Bytte tillfällig ...

.. hemvist inför nyårshelgen som vi brukar göra vartannat år. Vasastan i Stockholm.

Jag måste bara få vara kritisk mot denna stads flygplats Arlanda. Maken till undermålig logistik har jag aldrig upplevt på någon flygplats runt vår jord. Och jag har besökt många. Stora och små.

Jag hade checkat in en väska, som faktisk verkar kunna gälla som handbagage nuförtiden, om man ser vad andra människor slänger upp på bagagehyllorna utan att flygbolagspersonalen reagerar. Jag vill inte bidra till det kaoset. Men jag får straff ändå, när jag landat. 

Vi dockade på terminal 4. Den känns hemtam. Det är bara att ta en trappa ner till bagageutlämningen. Men icke.

Nu fick vi istället traska något som kändes en dryg halvkilometer i långa korridorer till - ja, jag vet inte - terminal fem kanske. Under jord känns det som. Där svängde vi mot terminal 4 igen och hamnade vid ett bagageband i 20 minuter. Våra väskor förväntades dyka upp där. Det gjorde de, och nu bar det iväg mot terminal 4 igen, via en annan halvkilometer där bl.a. hela Sky City dök upp och passerades. Varför? Jo, för att komma till flygbussarna. Var? Jo, precis utanför dörrarna på terminal 4. Häpp!

Nog undrar jag om jag ska börja ta in och belamra bagagehyllorna istället, så att jag hindrar så många medpassagerare som möjligt.

*****

Sopor

Tänk - jag trodde att detta att skilja matavfall från övriga sopor var en generell bestämmelse i Sveriges kommuner. 

Nu skärps reglerna från och med 01 januari. Kommunerna och därmed du själv måste separera komposterbart från övrigt avfall.

Av Sveriges 290 kommuner är det fortfarande ca 100 som nu begär dispens för att slippa. De får okej, men bara i två år.

Vi försökte tänka efter när vi började sortera. 

 - För 20 år sedan, minst, sa jag.

 - 25 tror jag, sa Benke.

(Det visar sig senare att det är dryga 30!)

Skärpning ni 100 eftersläpare! Och skäms i högst två år till.

*****

Det blev den här

Jävla karlar, av Andrew Valden fick bli min nästa bok. 

Omskriven till max. Ofantligt lovordad. Fantastisk .... 

Ja, vi får väl se.

*****

Måtta med allt

Har du hunnit titta på Nyordslistan 2023, eller har du varit ute och tantparkourerat, så att du inte haft tid?

Eller har du gargasnajpat på någon person som du anser är ick?

Du kanske är en nepo baby, så att du har karriären att tänka på. Men den är nog fixad redan.

Jag måste säga att årets lista innehåller till största delen ord, som jag aldrig hört eller läst. Än mindre lärt mig vad de betyder. Hörde språkkunnige Fredrik Lindström uttala sig om den, och han tycktes tänka i samma banor. Han föreslog bland annat att vi skulle ta fram den första nyordslistan från 1986 för att kolla vilka ord som gått vidare och blivit allmängods. Han räknade med att högst 10% av alla nyord har levt vidare genom åren. 

Jag tror han har rätt. Jag hittade ett fåtal nu etablerade ord i den första listan. Gatubarn, glasiglo, miljöminister (?!),  och några till. 

Men jag hittade också yuppie. Och det är väl ingen som använder det ordet längre.

*****

Tyvärr

Jag är ingen snabbläsare. I alla fall inte alltid. Det beror förstås på hur bra jag tycker att den aktuella boken är - hur den lyckas hålla mig fast. Är det så, går det oftast rätt fort. 

Nu har jag läst ut Cold case. Försvunnen av Tina Frennstedt och den var av sorten icke fasthållande. Därför har den blivit liggande länge på sängbordet, eftersom bara fem - tio sidor åt gången lyckats hålla mig intresserad vid varje tillfälle. 

Jag kan inte förstå varför man måste blanda in så väldigt många människor i handlingen. De kommer in, blir beskrivna, gör något och försvinner, för att sedan dyka upp igen, när man glömt vem det var och varför denna människa är aktuell. För då har det ju dessutom dykt upp sju personer till, som har någon förment anledning att finnas med. Rörigt. Det är mitt betyg. 

