Vad är jag för typ ...

... egentligen.  Det kan man undra. Jag har ju tidigare vid några tillfällen berättat om att jag tycker det är kul att se på besöksstatistiken för bloggen. Mycket är förstås vanliga besökare. Men ibland sticker något besök ut. Intressant är också att se vad folk har googlat för att komma till mig.

Flera av er som besöker mig regelbundet har ju en liknande bevakning som visas i högerspalten. Där står "Visitor from Luleå", när jag har varit inne. Inget smygande där inte.

Men jag är lite mer sofistikerad, och håller min statistik för mig själv. Utom idag. Nu ska jag redovisa vad jag är för filur. Man kan ju undra, när man ser nedanstående. De "läsare" som redovisas där har minsann smugit. Men jag kom på dem.

Från årets början till den 11 november har dessa myndigheter varit inne och läst på min blogg. Kul!
Men jag undrar varför.

*****

Kommer på att ...

Körsång från Gula Paviljongen

.. vi inte varit på en skyltsöndag på flera år. När vi kör hem förstår vi att stan är packad med folk och
vi går ut i vimlet. Någon riktig julstämning har jag svårt att känna. 3-4 grader varmt. Noll millimeter snö. Det kunde lika gärna vara i Venedig, eller annan likvärdig stad. (Hm, hm .)

Julmarknaden vid muséet är den som är mest genuin. Vi köper havtorns- och vildmarksglögg efter provsmakning. Vandrar sedan vidare genom den mer kommersiella delen längs Storgatan. Men där har man ryckt upp sig och skapat marknadskänsla med lokala producenter. Så det kändes i alla fall rätt trivsamt.

Hemma igen, tar vi oss årets första glöggmugg.
Men då får det bli Blossa.
Den medelstarka är bäst.

Julmarknad vid muséet

*****

Vi byter ...

.. hemvist efter 11-kaffet, som hos oss enligt tradition sker vid 12.30-tiden, av någon anledning. Vi hinner göra lite småjobb. Tar in de sista av terrassmöblerna ovanligt sent, men vi har ju inte särskilt mycket vinter i sikte även om det är december om två dagar.

På väderrapporten rapporteras att vi ska få regn mot kvällen och att det sedan ska frysa på med minusgrader. Det får oss att besluta bytet till stan för resten av helgen och måndagen, som är ledig för oss båda nuförtiden.

Sydvind pressar på och jag förstår att den tunna is, som lagt håller på att brytas upp. Långt, långt ut mot Laxön har ett gäng sälar lagt sig för att vila, mellan matpassen under ytan. Jag räknar till nio stycken på den bild jag tar med mobilens "tele" på högsta läge. Bildkvaliten blir därefter med digital zoom.

Hela tiden hör vi  hur isen kvider och brusar av irritation över att än en gång brytas upp.

 

*****

Jaja

Tjejerna gör bra ifrån sig. Tre svenskor bland de 10 bästa i första åket.

Aspens backar är branta och svåra. Snön är märkligt "torr". Man har ju åkt där själv.

Så man vet ju.

*****

Om man inte visste ...

.. skulle man kunna tro att våra norska grannars stuga går till himlen, såhär på första advent.

*****

Bortom lampan ...

Går ut.
Där bortom lampan
i trädet
slutar världen.

Den synliga.

Hör en hund 
på avstånd.

*****

Novembergrått

Is fläckvis på fjärden. Extremt högvatten långt upp i strandvegetationen. Förmodligen är det orsaken till att isen brutits upp. Plus att temperaturen envisas med att hålla till ovanför nollan mesta tiden.

Vi kommer ut vid lunchtid efter att ha funderat om vi skulle åka ut överhuvudtaget. Jag är inte riktig i form. Det är regnigt och snöfritt. Därmed också mörkt. Det blir inte riktigt ljust på hela dagen.

Småfåglarna uppskattar vår ankomst. Tomma fröautomater. Men jag tror att fåglarna lägger märke till att vi kommit på plats. Kanske är det bilen på gården de registrerar. Jag hinner inte fylla på förrän talltitorna tjattrar uppfordrande ovanför i trädet där jag står och lägger upp buffén.

Nu är vi i alla fall här. Värmen stiger i stugan. Adventsstjärnan åker upp. Adventsstaken åker fram och fylls på med fyra ljus. FYRA alltså. Försök inte kalla några andra missfoster för något med advent.

Ģlöggen glömde vi hemma.

Hur ska det gå?

*****

Så var vi där igen

Något ljushuvud på en sajt som heter Mötesplatsen har kommit på en lysande idé. Tydligen en så kallad singelsajt. Där har man fått rösta om den sexigaste dialekten.

Gissa vilken som vann? Jo - Norrländska!!!
Vad är norrländska? Jämtska, Gästrikemål, Västerbottniska (om ens det finns), Överkalixmål (förstår inte ens jag, som är norrbottning), Ångermanländska, eller vad?

– Norrländska är en rejäl men samtidigt charmig dialekt, säger Emma Edespong, marknadsansvarig på Mötesplatsen i Norden.

Jaha. Frågan är bara: Var talas den?

Resultatet blev följande:

1. Norrländska (22%)

2. Göteborgska och värmländska (18%)

3. Skånska (12%)

4. Gotländska (10%)

5. Dalmål (9%)

6. Småländska (6%)

7. Västgötska (3%)

8. Halländska (2%)

Citatet är från en kvällsblaska, som naturligtvis inte kvalitetssäkrat.

Och jag blir så innerligt less.

