex. Det bör också ligga i föräldrarnas ansvar att dels tala om blommor och bin. Men också intressera sig för vad barnen har för sig på nätet.

Men de har också ansvar för en annan gren när det gäller internet: Dataspelsvåldet.

Påverkas ungarna av porr, så gör de det även som mördare på skärmen. Kanske till och med mer än av porren, eftersom de i dataspelet tar på sig en roll som ofta betyder utövande av våld.

Där har vi ett uppdrag till, för BO och föräldrarna.



*****

Typiskt

Tänkte att jag skulle visa en jättemängd småfåglar (domherrar och gråsiskor) som kalasade vid vår fågelmatning. Bilden skulle jag ta genom fönstret vid frukostbordet.

Tankevågorna om att ta fram kameran räckte ända ut. På en hundradelssekund försvann hela flocken. En mycket välkänd effekt.

Återkommer om min hjärna kan dämpa sig senare idag.

Tomt på tomten

*****

fredag, februari 28, 2020

Det blev ...

.. förstås en tur på havet idag också.

Varför inte?

Det vida havet. Det vita havet.
Vacker skog under vacker sol.
*****

Lär dig

Om du inte hör vad någon försöker säga till dig  - hur reagerar du då?

Förmodligen höjer du rösten och säger
 - Ursäkta. Jag hörde inte.
Du höjde rösten omedvetet.

Jag lyssnar rätt ofta på Ring P1 och märker hur många inringare nästan skriker när de ska säga något. Och jag har i min forskning kommit till slutsatsen: De har hört dåligt. Idag fanns ett utmärkt exempel där inringaren nästan hann bli hes innan han sagt vad han skulle.

Kanske inte på grund av hörselskada eller allmänt dålig hörsel, utan för att de inte hör motparten i telefonen så bra. De har nämligen inte hittat volymknappen för inkommande samtal.

På mitt jobb fanns en gång en medarbetare som pratade väldigt högt med kunderna. Så högt att vi andra i kontorslandskapet stördes av det ibland.

Jag beslutade att göra en insats. När kollegan gick på lunch ställde jag upp samtalsvolymen två snäpp i hens telefon och headset.

Gissa hur det gick!

Och rannsaka dig gärna.

Fast nu blir jag väl anklagad för mansplaining.
Jo, vissa vill ju inte lära sig nytt.

*****

Sovit gott

Kallvacker morgon på Rånlandet.

*****

torsdag, februari 27, 2020

Glädjande

Ett inslag i morgonens nyhetsskörd berättar om en undersökning som visar att åtta av tio svenskar ogillar Trump. En positiv nyhet, tycker jag.

Nu hoppas jag bara på att de där två resterande ska emigrera. De verkar vara folk på yttersta högern. SD:are t.ex. Tänk - det hade jag kunnat räkna ut själv.

Lika barn leka bäst.

Här kan du lyssna till inslaget.



*****

Att göra


Äta frukost, borsta tänder, klä sig. Sedan blir det snöskottning av patio väst och hämtning av ved, innan vi ger oss ut på långa rundan i solskenet.

Det där planerade elavbrottet blev det inget av.
 - Det går inte. Det är under köldgränsen -17 grader, blev svaret från Luleå Energi.

Så blev det. Skönt. Men vår promenad genomför vi i kylan, utan problem.

Väl hemma igen förundras vi över hur någon/något som stulit ett stycke talg som vi hängt ut till fåglarna, har burit sig åt. Väl inlåst i ett grillhalster, en och en halv meter över marken i en tall. Gallret helt öppnat och ryggspäcket borta. Helt oförklarligt.

Nåväl. Arrangemanget renoverades och hängdes ännu högre upp i tallen.

Så nu väntar vi med spänning igen.

*****

Väntar ...

.. med spänning.

*****

onsdag, februari 26, 2020

Tio dagar ...



... sedan vi senast var i stugan i skogen vid havet, kort kallat Rånlandet. Fint vinterväder lockar oss hit, där våra spår är de enda vid sidan om harens, älgens och rävens.

Nu blir det lantliv ett tag.


Kollar att havet ligger där det ska.
*****

tisdag, februari 25, 2020

Vad gör man

Hör plötsligt skrik på gatan utanför. Inget helt ovanligt. Festprissar på hemväg från krogen kan stoja.

Men det här var annorlunda. Kvinnoskrik. Rakt ut i luften. Desperat. 

Jag går ut på balkongen. En kvinna kommer längs gatan, lite för lättklädd (men prydligt) för de 12 minusgrader som rådde. Inte berusad. I alla fall inte på alkohol. Men skriker för allt vad hon är värd.
 - Dö. Dö. Dö ...., är de enda ord hon får fram, emellan de hjärtskärande skriken. 
Och hon är envis. Fortsätter gatan fram. Hennes röst ekar länge längs gatan. Inga andra människor syns till. Jag ringer 112 och blir kopplad till polisen. De tar min berättelse på största allvar. 

