Allt - Inget
Nedkast - Uppkast.
Med krydda och en del snygga bilder.
Från en, för många okänd del av Sverige.
Nu!
söndag, maj 31, 2015
Skotska intryck (6)
Vi valde apostlahästarna. Det är bästa sättet att hitta, och hitta rätt. Vårt hotell låg mitt i smeten. Du kan nog inte bo mer centralt. Vi hade ungefär 100 m till The Royal Mile, gatan som går från parlamentet i sin dal, till slottet högt uppe på sin kulle. Pubar, restauranger, botanisk trädgård, närbelägen "vildmark" mitt i stan .... Allt det där hann vi med på våra promenader.
Här följer ett bildsvep.
Taxi |
Gatubild på väg mot Grassmarket |
Botaniska trädgården |
Klippan intill parlamentet. Hade vädret varit pålitligt och stormvindarna hade avtagit, hade vi också gått upp där. |
Grassmarket med slottet uppe på sin kulle. Gott om pubar och restauranger. |
*****
Slarv
Nåväl. Arbetet gick finfint. Gräv, gräv, gräv. Hacka av rottrådar och fyll, fyll, fyll skottkärrlast efter skottkärrlass med fin och förhoppningsvis näringsrik jord.
Ner åkte fröna och stolt kunde jag konstatera att det såg riktigt snyggt ut.
Å'SÅ GLÖMDE JAG ATT TA EN BILD!
*****
lördag, maj 30, 2015
Rånlandet 30 maj 23.02
Jag går ut och lyssnar i ljuset.
Orrspel. Koltrast. Rödvingetrast.
Vinden har mojnat.
Solen lägger guld i vågorna.
Norrbottenskväll.
*****
Gräddbakad ...
.. torskkyckling har du bergis aldrig ätit.
Det har vi!
Dessutom på terrassen. Sommaren rycker närmare.
Det känns bra efter en eländig majmånad.
*****
Rosépremiär ..
.. på västra terrassen.
Nyinköpt paraso ..... eeh paraply.
(Puh! Där höll jag på att spoliera hela sommaren.)
*****
fredag, maj 29, 2015
Alltså ...
.. maj månad är nästan slut. Hur gick det till? Här har man gjort allt för att fylla den med innehåll i akt och mening att den skulle kännas lång och - just det - innehållsrik.
Swish sa det och så blir det juni på måndag. Var är värmen. Var är solen? Det känns fortfarande som om vi är i början av maj. Visst har det blivit grönt, men det är så knappt. Markerna är fuktsprängda. Det har regnat tre gånger så mycket mot vad som är normalt för månaden.
Ikväll känns det höst. Det är bara ljuset som skvallrar om en annan årstid. Så det får man väl försöka glädja sig åt. Men .....
Skärpning tack!
*****
Kommentarsfunktionen konstig?
Jag har inga som helst spärrar för dig som kommenterar hos mig. Jag har precis kontrollerat inställningarna och allt ser "helöppet" ut.
Men jag har märkt att Blogger har den del andra konstigheter för sig i andra sammanhang för tillfället. Att klicka på bilderna ger inte heller korrekt resultat. Bilderna ska presenteras mot svart bakgrund och med en "bildlist" längst ner på sidan där inlägget alla bilder kan klickas fram i storformat.
Jag undersöker vidare och tar gärna emot kommentarer från dig som kan. Jag vet du finns. Jag har fått flera kommentarer under dagen idag.
*****
*****
Illitterata pampar
- Vi vill ju inte att vår VD ska bli fattigpensionär, säger styrelseordföranden Ines Uusmann.
Nä, men då ska jag be att få lite påökt jag också, Ines. Du kanske kan dela med dig av din kommande pension, som säkert också blir i mångmiljonklassen.
Jag häpnar!
Och jag undrar - Är alla pampar totalt obildade.
*****
Skotska intryck (5)
Här är ett axplock av de vilda djur jag träffade på.
Häger |
Svart ekorre, som i stort sett tagit över från den röda, som är den art vi har här hemma. |
Rödhake |
Mest tam, förstås. Men fin ändå. Finns även i Arjeplog. |
torsdag, maj 28, 2015
Och nyhetsvärlden håller på ...
Det är oändliga intervjuer. Det är oändliga spekulationer. Det är direktsända presskonferenser. Det är ideliga rapporter från korrespondenter. Kommer fotbollsvärlden att splittras?
