Det är en liten värld

Vi satt på Brasserie Kämp och åt middag på kvällen. Det var rätt sent och vi var glada åt att hotellet där vi bor bara fanns något hundratal meter bort. Det regnade.

Gästerna börjar gå. De kontinentala vanorna är inte så utpräglade här. Man äter rätt tidigt. Men vi har fortfarande bordsgrannar. Två bord bort sätter sig ett par. Den mörka kvinnan är elegant i sin vita klänning. Hon slänger en blick åt vårt håll innan hon sätter sig. Vi fortsätter att äta vår trerättersmeny. Jag råkar ibland titta åt det håll paret sitter, och ser att hon ibland sneglar åt vårt håll. Benke har också reagerat.

Vi betalar notan och går mot utgången och parets håll. Hon brister ut i ett leende.
- Men, säger hon och reser sig.
- Men, säger jag. Är det verkligen M***a?
Givetvis är det hon. Med sin nya man. Hon bor sedan  massor av år i Stockholm och vi har inte setts på minst tio-femton år. Hon är pratglad och vi får hejda henne så att hon får äta färdigt. Det visar sig att de bor på samma hotell som vi.

Naturligtvis blir vi förvånade över sammanträffandet. Hennes man berättar att han tidigare sett två damer, som han tror att han kände för länge sedan. Under skoltiden.
- Världen är ju rätt liten, så omöjligt är det inte, säger han.

Vi går till hotellet. Beslutar att sätta oss i baren och får plats vid ett litet bord i hörnet.

- Vet du, säger Benke plötsligt. Jag tror att damen därborta är min kusin Monika. 

De har inte setts på ett tag, så han är osäker. Men visst var det så och vi blir inbjudna till hennes sällskap. Där satt fem personer till som vi presenterar oss för. 

Sällskapet visade sig bestå av två kvinnliga rektorer, en pensionär, en chef för mottagningsenheten för ensamkommande barn, en präst och en kommunstyrelseordförande.

 - Dig känner jag igen, sa jag när jag tog i hand.

 - Jo, säkert från TV, sa han med göteborgsaccent.

Oj vilket trevligt snack det blev i flera timmar. Skratt och flams. Ingen mer än vi kom från Luleå, så jag hade aldrig träffat någon av de andra.

Paret från restaurangen dök upp och slog sig ner med oss också. Och M:s man tittade på en av damerna lite extra. Visst var hon en av dem som han hade sett tidigare under dagen och undrat över.

 - Men gud ... det är ju Tommy, sa damen. 

Och så blev det många skratt igen. De hade gått i samma klass en gång i tiden.

Det är bara att konstatera att världen är rätt liten.

I alla fall emellanåt.

Tänk om den alltid vore lika trevlig.

Från vårt bord på Brasserie Kämp, Helsingfors.

*****

Några timmar senare

Frukost i Luleå. Lunchen i Helsingfors. På vackert jugendkafé.

Så kan det gå.

*****

Som sagt.

Fjällen är ingen park!

*****

Ur morgonens Norbottenskuriren.

Ryssland har stoppat ...

.. vidare utredning av flyg"olyckan" med det nedskjutna passagerarplanet i Ukaraina i fjol. Detta genom att inge sitt veto mot den föreslagna internationella utredningen som föreslagits i FN.

Sällan har väl ett erkännande varit så tydligt.

*****

Tidig morgon

Vaknar till stök i köket och ännu en grå dag. Som så oändligt ofta denna sommar har solen inte en chans. Det börjar kännas domedagsstämning.

Nej - jag skämtar lite. Men nog är det lite trist när regnet hänger i luften så gott som dagligen. Man får väl glädja sig åt 15 milda morgongrader.

Nu blir det frukost.

Gomorron!

*****

Morgon ...

.. i stan med ljudet av en gatsopningsmaskin som väckarklocka, genom balkongdörren på glänt.

En bokad tvättstuga får oss på fötter. Ärenden väntar.

Solen skiner. Än så länge.

Omväxling förnöjer.

*****

Och så har ...

.. djävulsspirean satt igång med sin förökningskampanj för detta år.

Koltrasten som redan fått ut sin första kull, håller nu på att fria, för att skaffa en till. Sjunger snyggt, så det borde inte vara något större problem.

Det vi kallar sommar fortsätter.

*****

Sådär'ja

Då är det igång, efter intervjun i torsdags.

Spännande fortsättning följer.

