Så var det dags ...

.. för studentfirande igen. Ja, regelbundet varje år. Vi bor längs en gata som är den traditionella för denna tradition. I strilande regn denna gång.

Själv har jag ju tagit studenten, men på den tiden var det inte tal om några speciella traditioner i den här storleken. Visst hade vi studentbal, men det var inte hellånga klänningar och mörk kostym som gällde. Nä - det var middag på Savoy med stand-up show av Sif Ruud. (Eller var det ...? Hm! Siv Ericks.) Jojo. Det dög.

Sedan blev det eftersläck hos en av våra klasskamrater. Jag minns att jag gick hemåt genom en solig natt vid 4-tiden.

Det var det.

Ett av de 30-tal flak som passerade. 

*****

En trevlig dag ...

.. då det fyllts år, och bjudits på middag på en av våra bästa italienska restauranger med sjöutsikt över södra hamnen och en fantastiskt trevlig och rolig servitör, som vi tackade med extra dricks, innan vi gick vidare till Bistron för ett glas vin till en annan utsikt över norra hamnen.

Nu uppgraderad till version 7.7.

*****

436 ...

.. kronor dök upp på mitt konto igår. Elstöd angavs som rubrik. Avsändare: Ebba.

Visst - 436 kronor är pengar. Men nog vore det bättre om hon kunde ta itu med hela elbranschen och ge oss rimligare priser, istället för miljardvinster till diverse aktörer på marknaden. 

Men för Busch är väl marknaden helig, förstås.

*****

Ibland, när jag inte ...

.. har något särskilt för mig kan tankarna förstås vandra iväg. Det skedde idag, när jag läste en artikel i DN om valresultatet i Armenien, som var glädjande.

Men det var inte valet jag reflekterar över. I artikeln fanns också en del historia kring landet Armenien. I stort sett inget känner man ju till om vissa länder här i världen, men här fick vi lära oss att det landet var det första i världen som beslöt att kristendom ska vara statsreligion. Beslutet kom år 301. (!!!) Och nu till min undring; hur vet man det?

Jag har svårt att tänka mig att man hittat något protokoll som bekräftar detta. Och hur kunde Armenierna veta när Kristus skulle vara född? Hur räknade man år på den tiden. 

Men det finns andra förvånande saker när jag börjar tänka efter. Häromdagen hörde jag ett radioinslag, där det berättades att en person (har glömt vem) dog 532 före Kristus. Hur i herrans namn har man kommit fram till detta? 

Jag medger att jag inte funderat över sådana uppgifter förr, utan bara låtit det passera. Men nu denna dag, när tankarna vandrade iväg, så började jag fundera. Den som dog det där året var en känd person. Hur visste hans släktingar att det var 531 år tills Kristus skall födas. Vad finns det för dokumentation som bekräftar detta, och alla andra årsuppgifter som cirkulerar i många sammanhang. Inte bara 532 år, utan ibland tusentals år. Vilken metod används för att bakdatera händelser.

Det vill jag veta, och du får gärna berätta. 

*****

Palmer, ...

.. en god lunch, tulpaner i mängd, andfamilj i frömjöligt vatten, och dryga 10 kilometer under fötterna. Det är vad man kan vara med om en sommardag som denna, då graderna stiger mot dryga 20 grader (vilket är precis lagom). 

Så blev det idag. Med lite överdrift. Palmen såg jag igår. Men det får du ta. 

 

*****

Dagens fynd

Trädgårdssnäcka, gräsgrön guldbagge och förmodligen en tvillingfläckad fältmätare.

(Sistnämnda inte 100% säker.)

*****

Rhododendrontider

Nu står de i full blom, så gott som. De där rådodontrumbuskarna, som alla i femböckerna gömde sig bakom för att undgå upptäckt när det behövdes. De där buskarna som man aldrig lärde sig läsa så noga att man lärde sig hur de skulle sägas. I alla fall vi i norra Sverige som inte hade sådan växtlighet.

