Och sedan . . .

. .  blev det pimpade rester.

Här slängs inget.


















******

Årets glögg

En slatt Chablis som blev över från igår, värmd och smaksatt med honung, kanel och stjärnanis.

Så går det till i det Bodiniemska schatået.

Skål!













*****

Tidens tecken

Att jag gillar vinter råder det väl inget tvivel om i min lilla läsekrets. Jag gillar sommar också, och höst. Lägg därtill vårvintern, så inser du att jag gillar de flesta av våra årstider i denna landsända.

Men klimatförändringar har börjat rubba förtroendet för den årstid som nu ska börja på allvar. Inte mindre än två gånger den senaste veckan har vi råkat ut för så kallat underkylt regn, det vill säga vatten som inte frusit trots minusgrader, men som blir till blankis så fort den träffar marken, eller andra föremål.

Jag vet mig inte ha upplevt detta fenomen när jag var yngre. Aldrig när jag var barn. Visst regnade det när det skulle och visst snöade det på vintern. Men detta....!??

Broddarnas tid är här. Jag köpte ett par så kallade Ice Bug-skor i fjol. Att användas på isiga promenader. De är supereffektiva och ger trygghet. Dessutom låter det lite häftigare än att skaffa broddar, vilket för tanken till farmor och farfar. I och för sig är det väl inte oangenämt att tänka på dem då och då, men skulle helst vilja komma ihåg andra saker då.

Färden till stugan idag gick på bara vägar. Utom den sista biten ute i skogen. Här låg ett jungfruligt och rätt tunt snötäcke som kom i natt. Två tre centimeter bara. Tillräcklig för att helt och hållet dölja det som finns under. Blåis. Nypolerad. Färdig för konståkning. Vilket även vi fick känna på då bilen plötsligt vägrade lyda brompedal och ratt. Vår avtagsväg in till stugan missade vi och fick vända 20 meter längre ner efter vägen. Med nöd kunde vi ta oss in till tomten och vår vanliga vinterplats nära motorvärmaruttaget.

Sedan gällde det att ta sig ut. Gå runt bilen. Packa ur bagageluckan. Jag säger - Det var med livet, eller åtminstone benen som insats.

Blankis gör promenaden lite för spännande

 - Jag går i rabatten, tänkte jag, och drattade omkull. Det är blankis även utanför plogat område. Klarade ben, livhank och även den hand som jag tog emot mig med. Stjärten klarade sig också.

Vi får väl se om bilen står kvar imorgon, eller om den kasat på tvären nerför slänten. Det är inte riktig plant framför vår stuga.

 - Men Ice Bug:sen då, frågar du.

Jo - De finns hemma i stan.
Förstås.

Och om vi kommer dit före påsk får vi vara glada.



*****

Min vackra stad

Lite mycket broar, kanske. Men nog är det en snygg film av mitt boställe.

Kolla själv.




*****

I köket ..,

 

.. stökas med frukost.


Jag ligger och slumrar.


















******

Vårt tillfälliga ...

.. fikarum sedan snart två veckor finns i trapphuset på övre plan utanför toaletten.

Vi renoverar vårt personalrum med konferensavdelning.

Och alla våra fördomar om hantverkare besannas.

*****

Även vi har varit ...

.. lamslagna. Det hände igår. På eftermiddagen.

Och rapporterades i tidningarna idag. Med kvällstidningsrubriker.

Med skäll. Med panik. Med oförstående.

Med dumma frågor. Som: "När ska det funka igen?"

Det som hände var att kollektivtrafiken slogs ut under ett par timmar på grund av vädret. Det låter som om det vore jordbävning, eller orkan, men handlar om extrem halka. Underkylt regn på kalla vägbanor.

Så "lamslagna" blir vi, att logiken och intelligensen verkar halka åt något annat odefinierat håll. Och jag tänker; vad sker om det någon gång skulle bli allvar?