Men mot min princip - den att lägga bort en bok som inte engagerat på de 50 - 75 första sidorna - fortsatte jag. Tänkte att jag skulle inse meningen med 'rörigheten'. Nix pix. 

Nu ska jag bestämma mig för vilken bok som blir nästa. Ska välja bland julklapparna. Två stycken fanns där.

*****

En annandag ...

.. som är som vilken annan dag som helst. Det vill säga lugn. Åtminstone såhär i juletider. Åtminstone då man så långt möjligt undviker mellandagsreor och annan trängsel. 

För vi tar en rätt vanlig runda. Den jag kallar Silhuettrundan eftersom den följer kanten av den halvö som är Luleå centrum. Oavsett om man går på norra sidan, västra kanten, eller södra stråket, så är det vatten (fast nu fruset), som är utsikt. 

Dagen är som vanligt denna tid på året, skymningsljus. Solen vill titta fram, men hindras av moln vid den södra horisonten. En lågt liggande dimma breder också ut sig över fjärdarna. Höga hus sticker upp ovanför. Men på vår nivå blir det snart tjocka. Vackert på sitt sätt.

 

 

 

 

 

 

Hittar vi hem? Jodå, till slut.

 

Och som vilken annan dag som helst hamnar vi efter någon timme (För så länge tar det att gå sträckan runt stan om man tar det i promenadtakt.) vid fikabordet här hemma. 

Annandagen fortsätter.

*****

Tjuvstart

Skandinaviens äldsta konstbiennal. Det är den som vartannat år äger rum här i Luleå. Och en biennal ska ju som namnet säger inte finnas varje år, utan just vartannat. 

2024 blir det alltså ett sådant år. Mars, april, maj kommer den att pågå på lite spridda ställen i stan, men även runt om i länet.

Men den här gången tjuvstartar den lite. Därför har till exempel vindskydden vid våra populära isvägar redan nu börjat skifta utseende. Det är väl bäst att de gör det, så att biennalbesökare får chans att se dem. I dessa klimatförändringens tider vet man ju inte om de är kvar i april, och definitivt inte i maj. Vindskydden omger sittgrupper, eldstäder, och grillplatser, på olika ställen längs isvägarna.

Snyggt är i alla fall det här första vindskyddet i Södra hamn. Eller hur? Formgivet av den sudanesiska konstnären Fadlabi. Luleå art biennal, som den ibland benämns, är internationell.

Här finns mer om Luleåbiennalen. Och här finns också information.

*****

Julens lugn ...

.. har sänkt sig över stan.

*****

Julen anländer

Färskskuren för egen hand. Rödkålssallad.

Självlagad skinka på gång.

Inlägget kan innehålla spår av ironi.

*****

Jul igen

Så är den klassiska Bertianska åkerbärslikören buteljerad, efter lång lagringstid. Men smakar det så får man vänta på sin tur. 

 

 

*****

Folk åker ...

.. upp. Och folk åker ner. Det är ruschigt på stan.

*****

Jag kanske har ...

.. haft fel. Hemska tanke! Men jag är en rätt förlåtande människa, så jag får väl slicka i mig av eftertankens kranka blekhet.

I förmiddags kom vi hem med tre stora och tungt packade kassar, efter att ha varit och storhandlat. Det var en del som gällde julmat, några fynd, och en del nödvändighetsartiklar. Notan slutade under 1000:- kronor. Till en del beroende på att vi fyndade bland de erbjudanden som affären lockat med. Man är ju lättlurad också. Nej - tro inte det. Jag är väldigt lyhörd för locktoner. Men givetvis köper vi saker till extrapris om det är varor som vi brukar köpa.

Att storhandla är billigast. Så skrev jag i februari detta år. Men den metoden ifrågasätts nu till en del. Många storhandlar tydligen lite för mycket och packar frys och kyl med grejer. Grejer som hamnar längst bak i skåpen och glöms bort.

