En flyktig bekant ...

.. som vi inte sett till på länge, kommer in på fiket, där vi sitter. Och det går sådär. Kryckor och väldigt osäkra steg. Han får syn på oss.

 - Hej gubbar!

 - Men hej, säger jag. Det var länge sedan.

Egentligen känner vi inte honom närmare. För tjugo-trettio år sedan var han alltid på samma fik som vi. Det var på den tiden då lördagar innebar obligatoriskt kaféhäng. Många gånger gjorde han oss sällskap. Vi hade gemensamma bekanta. 

Och så får vi höra en svindlande historia om vad som hänt med honom. Han har länge lidit av artros i knälederna. Operation har varit aktuell vid flera tillfällen, men det har alltid kommit saker i vägen. Nu senast var det dags i februari. Men då fick han Covid. Allvarlig. Med proppar i lungorna. Det blev akuten istället för knäledsoperation. Blodförtunnande medicin medför att han inte får använda antiinflammatorisk medicin, vilket förstås gör knälederna ännu mer otjänst. Men nu är det som det är. Han håller humöret uppe i alla fall. 

 - Man kan inte göra annat än att skratta åt eländet. 

Den här killen har jobbat jorden runt, nästan. Bott i Thailand, där han fortfarande har hus som han byggt. Han visar bilder på ett ståtligt palä. USA, Colorado i flera år, med mera. Till professionen sjukgymnast, med egen erfarenhet som patient också. Whiplasskador. Ja, är det inte det ena, så är det det andra. Men humöret på topp, som sagt.

Kul att träffas. 

*****