En bekant tog ner det hela på jorden med självklar logik:

(LLT=Luleå Lokaltrafik)
*****

Ett litet tips ...

.. som berättar om en sak som jag ägnar mig åt rätt ofta.

Med framgång.

Prova du också!

*****

Nej - Inte nu heller.

Jag nöjde mig inte med det svar jag fick från NSD:s redaktionschef och hans reaktion på mitt blogginlägg om onödig publicering för en tid sedan. Ett svarsmejl gick iväg:

Hej Patrik!

Tack för ditt svar. Men det hade varit intressant att även få veta
bevekelsegrunderna för att publicera karta och bild på föräldrarnas
hus, eller stuga (eller om det var bådadera).

Med vänlig hälsning
Bert Bodin

Det kom ett svar idag:

Hej
Som regel har vi principen att vi berättar det vi vet och det som är sant och relevant i sammanhanget. Frågor om var, när  och hur blir angelägna i ett fall som detta. Där är kartor och bilder förstås en viktig komponent när vi rapporterar. 

Sedan ställer vi oss förstås frågan vad som går och inte går att publicera utifrån hur utpekande det blir eller om det finns andra omständigheter som gör att vi bör avstå publicering. 

Här bedömde vi att vi kunde publicera, även om det, som jag skrev tidigare, inte är några enkla beslut.

Med vänliga hälsningar

Patrik Boström

Och jag kan fortfarande inte förstå hur det kan vara "relevant i sammanhanget" att peka ut en misstänkts föräldrar.

Men jag lär aldrig få något svar.

Den tredje statsmakten är viktig. För yttrandefriheten och för demokratin.

Men då gäller det även att bygga förtroende.
Inte blodtörst.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Press, Media, NSD, Etik

Provsmak

I köket bakas ...

.. lussekatter. Jag dricker kaffe och ser om jag kan hämta någon inspiration från Matslaget.

Vi får se hur det går med det.











*****

Och där ...

.. åkte surdegslimporna ur ugnen. Lite misslyckade men goda.

Misslyckandet bestod i att jag var tvungen att krypa till korset och tillsätta jäst. Surdegen ville inte riktigt få fart den här gången.

Men inget slängs. Här ska ätas. Det smakade i alla fall gott och lite syrligt.

Bättre lycka nästa gång.

*****

Isigt

Morgonens promenad förde ut mig på isen. Havet har stillnat. Men som jag skrev igår så sjunger det ännu. Svårt att beskriva i ord. Men föreställ dig någon som spelar på såg. En såg som är djupt stämd i bastoner. Fascinerande, men inte så ödesmättat på dagen, som i mörka natten.

Många frågar om vi brukar åka långfärdsskridskor. Men där går gränsen för mig. Jag har alltför stor respekt för blankisar. Och eftersom dessa oftast existerar bara en kort period, har jag inte tagit mig för att köpa utrustning. Snön kommer ju oftast samtidigt med isen, så vissa år finns det ingen åkbar is alls.

Så det får vara, även om det idag skulle ha gått finfint. Dessutom är ju vår fjärd väldigt långgrund, så även om jag skulle drutta i 50 m ut från stranden, skulle jag möjligtvis hamna till knäna i vatten.

Men vackert är det.

*****

Man ska inte vara mörkrädd ...

.. den här tiden på året, när man bor i skogen vid havet.

Jag går ut för att släcka några facklor i mörkret. Eller rättare sagt i månljuset, som lite spöklikt söker sig ner genom trädens grenar och målar snön svagt blå.

Men det är inte det som får mig att reagera.

Det är ljudet.

Innan jag förstår vad det är, hinner jag bli rädd - Ja, jag hoppar till ordentligt.

Men sedan fascinerar det bara.

Jag gör det jag ska och ställer mig sedan på förstukvisten och lyssnar. Ett obeskrivligt ljungande sjungande i stigande och fallande ton drar över fjärden. Ibland utåt havet. Ibland inåt land. Ibland från båda hållen samtidigt.