*****
Här finns upprinnelsen.

Livets skola

En ung trädpiplärka funderar.

Klicka på bilden för att läsa texterna, om du behöver.

*****

Tioårsreprisen

Eftersom jag har bloggat i drygt tio år, finns det förstås en "gruva" att ösa ur, när det gäller inlägg. Gamla minnen. Tänkvärt (I alla tycker jag det.) men kanske glömt. Eller bara något kul.

Därför kommer jag nu att lägga ut repriser. Det är ju sommar, hehe, och jag märker ju att det är populärt i många medier.

Dagens tioårsrepris ger perspektiv. Eller inte, eftersom inget egentligen har hänt.

Eller vad tycker du?

*****

Ur morgonens flöde

Ibland stannar jag förbluffad upp inför forskningsrapporter, som dyker upp då och då. Jag har varit inne på området förr och kommer förmodligen att få uppleva det igen. Om jag får leva och ha hälsan, som farmor alltid sa.

Idag har forskningen kommit underfund om att det är bra att sova på saken.

Jag kan också bidra med ett annat SENSATIONELLT RESULTAT: Om du funderar på ett namn, en företeelse, en händelse, som du vet att du känner till, men inte kan komma på .... Sluta tänk!

Vips!
Där dök det upp.

Nobelpris???
Jag ???

Ja, tack.

*****

Rånlandet 26 juli (???) kl 23.12

Ikväll går vi och lägger oss med en känsla av höst. Havet är upprört som i en oktoberstorm. Regnet öser ner.

*****

Fågeljakt

Utanför bloggarfönstret dyker plötsligt en slankbent varelse upp. Inte tidigare skådad. I alla fall inte här på tomten.

Snabbt fram med kameran
Jäklar fel objektiv!

 - Vart tog den vägen, frågar jag.
 - Den är bakom syrenen.
 - Typiskt!

 - Men där kommer den. Vid stenpartiet.
Klick, klick, klick, klick, klick. Det låter som en presskonferens i regeringskansliet.
Dåligt ljus.

Vad är det för pippi? Grönbena. Skogssnäppa. Småspov. Storspovsunge ... Jo, det får det bli.

*****

När vi kom in på gården ...

Fackelblomster och Älgört nere vid stranden

.. efter vår korta runda ner till havet och runt i trakten, kände vi de första dropparna. När vi kommit in i huset, spöregnade det. I en (1) minut! Det var precis som om makterna hade upptäckt oss försent och nu fått syn på oss och tänkte dränka oss. Men de drog tillbaka sitt vapen, när de insåg att vi hunnit under tak.

Eller också var det bara en liten förvarning. För vi ska väl också få del av "den tyska stormen", som kvällspressen så målande beskrivit det lågtryck, som på moderna lågtrycks vis, ska komma in från söder och släpa sig upp över hela landet. (Förr i tiden gick lågtrycken från väster till öster, var över på högst ett dygn och hade regnat av sig det mesta redan innan de nådde oss här på östra kanten.)

Nåväl - Efter dagens utejobb med gräsklippning och lite slyrensning, så hoppar jag nu in i ett annat regn.

Duschen!

Sedan är jag ledig. Behöver inte ens laga middagsmaten, som blir upptinad lasagne ... Ja, värmd också, förstås. Och den har jag ju, i och för sig, lagat från början. Det är därför den är så god.

*****

Är du en gooooooglare?

Det är många som googlar för att komma till min blogg. Det ser jag när jag emellanåt kollar på statistiken. Ett av de mest eftersökta inläggen är detta, som handlar om korsordslösning, förmodligen.

Men så ser jag att det ofta är sökt via sökmotorn, när det gäller att komma till bloggen "i allmänhet". Det är ett onödigt steg, om du som gör det är en återkommande läsare.

Jag märker att flera av mina kolleger också goooooglar av hjärtans lust, när det inte behövs. Missbruk, nära på.

Har du en normal webbläsare, Explorer, Firefox och förmodligen också Safari (Google chrome, kanske är undantag. De vill förstås att man googlar. Det är deras våta dröm.), så behöver du inte göra annat än att gå upp i det ordinarie adressfönstret  (eller tryck F6 så hamnar du där och kan skriva direkt. Du behöver inte ens rensa bort det som står där redan.) och skriva ogon, så fyller webbläsaren i resten, och du behöver bara trycka enter. Likadant om du ska till Facebook. Jag skriver bara fa , och sen är det klart.