*****

Rätt

 - Va? Har vi spioner här?
Blomsterhandlaren kom ut ur butiken precis när jag tog en bild på det som fanns utställt på trottoaren.
 - Jag dokumenterar bara vad du säljer, sa jag och visade bilden.
 - Pumlor, javisst!
 - Ja, dom finns ju i svenska akademiens ordlista nuförtiden, sa jag.
 - Rätt.

Vi pratade vidare om ditt och datt. Han är rätt pratglad, Hans.
 - Det är rätt mycket nu såhär före jul, fortsätter han. Det blir en del spring. Igår var jag alldeles lämmen i benen, när jag kom hem.
 - Lämmen står inte i ordlistan, sa jag och började gå vidare.
 - Då tycker jag vi ska jobba på det, hörde jag att han sa, när han fortsatte att lasta ur bilen.


*****

Det räcker väl nu

Ska vi nu "fira" ännu en svart fredag?

Vad jag ogillar dessa amerikapåhitt som vi svenskar så snabbt anammar. I en tid som mest av allt skulle behöva eftertanke, frid och framtidsfunderingar, så väljer vi istället att konsumera, konsumera och konsumera. Det måste gå att få en generell psykisk diagnos på detta tillstånd, som drabbar oss gång på gång på gång.

Förresten ... Föregångarna verkar redan ha ledsnat.

Kanske något att ta efter, i USA:s främsta lydstat!??
(Källa: NSD och TT.)

*****

Skrämmande

Jag snubblade över ett inlägg från The Guardian. Det handlar om Sverige. Eller rättare sagt om Sverigedemokraternas ungdomsförbunds Sverige. Som jag ser det verkar de inte ha något som helst att vara stolta över. Framförallt inte sitt hemland.

Så jag tycker de kan flytta! Tyvärr kommer det nog inte att ske. En av de intervjuade säger klart och tydligt att han överhuvudtaget inte är intresserad av att besöka ett annat land.

Tala om inskränkt.

Här är klippet.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokrater, Inskränkthet, Kork

Lite skryt ...

.. såhär en torsdagmorgon.

Det skadar inte.

*****

Tur att man har ...

.. diskmaskin! 

Nu har gästerna kommit och gott. Skratt och mat. Så kallad köksmiddag, vilket betyder att det inte blir något särskilt märkvärdigt. Det är ju bara onsdag och arbetsdag imorgon.

Det blev kantarellsoppa. Sedan lax i grönsakspaket med mandelpotatis och rotselleristomp. Desserten blev en cheescake, med ädelost, pepparkaka och fikonmarmelad. Som alternativ fanns fruktsallad. Färskskuren!

Samtalen kryssade förstås kring dagshändelserna i världen och Luleå. Det blev många huvudskakningar och mycket ironi. Det är ett munsnabbt gäng. Den tolvåring som var med blev lycklig över att det fanns ett wifi, som dög, efter att han slukat sista tuggan.

Så är det nuförtiden.

*****

Så var det dags ...

.. för Luleå att hamna i hetluften. Bombgruppen på väg från Stockholm, till polishuset här i centrala stan, som är avspärrat. En låda med misstänkt innehåll har placerats vid en vägg. Arabisk text på ett meddelande. Nu meddelas att avspärrningarna utökas. Busstationen stängd med mera.

Det är väl bara att vänja sig, tyvärr. Och tacka polisen som jobbar för högtryck på alla fronter till låga löner. 

Dessutom dumheter i politiken. Sverigedemokraterna i kommunen har vid budgetförhandlingarna lagt fram ett eget förslag. Som de amatörer, provokatörer och antidemokratiska individer de är har de gjort det lätt för sig. De har tagit SD-arnas i Lund förslag för skånekommunen och bytt ut Lund mot Luleå. Allt annat är kopierat punkt och pricka. Så nu kommer Luleå kommun att utveckla även skånsk landsbygd (som utlovas i budgeten). Hur korkat som helst.

Och kritiken rinner av.
Förstås.
Hur någon kan rösta på dem, förstår jag inte. Men det är de väl själva för korkade för att (inte) förstå.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Luleå, SD, Kork, Terrorism

En tisdag håller på att ...

.. ta slut. En helt vanlig dag. Eller inte. Bakslag för "förkylningen" i morse och jag var nästan tveksam att gå till jobbet, trots att jag nu fått antibiotika.

Men det gick bra. Lunch med goda vänner och sedan en sluttimme som blev en och en halv. Minst. Som vanligt, när man jobbar deltid, skulle jag vilja säga.

Vägen hem går genom tråkigt snöfria gator, som en gång grusats, när vi fick hela två centimeter snö härom dagen. Det blåser lite snålt och är några plusgrader. Himlen ser ut att kunna öppna sig närsomhelst för att släppa ner väta. Men den håller sig.

Går igenom förutsättningarna för middag med glada kompisar imorgonkväll. Kollar allergier. Gör inköpslista, inte på papper, men väl i huvudet. Desserten är redan klar. Den gör inte jag. God ser den ut, där den står i kylen.

Jag tar det lugnt eftersom jag är middagsbefriad. Ligger på soffan under filten och läser Dagens Nyheter. Innehållet är det vanliga och jag gläds åt Cronemans krönika i kulturdelen. På pricken, som vanligt, skulle jag säga. Han skriver om en journalistkollega som ondgjort sig över "vänstervridningen i media" och speciellt inom public service. Men där slår Croneman kollegan i huvudet ordentligt. Är det åt något håll det barkar, så är det åt höger, menar han.

Avslutar kvällen med systrarna Märak i programmet Sapmi sisters. Duktiga tjejer.


Gonatt!

En månad till julafton.