Förmodligen behövde kvinnan hjälp av psykvården. Någon form av sammanbrott var det. 

Och jag hoppas det gick bra för henne.

*****


Må-bra-film

Så blev det bio ikväll. Det känns som att jag går och tittar på film flera gånger i veckan nuförtiden. Den här gången blev vi medlockade av en bibliotekschef och några kolleger och före detta kolleger till henne och till Benke.

Bra film i den lite oskyldiga klassen. Tårar gjöts. Skratt hördes. Blandad kompott alltså. Rolf Lassgård som kvinna - jo, det fungerade.

*****

Mera rabatt

Bokrean måste jag ju kolla. Det var jag inte ensam om att göra. Jisses vad mycket folk som gick och botaniserade bland bokborden. Hörde också i radion idag att den skrivna boken verkar hålla sina ställningar. Det lästa ordet lär ju också var det som stannar längst i minnet.

Glädjande var också att jag såg många ungdomar, som gick och bar på små boktravar och diskuterade och rekommenderade böcker för varandra. Ett gott tecken, tycker jag. 

Själv fyndade jag alltså inte bara i mataffären idag. Det blev också tre böcker. Men egentligen fyra. Malin Persson Giolitos volym innehåller nämligen två romaner; Bara ett barn och Bortom varje rimligt tvivel. Jag har inte läst något av henne tidigare, men har hört en del gott om hennes författarskap. Hoppas det stämmer.

Ålevangeliet har låtit tala om sig en hel del. Jag har inte satt mig in i vad det egentligen handlar om. Boken fick ett av Augustpriserna 2019. Fakta och filosofi har jag uppfattat som tema i denna bok.

Bok nummer tre 1794 är en fortsättning på Niklas Natt och Dags förra bok som följaktligen hette 1793. En kriminalroman som handlar om just dessa år, med skildringar om livet i Stockholm på den tiden. Spännande och skrämmande. Jag hoppas den här är lika bra som den förra. 

Och billigt blev det. Inbundna böcker till pocketpriser.

Nu har jag mycket att hugga tag i efter den bok jag håller på med just nu. (Se högerkanten här i bloggen!)

Kul om du läst något av dessa böcker. Berätta gärna vad du tycker. Men spoila inte, tack!

*****

Nångång händer det ...

.. att man handlar rätt.  Och jag köpte bara sån't vi brukar handla.

*****

måndag, februari 24, 2020

Beroende, eller?

Jag såg ett intressant program om sociala medier ikväll. Skådespelaren Adam Lundgren rannsakar sitt förhållande till företeelsen. Han besöker de företag som skapar apparna. Han talar med folk som varit med i jobbet och börjat få dåligt samvete över vad de ställt till med, egentligen. 

Själv kan jag känna ett visst beroende. Men jag försöker hålla det på en rimlig och hanterlig nivå.

Hur är det för dig?

*****
Länk till programmet.


Jag förstår inte

Det händer ju ingenting! Näe - så är det. Händelselöst. I alla fall  både på det lokala planet och det personliga. Alltså blir det mer eller mindre tomt här.

Allt korkat som händer runtom i världen blir tillslut övermäktigt. Man ids inte bry sig. Och det är egentligen illa. Mycket illa. Men ibland måste man väl ta paus.

Nu hände något - tvätten blev klar. Måste vikas.
Spännande, va?

*****

söndag, februari 23, 2020

Vasaloppet .... Bah!

Nej, jag har inte gått under jorden. Men igår inträffade inga "ögonblick" värda att notera. Det var en lugn dag på alla sätt och vis. En fika på B O:s, en god middag, och en suck över Mellon. Tur att Erkännandet, den engelska deckaren avrundade kvällen.

Idag funderade vi på att koka varsin liten termos med kaffe och dra ut till närmaste ön, Gråsjälören. Solen sken. Men innan frukosten var över, så var himlen grå, så vi beslutade att skippa förtäringen.
 - Vi kan ju gå en sväng ut till ön ändå, så har vi gjort rätt för ett fika hemma sedan.
Så fick det bli.

Södra stadsfjärden vimlade förstås av folk. Där pågick ju de holländska långloppen som vida överglänser Vasaloppet. Damerna kör 10 mil - herrarna 15. Jo, mil. Jag har inte skrivit fel. Vädret ändrade sig igen, som det har för vana att göra den här vintern. Inget är för evigt, eller ens för en halvtimme, verkar det som.