Ett litet tips i all välmening. Google är bra, men varför gå omvägar?

*****

Skickat till Rapport

I Rapport meddelas att "det blåser kuling längs hela den svenska kusten".

Där har du ett typiskt stockholmsjournalistperspektiv.

Uselt!

Bilden tagen i Norrbottens kustland (som jag tror tillhör Sverige) under Rapportsändningen.

*****

Öliv

Det enkla livet skrev jag om i ett inlägg härom dagen. Varje år har vi som tradition att åka ut i skärgården. Hyra en stuga av Luleå kommun, och lata oss ordentligt. Kommunen har stugor till uthyrning på flera av de större öarna ute i skärgården. I år blev det återigen Brändöskär för oss.

Den här gången fick vi en sprillans ny stuga. Ungefär en månad gammal. Med bra läge i sluttningen ovanför öns gästhamn. Här lever man enkelt. Inget rinnande vatten. Ingen el. Utedass med miljötoa. Jo förresten. Lite el finns det. Solceller ser till att ge tillräckligt både till sänglampor, två taklampor och en belysningsramp under skåpen i köket. Tacka led-tekniken för det. Men ...  Det finns täckning med 4G! Ibland. Om man går upp till kullens topp. Mot kyrkan.

Det här är ett gammalt fiskeläge, som nu tagits över av fritidsboende. En del stannar här hela sommaren. Och alla har samma standard, ungefär. Det vill säga enkel. Stugorna går ofta i arv i släktled efter släktled. Till varje stuga hör en sjöbod.

Avkoppling är ordet. Livet är lojt. Det vandras, det fikas, det umgås. Överallt är det lika, för som sagt, alla har samma förutsättningar. Ibland samlas man vid pumpen, bokstavligen. Det finns två brunnar på ön. Och inte behöver man så mycket el heller. Det är ju ljust under den period då de flesta väljer att vara här. Den gemensamma bastun kan bokas i fyrtiofemminutersperioder, eller också går man på herrarnas, eller damernas respektive allmänna tider.

De allmänna grillplatserna är också populära och ligger vackert till på ett lite hedliknande avsnitt av ön, men alldeles i anslutning till "centrum". Alla hejar på alla, förstås. Givetvis åt vi också gott. Man har ju tid att laga mat, om inte annat.

Släng dig i väggen, Pata Negra, Serrano m.fl. Den kroatiska är bättre.
Och rökt sik till huvudrätten sitter också bra.

 Det var vid ett tillfälle när jag stod och diskade (utomhus i balja, förstås), som vi kom att tala om just allt detta. Det enkla och självklara. Är allt så självklart längre. För alla? Klarar dagens curlade generation(-er) att leva utan de vanliga bekvämligheterna. Eller ens handdiska? Jo - jag raljerar lite, men tänk efter! Gasolspis? Gasolkyl? Miljödass? Ingen dusch?

Vad skulle hända? Om ryssen kommer. Eller IS.

*****

Trollsmör

Det som hamnat på gräsmattan i början på veckan var Trollsmör. Hade aldrig hört talas om något sådant förr, men hjälp att reda ut det hela fick jag av facebook och en svampgrupp där.

Sedan gick det väl några timmar efter att jag fått svaret, så kom ett nytt besked. Jordspott är det och jag fick förstås associationer till teveserien Jordskott. Huja!

Nåja. Nu har det hela torkat ihop och ser mest ut som lite damm.

Det lugnar.

*****

Alltså - Jag undrar ...

.. vad jag tänkte på, när jag satte rubriken på föregående inlägg. Visserligen var jag i stan, när jag skrev det, men det har ju inte något med innehållet att göra. Det var nog meningen att jag skulle göra en liten summering av dagarna ute i skärgården, men jag hade glömt en sladd som behövs för att ladda bilder från systemkameran. Där med föll det. Lovar återkomma.

Men nu är stan passé och det är stugan som gäller. En av våra finaste sommardagar. Varmt och soligt.

Och krolliljorna blommar. Hur snygga som helst.

*****

Tillbaka i stan

Mitt i frukosten ringer en reporter från NSD.
 - Hej. Jag heter David Carr. Stör jag?
 - Nja, jag sitter och käkar frukost ute på Brändöskär, men det är ingen fara.

Han förklarar sitt ärende.
 - Jag gick igenom diariet på Länsstyrelsen och såg din anmälan angående skövlingen av orkidéerna.