Har du någonsin hört havsisen sjunga?

Det är starkt!

*****

Inte är väl november ...

.. så gräsligt hemsk, som många tycker.

Va?

*****

Jag fick svar

Lite oväntat var det, eftersom jag provat förr utan resultat. Men mitt inlägg härom dagen som handlade om hur en av våra lokaltidningar pekat ut en gärningsman alltför detaljerat innan man överhuvudtaget visste något, skickades till tidningen för kommentar.

Men igår kom ett svar från krönikören. Han valde att skicka ett mejl istället för att kommentera i bloggen.

---

Hej Bert

Insåg att ditt mail kom från no-reply-konto, så jag gör ett nytt försök att svara dig.

Jag har inte glömt vad vi publicerat under våren i samband med mordet på Vatchareeya Bangsuan.

Att bevaka så extrema fall som mordet på Vatchareeya innebär många svåra avvägningar i de publicistiska besluten.

Vi har hela tiden fått ställa oss frågor om vad vi kan och inte kan publicera. Men när vi gjort våra publiceringar har vi bedömt att vi inte pekat ut 22-åringen för en bredare allmänhet.  

Med vänliga hälsningar

Patrik Boström

Redaktionschef, NSD

---

 

Snällt, men lite väl diplomatiskt och slätstruket, tycker jag. Han tycker förstås inte att de gjort något fel. Tidningar tycker alltför sällan det, i skydd av det så kallade allmänintresset. Men vad det skulle ligga för intresse i att publicera en karta med uppgift om var  den misstänktes föräldrar bor (eller om det var sommarstugan, eller båda), har jag väldigt svårt att inse.

 

Den frågan undviker redaktionschefen att svara på.

 

Föräldrarna är definitivt utpekade.

Och det är skamligt.

*****

Lägger ut en länk till NSD:s webb, med okänt resultat om hur du, som inte prenumererar på papperstidningen kommer åt den. Men det är värt ett försök.

Ögat i skogen

*****

Rånlandet 22 november kl 19.52

Måne över nyis

*****

Plötsligt ...

. . har vi fönstertittare.

*****

Ansvar

Nu har det väl ändå gått för långt. Jag tänker på att Trafikverket känt till brister på räls, som inte åtgärdats på grund av för lite pengar.

Men liv har man tydligen råd att spilla.

Sveriges infrastruktur är sorgligt och brottsligt eftersatt. Det är tydligt. Regeringen drar ner på anslagen och beter sig alltså kriminellt. Det beror förmodligen på att pengarna gått till shopping istället. Så kallat jobbskatteavdrag.

Det här börjar likna läget i Långtbortiztan.

Nu ligger ansvaret på dig, dig och dig.

Byt regering!
Byt Trafikverkets ledning!
Återreglera tågtrafiken!

*****

Läs även andra bloggares åsikter om Infrastruktur, Regeringen, Trafikverket

Men det händer ju ingenting - Eller?

Bara jobb, jobb och jobb.

Men det är klart. I morse hann jag ju reta upp mig bara jag öppnade tidningen. Jag läste en krönika som en av tidningens medarbetare skrivit. Den handlade om hur stolta de var över att ha gjort om webbsidorna, även om det varit en del tekniska problem.

Slutklämmen i krönikan handlade däremot om en helt annan sak. En styckmordsrättegång har bevakatas minutiöst och i minsta detalj av lokalpressen. Ett hemskt dåd. Det skedde i maj. Och nu har rätten enats om att den åtalade är skyldig.

En läsare har frågat varför vi inte namnpublicerat 22-åringen nu när han förklarats skyldig till mordet av tingsrätten. Det finns två skäl.

1. Han har inte fått sin dom och vi  har inte kunnat värdera den.
2. 22-åringen ska genomgå rättspsykiatrisk undersökning och vi är ytterst restriktiva med att namnpublicera människor som förklarats sjuka av rättspsykiatrin.