Men vi hade skvattram. Ledum palustre hette de då på latin. Men det ändrades för nu ganska länge sedan, och blev ... just det - rhododendron tomentosum. Sista ordet betyder 'luden'.

Inte så mycket att gömma sig bakom, förstås. Men ändå en rhododendron. En av två vilda arter i Sverige. Den andra hittar man i fjällen; Lapsk alpros  (Rhododendron lapponicum) Den lilla ceriseröda skönheten är heller inget att gömma sig bakom. Endast decimeterhög.

Nu har du fått lära dig nytt, idag.

Nu står den där och doftar

En gråtrist ...

.. nationaldag, bjuder vädret idag.

Då får man glädja sig åt en pensékruka på altanen (patio södra).

Har du sett gladare?

*****

Jägare besöker

Vargspindlar kan man ofta se på vår altan. 

De spinner inga nät. Mat får de genom jakt. De är otroligt snabba i benen och springer ikapp sina offer.

Vargspindel

Stockvargspindel

*****

Ljuspunkt

Min åsikt om AI skrattas det åt ibland. 'Alla' tycker att det är så bra, så bra, och använder det i alla möjliga sammanhang.

Visst - man kan få snabba besked om i stort sett allt man vill veta något om. Men är det pålitlig information? Ibland, kanske. Men de svar man får bör man kolla upp på andra vägar, för att bli mer säker.

Nu har ett av världens största AI-företag börjat tveka. Vi kanske går för fort fram, menar de. De tänker på risken för att artificiell intelligens ska 'ta över' och manövrera ut människan. Hemsk tanke. 

Det här rapporteras det om idag. Läs mer här.

Jag kanske inte är så dum ändå, som tvekar.

Icke AI-manipulerad maskros.

 *****

Dagens ...

.. rätt, intogs med utsikt över norra hamn, på ställe där personalen kan uttala namnet på den goda maten.

Bouillabaisse.

*****

Hägg

Denna vår måste vara den absolut häggvänligaste vi haft. Jag kan i alla fall inte påminna mig om att ha sett så stora och så rikblommande träd förr. 

Gigantiska är ordet.

*****

En av mina ...

.. favoriter bland änderna träffade jag på, när jag gick en motionsrunda hemma i stan. Man ser ju ofta gräsänder, storskrakar och andra, som inte är så kul som vissa andra.

En sån favorit är bläsanden. Vackert mönstrad på bakkroppen. Men även huvudet är snyggt. Gyllenbrunt (om det nu finns en sådan färg) och med den eleganta bläsen som går ner mot näbben.

Dessutom har just bläsanden ett mycket trevligt läte. Det är inget bräkande, som de flesta sjöfåglar står för. Nej - här blir det en kristallklar vissling. Som en busvissling. Som att den vill få din uppmärksamhet.

Ut och spana!

*****

En helg ...

.. i stugan i skogen vid havet sitter väl aldrig fel. Njuta av fågelsång. Jobba med gärsgården. Fröplantering. Ligga på soffan. 

Ja, så blev det, innan vi vände hemåt på söndagen.

Och när jag ligger på soffan pillar jag lite med mobilen också. Förvånas bland annat av hur bra mobilkameran är. Se exemplen nedan. Båda bilderna tagna från samma position. På bilden med fåtöljen ser man knappt pelargonen därborta i köket. Men - man kan ju zoooooma. Rätt ordentligt. Det finns massor av andra finurligheter också. Det gäller bara att lära sig kameran. Prova själv. Du förstör inte film.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 *****

Ute på skogspromenad ...

.. upptäcker jag att jag har en liftare på ena handen. En liten snygg spindel klättrar omkring på min vänstertumme. Pigg som attan, men jag lyckades till slut få en bild på den.

Det är en blomkrabbspindel. En hane. Honorna är enfärgade. De har jag träffat på förr

 Men det här var en ny bekantskap.

*****

Nej, jag har inte ...

.. gått under jorden. Men världsläget och annat gör det omöjligt för mig att sålla bland ämnen och diskussioner. 