Härom dagen träffade jag en bekant som jobbat som konsumentombudsman här i stan i många år. Han hade nyligen läst en forskningsrapport som hävdade att man "bara ska gå och handla det man för ögonblicket behöver". Vad som menas med ögonblick i detta fall, kan väl diskuteras. 

Han hade själv hos sina barn sett kylskåp fullproppade med varor, som aldrig blev använda. Ägarna visste knappt vad som fanns där bakom, längst in. Själv har jag bekanta som har samma åkomma. Där står diverse såser, sylt, halvfulla förpackningar med någon "udda" produkt, som använts vid ett tillfälle för ett halvår sedan. Allt förmodligen köpt vid en razzia på någon stormarknad. En stormarknad som dessutom ligger någon mil eller mer bort, och som man är tvungen att kosta på en biltur för att nå.

Så att storhandla är inte helt rekommendabelt. Kanske. Och jag hade fel i februari?! Kanske.

*****

Traditionsenligt...

.. träffades vi för att önska varandra en trevlig jul. På puben. Med diverse drycker och god mat. Trevliga berättelser, glada skratt, även om vi också är lite allvarliga ibland. Se bilden!

Vi enades om att börja planera en skidresa tilsammans. Det är ännu en tradition med det här gänget.

*****

En fika hos ...

.. syster och svåger dagarna före jul, är en gammal tradition. Ja - vi fikar där nån gång då och då, men just detta tillfällefår inte missas.

Vi kommer dit med världens snyggaste fotokalender och går därifrån med en ask exklusiv choklad, några timmar senare.

De bor lite utanför centrum. Kvarteret heter Krongårdsringen. Det är där jag är uppväxt från 5-årsåldern och till vår flytt nr.2 till Kiruna, när jag var 12.

Sedan kom jag tillbaka för att ta studenten och några år senare köpte jag min första egna lägenhet på - just det, Krongårdsringen. En mysig två på 60 kvadrat under brutet tak. Tro det eller ej; i den tvåan bor nu min syrra och svåger.

På vägen dit kan vi njuta julstämning. Belysningar glimmar här och där och överallt.

Trevligt.

Floras kulle

Barndomens fina gård.

Malmudden och stadsdelen Kronan passeras.

*****

Nu funderar politikerna ...

.. på att vi ska förbereda oss för orostider. Värnplikten har de redan ångrat att de strök från vår tillvaro, och har infört igen. Ångerfulla.

Men nu vill man gå vidare. Inte dumt alls. Oavsett om vi råkar i krig eller inte, så är det värdefullt att vi klarar krissituationer.

Tänk - det tyckte jag för länge sedan. 

Man är nog inte så dum ändå.

*****

Vi fick delvis ...

.. skotta oss fram till stugan i skogen vid havet, dit vi gjorde en titta-till-tur idag. Visserligen hade vi fått reda på (En aktiv FB-grupp förmedlar alltid aktuell information.) att vägen plogats under tidiga morgontimmar, men han hade slarvat lite. Så det första vi fick göra var att skotta avfarten ner mot vår tomt. Men då fick Benke lite extra motion.

Nästa skottning blev nödvändig när vi kom fram till bron, för där hade traktorföraren fixat en stor driva, som vi fick klättra över. Så där fick jag lite extra motion. Rättvist. 

Men snart var vi inne och kunde konstatera att allt var i sin ordning. Vi har ju inte varit särskilt flitiga här under senhösten. November gjorde vi en helg. Men sedan har det varit skralt med besök. 

Det finns ju ändå lite levande växter inne, som måste få lite tillsyn. Detsamma gäller värmen. Sistnämnda kan jag visserligen bevaka hemifrån, men det känns alltid skönt att kolla att golvvärmen i badrummet fungerar, så att inte toaletten fryser sönder, vilket har skett vid ett tillfälle. 

Snart var vi klara. Nu är det fritt fram att fira jul där. Men vi har inte ännu bestämt hur det blir med det. Vädret får avgöra. Och det ser ut att bli dåligt. Då blir det stan.
 

Solen sken på Jämtösidan.

Adventsstjärnan på plats.

