Det ringer på dörren ...

.. och där utanför står grannen med en vinare i handen.
- Kan du hjälpa mig med den här, frågar hon.
- Trevligt, säger jag.
- Nja. Jag kan inte få upp den. Det är det som är problemet. Syrran kommer på liten  förjulsträff, och vi brukar alltid ta en slurk glögg.

Hon räcker över flaskan och jag börjar brottas med den. Brottas är ordet, för det här är ingen enkel match. Jag provar handkraft. Förstärker med handduk för att få bättre grepp; tar disktrasan. Inget hjälper. En tång från verktygslådan blir nästa steg. Nej, den räcker inte heller till. Skruvkorken sitter där den sitter och vi skrattar åt eländet.

Jag gör fler tappra försök.  Under tiden berättar hon (vi har båda samma efternamn) att brevbäraren tidigare idag hade funderat över varför hon bor där och maken (jag, alltså)i en annan lägenhet.

 - Varför har ni två lägenheter i huset?

Vi bor dessutom nästan vägg i vägg. Det är bara ett trapphus emellan.

Hon förstod först inte vad han menade, men insåg till slut. 

 - Haha. Nej, jag har varit gift med en tremänning till Bert, men det var längesedan. Vi är inte ens släkt. 

Brevbäraren blev nöjd. Mysteriet löst.

- Nä, den här får du nog gå tillbaka till Systemet med, säger jag och ger upp.
Hon tackar för den hjälp hon fick.
- Vi får väl strunta i rutinen det här året då, säger hon uppgivet, och vi säger hej.

Jag återgår till att rulla älgköttbullar.

*****