Vi traskade på. Mötte förstås en hel del bekanta. Berglunds, som en gång köpte vår gamla Opel (vi är vänner ändå), Ina, Morgan, Britta, Ulf, Anna med nyinförskaffad vovve sedan igår, Karin, Alf, Anders, Fredrik ... ja, säkert någon mer, som jag inte kommer på i skrivande stund.

Och då och då svischade de holländska damerna och herrarna förbi i olika grupper. Fort går det. Väldigt fort! Hur orkar de hålla på så långa distanser?


Här hade vi förstås kunnat stanna för kaffe. Men vi ville ta oss ut på havet först.
Svisch, svisch, svisch.

Ute på Gråsjälören var det inte en tanke på att fika. Det var fullbokat. Både vid borden och i köerna till våffelbruket.

En del av stadssilhuetten som den ser ut från ön. (Näddu - skyline skulle jag aldrig skriva.)

*****

fredag, februari 21, 2020

Illa berörd

Sverigedemokrater ger mig rysningar. Nu har de begärt att Sveriges Radio och Sveriges Television ska komma till Riksdagen för att förmodligen hudflängas på grund av något i deras ögon misshagligt program.

Jojo - de bekänner sig mer och mer till sina förebilder Ungern och Polen med flera tvivelaktiga (så kallade) demokratier.

Annika Bryn skriver bra om detta i sin blogg.

Katrine Marcal skriver om ett annat exempel som rör liknande frågor i dagens DN.  Det handlar om trumpkopian Boris Johnsons angrepp på BBC. (Hoppas du kan läsa länken.)

Det kallnar i Sverige och världen. Och jag ryser.

*****

Vårkänslor

Idag lär det bli meteorologisk vår, enligt rapporteringen i media. Radion intervjuar folk på gatan, som yvs och hoppar jämfota av tacksamhet.

Tänk - jag tror att folk egentligen välkomnar klimatförändringarna. Korkskallar, säger jag.

Sedan kan man ju undra hur det ska gå att genomföra Vasaloppet. De har ju svårigheter att få spåren att räcka till. Deltagarna uppmanas att nerför backarna, eftersom det inte finns någon snö utanför banan att ramla mjukt in i om olyckan skulle vara framme (vilken den rätt ofta är).

Samtidigt kommer jag att tänka på att någon kommunpolitiker i Falun för några år sedan ville satsa på att ansöka om att arrangera VM i skidåkning i Falun år 2026 (!!!). Miljoners miljoner skulle satsas i nya anläggningar.

Se där! Där har vi en till. Korkskalle, alltså.

Vi har ju knappt fått en ordentlig vinter ens i Norrbottens kustland i år. Idag småregnar det.
Det är inget jag gläds åt.

*****

torsdag, februari 20, 2020

Läs om lagomhet och chock

Jag skulle aldrig vilja bo i en storstad. Jag har ju provat en period, då jag jobbpendlade i två år till hufvudstaden. Visst, där finns möjligheter i kubik, men jag tycker det är trevligare att, dels ha närhet till service (En flygbolagsrepresentant för det tyska flygbolaget Lufthansa besökte oss på resebyrån två gånger per år. Elisabet hette hon. Hon gillade att komma upp till Luleå då och då - för här kunde hon handla kläder. - Det är så enkelt här, sa hon.) och faktiskt, människor.

Idag, på hemväg från affären, träffade jag inte mindre tre bekanta på en sträcka av max 50 meter.
Först var det en kvinna jag träffade i Rüdesheim, Tyskland hösten 2018, där hon och hennes kompisar bodde på samma hotell som vi. De var cykelturister i Rhen-Moseldalen.

Sedan kom en bekant från fotoklubben, som jag var aktiv i på 60-talet. Glad och trevlig kille, men namnet har jag glömt.

Och nummer tre - min tandsköterska, Gerd. Ja, alltså sköterskan som jobbar med min tandläkare. Jag har inte gått och blivit tandläkare på gamla dar.

Alla hälsade glatt.

Händer sån't i Stockholm? Luleå är ju ändå inte en direkt liten stad med sina cirka 80000 invånare. Så det handlar inte om "byfolk".

Men så till chocken: På väg till affären kom jag att gå i bredd med två andra personer i tio meter. Mot oss kommer en gamnackad ung grabb med ögonen nere i mobilen och med raska steg. Jag var precis på väg att kliva åt sidan då han plötsligt, ungefär tre meter från oss tre, tittade upp och sa:
 - Oj! Ursäkta, sa han och log.
Han gick åt sidan.

Helt förbluffad tänkte jag, att ännu är inte undrens tid förbi.

Och apropå det där ordet i rubriken; lagomhet. Jo - det finns, men har enligt SAOB, svenska akademiens ordbok inte använts sedan 1752.

Men nu!