Men skam den som ger sig. 

Dessutom hade blogger fått nå't spök för sig, och ville inte samarbeta på mina villkor. Men det är löst nu.

Nuuuu köööööör vi!

*****

Vilhelmina ...

.. är mycket snällare, än SMHI, som varnat för regn och hårda vindar.

Jojo!

*****

Elake Urban ..

.. sviker oss. Regn och nordvindar.

Vi får se vad syrrorna hittar på.

*****

Skogsbruk ...

.. pågår idag. Auktoriserade motorsågsmaskinisten Elisabet jobbar. Det är en fördel att ha kompisar. Vi tittar på, men hjälper till när det behövs.

Två fula granar har stört. Det gör de inte längre. Mer sol mot stugan när solen inte går så högt tidig vår och sen höst, är pluspoäng.

Men oj så mycket grenar granar har. Särskilt 15 meter höga.

*****

Pingsten ...

.. är snart här.

Hänrycks!

*****

Det börjar bli säsong ...

.. för roséviner. Som alltid den här tiden på året. 

Det var temat för maj månads vinavsmakning i kvarteret, när vi samlades på söndagskvällen.

Sex olika viner stod på bordet. Varierande ursprungsländer. Olika priskategorier. Inget av dem hade jag provat förr. 

Louis Bouillot, Cremant de Bourgogne Rosé Brut. Pris 159:-. Franska viner har egentligen 'fallit bort' för mig. De köper jag sällan.

Men det här var gott, så man får kanske ompröva. Betyget blev till och med mycket gott. 

Gazela Vinho Verde Rosé. Va? Grönt rosévin. Njae - så var det ju inte förstås. (Verde betyder grönt.) Friskt, men utan smak. Det blev lite läskedryck över det hela. Pärlande. Men vad får man för 75:-?

Portugal var ursprungslandet. 

Salt & Pepper - ett franskt vin, trots namnet. Gjort på Pinot Noir. Pris 99:-, men profillöst. Inget för mig.

Stoneleigh Pinot Noir Rosé. Pris 129:-. Nu hamnar vi på andra sidan jordklotet. Nya Zeeland. Stoneleigh är ju känt, men jag har aldrig smakat rosé från dem förut. Men det här var prisvärt. Gott, friskt, smakrikt.

La Spinetta Il Rosé di Casanova. Ett italienskt rosévin har jag nog aldrig provat förr. Kanske har jag gjort det i något sammanhang, men inte fastnat. Det gjorde jag heller inte nu. Det här vinet var sisådär. Konstigt, med tanke på att priset var ganska högt. 169:-

T.I.L.I.A Estate EL Brut Nature 2021. Kvällens dyrgrip. Pris 271:-. Rikt, men inte riktigt i min smak. Lite för 'stickigt'. Ursprungslandet var Slovenien.

Och apropå Slovenien, kom vi även in på kroatiska viner, som alla av oss fått positiva intryck av, när vi besökt landet. Både mat och dryck och trevliga människor konstaterades det. Och viner oavsett färg smakar bra. Men de är inte vanliga i Sverige. 

Själv rekommenderade jag det Sydafrikanska Mulderbosch, som blivit tradition hos oss. Men det gör ju inget att variera. 

Kvällen avslutades med mer prat om allt och inget. Nu blir det inga fler vinträffar förrän i slutet av augusti.

*****

Så kom ...

.. sommaren med sin första dag. Redan på morgonen förstod jag att det skulle bli fint.

Vi latade oss bara, förutom 'långa rundan', med en pratstund hos grannarna hos 'fienden'.

Sedan blev det att sitta på altanen och lyssna på fågelsången.

*****

Uppdatering: Enligt  SMHI hade vi varmare än Rom idag.

Tips ...

.. för dig som vill lära dig mer om fåglar. Visst, man kan gå omkring med kikare och hoppas på att man får syn på olika sorter. Och så blir det nog även fortsättningsvis för mig. Jag vill vara övertygad om vad jag träffat på.