Vem bryr sig?
Sätt gubbsen i förvar.
*****
Beteendestudier
Svenskar ääääälskar att köa
När jag häromveckan skulle kliva på ett flygplan på Arlanda kunde jag återigen konstatera att folk gillar starkt att stå i en lång rad efter varandra och vänta och vänta och vänta.
Det strulade i gaten, eller rättare sagt i cockpit. Den kapten som skulle köra oss mot Luleå var försenad eftersom hon kom med ett plan som var försenat från annat håll. Personalen bakom disken hann bara knäppa igång mikrofonen, så ställde sig 80 personer, minst, i givakt i god ordning bara för att lyssna på att vi nu skulle bli försenade.
Själv satt jag lugnt kvar för att lyssna på det meddelande som skulle ropas ut, och fullt förvissad om att jag var bokad på detta plan - att jag hade plats 11C och att planet inte skulle gå förrän jag var ombord.
I en kvart stod de där. Fler anslöt. Kön blev jättelång. Till slut var vi bara ett ytterst litet fåtal, som satt kvar i de bekväma stolarna, storögda, undrande varför alla andra stod och trampade.
Så småningom blev det dags att gå ombord. För att det ska gå smidigt ber man vördsamt om att de som har platser längst bak i planet går ombord först. Tror någon att någon lyssnar!?? Nädå - Det ska prompt struntas i sådana trivialiteter. "Jag-ska-på-först-trots-att-jag-vet-att-jag-har-plats-si-och-så".
Jag kom ombord, bland de sista. De som lugnt suttit kvar och väntat. Läsande en tidning. Det var i stort sett tomt ända fram till min stol ombord. Några släntrade efter mig. De fick också komma med samma plan. De hade också plats.
Och mysteriet kvarstår.
-----
Svenskar ääääälskar att bromsa.
Antag att du kommer och kör din bil. 200 meter längre fram står ett antal bilar vid rödljus och väntar. Du saktar in och tänker att det ska bli grönt innan du kommer fram. Det sker oftast och du bidrar med ditt ekologiska körsätt till minskade miljöutsläpp.
Å andra sidan har du då blivit omkörd i hundranitti av flera andra bilar, som 190 meter längre fram stääällllller sig på bromsen tillsynes fullständigt ovetande om att det är rött ljus. Rött blir det för oss som kommer bakom. Trafikljusen och bilarnas bromsljus, ser ut som en kärnladdningsexplosion.
Också detta mysterium kvarstår.
-----
Detta var dagens två forskarrapporter. Tyvärr ges inga svar. Det kanske du kan hjälpa till med.
*****
onsdag, maj 27, 2015
Skotska intryck (4)
Skottland har dock tagit fler steg på vägen mot att frigöra sig från styret i London. En gång har landet (för det är som ett eget land, de ser sig) röstat om självständighet. Det gick sådär. Men under den tid vi var där genomfördes ett ordinarie parlamentsval, som ställde till det rejält. SNP, Scottish National Party, fick många röster och raderade i stort sett ut Labourpartiet i denna del av Storbritannien.
Nicola Sturgeon som leder partiet har bara varit partiledare sedan förra året, men har blivit omåttligt uppskattad. Partiet jobbar för att göra Skottland självständigt och fick i och med valet den 7 maj 56 av de 59 platser som Skottland har i det brittiska parlamentet. Partiet har klar vänsterprofil (trots namnet) med gröna nyanser. Inte ett utpräglat "miljöparti", men med tankarna åt rätt håll, om man så säger.
Intressant och vackert var det. Och jag tror att vi i norr har en del att inspireras av. Lite mer självständighet skulle inte skada.
Det skottska parlamentet. Skandalbygge. Alldeles för dyrt. Spansk arkitekt. Det regnade in redan efter invigningen. |
*****
Att vara tvungen ...
Fjärran
Erik Helmerson, ledarskribent i DN, tycker att det som nu pågår i alla fall är "bättre än krig" för djuren. Han menar då i första hand renarna, men glömmer att detta är en näring, som drabbas. Så okunnigt, eller bara hänsynslöst och empatibefriat. Han bluddrar också om hur unika vi är i Sverige som värnar om djuren och naturen.