*****

Så är de igång

Holländarna har tagit över. Invasionen började i förrgår, och nu är trupperna här. Förlagda på stans bästa hotell. Ute och joggar på promenadstråken. Jag blev omsprungen av minst fem som hade Amsterdam ...nånting på ryggen; och jag mötte minst lika många på väg hemåt från labbet på vårdcentralen. Rutinkoll av sköldkörtelvärden (köldskörtel ..., som någon sköterska sa.)

Sparade massor med kosing åt Regionen. Hade fått kallelse till dagens provtagning med tid bokad och allr. Men sedan flera månader hade jag också fått skriftlig uppmaning om att boka en ny tid till början på mars (Eliquistest). 
 - Men vad bra, sa nålstickerskan. Då tar vi det provet nu också, så sparar vi resurser.

Så blev det. På hemvägen i de 15 minusgraderna går jag ner mot Södra Stadsfjärden. Holländsk schlagermusik ur högtalarna på isen. Och holländsk speaker dånar ut över vidderna.

Nu är de igång  - de holländska skrinnarmästerskapen. Igen. Som varje år den här tiden. De älskar Luleå. Allt direktsänds i holländsk TV.

Långlopp ( 10 mil ) blir det i helgen. Nu bara uppvärmning.
*****

onsdag, februari 19, 2020

Världens bästa film

Ja, det måste det väl vara, så många priser som den har fått. Jag har sett den koreanska filmen "Parasit" i eftermiddag.

En roande, välspelad och välproducerad, tragisk, hemsk skräckfilm. Så går det väl att karaktärisera den. Lång var den också, så man får mycket för pengarna.

Den handlar om den lilla familjen, som lider av arbetslöshet och allra värst - inget WiFi, och annat elände. Men de blir via en kompis till sonen, uppfinningsrika och kommer sig upp i smöret. Åtminstone på ytan. Men sedan undrar man hur det går. Det finns två alternativ och vi får inte veta vilket.

Salongen var fullsatt och andlöst tyst för det mesta. Några små fniss, ett och annat skratt. Jo, den var sevärd, överraskande, och hemsk.

Men "världens bästa". Nja ...



*****

Så fick jag ...

.. lite att fundera över, under tisdagskvällen. Har man löst palmemordet?

Ja, det vet jag inte. Särskilt inte med de lätt kryptiska intervjuer vi fick oss till livs under kvällen. Men det blev onekligen fart på spekulationerna.

Min egen framtidsspaning säger att det blir ett antiklimax någon gång i sommar, då Palmegruppen väntas komma med en slutsats. 
 - Det kan bli ett åtal, säger någon. 
 - Konstigt, säger jag. Då har ju den skyldige nu ett par månader på sig för att gå under jorden. Nu har ju en varningsklocka ringt för en gärningsman.

Alltså tror jag på någon form av pannkaka.

Vi får se.

*****

tisdag, februari 18, 2020

Så var det dags för final ...

.. i säsongens orkidématch. Nu har den fjärde och sista börjat slå ut sina blommor. Små som tvåkronor (om jag nu kommer ihåg hur pass stora sådana är; jag använder inte kontanter), men med fina detaljer.

Vi får väl se om min cymbidium, som står ute på balkongen har börjat planera någon knoppsättning så småningom. Än syns inget på den.



Här hittar du fler (men långt ifrån alla) av mina orkidémöten. Både hemma och i den norrbottniska naturen.

*****

I flera år ...

.. har jag efterlyst lite mer eftertanke, när det gäller vår plasthysteri. På senare år har det ju ändå blivit bättre och bättre. Nu planeras plastkassarna bli ännu dyrare. Det är bra.

Och titta nu vad jag hittade i fruktdisken på min lokala konsumaffär. Papperspåsar till frukt och grönt! Det har jag också efterlyst. Vilken framgång; logik.

Visserligen har jag alltid med mig nätpåsar till frukten. De ligger förstås beredda i mina flergångskassar, som alltid finns med till affären. Annars skäms jag. Och trots att dessa papperspåsar har ett genomskinligt fönster på baksidan, så är det ändå papper och ska som sådant återvinnas.

Grattis!

"Titta vad bra!"

*****

Lunch på stan

Äter på nyöppnad lunchkrog, som ägs av en kompis. Det blev kycklingfilé med torkad skinka och rostad potatis. Undrar varifrån han fått receptet? Hm... !

Kan han möjligen ha blandat ihop receptet med mitt?

Nåja. Gott var det i vilket fall.

*****

måndag, februari 17, 2020

Fler fåglar

Den här bilden har jag inte tagit själv. Tyvärr. Den kom i ett mejl från min korrespondent i Kanada, närmare bestämt Cambridge i Torontotrakten. Marta har upptäckt min blogg för många år sedan och vi har haft sporadiska kontakter sedan 2017.