Under filten i soffan

*****

Jag kunde inte låta bli

Gina Dirawi som julvärd ... Nä nu går skam på torra land! Det tycker många, och jag kan inte förstå varför. Jag upplever henne som en frisk fläkt, och jag har aldrig lagt mig i vilken religion hon tillhör. Men det gör tydligen Sverigedemokrater. De spyr sin vanliga galla.
 - Hur kan hon .....
 - På vår mest kristna högtid ....

Ursäkta mig, men vad är det som är så väldigt kristet med SVT:s julaftonsprogram? Kalle Anka och hans vänner? Är SD:arna rädda för att bli omvända av någon frälsningskampanj som hon planerar i lönndom? 

Ett facebookinlägg fick mig att reagera. Där fanns de vanliga skräck- och ångestupplevelserna som skribenterna upplever. Där fanns osmakliga påhopp. Ja, du vet .....

Jag vågade mig på en kommentar.

(Vet inte om länken fungerar för dig, som inte använder Facebook. Men här finns ett utdrag av posten. )

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Gina Dirawi, SVT, Julvärd, SD, Sverigedemokrater, Rasism

Luleå 23 november, kl 10.23.

Halo över Södra stadsfjärden

Del av Luleå centrumhalvö

*****

Jaha - Vad gör vi nu då?

Vi har yttrandefrihet, religionsfrihet och pressfrihet i vårt land. Det är bra! Det bygger förhoppningsvis en bra grund för demokrati.

Därtill hör också ett rättsväsende som fungerar bra. Mer än hyfsat, förhoppningsvis. Och även om jag ibland ställer mig frågande till beslut, som juridiken skapar, så litar jag på rättsväsendet. Det finns väl förstås saker man inte förstår i alla lägen.

Hagamannen är väl bekant för de flesta. En känd våldtäktsman som orsakade stort lidande i Umeå med omnejd och som åkte dit 2006 och fick en dom på 14 års fängelse. Efter nio år släpptes han fri, och det spekulerades i om han skulle kunna leva ute i samhället igen. Var skulle han bo? Är han frisk i huvudet nu då, och så vidare, och så vidare.

Vår fria press luskade förstås reda på var han fanns. Det är här jag börjar tveka om pressfriheten. Under täckmanteln "allmänintresse" (som tidningen själv sätter nivån för) avslöjades snart att Niklas Lindgren skulle bo i Övertorneå och gå en utbildning där.

Givetvis var det några som tog lagen i egna händer för att hämnas. Tre killar från Gävletrakten ger sig på honom och misshandlar honom svårt med en golfklubba och sparkar. Dessa tre åkte dit, men friades på konstiga grunder, bland annat efter att vittnen ändrat sig och att de själva inte höll sig till samma berättelse från gång till gång. Här började jag också tvivla på rättsväsendet.

Nu har en "terrorist", utpekad med namn, bild och adress i en liten by i Västerbotten haffats under stort ståhej. Nationella insatsstyrkan, SÄPO, vanlig polis. Helikoptrar och transport till Stockholm för förhör.

Men han kunde inte häktas. Inga tecken och än mindre bevis om terrorverksamhet kunde knytas till 22-åringen och han släpps fri.

Till vad, undrar jag.

Alla svär sig förstås fria. Pressen hävdar som vanligt käpphästen allmänintresset. Eko-chefen på Sveriges radio var klädsamt ångerfull, till en viss gräns i en intervju idag. SÄPO har ännu inte urskuldat sig, men kommer förmodligen att göra det.

Men vad händer med den unge mannen?

För nog kan vi alla förstå, att de vrickade hjärnor som nuförtiden verkar föröka sig likt kaniner, smider planer.

*****

Går ut ...

.. strax innan solen ska gå ner. Klockan 13.56 är det meningen att det ska ske. Men av det ser jag inte mycket. Grå moln har tätnat på bara en halvtimme, från blåfläckar och varmt ljus.

I Södra hamn är allt lugnt och stilla. Ingen is att tala om; endast uppbruten och hopskramlad i ett hörn. Isbrytarna där borta i fjärran har inte haft något med saken att göra. De ligger bara där och väntar på den riktiga vintern.

Den som verkar finnas söderut.











*****
Läs även andra bloggares åsikter om Luleå, Norrbotten, Vinter, Klimat, Miljö

Jour

 - Jag behöver ett journummer.
Anropet kom på vår Facebooksida, och eftersom jag är administratör, pep det till i min telefon. Nu är det ju så att vår jourservice är extern, så kostar den en slant och gäller för våra företagskunder.

Jag kände inte igen kunden personligen, utan fick förstås börja utröna vem han var, vilket företag han tillhörde och så vidare. Chatten på FB-sidan gick lite trögt från hans sida, så det tog en stund. Men till slut lyckades jag få de uppgifter jag behövde för att lämna ut journumret.

Det löste sig inte av diverse orsaker och jag blev tvungen att koppla in hela personalen i detektivarbetet. Tack och lov för messystem. Jag fick upplysningar från flera håll i hela vår personalgrupp och kunde slutligen få tag i den person som varit ansvarig för bokningen hos oss, och som kunde kontakta kunden.

Nu var hans ärende olösligt på grund av logistik och tidsbrist. Men han var i varje fall glad att vi försökte.

Ofta har jag undrat varför vissa företag överhuvudtaget har en sida på sociala medier. Jag kontaktar ibland med frågor, eller skickar in en synpunkt. Positiv eller negativ spelar ingen roll. Det blir absolut ingen respons från företaget.

Men hos oss får man hjälp.

Så går det till ibland.
En söndagsförmiddag.

*****

Spök

Igår hände något märkligt. Som jag berättat skulle jag på fest, och så blev det. Det var vårt företag som firade 40-årsjubileum med inbjudna kunder.