Hemvägen. (Foto: Benke)

*****

Smärtsamt

Jag har råkat ut för hälsporre. För första gången i mitt liv. Men det kanske inte är så vanligt bland allmänheten, även om jag hört talas om det. 

 - Det ska ju självläka, sa den allra bästa apoteksanställda på 'mitt' apotek. - Så då tycker jag att du ska köpa de här.

Hon plockar fram ett litet paket och förklarar hur de (som förstås är inlägg) ska användas. 

 

Jag säger tack, betalar och går hem. 

 

Nyfiken som jag är, (och det bör man nog vara, rätt generellt) så försöker jag läsa den mikroskopiska texten på förpackningens baksida. Tack och lov för mobilkameran, för jag blir tvungen att ta en bild på förpackningens baksida och redigera bilden. Såhär blev den:

 

Jag har alltid en mycket kritisk syn på bruksanvisningar. Ofta torftigt översatta, utan korrektionskoll från någon språkkunnig. Men ibland blir de också mycket underhållande.

Vet inte vad jag ska säga om de där raderna ovan, men nog får man läsa om dem ett par gånger utan att ändå riktigt förstå vad som menas.

Nåväl - nu provar jag dem som jag tror att de ska användas, så får vi se hur det går.

Några tips?

*****

Solnedgångarna ...

.. såhär års förnekar sig inte. De brassar på för fullt.

*****

Så var det dags ...

.. för glöggprovning i kvarteret. Den månatliga vinprovningen ägnades åt julens smaker denna gång.

Vi testade fem varianter.

Start med den sort, som ofta är mest omtalad, nämligen Blossas årgångsglögg. I år döpt till Gamla stan. Inget fel på den. Kanske lite för söt för min smak. Men bland smakerna fanns en del julkryddor. Pris 139:- för den snygga flaskan.

Nästa variant. Grythyttan Skogsglögg låter som en rejäl mustig sort. Men ack ... den var blek. Priset var 99:-

Sort nummer tre denna kväll utlovar mycket. Hellström Glögg Äpple, julkryddor och gin. Okej - den grumliga drycken med brunorange färg smakade bra. Men för det priset hade den gärna fått vara godare, eller åtminstone lite mer märkvärdig och utmärkande. Priset är nämligen hisnande 285:- för en halv flaska!!! Nej - den hamnar aldrig hos mig.

Fyran, däremot: Tegnér & Son Wilckens Fat var mycket god. Blev min favorit ikväll. God och fyllig. Rejäl skulle jag kalla den. Priset 99:- avskräcker inte heller. 

Sista varianten, Dufvenkrooks Original har samma pris som föregående, utlovade i beskrivningen "smak av kryddnejlika, pomerans, russin, kardemumma, peppar, kanel och röda bär". Men domen blev 'banalt'. Nej - inget att ha. Dessutom det allra sötaste vinet med 216 g socker /liter. 

Gruppen var rätt enig. Ettan och fyran gillades mest. 

*****

När solen ...

.. står som högst, såhär några dagar före vintersolståndet, ger vi oss ut på en ispromenad. Sol, som sagt, för en gångs skull. Men det blåser friska vindar, så det är inte riktigt så skönt ändå. Men 'hanterligt'.

Mycket folk drar ut mot närmaste ön. Vi, däremot går åt andra hållet. Här får vi snyggt pärlemorsmolnuppträdande. Folk fotograferar flitigt.

Fin dag. Inget att klaga på.

*****

Rätt beslut

Gårdagens kyla har på lördagseftermiddagen förbytts i nära plusgrader (I skrivande stund -0,7) och varning utfärdad för underkylt regn. 

Vi beslutade ställa in stugturen. Man ger sig inte ut på glashala vägar.

*****

Märklig ...

.. morgon! Något rosarött sken sprider sig över trakten. Hört berättas att något liknande fenomen visade sig i september, eller nåt.

Det kallas visst för solsken, har jag hört.

*****

Uppdatering: Det höll i hela 37 minuter.

Så anlände ...

..2024 års snyggaste kalender. Min egen.

*****

Ibland ...

.. är jag lite för rolig. Jag skulle springa tvärs över gatan till ICA för att kompletteringshandla några varor.

