lördag, april 16, 2016

Inget händer

Det här är det tråkigaste väder jag vet. Hellre en rejäl storm (även om jag aldrig upplevt en sådan), eller spöregn, snöyra som i morse, eller strålande sol, förstås. Men det här stilleståndsvädret ... Näe!

Det är som om allt står stilla. Ett grått töcken. Begravningsstämniing, eller nåt.

Nåja - Det är väl bara att acceptera. Vi kan ju i alla fall välja en vit och fin landkalle att promenera på. Det gjorde vi på förmiddagen, spanande utåt havsisarna, där det inte hände ett smack. Inte en bild blev det.

Hemma vid lunch sa jag:
- Det kunde väl åtminstone ha kommit ett lodjur här förbi. Ja, eller en räv. Åtminstone en hare, tack!

Vi går en tur till. Denna gång på leriga vägar. Eller åtminstone våta av smältvatten. Vi hör en ringduva "sjunga" sin karaktäristiska femstaviga låt: Ho hooo ho .. hoho, ho hooo ho .. hoho. Bofinken gör också sina åhörare glada och till den skaran räknas även vi.

Men mer blir det inte. Allt är bara slätstruket.

Sedan igår, då rödhaken kom, har inget anmärkningsvärt hänt.

Jo - Alltså. Rödaken kom. Igår!

Drama.

*****

3 kommentarer:

thord wiman sa...

I Roslagens skogar (även hört mer urbant nu för tiden när suget efter staden fått vingar) är det ofta mer 7-stavigt.

" Du tog mina sju du. Du tog "

Ringduvan anklagar räven för att ha stulit hennes ungar. Ett årligt (evigt) återkommande drama under mjuka vårhimlar.

Det är det jag gillar med fablernas värld: rävar som klättrar i träd.

Bert Bodin sa...

Det visste jag inte; att ringduvan har dialekter.

Men din teori om räven - den lever.

thord wiman sa...

Ha! Det var som sjutton ...