I dagar med intensiv debatt om värdet av ekologisk matproduktion borde Storsverige vara ytterst rädda om den produktion av högvärdigt kött, som rennäringen står för. Men det ska väl helst ske på odlingslotter i Tantolunden, för att det ska passa stockholmsperspektivet.
Fjärran från verkligheten.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Natur, Miljö, DN, Dagens Nyheter, Rennäring, Samer, Sapmi, Matproduktion, Ekologi
tisdag, maj 26, 2015
Putin ...
- Jag ska nog visa dem, tänker han truligt, vimsande i sitt mindervärdeskomplex. Å så ska jag minsann klassa Amnesty International och de där andra infiltratörerna från väst, som spioner.
Svart humor. Det är han mästare på. Och att klart visa vilken diagnos han har. Han är ärlig, trots allt.
*****
Å så ...
Ska dagens väder styra juli.... Då vet jag inte om jag vill vara med.
Uppdatering kl 15.38: Nåja - Andra hälften av juli ser ut att bli hyfsad.
*****
måndag, maj 25, 2015
Vilken tur
Allt gick bra, förutom att jag kände en viss ojämnhet i framdäcket. Hjulet kändes lite "ovalt", eller hur jag nu ska beskriva det. Har känt det tidigare också, men inte brytt mig så mycket. Det ska väl alltid vara något fel på en cykel, va?
Nåväl. Fågellokalen var en nitlott. Det är en sjö, eller mera en stor damm, som oftast är isfri vintern igenom, åtminstone delvis. Därför är den ett kärt tillhåll för flyttande sjöfågel. Här har jag sett gravand, salskrake, alfågel och annat kul förr om åren. En del vadare också för den delen. Men nu var det tomt. De hade dragit vidare mot sina vanliga bostäder. För just här häckar nog ingen.
Tog vägen in mot stan igen. Den här gången i god medvind, eller i alla fall inte motvind, och kände det där dunket i framdäcket. Tyckte det blivit lite tydligare. Så jag svängde förbi vår bästa cykelbutik Cykelstället i kvarteret intill där jag bor. Nästan.
- Aha, sa specialisten, när jag förklarade mitt problem. Det där fixar jag med en gång.
Och så drog han iväg in i verkstan och blev borta i högst 10 minuter.
- Sådärja! Då var det klart.
- Tack, sa jag och beredde mig på att betala.
- Nja .... Ja, vi säger väl en tjuga då. Det var bara en liten justering.
Snygg! |
Och tur att jag hade den på mig, tänkte jag, när jag slog huvudet i taket på cykelstället på gården.
Den funkade!
*****
söndag, maj 24, 2015
Utopia - Med förhinder
En helg i grannlandet, eller i alla fall i grannlänet. Kort och intensivt. Nedresa lördag, hemresa söndag. Så var det planerat och så blev det. 27 mil enkel väg. Vi var ett antal kolleger, som skulle titta på hotell och konferensmöjligheter.
Det är mitt första besök på många år. Jag kommer inte ihåg när jag var här förra gången, men det börjar nog bli 15, kanske 20 år sedan. Så det var dags. Stan har ju förändrats en hel del på den tiden. Umeå var tidigare känt för att vara lite trist. Starkt präglat av universitetet, en akademisk värld, som egentligen borde pulsera av ungdom och entusiasm. Men där låg Luleå långt före. På senare år har det dock hänt en hel del, och det hela kulminerade under 2014, då Umeå var en av Europas kulturhuvudstäder.
Nytt kulturhus, Väven. Bildmuséet, unikt gitarrmuseum Guitar The Museum, stora hotellsatsningar, en upputsning av älvstränderna med parkanläggningar. Jo det var propert. Men jag var inte särskilt imponerad av Bildmuséet. Vacker byggnad, men utställningarna där sa mig inget. Trist. Det blev en klar besvikelse.
Kulturhuset Väven med sin blankpolerade svartvita fasad, som skulle föra tankarna till björkens näver, kändes bara kallt. Ståtligt och kallt. Huset såg ut som plast. Hotellet som vi bodde på var hopbyggt med kulturhuset och i samma stil på utsidan. Insidan var däremot bättre. Och den inglasade piazzan mot anrika Stora hotellet var imponerande, med trevliga mötesplatser, butiker, restauranger.
Men det kändes som att Umeå förtagit sig. Tagit i för att imponera. Gigantiska gallerian med det förpliktande namnet Utopia var stor och innehöll inget annat än de butikskedjor som finns i varje svensk stad. Tråkig.