Tog ner lappen, som alltid hänger uppe på vår anslagstavla för att kunna ta emot det som saknas i hushållet. Där stod några saker. 

Men jag rafsade också ner "öken". Det var något jag kom på sådär i sista stund innan jag skulle gå iväg.

Väl på plats mellan varuskeppen och kylarna plockade jag rätt snabbt ihop det jag skulle ha, plus lite annat; en tubost, en ädelost, som ska med till glöggprovningen i kvarteret på söndag. Från frysen plockade jag även på mig glass.

Men så var det det där med 'öken'. Och hjärnan stod alldeles stilla. Vad sjutton var det? Jag hade helt klart för mig att det var något jag skrev ner i sista stund och att det skulle vara vitsigt. Men hur vitsigt? Det var ingen som kunde förklara för mig. 

Jag vandrade runt i affären och kollade på alla avdelningar. Tänkte att jag skulle komma på vad jag menade med 'öken'. Men det var tji, så jag betalade och gick hem. 

 - Jag får väl springa ner en gång till då, om det var något viktigt, sa jag till Benke, som också kopplades in för att lösa gåtan.

 

Tog en kaffe och en bulle. Satt och stirrade på den där lappen. Rotade i hjärnvindlingarna. 

Till slut ... Jag sa ju att det var vitsigt. "Öken - desert - dessert", så hade jag tänkt. Och oavsett om jag visste det eller inte, så hade jag ju redan plockat på mig glass. Så problemet var redan löst. 

 

Man har ju humor. Vilket skulle bevisas.

*****

Vi drog iväg ...

.. till teatern ikväll. Såg Köp hjärtan av Vanna Rosenberg i samarbete med Jonna Nordenskiöld. 

Föreställningen handlar om en av våra legendariska schlagersångerskor, Ulla Billquist, som levde i en rätt orolig tid hon också. 

Pjäsen börjar med att hon tragiskt tagit sitt liv. Hon vaknar upp på 'andra sidan' och börjar se tillbaka på sin gamla tillvaro. Hennes karriär, hennes familjeliv, och den förbjudna kärleken.

Här kan du läsa mer om föreställningen, som var mycket bra. Karin Paulin, som spelar rollen är duktig sångerska. Hon har även förmågan att sjunga på det sätt som det sjöngs på den tiden.

*****

Klart

Råneåpepparkakorna gräddade och förpackade i lämpliga askar, sorterade efter utseende. Stor variation förekommer. Fula kakor i ful burk. Snygga i snygg. Närmare 200 stycken blev det. Kommer att räcka till påsk.

*****

Knark?

För andra gången i livet, upplever jag samma fenomen. Den första gången var för några år sedan, då vi hade pandemi (Fast det har vi egentligen fortfarande.) och jag fick min första spruta vaccin mot åkomman.

Jag minns då att jag kände mig ovanligt pigg och alert dagen efter injektionen.

Idag känns det likadant. Jag tog pneumokockvaccin igår. Mådde lite konstigt på kvällen med lätt feberkänsla. Tog en paracetamol, men testade tempen senare på kvällen och upptäckte att jag hade 37 graders feber. Jo - jag har normalt bara 36. Och nu hade jag dessutom tagit en tablett. Konstigt, tänkte jag, och blev lite oroad för hur jag skulle må imorgon.

Det blev en mycket god sömn. Släckte vid 23-tiden och vaknade kvart över sex. Pigg som en mört och mer alert än vanligt på morgonen. Mycket mer alert än vanligt, så direkt efter frukost satte jag igång med pepparkaksbak.

Nog undrar jag vad det är de har blandat i vaccinet. Hm!??

*****

Friluftsteater

Lule stassteater heter en fri teatergrupp sedan 1975 här i stan. För min del är de ganska anonyma. Men för barn och unga är de mer aktuella.

Varje år äger en adventskalenderteater rum i Stadsparken. Läktare byggs upp och en vacker cembratall, kallad Stortallen (som också har en talroll i föreställningen) skapar bakgrund till scenen, tillsammans med en liten brun stuga. Varje dag klockan 14 blir det föreställning. Mycket uppskattat. Läktaren fylls ofta till sista plats.