Det blev ett bra samtal där jag fick utveckla och berätta om vad som hänt och vad jag tyckte om det. Jag berättade om vägkanternas betydelse i en alltmer slätstruken jordbruksmiljö.
 - Men är det ont om orkidéer i ditt område, frågade han.
 - Nej. Trakten är rätt välförsedd med dem, sa jag. Men de är ändå fridlysta.
Han intervjuade mig om fler detaljer. Jag fick utveckla.

Samtalet avslutades och jag återvände till filtallriken.

Vi får väl se, när och om det dyker upp något i tidningen.

*****

Strosar ...

.. utan mål. Men med mening.

Gissa vilken!

*****

Hos grannen ...

.. på skäret ligger Ragazzo och håller lätt koll på världen.

*****

Godnatt från ...

.. Luleå skärgård.

*****

Solmys

Äntligen bryter solen igenom. Skönt är att bara sitta och glo.

*****

Enkelhetens lov

Vi tillbringar som  vanligt ett par dagar ute i skärgården. Som vi gjort de senaste tio åren, eller fler. Hyrd stuga, som vanligt.  Bra kompisar, som vanligt. Ett äventyr som vanligt. Äventyr i all blygsamhet, förstås. För det är ju en bekant företeelse eftersom vi har vistelsen på Brändöskär som en årlig tradition.

En pärla i Luleå skärgård. Obeskrivligt mysigt. Ingen el förutom den som solen ger. Vatten hämtar vi från en pump nere i hamnen. Utedass.

Snabbt vänjer man sig vid det enkla livet.

Det sköna.

*****

På väg ut ..

.. i skärgården passerar vi Junkön. Där står någon och flår en säl.

Vi har alla våra intressen.

*****

Dagens designpris

Grön blombock. Verkar gilla framförallt vita blommor. Som här på rölleka. Den gröna blombocken finns bara från Mälardalen, Värmland och norrut ända till Treriksröset.

Snygg, eller hur?

Bilden tagen med mobilen.

*****

Flykten från verkligheten

Hur mår vi egentligen? Svårt att svara på. Jag kan bara svara för mig själv. Och jag mår bra, tycker jag.

I morse hörde jag ett inslag i Nyhetsmorgon som handlade om genusperspektiv och dataspelande. Det talades om att fler och fler hjältinnor dyker upp och blir populära, även hos manliga spelare. Förmodligen handlar det om rätt våldsamma kvinnor, förstås. Död och förintelse följer deras spår. Blod flyter. Allt för att göra dem populära. Det sken också igenom.

Men det jag också reagerade över var att den "forskare" som tittat närmare på fenomenet menade att "spelen måste bli mer variationsrika genusmässigt, för nu när man kliver in på tunnelbanan, så sitter ju unga, medelålders, men även pensionärer där och spelar i sina mobiler".

Va!?

Ja, inte vet jag. Jag åker inte tunnelbana särskilt ofta. Men om beskrivningen stämmer återkommer jag till min inledande fråga. Hur mår vi egentligen? Var har vår förmåga att sitta och göra ingenting tagit vägen? Måste man hela tiden roas, för att leva bra? Eller är spelandet en terapi, ett utlevande av inneboende aggressioner, kanske.

Som sagt - jag vet inte. Men om bilden ovan stämmer, så är det många som inte vill leva i nuet.

De flyr. Och det verkar inte hälsosamt.

*****

Klippte gräsmattan ...

.. i lördags. Igår såg jag en grupp vitklöverblad, som hade börjat gulna.

Idag såg det ut såhär. Som om någon spillt kokt couscous.

Vet du vad det är?

Själv kommer jag osökt att tänka på en gammal Hitchcockfilm där ett par som förliser med sin båt, kliver ombord på en övergiven skuta som  visar sig vara "smittad" med en mysko svamp. Aggressiv. Den angriper även paret.

Kul va!??

*****

Slänger en blick ...

.. ut genom fönstret bakom huvudkudden, när SMHI i radion nöjt konstaterar att "molnen och regnområdet har parkerat över Norrbotten".

 

Häpp!

 

 

***** 

Gonatt från Rånlandet

*****

Dagens designpris ...

.. kanske inte tilltalar alla. Men jag tycker den är både trevlig och snygg.

*****

Mera radio

Igår berättade jag att jag är en radiofan. Radion står på för de mesta. Och mest är det P1 som avlyssnas.