"Ytterst restriktiva". Ursäkta mig! Men var det inte samma tidning som under spaningsarbetet i maj och juni

• lade ut bilder på den då misstänkte
• med all tydlighet visade var han bor
• publicerade karta till föräldrarnas sommarstuga
• bild på föräldrarnas hus

Nej - ingen namnpublicering. Men så nära som möjligt, eftersom det gäller en rätt liten stad, där många känner till de lokala förhållandena.

Det är sant. Det händer ingenting med hyckleriet i pressen. Allt för det så kallade allmänintresset. Det förblir oförändrat.

Nej - förresten ... Jag ändrar mig. Det händer något, trots allt.

Hyckleriet ökar!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Media, Press, NSD, Etik, Pressetik

Blogginlägget har skickats till redaktionschefen för en kommentar.

Förbluffad

 - Bokar ni resor utomlands också?

Hotellrepresentanten från den amerikanska hotellkedjan tittar förvånat på oss, sedan hon ställt frågan på sin utpräglade Lidingöamerikanska, förmodligen med den föreställningen att vi vid jorden ände reser som längst till Sveriges huvudstad.

*****

Sommar, sommar, sommar ...

Tänk att det går att göra bra teve av samtal. Utan tjafs, utan trams.

Sommarpratarna har kommit igång igen med nya avsnitt. Där träffas den senaste sommarsäsongens programvärdar kring ett lunchbord. De känner oftast inte varandra. Kanske har de träffats i något sammanhang, men inte mer.

Det man pratar om baseras på citat ur sommarprogrammen. Sammasättningen av gruppen kan ses som slumpartad, men visar sig vara högst medveten. Alla har något gemensamt på något plan. Ytligt eller djupt spelar mindre roll.

Men det blir intressant.

Idag var det Rakel Chukri, Stefan Löfven, Katrin Sundberg, Ola Salo och Anja Pärsson, som delade med sig av sina insikter om livet. Anja berättade om de reaktioner hennes "komma-ut-program" skapade. Stefan Löfven om sina två mammor. Om att vara tjej bland sju bröder i en syrisk familj berättade Rakel Chukri.

Intressant.
Insiktsfullt.
Lärorikt.

Och utan reklam. I en hel timme.
Heja SVT!

*****
Sommarpratarna.

Logik - bristvara

Hör kvällens nyhetssändningar där en undersökning redovisas. Den visar att det förekommer mer våld i filmer som riktar sig till barn och ungdom, än vad som visas i filmer som är mer riktade till vuxna. Och att våldsinslagen ökar.

Jag har många gånger undrat vilken värdegrund som producenter av film och dataspel har. Vilka dunkla drifter bär de på.

Dessutom har jag förundrat mig över hur forskarrapport efter forskarrapport påstår att våldsskildringar inte påverkar. Att det bara skulle rinna av, som vatten på en gås, när det enligt min mening är fullständigt glasklart att vi blir påverkade. Att barn och unga i mer formbar ålder än min är ännu känsligare är också helt logiskt för mig.

Den här senaste undersökningen visar tydligen också tendenser till att erkänna detta faktum, vilket gläder mig. Givetvis avtrubbas en person, som ideligen matas med våldsskildringar.

Vi påverkas ju av all reklam. Det är däremot alla överens om. Även forskare.

Konstigt.

*****
Läs mer om undersökningen.

Jag får nog utse ...

.. iZac, som vinnare i felfinnartävlingen. Han var först med att komma nära en korrekt och tydlig lösning till den märkliga annons som Gällivare kommun hade i gårdagens NSD.

Bilden visar en klassisk utsikt.

Över Kebnekaise!

En utsikt som varje Kirunabo borde känna igen. Bilden är alltså tagen från Kiruna kommun mot Sveriges högsta fjäll, som också ligger i Kiruna kommun.