Tro nu inte att jag vantrivdes. Nej, vi hade väldigt trevligt i vårt gäng. En trevlig värd, kunnig och inspirerande var med oss på lördagseftermiddagen. Skratt och prat och god mat mest hela tiden. Det kanske Umeå skulle satsa mer på.
Istället för utanverk.
*****
lördag, maj 23, 2015
fredag, maj 22, 2015
Här ...
Jag blir lika imponerad varje gång jag ser dem. Eller kanske skrämd. Vilka anläggningar! Inte speciellt vackra, även om den nya etappen, som håller på att uppföras, åtminstone består av en roströd skapelse, som säkert kommer att bli snygg, så småningom. Det var lite svårt att komma åt att fotografera den idag. Säkerhetstänkandet är rigoröst och man kommer inte så nära. Dessutom är det en del byggbråte/-material/-ställningar som skymmer.
Gigantiska hallar. Jämför med människan långt bort i bild. Och detta är bara hälften. |
Här är en liten del av "Etapp 2", som nu byggs. Den blir något större än "Etapp 1". |
Dilemma
Jag vet inte vad jag ska tycka. Givetvis behövs ett försvar. Tyvärr. Frågan är bara till vilket pris. Övningen är under stark debatt från olika håll. För och emot. Ska vi leka med NATO? Ska vi ansluta till NATO? Är vi redan medlemmar av NATO, utan att veta om det?
Jonas Sjöstedt (V) tycker att hela spektaklet är en provokation. Att Ryssland känner sig hotat och börjar leka från sitt håll.
Korpral Björklund menar att de baltiska länderna gått med i NATO för att möta provokationen från Ryssland.
Vad som är hönan eller ägget i det här sammanhanget är som alltid svårt att avgöra.
- Har Ryssland blivit utagerande på grund av baltländernas medlemskap?
- Har NATO blivit skrajare för Ryssland och börjat förstärka sina ståndpunkter genom ökad verksamhet.
Ryssland provocerar.
Provocerar vi, genom att NATO:fiera oss?
Ett par andra frågor:
Varför öva i det sista orörda vildmarksområdet i Europa? Det är väl ändå inte det, som kommer att försvaras i första hand om läget skärps.
Varför i herrans namn avskaffades värnplikten? Ett av de största missgreppen som den förra regeringen gick i bräschen för. Den hade i alla fall visat på att vi är beredda att försvara oss om vi blir angripna.
Nu står vi där. Ska vi lita på USA eller på Ryssland?
Jag är kluven.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om NATO, Ryssland, Upprustning, ACE, Arctic Challenge Excercise, USA
torsdag, maj 21, 2015
onsdag, maj 20, 2015
Sorgligt
Tappet beräknas till 5 000 000 individer.
Här kan du läsa mer om det.
Tendensen är vikande i hela landet.
Rödhaken har vi i alla fall kvar |
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Miljö, Fåglar, Natur, Klimatförändring, Klimat
Så går ...
Ikväll kommer folk att finnas tillgängliga på kontoret. Imorgon tidigt, tidigt, likaså. Det varslas om strejk bland SAS:s piloter från och med midnatt. Ännu är inget klart, men många flygningar börjar ställas in. Resenärerna vill ha hjälp med reservlösningar på sina resor.
*****
Skotska intryck (3)
Skottland är whiskyns förlovade land. Det berättades att all den whisky som ligger och mognar i lager runt om i Skottland är värd mer än Englands (Skottarna skiljer mycket strikt på sitt eget land och England.) guldreserv. Sant eller inte, men det är mycket pengar.
En annan stor näring är fårskötseln. Får ser man överallt i landskapet. Och jag menar överallt. Massor. En och annan ko, ja. Någon enstaka häst, visserligen. Men får, får, får, får och får. Jag trodde att vi skulle få fårkött i parti och minut på varenda matställe, men där bedrog jag mig. Det är för ull och ylleproduktionen som man får mest betalt.
Vi besökte en fårfarm utanför Aviemore. Inte så mycket för att titta på fåren, som att få vara med om hur man undervisar fårhundarna. De där kloka och snälla hundarna av rasen border collie, som är så idealiska för att valla får.
