Långt, eller ...

.. inte? Det är frågan. Jo, det blev en rätt lång vandring idag. En dryg mil blev det i det absolut strålande vädret. Vi är alltså i stan. Som omväxling gör vi utflykter hit hem ibland, när abstinensen blir för stark. Längtan efter att få se lite folkliv. När inte tiderna är som de är, så längtar vi oftast från stan istället. Då vill man slippa folk, för det har man fått nog av.

Vi går söderut efter stranden, eller rättare sagt kajerna. Ut mot stadsdelen Svartöstan. En gammal arbetarstadsdel med mestadels fin trähusbebyggelse. Längs vägen passerar vi också statsisbrytarna, som får mindre och mindre att göra, förstås. Även om isarna ligger, så klarar de flesta stora handelsfartygen att forcera dem själva. 

 

En bit längre bort har vinterbadarna gett upp. Det är för varmt! 

Här finns flera små sandstränder, som brukar vara rätt välfrekventerade sommartid. Kanske inte så att man åker hit från andra delar av stan för att ta ett dopp. Det finns gott om stränder lite varstans.

Så småningom drar vi oss upp mot land, för att vända hemåt. Meningen var att gå förbi Aronstorpviken för att kolla om det kommit några fina sjöfåglar. Det var helt tomt. Här brukar annars en del lite ovanliga arter observeras. En av mina favoriter är salskraken. Den är nog den vackraste andfågeln jag känner till. Men tji fick vi. Kanske var vi för tidiga. I Skurholmsfjärden helt nära stans centrum låg några gräsänder, en knipa och en sothöna och skvalpade i strandkanten. Allt flankerade av måsar och trutar som satt på iskanterna runt omkring den öppna vattenytan. 

Snart hemma igen.

*****