Vad ska man säga.

Häpp!

Grattis iZac.

Uppdatering: Angående prisceremonin vill jag meddela att utformningen inte är klar. Det finns vissa önskemål från vinnaren, som måste övervägas. Kommittén överlägger senare i veckan.

*****

Luleå - Södra stadsfjärden 17 november kl 12.05

När solen står som högst.
Å, förresten - Skulle det inte storma idag???

*****

Efteråt

Förberedelser

Finn fem . . .

. . fel, eller åtminstone ett. Ett stort!

Ja, eller fel och fel. Men nog är den lite märklig, annonsen som täcker en helsida i dagens NSD.

Lös gåtan och vinn äran. Uppdatering: Här finns lösningen. http://ogonblickinorr.blogspot.se/2013/11/jag-far-nog-utse.html?m=1

*****

Lugnet

. .  före stormen. Vimpeln på gårdens flaggstång har gömt sig noggrant utom synhåll och hänger där stilla som ett snöre.

Stadslördag och jobbdag. En av få, tack och lov. Okunnighetens dag skulle jag också kunna kalla den. Det är inte mitt område att hjälpa fritidsresenärer med semesterplanerna. Tack och lov har jag kollega Britta med specialkompetens med mig.

Mer storm väntas framåt kvällen. Gäster på middag.

Och i natt; storm varnar SMHI. Klass 2-varning utfärdad. Det blir kanske min första i livet. För meteorologiskt definierad storm vet jag mig inte ha upplevt en enda gång! Varken här hemma eller någon annanstans i världen.

Norrbotten - Det kaosfria alternativet.


*****

Det blev en tevekväll

Det händer ibland att kvällarna blir tevekvällar. Man fastnar efter Rapport.

Ikväll var det reseprogrammet Två på resa, där Charlotte Perelli med sambo reste till Las Vegas och fick mig att rysa. Groteskt kommersialiserat, plastigt, vräkigt och falskt. Det måste vara en av jordens mest energislösande platser. Aldrig någonsin kommer jag att lockas av att åka dit. Jag har en gång flugit över på hög höjd, på väg till Los Angeles. Las Vegas såg ut precis som ett kretskort från 13000 meters höjd. Utslängt i en sandlåda.

Sedan följde Döden, döden, döden, som skildrade olika människors möten med döda människor, kroppar. Avdramatiserat och förmodligen rätt nyttigt för oss svenskar som ofta avskärmar oss, när det gäller sådant. Här fick vi till exempel se, när två barnbarn fick vara med och lägga mormor i sin kista.

Fotokurs med Schyffert och Rheborg blev det nästa halvtimme. Alla är fotografer heter serien som ska gå onsdagkvällar ett tag framöver. Första avsnittet handlade om självporträtt. En svår konst, men praktiserad av många, med tanke på alla självporträtt på till exempel Facebook. De går att göra roligare i många fall. Seriöst roliga. Eller roligt seriösa.

Inte nog med det. Kvällens sista tevehalvtimme ägnade jag åt Kobra. Kartor var temat. Jag som är "kartoman" fick veta att jag absolut inte är ensam.

Det värmde.

*****

Vad är det . . .

. . jag alltid har sagt.

Stora städer ger inga stordriftsfördelar.

När ska insikten nå de behövande?

*****

Jag vill lyfta fram . . .

. . en av kommentarerna till mitt förra inlägg om regeringens Stockholmssatsning.

Motorvägssatsningen "Förbifart Stockholm" ca 27 miljarder och nu mera tunnelbana (och byggande av bostäder) för 26 miljarder. För de pengarna hade vi fått två Norrbottniabanor! 
Kalkylen för Norrbottniabanan visar att det är det enskilda järnvägsprojekt av alla som uppvisar den klart största samhällsnyttan.
Lite skrattretande att läsa om hur regeringen vill öka exporten från Norrland samtidigt som alla satsningar på infrastruktur sker i Stockholm och rent patetiskt av regeringen att tala om hur en utbyggnad av tunnelbanan stärker Sveriges konkurrenskraft!
Den här regeringen är ju helt sanslös! 