Men så skaffade jag  en omtalad och starkt rekommenderad app. En oerhörd hjälp när det gäller.

Grönsiska, rödvingetrast, gransångare,
talgoxe,lövsångare,
trädpiplärka och svartvit flugsnappare.

Merlin heter den. Och som namnet antyder är den engelsk. Men den instruerar på svenska. Finessen är, att den lyssnar till fågelläten och publicerar bild på vad den hör. Det spännande är att den hör mycket mer än jag, och förmodligen även du. 

Viktigt är att du har 'platsdroppen' på, så att appen inte behöver söka runt hela vår jord.

Här bredvid ser du resultat av vad som hördes vid vårt fikabord på terrassen där jag lät mobilen ligga och lyssna i en kvart. Inga rariteter, men bevis på att fler kommit till oss, utan att komma fram och presentera sig.

Intressant. Och kul. Artnamnen återges på engelska, men då får man forska lite extra. Google translate klarar biffen.

*****

Uppdatering : Hittar just nu att man under 'inställningar' kan markera svenska för artnamnen.

Här utlovades ...

.. en grådag med regn. Men det blev inte av. Himlen var blå, vindarna svaga, och termometern klev upp till 15 grader.

Så vi kunde jobba på tomten ostört. Det blev snart prydligt - ja, så himla prydligt vill vi inte ha det. Det är ju en skogstomt och den ska få leva som den vill också.

På fjärilsfronten fick vi besök av grönsnabbvinge och sorgmantel. 

En liljebagge på väg att etablera sig bland krolliljorna fick ett kort liv.

*****

Och har man inget ...

.. annat för sig, en sån här dag, när regnet strilar från morgon till kväll (säger SMHI), så kan man ju titta ut genom fönstret.

Alltid finns det något att se. Flugsnapparen har installerat sin familj i en närbelägen holk, och söker nu föda. Under tak på vår altan.

 - Man vill ju inte bli blöt, förstår du väl ...?

Tittar jag ut genom köksfönstret ser jag en ekorre i djupa tankar, med armarna i kors (men de är lite för korta) filosoferande över tillvaron.

Dagen går vidare

*****

Vacker ...

.. stugkväll.

*****

Sådärja

Nu är broccolin på gång. Jag ger inte upp, trots hungriga kålfjärilslarver som ätit upp den före mig.

Vi får se hur det går.

*****

När allt går fel ...

.. ja, vad gör man då? Filmen Saltstigen handlar om det. 

En obotlig sjukdom och att förlora bostaden får ett par att tänka om. Hur ska nu framtiden bli. De beslutar sig för att vandra längs Englands sydkust. Målet är Land's end längst ut på halvön Cornwall. Svårigheter med fysiken och vädrets makter. För att inte tala om tanke och eftertanke.

Se denna engelska film. Det är den värd.

*****

Känner du Agda ...

.. ja - Rössel, alltså? Det gjorde inte jag innan jag gick på månadsmötet för Aktiva seniorer idag. 

Gällivaretjejen som tog vara på alla möjligheter och hann med att bli Sveriges FN-ambassadör i New York. Men inte bara det. Ambassadör i dåvarande Jugoslavien, och likaså dåvarande Tjeckoslovakien och Grekland. Det hände mycket i de där länderna under den tiden. Jag talar om 50-60-70-talen.

Kvinnors rättigheter jobbade hon också med. Och det där FN-ambassadörskapet i New York var hon den första kvinna att jobba som. 

Född 1910, i Kilvo (Gällivare kommun), dotter till en järnvägsarbetarfamilj. Boende i banvaktsstuga , mellan Nattavaara och Gällivare. I skolan var hon duktig och hennes lärare rådde Agdas pappa att ordna så hon kunde gå realskolan.

Det blev många händelser i hennes liv. Detta berättade en amatörforskare, Barbro Larsson, på mötet. 