170 blickar var riktade mot scenen, där jag stod med mina kolleger för att presenteras. Då ringer telefonen i innerfickan. Jag hade glömt att tysta den. Nåväl - Jag stod lite i bakgrunden så det var bara jag och chefen närmast, som hörde. Signalen är dessutom rätt diskret.

Fipplade upp telefonen och fick tyst på den, dvs avvisade samtalet på vanligt sätt.

Då hände följande: Ett sms skickades från min telefon till uppringaren. Och det var väl bra. Men att telefonen dessutom hittade på en anledning till att jag inte svarade blev en överraskning. Min goda vän, som hade ringt upp blev minst sagt förbryllad.

Är det någon av er som upplevt samma sak?


*****

Mäklarspråk

"Kvalitativt"?
"Havsvåning"?
"Frontview"?

*****

Sitter i köket ...

... på fredagseftermiddagen och lyssnar till veckans Spanarna. Ett obligatoriskt inslag en fredag eftermiddag, eller en lördagsförmiddag.

Ofta intressant och lagom klärvoajant om nutid och framtid på ett trivsamt sätt.

Det är då läkaren ringer. Du minns Kristina (fast på polska), som jag besökte på hälsocentralen för precis en vecka sedan och som lovade att förutom snabbsänka, skicka ett prov till ett labb för lite mer ingående analys.

 - Hej, det är Kristina från Stadsviken (Den heter så min hälsocentral.). Hur mår du nu. Har du fortfarande hosta?
Jag bekräftar att så är fallet. I morse tror jag seismograferna i Uppsala respektive Kiruna fick stora skälvan ett tag.
 - Okej! Ditt prov ser bra ut. Men man kan se att du haft en bakterieinfektion, som nu kanske är vilande.
 - Jojo, tänkte jag. Den låter inte så.
 - Därför kommer jag trots allt att skriva ut antibiotika till dig. Du kan hämta den redan i eftermiddag om du vill.

Tack, snälla doktorn. Men eftersom jag i övrigt känner mig relativt pigg, undantaget andningen, så avvaktar jag till imorgon, innan jag börjar med kuren. Kanske har hotet mot bakterierna gått fram rent mentalt redan, så att de ger sig av i skräck redan i natt. Eller rättare sagt ikväll. Då ska jag faktiskt försöka mig på att gå på fest.

NEX Resebyrå fyller 40 och det blir baluns för 150 personer. Vår personal ska bland annat showa.

Jag är dock befriad, eftersom jag är ackrediterad mingelfotograf.

Trevlig fredagkväll!

*****

Lugnt och stilla

.. på väg hem längs välstädade gator, efter en kväll med tapas hos Brolle.

*****

Kan man ...

.. använda flaskborste för att rensa luftrören.

Jag har god lust att prova.

Eller Cillit bang?

*****

Vi byter nog nu

Efter några år med Zoegakaffe överväger hushållet nu att gå över till något annat fabrikat. Anledningen är att jag får en väl grundad misstanke om smygprishöjning. Det är nämligen 50 gram mindre i paketen sedan en tid tillbaka.

På deras Facebook-sida har en del förargade inlägg skymtat. Bland andra även mitt. En irriterad konsument har fått svaret: " Genom formatändringen blir priserna jämnare över hela sortimentet, vilken underlättar för konsumenten." (???????!)

Rena yxskaft-svaret, tycker jag, och det skrev jag också. 

Spännande när de skickar 10 gratispaket och tackar för synpunkterna. 
 
*****

Jag tar gärna ...

.. den där salladen.

- Men är det möjligt att få den utan gem? Jag är nickelallergiker.

*****

Bra fråga

I Ekosändningen 16.45 idag ställde reportern en fråga till statsministern.
 - Vad kan Sverige bidra med?

Det gällde den förpliktelse som Sverige gemensamt med alla andra EU-länder gjort mot Frankrike. Vi ska hjälpa dem militärt.

Något av det dummaste som den förra borgerliga regeringen gjorde, var att avskaffa värnplikten. Det skedde kanske i god tro. Världsläget var relativt lugnt. Och militär nedrustning är ju naturligtvis en önskedröm, om det skedde generellt.

Nu börjar man ångra sig, eftersom världsläget är ett annat. För min del förstår jag inte varför man inte behöll värnplikten. Den skulle med nödvändighet inte behöva vara explicit militär.

Tänk vad bra det kunde ha varit om vi nu hade kunna använda ett stort antal inkallade ungdomar som hjälp i flyktingproblematiken. På flera sätt. De kunde användas för gränskontroll, istället för vår överutnyttjade och snart utbrända polisstyrka. De skulle kunna sättas in, när klimatet ställer till det. Jobb vid översvämningar. Med mera, med mera.

Dessutom får unga människor en allmän samhällsorientering som de förmodligen kommer att ha stor nytta av även i framtiden. I krissituationer, där en mobilapp inte är tillräcklig.

Som sagt - en samhällsplikt. Obligatorisk.

Då skulle vi ha mer att erbjuda våra medmänniskor i och utanför Sverige, i och utanför EU.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Värnplikt, Försvar, Samhällstjänst, Krismedvetande

Luleå 17 nov kl 1430

På väg hem från jobbet genom blygrått regn. Gatan ligger nästan öde.

*****

Vad är det som är så svårt

Det utmärkta pronomenet hen, vållar för mig inga som helst problem. Jag använder det när det behövs, det vill säga när jag skriver eller talar om människor, ospecificerat.