Det är Knapsu som på ett bra sätt kompletterar min text.

*****

Genomskinlig satsning

Glatt tillkännager vår regering nu en satsning på huvudstadsregionen. Nästan 26 miljarder kronor är man överens om att det ska kosta. Fyra kommuner ingår också i paketet.

Det ska byggas nya T-banelinjer, och 78000 nya lägenheter, med mera med mera.

Ty Stockholm ska växa. Till varje pris. Trängseln ska öka.
 - Men det fixar vi lätt. Vi höjer bara trängselskatten. Så har vi löst miljöproblemen också. Hurra!

Det här ska ske åren 2014-2025. Sverige är det land där urbaniseringen går snabbast i Europa. Det är tydligen den utveckling och det självändamål, som alliansregeringen vill fortsätta att odla. Talet om att hela Sverige ska leva, är som jag insett sedan länge bara tomt. Av noll värde.

Nej - Istället ska vi ha det mesta på ett och samma ställe. Folk ska fösas ihop i gigantiska konglomerat, där ingen ska kunna inbilla mig att kommunikationerna mellan stadsdelarna, eller från förort till arbetsplats kommer att hålla samma takt. Det blir förstoppning. Som vanligt alltså. Och vad vinner vi då?

Jag har en stark känsla av att inte ens de byggjobbare, som ska genomföra denna omvandling kommer att kunna bo i stan under byggtiden. De får pendla. Bo i husvagn och annat människoovärdigt.

Allt detta speglar den syn, som rådande regering har på människan. Det vill säga den människa, som ska stå för produktionen.

Den som ska föda de övriga, i Djursholm, Danderyd och Åkersberga.

*****
Läs regeringens programförklaring.

Fjärran från enfald

I min barndom fastnade jag vi något tillfälle för några suggestiva toner från vår radio. Det sög tag i mig direkt. Det triggade min fantasi. Maurice Ravels Bolero. Jag var inte många år över tio, om ens det. Pappa observerade tydligen mitt intresse och skivan, en EP, inhandlades.

Sedan den gången har jag hört stycket massor av gånger.

Idag drabbades jag av den musiken igen. Ravels Bolero från 1927 spelades i Söndagsmorgon i P2. Flera gånger! Att i stort sett en hel timme ägnas åt ett enda musikstycke kan tyckas trist. Men icke.

Här erbjöds flera av varianter. Från en version spelad för stor orgel och slagverk inspelad i Reykjavik, och en vokal upplaga med Angelique Kidjo, till originalversionen, som den var tänkt att låta, med Münchens symfoniorkester under ledning av Sergio Celibidace.

P2 lördag eftermiddag med Nya Klingan och Söndagsmorgon i P2.

Två program för de modiga.
Fjärran från RIX.


*****

Livet på landet

Ibland får man ställa upp tidigt. Till exempel idag, när vi tänkte lämna stugan lite tidigare än vanligt och upptäckte att bilen såg ut som en sällan avfrostad frysbox. Inte för att det varit särskilt kallt. Nej, bara ett fåtal minusgrader. Tre stycken, närmare bestämt.

Nödexpedition före frukost.
Morgonrock, snöluddor och keps.

Men vi räknar inte med den nya försmädliga företeelsen, som åtminstone jag inte har något större minne av att det existerade för 10-15 år sedan och tidigare.

Underkylt regn.

Märklig fysikalisk egenskap. Vatten som inte fryser vid 0 grader! Borde ha varit hagel, eller snö om Anders hade fått bestämma. Han Celsius alltså.

Å andra sidan kan man undra hur det kan rinna floder efter gatorna mitt i vintern, så fort samma gradtal börjar närma sig minus tre, underifrån.

