Jag - En återvinnare

Slöseri är inte min melodi. Vare sig eget, eller andras.

Därför sjunger vi återvinningens och sopsorteringens lov i det här hushållet. Praktiskt ordnat under diskbänken. Dessutom har vi en bra "sopstation" nere i det underjordiska garaget. Kompost, kartong, papper, brännbart, plast, metall, glas, batterier, lampor ... Allt i prydliga behållare.

För det mesta är det fullkomligt logiskt och därmed enkelt.

Men ibland går man bet. Som idag, när jag köpt en kabel hos Classe. I vanlig ordning var denna kabel konstfullt invirad och monterad i en hård plastförpackning. Förvånansvärt lätt att öppna, vilket inte brukar vara fallet. Normalt är de ihopsvetsade och fullständigt inbrottssäkra. Men denna gång föredömliga, och lätta att lägga i plaståtervinningen.

I den här förpackningen fanns också ett par kartongbitar. Dels med produktbeskrivning, dels som stöd åt den stackars kabeln, så att den inte skulle ha de obekvämt. Kartonbitarna var lösa och jag var precis på väg att lägga dem i kartongåtervinningen, när jag blev misstänksam.

Liten reva stjälper god tanke

Jag fick kämpa ordentligt för att åstadkomma ett litet märke i kanten, när jag försökte riva sönder produktbeskrivningen. Den visade sig bestå av plastbelagd kartong.(!!!????)

Var fabrikanten rädd att leveransen skulle hamna i vattnet, kanske. Skraj för att texten och varumärket skulle blottna upp i något okänt hav i någon fjärran ocean. Ja, inte vet jag. Men eftersom det var en kombo med både papp och plast kunde jag ju heller inte lägga den i plaståtervinningen.

Det fick bli brännbart. Får väl hoppas att brännanläggningen har rökgasrening och att energin gick åt till något vettigt.

Fan tro't!

*****
Uppdatering: Och idag förstår jag att någon läst mitt inlägg.