Nu tyckte hon om min hare och ville uttrycka sin tacksamhet för den bilden. Samtidigt skickar hon en bild som hennes syster har tagit. Det är en Blue Jay. Finns inte i Sverige, men har ett namn; blåskrika. Släkt med t.ex. nötskrikan.

Fantastisk bild! Tack för den, Marta.

Foto: Rita Davidson ©

*****

Och här sitter ...

.. ett gäng sidensvansar och rapar, efter att ha fyndat bland bärresterna på gården i stan. Vinbär, körsbär, krusbär med mera.

(Mobilbild på 60 meters avstånd. Därav kvalitén.)

*****

söndag, februari 16, 2020

Och därute ...

.. regnar det förstås, som så ofta denna vinter. "Efter snö kommer tö" säger en gammal vän. Och det stämmer till 100 procent.

Det är så trist!

Säg vad du vill. Men snö är vackrare än regn i februari.
*****

Berätta

Jag är inte teknikfientlig. I alla fall inte för det mesta. Hänger med i it-svängen så gott det går, efter att ha jobbat med dator i någon form sedan 1971. (!!!) De sista arbetsåren jobbade jag också mera med rena it-frågor, uppdatering och uppbyggnad av hemsidor etc.

Men en del fenomen i anslutning till datasfären kan jag fundera lite extra över. Och då handlar det ofta om hur människan anpassar sig. Sväljer dumheter ibland, eller bara ignorerar.

Har du till exempel tänkt på att även gamla pålitliga P1 i radion, numera sänder färre och färre program.
 - Va, säger du. Det gör de väl inte?
 - Jo - för nu sänder de poddar istället.
Senast har nu Vetenskapsradions sändningar vid tolvtiden på vardagarna blivit en podd istället för ett program. Nu låter det som förr hette Vetenskapsradions veckomagasin mera som ett lite pladdrigt samtal kring ett fikabord. Vad är det för fördel med det?


Jag vet att man kan lyssna på poddar närsomhelst, eftersom de finns tillgängliga via dator på Sveriges Radio Play, eller "där poddar finns". Det är ju bra när man missat ett program eller inte haft tid att lyssna när det sänds. Men herregud - det har man ju kunnat göra i många år, utan att någon har prata om poddar.

Så nu vill jag veta; vad är skillnaden mellan podd och program?

*****

lördag, februari 15, 2020

Nej, det fick vara

Denna märkliga vinter förnekar sig inte. Vi åkte hem till stan redan idag, eftersom väderprognoserna hotar med upp till 40 cm snö och regn, med start redan söndag förmiddag. Vi har väl aldrig varit med om hafsigare och slafsigare uppträdande av någon av de 17 vintrar vi ägt stället.

 - Men ni kunde väl stanna kvar till måndag, föreslår du. Lediga som ni är.
Jo, egentligen. Vi skulle ju praktiskt taget flytta ut för gott. Men nu är det ju så att om man sitter i styrelsen för bostadsrättsföreningen Mörten, bör man vara med på årsmötet på måndag. 
Och då väntas underkylt regn med känd effekt på trafiksituationen.

Så det fick bli hemmakväll i stan. Med god middag. Gurpi, mangosallad och broccoloccolo med mera.

Det går an.

*****

Där nere ...


949 hPa blev det.


.. har den mörka visaren stått i måndags, då vi hade rekordlågtryck. Det har jag, mig veterligen, aldrig upplevt förr. Och som jag berättade då hade man sex steg lägre i nordnorge samma dag, vilket stoppade flygtrafik. Planen får inte tillräcklig lyftkraft.

Det känns som att vädret inte ännu har hittat på alla hyss. Vi får se hur det blir.

*****

Morgon med ...

.. Ring så spelar vi i radion. Undrar vad programledaren Sarit Monastyrski tycker om att bli kallad "älskade gumman" sisådär 14 gånger av en inringare från Sydney.

Ute snöar det. Vi har ju haft sol en hel dag nu, så det får ju vara nå'n måtta. 

OBS! Färgbild.
*****

fredag, februari 14, 2020

Haren ...

.. tar sig en funderare i rampljuset, men drar sig snart ut i mörkret.

*****

Skymning ...

.. i sällskap med Venus, som strålar starkt.

*****

Hänger ut ...

.. flaggan så att grannarna ser att vi är här. Solen skiner, men det är 13 minusgrader.

Därför sitter vi inomhus och fikar. 

En och annan bit grisunderhudsfett med socker och rödfärg (E210), slinker ner.



*****

torsdag, februari 13, 2020

Tar tag i't ...

.. igen. Det har varit ett tag sedan sist. Jag tror det var José Saramago förra gången. 

