Samtidigt lyssnar jag på P1 och ideligt rapporterande om att långa semestrar är sämre än flera korta. Forskarna får säga vad de vill, men jag tror dem inte. Har man ett socialt intensivt jobb, med ideliga kontakter med gud och hela världen (Gud är med bara för att uttrycket lyder sådär. Inget annat.) hundra gånger om dagen, så tar det en vecka att bara varva ner. Första veckan blir alltså en sorts karens. Med full lön, förstås. Det måste jag ta upp med min arbetsgivare. Vecka 1 på ledigheten ska alltså inte räknas in i semesterdagarna.
Ha riktigt tråkigt! Då går ju också tiden riktigt långsamt. Vem vet - Kanske man börjar längta till jobbet i slutet av den femte veckan (En karensvecka och fyra semesterveckor.).
Där kunde forskarna lägga in en ansträngning, tycker jag.
Nu ska jag lägga mig och läsa tidningen.
Det är inte alltid så kul.
*****
Mer om vad det pratas om.
Andra bloggar om: Semester, Ledighet, P1, Forskning
4 kommentarer:
Jag går helt på din linje. Jag njuter varje sommar av åtta lediga veckor. Det är inte svårt alls att få tiden att gå utan att egentligen göra så mycket mer än att vara i tillvaron och jag tror att det är precis vad man behöver. Speciellt om man har sociala jobb med många kontakter. Man behöver sitta i skogen eller vid stranden och ladda batterierna så att man klarar av att vara så trevlig och serviceinriktad som man måste på jobbet. Jag är evigt tacksam för min uppehållstjänst, vet inte hur jag skulle orka utan den. Det är i alla fall i allra högsta grad uthärdligt med den här ledigheten.. Den lilla ångest som innfinner sig efter sju veckor och sex dagar får man leva med :)
Jag är inne på min andra vecka av inga planer alls och inget blir gjort. Dock har jag inte märkt att tiden saktat ner, snarare tvärt om. Dagarna bara rinner iväg... Men nu börjar även B sin semester och aktiviteterna börjar ta fart. Nu ska det göras saker. Vi får se hur tden ter sig i jämförelse.
Kersti: Förmodligen beror våra behov på vilken sort jobb vi har. Både du och jag har utåtriktade och människoanknutna arbeten. Intensiva till stor del. Och jag känner att jag måste slippa ifrån det en lång tid, för att komma igen.
Maja: Vi ser alla fram mot din rapport om sakernas tillstånd. Det blir säkert en skräll i forskningssverige.
Skicka en kommentar