Men det händer att jag lyssnar på kommersiell radio. Musik, alltså. Jag är rätt stor allätare och gillar både nytt och gammalt. MIX Megapol är den enda kanal jag står ut med. Och det beror på att de spelar ... Just det - både nytt och gammalt.

Ibland undrar jag dock vem de egentligen vänder sig till, när man hör programmet Mixkryss (tror jag att det heter), där man ställer frågor i stil med Melodikrysset i fyran (Inget favoritprogram, precis.), men på en nivå som är fullständigt imbecill. Ur dagens skörd:

• Var kommer nästa års Eurovisionstävling att äga rum? Jag kan säga att det är i en stad som är landets största och stan är uppbyggd på öar.
• Vilket långa land i Norden vann U21-EM i fotboll i år? Vi ska här höra en intervju med en av spelarna (som visade sig vara en norrman som pratade engelska).
• Från vilken delstat i USA kommer den här artisten? (Musikinslag) Ja, varifrån kommer hon. Vi kan säga att det är en stat som har sju bokstäver, börjar på F och är känt för varmt klimat och blåhåriga pensionärer.
• Vad heter det populära talangprogram där Darin, Agnes, Loreen och Måns Zelmerlöv deltagit och blivit kända. Fyra bokstäver.

 - Och när du har listat ut alla knepiga frågor skickar du bara in svaren. 1000 spänn ligger i potten.

Ja, där har du nivån. Låg, alltså. Är detta den nivå, som de tillskriver sina lyssnare, eller är reklamradiolyssnare i allmänhet mindre vetande?
Eller vill man undvika att kränka någon curlad ungdom, som under inga omständigheter tål misslyckanden?

Till råga på allt klämmer de sedan i med årets töntigaste reklamspot:

Nu har vi på Tele2 äääntligen upptäckt Norrland, och öppnat butik på Storgatan i Luleå.

Undrar om de har upptäckt att de måste ställa master här för att mobilerna ska fungera. Ett annat av inslagen som samma företag kör är en fingerad medarbetare i sagda butik som mest beklagar sig.

Det är sååå luuuuugnt här. Gäsp. Och ljust. Jag har inte sovit på flera dygn.

En annan medarbetare har hamnat i fjällen och håller på att gå under i snöblandat regn och orkanvindar, förstås. Det är ju Nårrrrrland.

Bra! Då blir ni inte kvar så länge. Mig får ni då inte som kund.

Så MIX Megapol - Visserligen spelar ni ofta bra musik, men det är också allt. Skippa resten, så blir det bra.

Tack Sveriges Radio. För att du finns.

*****

En solglimt ...

.. med förbehåll. I ryggen tornar djupt blågrå moln upp sig.

 

På väg hitåt.

 

 

***** 

Livets skola

Stolt gulsparvsmamma slår sig ner på min nysådda gräsmattereparation. Strax efter kommer de två barnen och slår sig ner på samma plätt. De ska förstås läras upp för att kunna försörja sig själva. Men det går sisådär.

Mest går de omkring och tittar ner i jorden, och mamma får allt ställa upp och mata, trots att de ätbara gräsfröna ligger framför näsan på ungarna.

Nåja - Jag får väl göra en nysådd om någon vecka eller så.

Bilderna är inte av högsta kvalitet. Fotograferade genom fönstret.

*****

Jag - en radiot

Radio är ett utmärkt medium. Kan lyssnas på, medan man gör annat manuellt arbete, i motsats till TV. Sistnämnda står här i stugan i ett avskilt rum på övre våningen och är för det mesta avstängd.

Sveriges Radio P1 är kanalen, som mest avlyssnas. Jösses vad mycket man får lära sig där. Även om man inte tänkt lära sig något, så blir det automatiskt så. Till exempel att jag skulle kunna bli framstående poet. Det inser jag när jag lyssnar på det lilla programmet Fragment som alltid kommer efter Sommar. Det är ett så litet program att man knappt lägger märke till det. Det är Lars Norén, som läser ur någon samling han har gjort, som tydligen heter som programmet.

Tretton sekunder. Så långt är det som längst. Ungefär. Igår löd hela det fantastiskt geniala programmet ungefär såhär:

Om ett hus rivs, finns rummet ändå kvar.

Det var det. Och för denna insats fick han troligen betalt.

Ibland undrar man hur det är fatt.

