Vi ger oss ut ...

.. på havsisen som nu öppnar oanade ytor  för vandring eller skidåkning.

Isen känns bättre än på många år. Det är inga problem att ta sig ut. Något som ett par år i rad varit fallet, när nyisen brutits upp gång på gång på grund av en jo-joande havsnivå med skillnader på mer än metern. Formliga isberg har varit jobbiga hinder att ta sig över.

Men inte i år. Tack för det, vädret. Håll dig i skinnet!

Vi upptäcks av grannens lånehundar Simba och Harry. De fick syn på oss därute och kom springande i god fart. Men lite fega var de. För när jag vände om och sprang emot dem, blev det tvärstopp. Harry vände om. Simba tittade förvånat på den modige man, som vågade närma sig. Men då kom matte ut på gården och ropade, och då var vi inte intressanta längre.

Efter ett par kilometer gjorde vi helt om och gick hemåt mot det väntande elvakaffet. Alltmedan solen gick upp - eller ner, bakom en udde lite längre ut. Rödblommigheten fick två ansikten.

*****