Det handlar alltså om Nobelpristagare. Den litterära höjden vågar jag mig sällan upp på. Tror att jag i mina dagar varit uppe på högre fysiska höjder än de flesta av dem, så det får kompensera.

Men nu tar jag itu med Olga. Vi får se hur det går. Hon lovordas ju hos många kritiker. Men kritiker låtsas ju ibland vara på just den där litterära höjden. Samma som författarna. Och därför fattar jag inget av det de skriver.

Har du läst Olga Tokarczuk?

Berätta!

*****


onsdag, februari 12, 2020

Kommentarer

Hörde av Elisabet i Halland att hon hade problem med kommentarsfunktionen.

Därför ber jag dig: Har du problem med att kommentera här, så mejla mig din kommentar, så lägger jag in den.

bert.bodin@telia.com

*****

Oefterhärmligt

Jag har sett  Roy Anderssons senaste film i eftermiddag. Som vanligt väldigt speciell. Det vet man ju på förhand att det ska bli, när man slår sig ner i biofåtöljen.

Fotot excellent. Beige. Inga kameraåkningar - jo, en oändligt saktelig panorering över en krigshärjad stad. Inga närbilder. Kameran står bara och registrerar på lite avstånd. Dråpligt ibland. Man skrattar till i några scener. Inget hänger ihop. Det finns ingen handling. Men man får lite att fundera över, emellanåt.

Filmen var kort. En timme och en kvart.

Nja - jag tycker nog att jag sett bättre filmer av honom. En duva satt på en gren och funderade över tillvaron förblir min favorit.

Hittills.

*****

Någonting ...

.. verkar vara på gång i stan.

Undrar vad.


*****

tisdag, februari 11, 2020

Undergången är nära II (På riktigt!)

Nås av oroande nyheter. Jag gillar ju kryp. Inte så att jag älskar varenda mygga, förstås, men jag tycker att insekter och många andra djur i vår natur är intressanta och att de till 99,9% är oäckliga.

Dessutom har jag på något sätt genom livet lärt mig deras betydelse i den stora väv, som vår omgivning är. Hur allt hänger ihop. Hur viktig balansen är. Hur fascinerande naturen är när den ibland lyckas fixa till det vi förstört. Ofta utan att få ett enda tack för hjälpen.

Men idag kom kanske den slutliga domen. Vi har sedan länge nått en kritisk punkt. Till fara för hela mänskligheten.

Ingen vidare kul läsning. I alla fall inte för kommande generationer.

Men nödvändig.

Ytterst oäcklig typ. Förmodligen nyttig - för dig.
*****

Tävling

Dagens lunch intogs med detta konstverk i blickfånget (om jag tittade 90 grader åt vänster). Jag kunde inte annat än imponeras och jag berömde vår servitör Anders för hans utmärkta snörmakeri. Han tackade. Men av den förbryllelse han först visade, tror jag att verket var gjort av någon annan, även om han tog äran åt sig.

Nu till en fråga till dig: "Skylten" berättar om ställets namn. Vilket är det?

Vinn äran!


*****

Undergången är nära I

Det går utför med mänskligheten. Jo, det tror jag på allvar. Även om vi utvecklar aldrig så mycket teknik, så kommer något annat att vinna över oss. Inte imorgon. Inte på hundra år. Men på längre sikt ser det inte bra ut.

Men frågan är om det inte kommer att gå fortare än så, tänker jag när jag läser detta.

Var det inte så härom sistens att ungefär 100000 personer drabbades. Per dag!!!

Coronaviruset kan hälsa hem.

*****

Beroende?

Benke glömmer sin mobil på hallbordet, när han sticker iväg till träningen.

 - Oj! Nu tror han väl att han har tappat den. Bäst jag ringer honom, så att han slipper oroa si ... 

Häpp!

*****

måndag, februari 10, 2020

Jag förstår inte ...

.. logiken i att slänga ut ensamkommande flyktingar, som går i gymnasiet, om de inte har skaffat fast jobb inom sex månader efter examen.

Har vi kostat på dem utbildning, borde det väl vara självklart att de ska få stanna i Sverige. De blir ju en resurs att ta vara på. Kanske går en del vidare till universitet.

Miljöpartiet vill nu ändra lagstiftningen och göra den mer logisk.

Bra!

*****

Kalla mig gärna ...

.. vädernörd. Jag skulle nog ha blivit meteorolog, egentligen. Förmodligen en bättre sådan, än de som för närvarande befolkar det yrket idag.

Ett bra armbandsur håller koll på vädret.
Idag blev det också ett rekord. Aldrig tidigare har jag, mig veterligen, upplevt ett lågtryck som bara är 950 hPa (hektopascal). Normaltryck är 1013. Men så är också vädret mer eller mindre rekordartat. På ett negativt sätt. Det regnar. Det regnar mycket! Ett evigt strilande gör slut på den period med vidunderligt vackert vinterväder som rått den senaste tiodagarsperioden. Men den fick vi alltså inte behålla. Nix pix. Ordningen måste återställas till sydsvensk standard.