*****
Uppdatering: Dagens djupsinniga avsnitt: Avgrunden är den högsta utsiktspunkten.
Det var nog inte mer än 3 sekunder.

Idag tog det tid

 Min morgontur till tidningslådan går normalt rätt fort. Det är snabb promenad de två kilometerna dit och, tro det eller ej, lika långt tillbaka. Promenaden blandas med lämpliga springsträckor, så på 25 minuter kan jag vara tillbaka till utgångspunkten om det vill sig.

Normalt är även att jag så gott som aldrig träffar på en enda människa. Men idag .... Rena rusningstrafiken. Jag mötte paret K med sina tre busiga hundar och vi började förstås prata om ditten och datten. De är fågel- och växtintresserade, så vi var ju tvungna att ventilera våra fynd inom respektive område. Vovvarna kollade in haren, som skuttade en bit in i skogen. Lisbet undrade om jag hade sett orkidéerna efter vägen till Råneå.
 - Jo, sa jag. Men de är borta nu.
 - Jamen, det var ju det jag tänkte berätta, sa Lisbet. Visst är det tokigt.
 - Jo, men jag har anmält tilltaget och Trafikverket sitter nu och svettas.

Så går de vidare åt sitt håll och jag åt mitt, då jag direkt träffar på en man med två hundar.
 - Vad är det här för hundår, försöker jag skämta. Nu har jag träffat 5 hundar på 300 meter.
 - Jo, jag såg att det var tre stycken före mig, sa mannen på mycket bruten svenska. Det här är Mimi, 14 år och ingen hörsel. (Finns det nåt som heter dvärgspaniel? Min anm.). Och denna är en långhårig schäfer, som heter Akela.
 - Jaha, som vargen Akila, sa jag.
 - Jå, det där har frukan koll på, sa han med stark finsk brytning. Men var bor du, frågade han.
Jag beskrev.
 - Ja vi har bott här i sju år, men man känner inte alla, sa han.
 - Nej. Det är ju så stort, sa jag, och vi skrattade. Får jag hälsa på Akela?
Jag behövde bara säga ordet hälsa, så klev Akela väluppfostrat fram, slickade mig på handen och ville bli ordentligt klappad.
Och så undrade vi vem det var som hade köpt flygplan i trakten. För strax över talltopparna har ett sjöflygplan gjort regelbundna turer flera gånger i timmen, sedan igår eftermiddag.
 - Nå, int är det jag, sa Akelas husse.

Det tog en timme att hämta tidningarna idag.

*****

Absolut ingenting, ...

.. nästan. Lättjan har regerat. Därför finns inget att berätta, mer än att det är sommar. Varmt, soligt, vindstilla.

Som det ska vara.

*****

Externa gäster

Det är nattfjärilarnas tid. Det märks bland annat på att vi så gott som dagligen, eller nattligen, får sovgäster på våra ytterväggar, eller på våra fönster, när morgonen ljusnar.

 

De är ju märkliga varelser. Syns sällan eller aldrig på dagen, utan kommer fram när det börjar bli dunkelt på kvällarna. Nu har vi ju rätt ljust dygnet runt här i mina trakter, så de måste nog börja sina födosök alldeles för tidigt för deras smak. Alltså medan det är ljust.

 

Å andra sidan kan man ju undra varför de är så himla förtjusta över en tänd utelampa?

Den paradoxen har jag aldrig fått något svar på.

 

Det är bara att njuta av hur snygga de ofta är. Som den här Vinkelbandade lövmätaren, till exempel.

 

 

*****

Att vara arg ...

.. och irriterad är trastarna duktiga på. Då låter de illa. Kraxar och piper. Flaxar och hoppar. Som den där på bilden.

Vi satt på vår altan, när vi hörde livet från trastarna på andra sidan vår väg, sisådär 60-70 meter bort. Jag blev nyfiken. Tänkte att det kanske sitter en kolugn uggla i något träd. Alltså greppade jag kameran och smög åt bråkhållet.

Jo - trasten hittade jag lätt. Den var ljudlig och brydde sig inte om min närvaro. Hoppade från gren till gren med hesa rop. Men någon uggla hittade jag inte.

Men till slut förstod jag, när jag fick syn på grannens katt i buskaget nedanför trädet där trasten satt.

*****

Tack, Trafikverket

Kära myndighet!

Tack för att ni röjt vägkanterna på vägen mellan Sundom och Råneå, till millimeterkort stubb.