Jag tjuvlyssnade och blev glad över hur avsnittet användes på ett pedagogiskt sätt. I år handlar intrigen om att tomten har lovat lite för mycket. Spännande. Frågor ställs till den unga publiken, som snällt svarar. Oftast rätt. Oftast i kör. Jubel och talkörer.

Givetvis blir det också lucköppning. Det är dörren till den lilla timmerstugan som döljer en ny hemlighet varje dag. 

*****

Besprutad

För fem år sedan fick jag en spruta som var menad skulle skydda mig från pneumokocker resten av livet. Lunginflammation, alltså. (Och det hade jag 1994 med sjukskrivning i en månad. Det var en pärs.)

Men se - det höll inte. Fick rekommendation att komplettera med en spruta till nu i höstas. Nya forskningsrön, tydligen.

Så idag blev det gjort. 

Ett stick i armen. 

Och ett välkommen tillbaka om fem år. 

 

*****

Så blev det ...

.. också dags att gå vidare i julförberedelserna. Nämligen att ta tag i tillverkningen av världens godaste pepparkakor. Råneåpepparkakorna, alltså. 

 Det gäller att fixa degen i tid, för den ska vila i ett till två dygn innan man kan ta itu med handarbetet.

Nu gäller det att jag har varit noggrann med ingredienserna. Varför skulle jag inte ha varit det, förresten?

*****

Rätt handlat

Vi gjorde en "kupp" idag när vi handlade en del som kan hänföras till julen. Och billigt blev det, med lite planering. 

Här köptes mjöl, socker, havregryn, citron, äpplen, bananer, clementiner, kaffe och mycket annat. Dyrt smör och en stor ost likaså. Vi fyllde två kassar innan vi kunde traska hemåt. 

Och vet du vad??? Vi lyckades till och med, kors i taket, hitta en julskinka på knappt 2 kilo. Och den var dessutom helt olagad.!!! 

Det är så vi vill ha det. Ingen annan ska laga till vår mat. Vi köper väldigt sällan färdiglagade måltider. Undantag hämtpizza någon gång per år, eller sushi (tack och lov aldrig tillagad). 

Nu kommer vår skinka att få utmärkt behandling och en snygg griljering som pricken över I. 

Men kolla kvittot! För allt detta betalade vi knappa 300 kronor, istället för nästan 800. Inte illa pinkat, eller hur?

Ibland gör man rätt.

 

 

*****

Jag är inte ...

.. odelat positiv till det avtal som slöts i veckan. Ett avtal som innebär att USA får tillgång till svenska försvarsanläggningar runt om i landet. På 17 orter kan de placera utrustning och personal. Däribland på min hemort. Som jämförelse kan jag nämna att Norge (som är ett NATO-land) har motsvarande överenskommelse som gäller fyra (4) platser i landet.

Dessutom har vi ofta haft amerikansk trupp här i stan, när internationella övningar har genomförts. 

Visst är det bra att vi får förstärkning om vårt land skulle råka in i konflikt. Men det är väl det som NATO ska hjälpa oss med. Räcker inte det. (Jo - USA är ett NATO-land, jag vet.) Kommer andra NATO-länder att också göra anspråk på att etablera sig här?

En sak i sammanhanget är också att avtalet innebär att amerikansk lag ska gälla för amerikansk personal vid dessa baser. Vad innebär det, egentligen?

Som sagt - inte odelat positiv.

*****

Fint initiativ

Läsning behöver stimuleras. Idag hittar jag en 'holk' på en lyktstolpe utanför Åhlens. Här bjuder kommunen på läsning för den som vill.

Gratis underhållning.

*****

Nu har det ...

.. snöat i åtminstone en vecka. Kanske två. Inga monstermängder, men ihållande. Och det fortsätter idag, ser det ut som. Det går väl in på snart fjortonde dagen. Så känns det i alla fall.

Jag har inget emot snö, men lite omväxling brukar förnöja. En solstrimma eller två kan gärna få visa sig. Det här gråvädret inspirerar inte. 

