- Schhhh! Lyssna ... en rödhake. Tycker jag, och stannar till ute på bron, samtidigt som en okänd ( i alla fall för ögonblicket) fågel placerar sig på räcket utanför vår bastu. Men det är ingen rödhake.
Pippin är väldigt vaksam och det är inte tal om att vända in igen för att hämta en större och bättre kamera. Istället lirkar jag försiktigt upp min mobil och tar ett par bilder. Den nedanstående är den bästa, tagen på tio meters håll.
Min teori efter en stunds funderande är att det är en järnsparv. Skickar bilden till Mian, som säger att det troligen är så. Och den där trudelutten jag hörde, kan mycket väl stämma på järnsparv. Den liknar både gärdsmyg och rödhake.
Järnsparv får det bli. Den är inte speciellt vanlig här i trakten och har mig veterligen bara besökt oss en enda gång tidigare.
Vi fortsätter med det som vi kom ut för, nämligen att gå en runda och samla in de orangea snökäpparna, som står längs vägkanterna. Så blir det och under vår runda möter vi även en ståtlig sorgmantel som svävar förbi oss och ut över snön. Undrar vad den hittar för ätbart så här års.
Det är vår.
Vår vår.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.