I senaste numret av tidskriften Språk är det en frågeställare som har stora besvär med att tilltala en församling:
 - Mina damer, herrar och henar.
Ska man säga så, frågar hen, och jag tror att det är ett skämt. Men tydligen är det seriöst menat.

 - Men skärpning säger jag. Det räcker väl gott med damer och herrar. Varför är det så många som tror att hen är ett tredje kön? Det verkar också vara problem för även drivna skribenter, journalister med flera. Det har väl aldrig varit meningen att det ska vara annat än ett praktiskt pronomen, som ersätter det långa han eller hon.

I Finland har man inget pronomen alls för han eller hon. Där heter alla hän. Det har gått bra i ..... ja, århundraden förmodligen.

Och jag tror att de har samma slags kön, som vi i Sverige.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Språk, Kön, Han, Hon, Hen

Tjohoooo

Det gäller att glädjas åt det lilla

*****

Blåmåndag ...

.. fast grå, förstås. Vi befinner ju oss i klimatomställningsvinter. Snön saknas.

Survädret, med mycket regn, och min envisa förkylning har gjort att vi blivit hemma i stan de två senaste helgerna. Men idag beslöt vi trots allt att åka ut och kolla läget.

Nollgradigt och fuktigt. Lätt ishalka - inte på vägarna, men på stugtrappen. Där hade man kunnat skaffa sig ett eller annat benbrott, om man inte hade tänkt till innan man äntrade den.

Vi stiger in och gör oss en kopp kaffe. Sitter och myser en stund sedan jag utfodrat kreaturen, det vill säga fåglarna.

Något mystiskt låg på vår infart. Det såg ut som en död lovikkavante, något stympad, men med ett
långfinger i luften, som ville den säga vädret något.
 - En svamp, tänkte jag och hämtade spaden för att förpassa ulltjofsen till skogen, efter att ha fotograferat den. Tänkte lägga ut den på FB-gruppen Vilken svamp för att få ett utlåtande. Kanske var det något ytterligt sällsynt.

Jag missade lite med spaden och råkade peta i själva "kroppen". Njae .... Det var nog ingen svamp ändå. Det såg ut som bajs. Och eftersom det, mig veterligen, inte finns någon FB-grupp som heter Vilket bajs, så lät jag det bero. Nu gödslar vanten skogen istället.

Som en svamp hade också ett "grannhus" dykt upp en bit uppe i skogen. Det är ett ungt par, som bygger sin stuga där. Ytterväggarna var nu på plats. Kul att få grannar, när det är på det där avståndet.

Vi stannar inte så länge. Jobbdag imorgon. Men nu har vi tittat till stället och hämtat hem lite råvaror från frysen, som ska användas till vänmiddag hemma. 
















 
*****

Ute regnar det

*****

Utan kommentar

 

Källa: Charlie hebdo.

 

*****

Tomt

Ja, inte vet jag hur man ska kunna hålla humöret uppe en dag som denna. Återigen har vi drabbats av meningslöst terrorvåld.

Jag blir bara så fruktansvärt arg och frustrerad.

Men jag får väl försöka glädjas åt att solen visar sig lite, lite, lite, för första gången på tio dagar, tror jag.

Och jag tänker definitivt inte "be för Paris", som uppmaningarna nu lyder på sociala medier. Varför uppmuntra det, som egentligen är grunden för det som sker: Religion.

Irrläror behöver vi definitivt inte mer av.

*****

Novemberfredag

Ledig dag. Halv åtta ringer jag till hälsocentralen för att få en läkartid.
 -  Passar det att vi ringer klockan ...... åtta på nummer ......... 07032000000. Tryck 1.


Fem över åtta ringer Stina.
 - Jag har bokat in en tid till dig klockan 11. Passar det bra?
 - Men, jag har ju knappt sagt vad jag vill.
 - Nej, men jag ser att du ringde redan sent igår eftermiddag, så det var förberett.

Jag går iväg genom novemberblöta (det är tyvärr så nuförtiden) gator. Den florsockersnö som fallit i natt är historia. Mottagningen är full med folk, men jag hittar en stol till slut. Det var den enda lediga. Mycket folk, och jag förstår att här sitter även de som köar för influensavaccin. Därav trängseln. De brukar öppna en annan avdelning för detta, men i år var det tydligen inte så.

En kvinna kommer och ropar upp mig, presenterar sig och för mig till sitt mottagningsrum, där jag får berätta min historia. Fem veckors förkylning, ingen feber de tre senaste, men hosta och snuva fortfarande. Det är andra besöket för samma symptom, även om det för två veckor sedan gällde min tinnitus. Där passade jag på att ta upp förkylningen också. Det togs prover, som alla såg fina ut.
 - Kom tillbaka om en vecka om du fortfarande hostar.

Det blev två veckor. Nu togs nya prover. Ingen sänka. Inget fel på hjärtat. Blodtryck 130/80. Lite svullen i näsan.
 - Det är bara att hosta vidare sa Kristina (som nog egentligen hette Kryzctyna), eller något sådant. Men jag skickar ett av blodproven till det andra labbet också, så får de göra en noggrannare koll. Jag ringer dig om resultatet på tisdag, eller onsdag. Men jag skriver inte ut någon ny medicin, för jag tror att det är det virus, som går här. Jag har haft flera patienter som varit "förkylda" som du i sju veckor.

Tack och lov för våra invandrare, så att vi har läkare att rådfråga.

Jag går hem och äter lunch och sedan åker vi till storasyrran och firar henne på 75-årsdagen.

*****

Oj

Det har SNÖAT. Hurska'regå, hurska'regååå?