Att det är rekord i lågtryck får vi också höra från Nordnorge. 943 hPa innebär att flygplan inte kan lyfta utan har blivit stående på marken. 

För inte alltför många år sedan hade vi varje vinter snygga isskulpturer här i stan. Det var gigantiska skapelser som ofta stod från december till mars, utan problem. Vår förnämste "konstnär" på området gick i pension för några år sedan, och det var väl tur, för han hade inte trivts med sitt jobb nuförtiden. Det hade inte blivit något av hans skapelser.

Inte heller har kommunen satsat på någon trevlig skapelse på Södra hamnplan. Där har både vuxna och barn under många vintrar kunnat roa sig i islabyrinter, eller sagoborgar och andra fanstasiskapelser. Men se, det funkar inte nu två år senare.

För att inte tala om den stora igloo som blev konsertsal på vintrarna. Ett minne blott. 

Någonting är fel.

Om du nu inte redan kände till det.

*****

Det var ...

.. vad vi fick, alltså. En dryg vecka finvinter! Sedan .....

*****

söndag, februari 09, 2020

Bra tilltag i Danmark

Läste om Elisabets äventyr, som hon och sambon råkade ut för härom kvällen. Det var hästar som i mörkret var ute och spatserade i trafiken på en väg. De hade tydligen släppts ut med vilja ur en hage, av några knäppskallar.

Men det var väl inte det värsta, utan det var de bilister som ville förbi, som var rätt hänsynslösa, trots varningar. De körde alldeles för fort.

Jag är också bekymrad över hur folk mer och mer blir egocentriker, odödliga och hänsynslösa, när det gäller trafik. Inte bara när det gäller bilar. Cyklister har en hel del att plantera in i hjärnbarken också.

Därför blev jag glatt överraskad när jag fick höra att de har samma problem i Danmark. Men där har man nu genomfört en tanke som jag haft sedan länge. Nämligen att notoriska fortkörare inte bara ska tas in för förhör och sedan få köra hem till mamma. I Danmark tänker man helt enkelt att inte bara dra in körkortet, utan också konfiskera fordonet. Utmärkt idé. Så tycker jag att vi ska göra här i landet också.

*****


Som vanligt



Ja, vad tror du hände när vi gick ut på en runda på söndagsförmiddagen? Naturligtvis blev det isvandring. Den här gången en mer rejäl variant. Enligt stegräknaren blev det 6 kilometer längs den norra delen. Hade vi gått ut mot öarna hade det blivit en mil. Men det vill ju till att det blir ordentliga distanser på isbanorna. Det holländska skridskomästerskapen ska ju avgöras här som vanligt i slutet av månaden. De har ju långlopp som går upp mot 10 mil. Det blir många rundor, det.

Men skönt var det. Lagom kallt. Vinden i ryggen till största delen. Folk man möter hejar och jag blir ibland tvungen att fråga Benke.
 - Vem var det där?
 - Ja, jag vet inte.
Många är inte så lätta att känna igen när de är klädda med vinterkläder, tjock luva och kanske solglasögon. Förmodligen är det människor vi mött genom våra jobb. Är det närmare bekanta hoppas man ju att de stannar och pratar en stund.

Men vi hälsar förstås artigt tillbaka. Man är ju väluppfostrad.


Snöhögar roar, både barn och vuxna.
Solen gör försök att lysa igenom.
*****

lördag, februari 08, 2020

Efter ...


.. en skön promenad med inslag av isvandring (Svårt att undvika i en stad omgiven av vatten.) hamnar vi på fiket i Kulturens hus och får lära oss om kaffets betydelse för mänskligheten.


Sedan hem och ser skidåkning från Falun. Och jag kan inte låta bli att undra om det är Kristian Luuk som är den lokale speakern på plats. Han överröstar nästan SVT:s kommentatorer.

*****


Se där!

Solen kastar en solkatt in i vårt kök via fasaden på andra sidan kvarteret, när vi bryter upp efter frukosten.

*****


fredag, februari 07, 2020

Efter en god ...

.. lunch på nyrenoverade bistron i Norra hamn, går vi hemåt för en vilopaus.

Alla de där varningarna om snö och underkylt regn kom tydligen på skam. Nu klarnar det upp.

Hur står det till, SMHI?

*****

"Måndag"

Vad konstigt det känns, när man vaknar på morgonen och tror att det är måndag, fast det egentligen är fredag.