På den här farmen fanns inte mindre än 18 hundar i arbete och ett antal små valpar på tillväxt. Till exempel den 14-åriga trotjänaren, som genast fattade tycke för mig och kom och buffade för att bli omklappad och som sedan stannade vid min sida, lade sig på mina fötter och iakttog hur kompisarna fick jobba ute på fältet. Eller den helt blinda tiken, som också fick vara med, och som klarade uppgiften rätt galant, trots sitt allvarliga handikapp.
Det var fascinerande att se och höra hur det gick till. Fåraherden dirigerade sina hundar på distans med gälla visselsignaler. Olika för varje kommando. Vänster, höger, samla ihop, dela flocken i två .... Ja, inte vet jag hur det gick till, men det fungerade. Bland hundarna fanns alltså såväl veteraner som jobbade effektivt, och ettåringar som praktiserade med blandad framgång. En flock samlades ihop och sedan demonstrerades ullklippning, som jag tycker ser så brutalt ut. Men fåret protesterar inte alltför mycket.
När vi efter knappa timmen var klara fick vi träffa både de nyfödda lammen och de sju veckor gamla valparna. Intressant att se hela hanteringen förutom det sista, dvs. vävningen av de tartanrutiga ullhalsdukar vi köpte i en butik. De blir bra att ha i höst.
*****
Våga tänka nytt
Förslaget är utmärkt. Men det är lite tvehövdat. I och för sig skulle de som tjänar på att folk drar sig in mot centrum, också ska betala lite för det. Men sedan slår mig tanken att hela idén blir lite konstig. Det skulle locka fler till kollektivtrafiken - jovisst! Men behöver man korka igen det redan till bristningsgränsen överfulla Stockholm? Vi vet alla (eller åtminstone hör vi gnyet) över hur dåligt kollektivtrafiken redan idag har svårt, att svara upp mot de behov som finns. Dagligen hör vi hur än det ena, än det andra spåret ut och in från huvudstaden är spärrat av diverse orsaker.
Idag får Leif också mothugg i samma tidning i ett ledarstick av Johannes Åman. Det tar också bland annat fasta på den dåliga infrastrukturen.
Mitt förslag är förstås ett annat. Mera radikalt och för institutionen Stockholm något helt och hållet otänkbart. Men jag hävdar med en dåres (!??) envishet att det största felet i båda ovanstående resonemang är att de inte vågar tänka färdigt. Stordrift av städer är inget framgångsrecept. Riksdag och regering måste våga tänka nytt, eller åtminstone tänka mera rätt. Och det gäller inte bara de folkvalda. Näringslivet skulle också tjäna på att sticka näsan utanför tullarna och se att det finns folk, som inte vill, inte kan flytta till arbetsplatserna i eller i närheten av storstäderna. Inse att det finns ett land utanför SL:s trafiknät, där det finns bostäder, skolor, och människor som trivs istället för att bli behandlade som myror.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, Trängsel, SL, Leif Pagrodsky, Kollektivtrafik, Storstäder, Urbanisering
Igår kväll när ...
Det "sjöngs" tydligen. Men mest lät det väldigt illa, med en absolut toppnotering i ett bidrag som Albanien framförde. Hiskeligt! Falskt och helt okontrollerat.
Jag tänkte att det kanske var de tre sista, eller kanske var det fyra, bidragen för kvällen som tonade fram. Jag såg inte programmet från början, som sagt.
Men så kom ett antal snabbgenomgångar...
Vad är detta?
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision song contest, Eurovisionen, Melodifestivalen
tisdag, maj 19, 2015
Skotska intryck (2)
Snön möter vi efter väg A9 på väg mot Aviemore, som är en vintersport-/vandrings-/turistort mitt uppe i högländerna på 460 meters höjd. Här, på kanten av Storbritanniens största nationalpark Cairngorm Mountains åker britterna skidor när snön finns. Och det gör den. I alla fall på högre höjder, även om liftar såhär års är stängda. En bergbana, däremot, tar oss upp till 1100 m.ö.h.
Orten överraskar åtminstone mig. Jag kände inte till att det finns så pass utvecklade skidorter här. Aviemore har ett system med 11 liftar. Andra orter har upp till 17.
Här bor vi på ett mysigt så kallat Guest House, som heter Ravenscraig. Trevliga ägare och en charmig katt tar emot oss med stort gemyt. Hög klass. Som ett bra hotellrum. Stort, fräscht, ja nästan snyggt. Jo - om man gillar stilen så.