*****

Rester

I pensionärsvarningsprogrammet Godkväll i SVT1 i stort sett varje dag, har de i dessa tider något som kallas "restvecka", eller var det "restmånad". (Å du!!! Det där med panschovarning är bara för de icke insatta.)

Det handlar om hur mycket vi slänger av matvaror som vi köpt på oss. En tredjedel går i soporna från hushållen. Ofta sker det av okunskap. Igår provade man t.ex. sirap från 1998 med gott, ja till och med godare, resultat. Just det var väl lite överdrivet, men vad man vill komma fram till, är att det kikas alldeles för mycket på bäst-före-datum istället för att lita på vårt lukt- och smaksinne.

Själv hävdar jag mig som en utmärkt resthanterare. Mjölk håller minst en vecka över datumgränsen. Grädde likaså, och kanske till och med ännu längre. En delvis mjuk och sjuklig paprika har säkert friska delar som kan tas tillvara istället för att slängas.

Broccolistammar putsar jag och fryser in, när buketterna fått göra tjänst som tjusigt tillbehör. Stammarna går utmärkt att skiva, koka och mixa till broccolisoppa. Billigt och nyttigt och bra.

Exemplen är många.

Och nu får du ett tips på ett kvällsrestfika. 

• Leta rätt på den där biten kladdkaka som blivit över och dela den i portionsbitar.
• Värm till ljummen temperatur i mikron.
• Den där gräddslatten som blivit över i förpackningen, en dryg halvdeciliter vispar du enkelt genom att skaka förpackningen (förutsätter i och för sig den förslutningsbara, som tyvärr har plastkork) kraftigt. När grädden tystnar, är det bara att fördela den över kakbitarna. 

Varsågod! Inte blev det någon slabbig gräddvispsdisk heller.












*****

Klockan 00.26 i natt ...

.. har någon varit desperat. Hen har då satt sig vid datorn (placerad i Storbritannien) och sökt hjälp i sökmotorn bing.com. Vederbörande har då hamnat hos mig.

Vad har då den nödlidande människan sökt? Jo - långsam passionerad sex.

Naturligtvis blev jag nyfiken på var och vad jag skrivit om ämnet, eftersom sökaren hamnat hos mig och jag inte kände att det är ett ämne jag någonsin skrivit om. Därför lade jag in exakt samma kriterier i sökmotorn och fick upp inte mindre än 24 sidor med diverse innehåll och tips på var man kunde få svar på sin undran, eller hjälp med sitt behov.

Ingenstans stod min blogg att finna bland sökresultaten. Ingenstans!

Outgrundliga äro nätets vägar.

Ett annat populärt sätt att hamna hos mig, är att ange "får man ett stort paket" i någon sökmotor. Oftast Google. Den senaste tider sker det så gott som dagligen. Men där känner jag mig skyldig, för det har jag skrivit om.

Ordet "ött" är nog det populäraste jag skrivit, för det söker folk ibland flera gånger om dagen.

Bra att man sprider viktiga kunskaper.

*****

Liten hyresgäst

Den här lilla vackra fjärilen har hållit oss sällskap ett par dagar. Synts till på flygtur ibland och stillasittande ibland. I sovrummet, köket, vardagsrummet och hallen.

Inte ens en centimeter från för till akter

Naturligtvis ville jag veta vad det var för typ. Man vill ju gärna veta vem man bor med. Besked kom ganska snart efter utlägg på FB-gruppen "Vilken insekt".

Det är ett indiskt mjölmott. Bor bara inomhus i Sverige. Hm!

Hyresgäst eller ohyra. Ja - Det beror på. Det blir till att titta lite extra i mjöl-, gryn-, och pastapåsar. Är det bara en, så är det ingen fara. Blir de fler ....... Aj, aj.

Men jag är lugn. Får väl tala den tillrätta.

Eller slå ihjäl den.

*****
Uppdatering: Den mötte döden med stort mod. Kom flygande rakt emot mig när jag satt och fikade. Jag klappade den på axeln, och det blev tydligen för mycket.

Luleå, Södra hamn och Varvsleden kl 14:37. Skymning.

Nej - Det är inte is. Det har regnat.

*****

Man kanske inte bor så dumt till, ändå

Ibland är man nog lite hemmablind.

Här låter det som att jag ska vara rätt nöjd med sakernas tillstånd i min stad.

Ledarbloggen

*****

Lurad

Det pratas rätt ofta om källkritik i flödena på sociala medier, där både sopor och guld sprids. Det är inte helt enkelt. Men jag tror att vår förmåga blir bättre och bättre. Vi har blivit lite mer misstänksamma mot de mest flagranta dumheterna.

Själv försöker jag hålla ett kritiskt öga på det som skrivs och sprids. Men jag gör det även i så kallade gammelmedia eller traditionella media. Till exempel lokaltidningen. Här skrivs nyheter och rapporter från vårt stora län, som jag känner rätt väl efter dryga 66 års insamlade fakta i stort och i smått.

Men hur många gånger blir jag inte lurad, när det rapporteras om saker som man inte har någon som helst koll på. Förmodligen sväljer jag massor, utan att reflektera. Ibland surnar jag dock till. Det är när jag ser faktafel som är så uppenbara som i bifogade exempel.

Erkänner att jag inte hade en aning om var byn Suijivaara ligger. Där inträffade häromdagen "ett skottdrama"! Skott kan jag hålla med om. Det sköts på brevlådor och annat fast. Drama ... Nja, det vet jag inte att jag skulle kalla det. Ingen kom till skada.

Däremot reagerade jag direkt på byns placering "5 mil öster om Karesuando". Även en ung reporter på en lokaltidning borde ha viss geografisk bildning och känna till var Karesuando ligger, nämligen vid den yttersta av gränser mot grannlandet Finland. Vart placerar det Suijivaara?

