onsdag, januari 27, 2016

Igloo

Igår kväll blev det äntligen premiär. För mig, alltså. Att gå på konsert.

 -  Men han har väl varit på konserter förr, tänker du.
Jo, visserligen. Men inte den här sorten.

Här i Luleå har vi sedan flera år haft en säsongsbunden konsertsal, förutom de ordinarie. Det är en enorm igloo som byggs upp på Gültzaudden (ett parkområde i centrumkanten).

Igår var det alltså dags för min del. Att det inte blivit av tidigare har berott på slöhet. Men nu blev jag inbjuden som VIP, hör och häpna. Tillsammans med knappa tvåhundra andra VIP:ar. Det blev presentation av hela "projektet" med vidhängande musikframträdanden i nästan två timmar, sammanlagt.

Det är en märklig känsla, att träda in i detta vackra och kylslagna rum och slå sig ner på is. Visserligen får man två tjocka underlag. Ett för stjärten och ett för fötterna. Men andedräkten står tät ut genom munnen, vilket innebär ett litet problem. Publikens utdunstningar påverkar nämligen instrumenten. Mellan varje nummer måste de stämmas en aning. Instrumenten är nämligen gjorda av ... just det - is!

Gitarrer, fioler, ståbas, xylofon (som är lite motstridigt - xylo betyder trä), trummor, cello, allt är av is. Och de låter förunderligt bra. Dessutom är akustiken på grund av de runda kupolerna, märklig. Man vet inte varifrån ljudet kommer ibland.

Ljudet den här gången bestod i musik som iglooskaparen hade som idol hemma i USA, när han var ung. Svenskättlingen Dan Fogelberg. Helt okänd för mig. Mysig musik åt vis- och folkmusikhållet. En sångerska som mellansnackade trevligt och sjöng väldigt bra gjorde bakens träsmak (Där har vi det igen. Det är fel uttryck.) lätt uthärdlig. Applåderna blev förstås lite dämpade. Alla hade ju lovikkavantar eller handskar på sig. Men musikernas referensram är ju förstås anpassad, så de blev nog glada för uppskattningen.

Härlig kväll.

Värmande brasor fanns lite här och där utanför konserthallen. I utomhusbaren serverades varm dryck. Xylofonen (av is) var välstämd, liksom cellon. Duktig sångerska, gitarrister, percussionister, och violinist. Publiken strömmar ut från norra entrén efter konserten.


Smakprov:


*****
Läs mer om det världsberömda konserthuset. 

 

10 kommentarer:

Monica sa...

Kallt för luftrören men otroligt intressant! Tjusig konsertsal, och vilken kreativitet. Men visst har fiolspelarna lite trä där emellan haka och is?

Bert Bodin sa...

Jo. Det är bara resonanslådan på fiolerna och gitarrerna som är utbytta mot is. Instrumenten byggs på plats av musikerna själva.

Ina sa...

Vi var på avslutningskonserten ifjol och blev mycket förtjusta i musiken, instrumenten och sångrösterna. Skall försöka göra om det i år .... hoppas jag.
Vi har bara 100 mil att köra;-))

Bert Bodin sa...

Jo - Men det är ju bara ett stenkast. ;-)

Ruta Ett sa...

Ojoj, vilken fantastisk upplevelse de måste ha varit! Tänk vad man får vara med om däruppe i norr, skrockar sörlänningen avundsjukt!

Babsan sa...

Vilken upplevelse☺️Lyssnade på Dan Fogelberg när jag var ung

Bert Bodin sa...

Ja'du. Det är inte småpotatis, inte. ;-)

Bert Bodin sa...

Åhå - Då var det ingen obekant för dig. Men det kan jag säga att det var för mig. Jag har aldrig hört talas om honom.

Ruta Ett sa...

Tyvärr kunde jag inte lyssna på smakprovet. Det är inte offentligt!

Bert Bodin sa...

Så bra att du säger till. Ska försöka fixa det.