Jag förstår att de 15 - 20 cm höga orkidéerna (i hundratals exemplar) innebar en trafikfara och dolde sikten just innan kurvan. Liksom de 10 cm höga fältet med vitpyrola några hundra meter längre fram efter samma vägren.

Nu kan vi färdas säkert, och skänka er en tanke nästa år, då vi är försäkrade om att ogräset inte kommer att föröka sig.

Med vänlig (Hm!) hälsning

Bert Bodin
Luleå/Mjöfjärden

*****
Uppdatering:
En god vän påpekade att alla orkidéer i Sverige är fridlysta. Det vet ju jag också, men tänkte inte klart. Jag kommer därför att anmäla tilltaget till naturvårdsenheten vid länsstyrelsen. Då får vi se hur det går.

Nästan ända fram

Nu blir det matlagning. Varför inte? Det är ju det som andra bloggar och TV fylls av nuförtiden. Så ett litet inslag här då och då skadar inte.

Det blir Berts godaste lasagne. En sjuttitalare återuppstår. Nja, kanske inte riktigt. Men det var i mitten av det årtiondet som jag först blev berömd för mina lasagner. Konstigt nog aldrig gjorda efter recept sedan dess. Här improviseras varje gång och resultatet blir förstås olika varje gång. Men det blir alltid den godaste.

Sex portioner blir det av detta. Du behöver till att börja med:

• ett halvt fänkålshuvud
• en stor rödlök
• två medelstora morötter
• en stor klyfta vitlök
• ett paket krossad tomat, 500 gram
• timjan,

Skär fänkålen i strimlor. Samma sak med rödlöken. Slanta morötterna i tunna slantar och gör likadant med vitlöken.

Sådär ja. Då kan vi börja laga mat.

Hetta upp smör, eller smör-rapsolja i en ganska stor kastrull (2 - 2½ liters). Fräs löken, men bryn den inte. Tillsätt morötter och fänkål och låt det fräsa med en stund.

Häll på tomatkrosset och vitlöken. Låt puttra stillsamt.

Nu behöver du också

• 500 g viltfärs (eller också fuskar du med någon annan färs)
• grönsaksfond
• lime
• socker
• 1½ - 2 dl grädde
• söt stark senap

Bryn färsen, salta varsamt, peppra och krydda med spiskummin. När den är färdigbrynt sprinklar du en halv lime över och en halv tesked råsocker.

Häll över färsen i grönsaksgrytan. häll på grädde och 3 matskedar grönsaksfond, samt två rejäla teskedar senap. Smaka av och kolla sältan. Späd med mjölk om så krävs. Såsen får inte bli för tjock, men heller inte rinnig. Har du en slatt rödvin över någonstans, kan du använda den istället för mjölken.
Låt puttra på svag värme i minst 30 minuter.

Nu är det dags för bechamelsåsen. Du behöver

• smör-rapsolja
• mjöl
• 1 liter mjölk

Värm matfettet så det börjar puttra. Tillsätt mjöl under rejäl omrörning så att det hela tjocknar. Späd med mjölk i omgångar. Vispa hela tiden så att det inte bränns vid. Så fort det tjocknar späder du lite till ända tills hela mjölklitern går åt. Låt sjuda på gränsen till kokning. Såsen ska vara krämigt lös. Tillsätt mer mjöl (idealmjöl bäst, som inte klimpar sig). Det här tar en stund, men du har inget annat för dig, för köttfärssåsen är inte klar ännu.

Ta såsen åt sidan. Peppra och salta efter smak, men tänk på att du också har salt i köttfärssåsen.

Monteringen tar vid. Använd ugnsfast form i storlek 40x25 cm ungefär.

• lite matfett i botten
• börja med ett tunt lager bechamel
• ett lager lasagneplattor
• ett lager köttfärssås
• ett lager bechamel o.s.v.

Avsluta alltid med ett lager plattor och bechamel.

Sedan på topp lägger du riven västerbottenost, eller skivor om du vill.

Fyll upp formen med mera vätska (mjölk) så att alla plattor är täckta.

In i ugnen på 200 grader i 30 minuter.

Sedan är det bara att äta. Mums! Och blir det över är det bara att frysa in. Den här sexportionersladdningen blir tre middagar hos oss, som är två personer.

Nästan ända fram??? Jo - alla ingredienser är ekologiska, förutom rödlöken, spisen, pannorna och ugnsformen.
Och västerbottenosten. Tyvärr. Så var det.

*****