Naturligtvis beslöt jag mig för att undersöka saken. Suijivaara ligger 37 km söder om Karesuando. I Sverige. I Norrbotten. I tidningens spridningsområde. Ska jag vara extra noggrann kan jag sträcka mig till att det ligger sydsydost om Karesuando. Men jag nöjer mig med "söder om".

Detta exempel må vara en petitess.

Men frågan kvarstår: Hur ofta sväljer man felaktigheter, som är av mer allvarlig natur. Där man inte känner till sakförhållanden.

Nu blev du skraj, va?

*****
Läs även andra bloggares åsikter om NSD, Media, Tidningar, Press

Jag skrev nyss ett mejl

Till jimmie.akesson@riksdagen.se

Hej!

Jag skriver till dig med anledning av den smutskastning av Sverige, som ni bedriver utomlands.

Ni undertecknar det bl.a. med "The people of Sweden", som jag är en del av. Däremot har ni ingen som helst fullmakt att inkludera mig som
avsändare.
Med hänvisning till min integritet och den personliga frihet ni säger er värna, vill jag därför att ni gör ett tillägg till underskriften.
Det går bra att komplettera flygbladet med "except Bert Bodin". 
Jag ser fram emot en bekräftelse när det är gjort.

Tack för din förståelse.
Bert Bodin

*****

Ibland stannar ...

.. verksamheten på jobbet.

Han heter Gunvald och är åtta veckor gammal.

*****

Ligger på soffan ...

.. och läser, när en bil i p-huset på andra sidan gatan beslutar skicka helljuset rakt in i vårt vardagsrum.

Det regnar ute. Det både hörs och syns.

*****

Morgonreflektion II

Varför envisas mediefolk och politiker med att uttala Europeiska rådets ordförande Donald Tusks namn på engelska. (Han är polsk politiker.)

Det tycker jag är tuskigt, mot honom.

*****

Morgonreflektion I

.. sa kompostbilen, på tomgång i minst 5 minuter.

Häpp!


(Observera att den bara stod där. Hade inget jobb på gång just då. Föraren var förmodligen inne och handlade.)

*****

Och när eftermiddagen ...

.. mognar, beslutar sig solen för ett utbrytningsförsök.

 

***** 

Sista rycket ...

.. från balkongen.

*****

Hur korkad är man inte

Här i hushållet är vi för öppna utsikter. I alla fall i möjligaste mån. När man bor mitt inne i en "förtätad stadskärna" (som det heter), ska man bo rätt högt över marken för att få de riktigt stiliga utsikterna.

Istället visar våra vyer åt ena hållet, en i och för sig vacker innergård med körsbärsträd, hallon, vinbär och krusbärsbuskar, krolliljor och annat. Åt andra hållet stirrar vi rakt in i ett p-hus. Och står det snygga bilar där, må det väl vara hänt. Men det är inte så himla farligt ändå. Man vänjer sig.

Men att nu, när vintern närmar sig, men ändå inte släppt till ordentligt, utan håller inne med den ljusa fina varan som vi är vana vid, byta gardiner, är en märklig tradition.

Att dessutom "fira" mörkret genom att byta från vitt till mörkaste blått, det vill säga från ljust till mörkt, måste väl anses som en paradoxal handling.

Men så har det alltid gjorts. Och så ska det alltid göras.

Hm!

*****

Tips

Ett av våra vita favoritviner genom åren är La Gasgogne par Alain Brumont Gros Manseng Sauvignon.  Det får högsta betyg i många tester.

Nu har jag även hittat ett rött vin från samma gubbe. Chateau Bouscassé. Även det har fått högsta betyg. Vi drack det ikväll, till renfilén. Passade utmärkt.





*****

En lördag i stan

Surväder. Då passar det bra att stanna i stan, för en gångs skull. Inte för att vi har några direkta ärenden, men några små inköp från "att-göra-listan" kan man ju alltid fixa. Det blir förstås Clas Ohlson. Vad annars. Ibland är jag oftare där än på ICA, eller Coop, och förstår inte hur man klarade sig innan Clas kom till stan.

Släntrar runt lite i hopp om att träffa några bekanta. Och visst blir det ett hej här och där, men det verkar som att stan mest fylls med hitresta veckoslutsresenärer. Vi jagar också ett lugnt fikaställe, vilket inte är det enklaste. Espresso House är fullpackat med lång kö till disken.
 - Jag vill ha en macchiato, laktosfri, med glutenintoleransmjölk.
Ja, man kan ju förstå att det tar tid.
Ebeneser var lite för folktomt. Lite röra vill man ju ha. Wayne's ... näe. B O:s för trist. Friends fullpackat till bristningsgräns. Men sedan kom vi på ....
 - Vi går till Savoy.

Och där slår vi oss ner i lobbyn. Får oss en lugn stund i trivsam miljö. Och här kan vi också konstatera att det är veckoslutstrafik. En jämn ström till incheckningen på hotellet. Folk kopplar av i lobbybaren, eller är på väg ner till spa:et.

Jättegott kaffe. Jättegod morotskaka. Sköna fåtöljer.
 - Jag tror jag pömsar lite, sa jag, men skötte mig fint och lät bli.

På hemväg (den är inte speciellt lång, eftersom vi bor ungefär 250 meter från det mesta här i centrum) går vi in i bokhandeln för att botanisera lite. Glädjande tycker jag, att det är så mycket folk. Boken lever.
Uppenbarligen.

Det finns kanske hopp.

Trängsel vid kassan i bokhandeln

*****

Nä - Det är väl bäst ...