Nä - Vattnets fryspunkt verkar ligga på sisådär
-3. Och smältpunkten på -5.

Logiskt!?
Nej, men verklighet.

Nåväl. Kupévärmare måste till för att få bukt med det värsta ispansaret. Ty på bilar råder andra fysikaliska lagar.

*****

Vintern har nog kommit

Ekorrarna har bytt till vinterpäls. Vackert silverfärgade på kroppen. Och med brun och yvig svans.

Utom den här.

Som härmed döpts till Kurre (eller möjligen Kurran) Rödtopp.

*****

Gråmorgon

Ekorrarna bråkar med småfåglarna och med varandra.

Över den grå fjärden hörs sångsvanerop.

En säl gluttar intresserat upp en bit ifrån vår strand.

Novembermorgon.

*****

Med posten idag kom en inbjudan.

Ska jag känna mig smickrad?

*****

Lugnet

En god röding. Ett gott vin. En varm stuga.

Vinterljus i skogen.

*****

Centralperspektiv

 - Vi har haft en kall natt med minusgrader ända ner i Målilla, som haft minus 1 grad och i Norrland har det varit flera minusgrader.
Sa SMHI på morgonen

Vi!???

Här har det varit plusgrader hela natten.
Men myten måste ju hållas vid liv.

*****

Och så . . .

. . blev det teater.

Bra teater.

*****

Vinter

Gomorron

Uppfostran

- Det är det här jäkla kaffet.
Kopparna på mitt lunchställe är lite missfärgade.
- Och när vi använder svinto blir de tillslut ännu värre, för man repar ytan lite, säger en av de trevliga unga tjejerna bakom disken.
- Men prova grovsalt, sa jag.
- Grovsalt?

Man måste ju föra arvet vidare till de unga.

*****

Tunt

Jodå! Jag är här. Men det finns inget att berätta.

Eller... Det kanske det finns, men inget intressant. Eller ....  Det finns väl egentligen alldeles för mycket att berätta. Eller inte. Jag har svårt att sortera.

Det blir bara förvirrat.

Alltså blir det ingenting.

Till nästa gång.

*****

Grå dag

Utejobb med jordskottande och ljusslingebrottning. Det förra rätt enkelt. Men det går rätt snabbt. Middagen har under tiden stått i ugnen. Det blir "tjälknöl light" på reninnanlår. Nu gäller det bara att hitta på vad man ska erbjuda som tillbehör. Gäst ikväll. A kommer hit över helgen.

Redan vid tolvtiden är jobbdelen klar och jag går ner till stranden. Dimman döljer det mesta av öarna utanför. Jag ser inte ens den närmaste.

Sedan blir det kaffe och bulle från Svartöstans bageri.

Endast det bästa är gott nog.

Även den gråaste dag har sina färger.
Bara man tittar ordentligt.

*****

Allhelgonakväll

Efter en halv dags jobb, åker vi ut till Rånlandet. Skönt att få lite extra ledigt, även om det kanske straffar sig i "andra änden".

Flygbolaget Norwegian hotar med strejk bland sina piloter på måndag. Det påverkar förstås mitt och mina kollegers jobb. Blir det strejk, så blir det söndagsjobb. Alla de kunder som vi har inbokade på måndag med flygbolaget har kontaktats. Vi har lovat att finnas på plats för dem, om de behöver andra alternativ till sin resa.

Därför är  det bäst att jag snabbar mig på med stug- och helgmyset.

Trevlig allhelgonahelg till dig.

*****

EFIK - Ett foto i kvarten

Dagen inleds med öronvärk.

Nej -  inte i örat. På. Däruppe på "toppen".

När jag sedan tittar mig i spegeln i badrummet inser jag att mottagningen nog kan bli hyfsad idag.

Slår upp tidningen vid frukostbordet och hittar detta. Bloggare iZac i tidningen.

Var ska denna dag sluta?!!