Vanans makt är stor och stark. Vi som varit i stugan på Rånlandet under veckan, tog det säkra före det osäkra igår, när vi hörde att morgondagen (dvs. idag) skulle kunna skänka oss underkylt regn. Vi åkte hem till stan.
 - Så'nt gör man ju på söndagar, tycker hjärnan trots att avprogrammeringen från arbetslivet varat i tre år.

Men så blev det. Nu stannar vi helgen i stan och hittar kanske på något kul. Vem vet.

*****

torsdag, februari 06, 2020

Så var det gjort


Foto: Benke.
Patio väst är nu frilagd för att tjäna sitt egentliga syfte. Snart blr det tid för en fika i vintersolen, eller bara en välgörande D-vitaminsmocka under en stunds filosoferande. Vem vet. Man kan göra mycket i vintersol.

Vintersol har vi idag. Men ännu lite för blygsam. Inte heller stannade alla 26 minusgrader från igår, för de sjappade redan under eftermiddagen. Idag har vi 5 minus ungefär.

Tar en runda. Går ner och kollar att havet ligger där det ska. Resultat godkänt.

Domherrar småpratar i träden på domherrars vis.

Skön vinter!

*****

onsdag, februari 05, 2020

Utflykt

Bara som omväxling; idag blev det en tur till hemmet. Ja, vi har inte börjat leta äldreboende ännu. Nej, nu gällde det stadshemmet. En hel kvart var vi hemma, innan vi vände åter mot Rånlandet. 

Vi hade en del ärenden att göra. Besök på klinik (Inte jag.), för ögonkoll. Passade på att äta lunch i stan. Handlade fågelmat och ny snöskyffel. 

Eftermiddagen i lugnets tecken. I kubik.

Pensionärsliv av bästa kvalitet.

*****

Morgonljus

Minus 26 grader.


*****

tisdag, februari 04, 2020

Mysterium i natten

 - Vad är det som ringer?
Benke väcker mig vid midnatt. Jag hör en svag ringsignal från nedervåningen. Lite odefinierbart varifrån, även när jag tar några trappsteg ner. Men i det ögonblicket slutar det.

Förbryllad är bara förnamnet. Jag kollar plattan (OBS inte kok-diton. Det här är en äkta platta - vägrar skriva ajjpädd, eftersom det inte är en äppelskrutt.). Nä, den är då avstängd. Kan det vara alarmet från kylen, eller frysen. Har vi inte stängt frysdörren ordentligt? Det har hänt förr. Men, nej. Allt är stängt. Alla lampor lyser grönt. 

Wi-fi:n? Kökets tidur? Golvvärmespanelen och vattenanläggningen kollas också. Inga problem. Inga avvikelser.

Spöken, kanske?

Tillslut ger jag mig och kryper ner i sängvärmen igen. Lyckas somna tills jag slår på radion vid sjutiden och lyssnar på nyheterna. Förstanyhet är ett valberedningsfall i någon amerikansk avkrok. (Se föregående inlägg!). 

Snart börjar mina tankar snurra runt den mystiska ringsignalen. Hade jag drömt?

Kring frukostbordet inventeras det livligt. Teorier framkastas. Inga resultat.

Men då slås vi båda av en tanke. Kan det vara ....?
Benke böjer sig ner vid altandörren och lyfter fram universalapparaten med stort U, som blivit kvar bakom gardinen. Strålkastarradion, som vi ibland använder när vi sitter ute. Misshandlad och hoptejpad efter ett fall från hög höjd. Den har spökat förr. Och nu kollar vi; jo, det finns en klocka i den också. Med alarm! Och alarmet är PÅSLAGET. Inställt på 00:11.

Där hade vi det. Kanske hade ett dammsugarmunstycke råkat peta till den där lilla piggen och ställt den på ON. Vi har ju aldrig använt detta mångsidiga verktyg fullt ut. Strålkastaren är usel, men radion är faktiskt bra. 

Som sagt; den har spökat förr.

*****

Och hela natten ...

.. har jag suttit och bitit på naglarna och väntat och väntat och väntat och väntat på att Ginna Lindberg, Fernando Arias, Kajsa Boglind och Sara Stenholm Pihl ska redovisa valresultatet från Des Moines.

Hur ska det gå, hur ska det gå?

Medge att det är lite sjukligt; fyra Sverigesradioreportrar plus en radioproducent på plats i Iowa.

Nu har de bara ett femtiotal stater kvar att resa runt i och bevaka.

Hur ska det gå, hur ska det gå?

*****

måndag, februari 03, 2020

Sedan gällde det ...


.. ta sig in i ladan. Det blev ett träningspass, tillsammans med jobbet att gräva fram trädbelysningen och den terass vi bestämt skulle hållas någorlunda "snöfri".

Allt det där fick bli dagens motion. Inte dumt! Vanlig gymträning ger ju inte någon konstruktiv sidoeffekt.


*****