.. att jag börjar förbereda middagen. Den måste ju i alla fall tinas. Jag är så innerligt tacksam att vi har tillgång till ekologiskt och närproducerat kött. Här kommer inget danskt penicillinfläsk över tröskeln.

Nu ska väl sägas att köttkonsumtionen i det här hushållet är synnerligen blygsam. Inte ens en gång i veckan äts det kött, förutom en eller annan skinkmacka. Fisk, däremot. Och grönsaker.

Det är grejer det!

*****

November

Jo, det märks. November är nog den tristaste månaden jag känner till. Och inte lär den bli bättre med åren ... Ja inte mina år, utan klimatets. Det förutspås kortare vintrar och varmare ....
 - Jippiiiiiiiieeee, säger alla korttänkta.
Låt mig då tillägga ... och regnigare. Mycket regnigare.

Seså. Nu kan du smeta ut det där glädjesmilet.

Det är ingen kul bild som målas upp för Sveriges kommande klimat.

Tur att man hunnit vara på 70-årskalas kring lunchtid och hann hem innan det utlovade underkylda regnet börjat. En annan dålig vana, som vädret börjat med. Kan inte påminna mig att något så korkat var uppfunnet förr i tiden. Numera rätt ofta förekommande.

Skönt att krypa inomhus.

*****

Efter hummersoppan ...

.. blev det älgfilé.

Gott! Jag lovar.

*****

Jo - Det blev en bättre ...

.. dag idag, torsdag. Jobb och krax, men ändå med en kännbar förbättring. Sedan får vi se om det är varannadagsmönstret som gäller, eller om viruset har ledsnat och beslutat ge sig av.

Planeringsjobb, svarar på jobbsökarmejl, bokar kurs i Oslo, kort möte med chefen, och funderar på lösningar i Piteå. Äter lunch med kollega Rigmor och kompis Anders. En fantastiskt god sej under tapenadetäcke och med chilikryddat saffransris. Sänder kondoleansblommor till kollega, som förlorat en anhörig i natt. Justerar hemsida.

Kommer hem och inser att jag ska passa på lite extra. Det blir mera god mat ikväll. På finkrog.

Det tar sig.

*****

Bakslagsdag

Mönstret följs noggrant. Ena dagen fräsch; nästa dag tristare. Det betyder förhoppningsvis en bättre dag imorgon, när jag ska jobba.

Andra som jag hört har samma virus, har samma erfarenhet. Jag resonerar också som så, att eftersom det är fem år sedan sist som jag hade en förkylning  (som inte var mer än några dagar) får jag hoppas att jag nu fyllt kvoten för 10-15 år framåt.

Så får det bli.

*****

Det är när jag ...

.. slår upp dagens lokaltidning, som min tilltro till mänskligheten får sig en rejäl törn.

*****

Har du ett B-skåp

En klocka i badrummet hade stannat. Lätt fixat tänkte jag. Jag byter bara batteri. Det finns sådana hemma. Det är jag säker på. Jag vet att det är samma sorts batteri som i mitt armbandsur.

Men var har jag dem?

Söker i lådorna i skrivbordet, där jag har lite annat tekniskt. Ingen framgång.
 - Typiskt, tänker jag. Då är de väl slut. Men så slår det mig.
 - B-skåpet, säger jag för mig själv. Där finns det säkert batterier.

Vi har ett B-skåp. Det heter så sedan vi flyttade in här i lägenheten. Där till höger om kylen. Ett smalt, högt skåp. På lägenhetens planritning benämnt B. Varför vet jag inte, men det har fått heta så i alla tider.

Där till höger om kylen finns det. Det välsignade B-skåpet.

Här finns det mesta av livets nödtorft. Inte i någon speciell ordning. Snarare tvärtom. En enda röra. Men här finns fynd. Verkliga fynd.

Högst upp finns spritförrådet. Fin whisky inköpt direkt på destilleriet i Skottland i maj. Flera sorter. Där finns två sorters cognac, en Limoncello samt någon mysko snapssort, som vi köpte på Cypern. Nä - En expedit hävdade att det inte är Raki, eller någon sorts Ouzo. Vi har inte vågat oss på att öppna den än.

Under spriten finns receptsamlingarna, som får dela bostad med strykjärnet. Och Längre ner finns lite fina viner. De där man sparar till ett högtidligt (Nåja - Det finns många högtider.) tillfälle. Och under dem finns platspåsar, som döljer en stor bunt med hushållets alla bruksanvisningar, som arkiveras där.

Mellan de två senast nämnda nivåerna finns "fyndlådan". Snören, etiketter, sybehörslåda, klister, tandborstshuvuden, kökshanddukar, vetekudde, noppborttagare, tändstickor, ficklampa, reflexer, pappersnäsdukar, tomma plåtaskar, tejp, bordspaljetter, engångsglas för champagne, pappersnäsdukar med julmotiv, smyckelåda (tom) från Georg Jensen ...   Och, ta mig tusan, batterier av i stort sett alla sorter. Även de jag sökte. Tre stycken.
 - Jag visste det, jag visste det!
Triumfen fanns där, tills jag öppnade klockan.
 - Javisst ja. Här ska det ju vara en minimal knappcell. Hm! Humöret ner.

Jag tog ut det gamla batteriet. Råkade därvid ha sönder den lilla hållaren. Skit också!

Och så fick klockan gå till de sälla jaktmarkerna. Till urtiden, kanske. Eller var nu gamla klockor tillbringar sin tid efter döden.

B-skåpet fick skämmas lite just den här gången. Inga miniknappceller i lager.

Vad har du i ditt?

*****