Här skådar vi hararnas tassande över snön. Fåglarna förser sig med mat i fröautomaterna. Domherre, talgoxe, blåmes, talltita, svartmes och säsongens första bofink.
Sitter ute i solen med en kopp kaffe. Hör andra fåglars läten. En som vi inte kan identifiera alls. Domherrarnas lite mollstämda pip känner vi igen. De låter lite sorgsna. Sång vill jag inte kalla det.
Vi går några rundor också. Kollar om stigen till 'fienden' är brukbar utan skidor. Det är den, och vi kommer över till deras väg. Där har några skidåkare strävsamt saxat sig uppför den långa backen.
En chansning tar vi och följer ett skoterspår genom vacker skog och så småningom ut på havet och hemåt. Det går fint. Vi sjunker inte ner i bottenlös snö.
Tar iland hos grannen och blir välkomnade av Bosse. Han är en storvuxen vit pudel. Några skall och inspektion av oss, innan matte ropar och kallar in honom.
Snart är vi hemma.
*****
Oj, så vackert och så härligt det låter. Intressant det här med fienden. Är det möjligen Den lede fi? /Elisabet
SvaraRadera@Elisabet
RaderaDet är ett stugområde som gränsar till vårt, men vi avskiljs av 200 m skogsmark. Historiskt har det varit viss gny mellan samfälligheterna gällande vägdragningar och annat. Nuförtiden är det fullständig vapenvila. Jag är t.ex. medlem i
de styrelser som omfattar gemensamma frågor. Men begreppet lever kvar.