Får väl tro att en i framtiden kommande blå himmel också får gnistra i två-tre veckor utan ingrepp från moln. Kanske resonerar vädrets makter så. 

De är ju rätt skrala på att informera om sina planer.

*****

Influensa...

.. - ja inte min. Men ikväll fick jag lära mig om en annan variant, nämligen fågelinfluensan. En föreläsning på Vetenskapens hus berättade mer. 

Den handlade om hur det allmänt står till med fågelpopulationen i Norrbotten. Både plus och minus. Och mest plus, faktiskt. Här berättades om den imponerande pilgrimsfalken, som klarat sig med framgång sedan den var i det närmaste utrotad från Sverige för några decennier sedan.

Sedan fick vi rapport om hur klimatförändringarna ställer till det.  De rubbar flyttningstidtabellen för vissa arter, vilket innebär att viss föda kan tryta.

Intressant. Men också med en del skrämmande utsikter.

*****

Nog är det ...

.. fint med snö. Ljust och fräscht.

Eller hur?

*****

Så går ...

.. ännu en dag. En dag utan särskilda kännetecken, eller händelser här hemma på lokalt plan. Jovisst finns det saker att fundera över; Sveriges oläsande ungdomar, som överraskar i PISA-undersökningen, är ett exempel. Men även kunskaper i matematik och naturvetenskap, lämnar en hel del att ta itu med.

Finland och Danmark ligger bättre till i listorna. Kanske kan vi hämta inspiration därifrån. Finland har ju ett erkänt förnämligt utbildningsklimat. Där finns till exempel inga privata "lekskolor" som ska dra in vinster till sina ägare. Sverige är världsunikt - jo, världsunikt i det sammanhanget. Det kanske vi skulle fundera över.

Norge kan vi dock glömma, i det här fallet. De ligger långt under oss i samtliga kunskapskategorier. Det överraskade mig, när jag läste detaljerna i undersökningen. En lättläst och tydlig sammanfattning hittar du här. 

 

Men konstigt nog blir jag också förbryllad över att unga personer läser lite. Jag har många gånger glatt konstaterat ungdomar som går omkring bland hyllorna i bokhandeln och spanar. Inte bara enstaka kunder, utan ofta rätt många. Förhoppningsvis är det för att hitta något läsvärt.  

Övriga tokigheter i världen är så många, att jag inte orkar reflektera. Tyvärr.

Tack och lov finns en vanlig vardag därute också.

*****

Givetvis blir det ...

.. en liten fotvandring i advent idag. Vädret gynnsamt. Det blir Södrahamnsrundan, som vi kallar den. 

Nu har isvägarna söderut, ut mot skärgården också öppnat, vilket lockar luleborna till närmaste ön. Inga horder än så länge, men några syns traska på därute. Vi håller oss på land idag. 

En utländsk turist kommer fram och frågar på bruten engelska vad det är vi och han ser. Han tror inte sina ögon.

 - Is it water here in the summer. Is it a river?

 - No it is the sea, and yes, it is water in the summer, svarar jag.

Vi språkar en stund. Han verkar helt förbluffad. Till slut tar han mod till sig och ger sig iväg mot nedgången till isen, efter att jag lovat att det är säkert.

Jag hinner fråga varifrån han är.

 - I'm french, svarar han. 

Å vad synd att jag inte visste. Det hade varit kul att överraska honom på franska. Men nu var det försent.

 

Vi går vidare och hamnar så småningom i museiparken. Där pågår traditionsenlig julmarknad. Men oj så mycket folk. Det går knappt att komma fram.

 - Det är svårt att gå i egen takt, sa en bekant vi mötte i vimlet.

 - Nä, svarar jag. Man får gå i andras takt.

Här bjuds hantverk av olika slag. Mat, keramik, godis, stickade vantar, målade tavlor med mera, med mera. Enstaka stånd kom vi fram till. Men bara tillfälligtvis. 

Vi drog iväg till ett fik istället. Stan är fullproppad med folk. Men vi fick till slut plats med en god kopp och en ännu godare bulle.

Här gräddas glödkakor.

En ren fick vi klappa på nosen.

Hembakat fanns att köpa.

*****