Mys med stockeld på kvällarna, och godkända av katten blev vi. |
Lite fusk, eftersom vi kunde åka bergbana ända upp. Det hade väl varit bra med en stärkande bestigning, men man vill ju inte förhäva sig. Det fanns andra som däremot var riktiga friskusar i kylan.
Shorts och kortärmat var inte mitt val denna dag. |
En kväll var undantagen. Då samlades vi allihop i gruppen och gick på ett av de större hotellen för att få en bestämd meny. Det skulle bland annat vara Angus beef, vilket lät gott. Angus förpliktar ju, och jag tänkte mig en blodig biff. Det var kalops, vilket fick hela sällskapet att mer eller mindre gapflabba. Vi har nog aldrig ätit så mycket kalops, på så kort tid, som vi gjorde denna vecka.
Vi förundrade också alltid restaurangpersonalen, med att envisas att få kaffe till desserten. Det var väldigt märkligt, enligt dem. Men de ställde upp. Kaffe och kaffe! Det är lite ursligt, såhär långt västerut i världen. Norge, Island och USA är ännu ursligare i det här sammanhanget. Men det funkar till nöds.
Det var då inga problem att sova på nätterna.
*****
måndag, maj 18, 2015
Ser DOX ...
.. om Scientologikyrkan i SVT. Den filmen får mig verkligen att inse att jag gjort rätt som valt bort allt vad religion heter.
En fullständigt sinnessjuk rörelse. Tom Cruise är med i sekten. John Travolta likaså.
Se filmen på SVT Play om du missade den.
*****
Skotska intryck (1)
På Arlanda samlades vi på en förutbestämd plats och träffade en representant för medarrangören. Nu visste vi vilka vi var. Ett rätt moget gäng i åldrar från cirka 45 till åtminstone 74. (Folke fyllde just det under resan.) Det visade sig också att det var ett mycket glatt gäng. Inga surkartar eller gnällspikar kunde ens skönjas i det artonhövdade sällskapet under hela veckan.
Snart tog vi mark i den skotska huvudstaden. Men vi såg inte mycket av den, eftersom vårt mål för dagen låg på västkusten. Tvärs över landet, alltså. Ön Skye var vår destination. Och närmare bestämt den lilla staden Portree, där jag och Benke inkvarterades i rum 31 med namnet Sgurr na(n) Gillean. Det slår mig att jag aldrig kom ihåg att fråga vad det betydde. Men alla rum hade olika namn på The Bosville .
Där, bakom regndroppen på bussfönstret skymtar Skottlands högsta topp, Ben Nevis i regndiset. |
Skye bjuder på växlande väder. Också det av isländsk typ, det vill säga tre, fyra vädertyper per dag. Svalt var det i alla fall. Aldrig tvåsiffrigt.
Stan Portree är huvudorten. En liten idyll med vacker hamn nedanför centrum. Små affärer, Konsum till exempel, och en hel del små hotell och rum&frukost-ställen.
Vy från hotellet |
Vi åker runt på hela ön. Den är inte större än att man gör det på en dag. Vi ser vilda klippstup, besöker ett museum, slottet Dunvegan, och slutligen whiskydestilleriet Talisker, där vi får smakprov.
Den köpte vi inte. Lite dyr. |
Jag behövde ...
Hm? Vart går jag då. Jo, givetvis till CO. Hur skulle man klara sig utan denna utmärkta inrättning?
Rörtången var inget problem. Orangefärgade och fina låg de i sin hylla och väntade på mig. Flera storlekar. Jag valde min.
Sedan var det kaksporren. Letar runt på avdelningen för hushållsgrejer. Där finns hamburgerpressar, ergonomiska osthyvlar (där skaftet är vinklat i 90 grader), brödpenslar i silikon. Men kaksporrar? Jag måste fråga.
- Kaksporre!? Vad är det för nå't?
*****
Plöstligt ...
söndag, maj 17, 2015
Vem
Nu, när vi åkte hem till stan såg vi på flera ställen efter E4:an hur ungdomar gick och samlade skräp i vägrenen/dikena. Längs den 3 mil långa sträckan sågs massor med fyllda blå säckar. Fyllda med skräp!!!
Hur kommer det sig?
Jag har aldrig, eller skulle ens få för mig att öppna ett bilfönster och slänga ut skräp. Trodde att även du var lika klok.
Så vem är det som gör det?
*****