Klipp från programbladet: 

I slutet av 1950-talet gör Agda Rössel en svindlande klassresa. Hon får stort inflytande inom världsdiplomatin när hon som världens första kvinna blir FN-ambassadör i New York. Resan som börjar i en enkel banvaktsstuga i Norrbotten slutar med att hon blir Sveriges röst i världen.

 Vill du läsa mer, så finns det här.

*****

Lite spänning ...

.. i tillvaron skadar väl inte. Hittade en 'gammal' bok i trapphusets bibliotek. Publicerad 2024, så den har väl du redan läst för längesedan.

Det är första gången jag ger mig på Pascal.

Vi får se hur det utvecklar sig.

*****

Trenden ...

.. håller i sig. Jag menar nu den trend som jag observerat snart det senaste året. 

Det handlar om att vädret är ihålligt. Blir det sol och varmt, så blir det i några veckor. Tänker på förra sommaren, som blev rekordvarm och det länge.

I höstas var det gråväder. När snön borde komma, var det istället stilla och grått. Temperatur kring nollan. Och det varade i stort sett hela november och in i december.

I januari och februari var det kallt, kallt, kallt. Och inte heller här någon nederbörd att tala om. 

Sedan kom mars, som blev varm och 'ovintrig'. Det höll i sig in i april. Snön försvann fort.

Och nu ... blåst, blåst och blåst. Dag efter dag, efter dag. Det är bara att hålla i hatten.

Vi är vana med omväxlande väder. Men det verkar borta. 

*****

När jag var barn ...

.. och bodde på Krongårdsringen här i Luleå, så kunde man inte undvika att träffa på gråsparvar, när man var ute och lekte på gården.

De fanns överallt - ibland i mängder. Eller rättare sagt nästan alltid i mängder. Det var nog den fågel man lärde sig först. Den fanns alltid där, både sommar och vinter.

Nuförtiden är de betydligt sparsammare med sin närvaro. Jag ser dem i stort sett aldrig. 

Nu har istället en annan gråsparvsliknande fågel tagit över. Nämligen pilfinken. Den fanns här aldrig förr. 

Snygg är den i alla fall.

Men vad hände med gråsparvarna?

Pilfink i kvarteret intill.

*****

Va!!?

Åska i maj. Så brukar det inte vara. I och för sig kom den aldrig till oss. Men den hördes inifrån landet. Den här bilden är tagen från en promenad längs kajen i norra hamnen. 

*****

Om ett annat Sverige ...

.. kan man få lära sig i programmet Macken i Karesuando. Mycket sevärda avsnitt om 30 minuter. Totalt fyra.

Här handlar det om livet i en av våra nordligaste byar. Vackert beläget vid Muonio älv. Filmerna kretsar kring byns mack, som är ett litet varuhus. "Vi säljer nästan allt" står det på en skylt utanför. 

Vi får följa människorna i vardag och fest under ett år. Varje avsnitt skildrar en årstid. Alla dina fördomar om tysta norrlänningar kommer på skam. 

Rekommenderas. Här är länken.

*****

Jag börjar snart ...

.. betrakta mig som ett museiföremål. Det gäller till exempel TV-tittandet. Jag ser nämligen till största delen på tablå-tv. Kollar in vad som ska visas ikväll och väljer ut det som verkar intressant. Visst är jag modern också. Använder playtjänster ibland, när jag missat något program som jag brukar följa. 

Det är bara hälften av svenskarna som gör det. Det framgår av årets Mediebarometer som offentliggjorde statistik angående TV-vanorna. Den andra hälften, och mer än så tittar mest på Youtube. (!!!). Vad i herrans namn är det som är så bra med den videokanalen, undrar jag. Det får du gärna berätta för mig. Och vilka konsekvenser får det när folk hämtar sin 'bildning' därifrån?

Idag käkade jag lunch på en av stans bästa hak. Gissa vad jag åt! 

Raggmunk. Gott museiföremål.

*****

Vårtecken ...

.. i stan, när vi kommer hem från stugan i skogen vid havet.

Lövsprickning, två veckor tidigare än normalt.

Ett tecken på vadå?

*****