 |
| Nog kan jag väl få en kaka, va? |
Vi gör två expeditioner idag. En kort och en lite längre. Den senare till syrran för att ta igen det julfika som normalt brukar äga rum dagen innan julafton. I år funkade ju inte det, eftersom jag fikade efter vård på akuten istället.
Nåväl. Det går ju bra vilken dag som helst, när man inte jobbar. Och det gör varken vi, eller syrran och svågern. Ja - De har ett "dagbarn" i form av 11-åriga Kira, en amstaff med det godaste hjärta man kan tänka sig. Väldigt god och snäll. Vill gärna vara nära. Vill gärna ha en kaka. Vill alltid sitta med, antingen under, vid, eller med huvudet på bordet. Oerhört kontaktsökande och vill helst ligga i ens knä.
Kontaktsökande av annat slag råkar vi ut för på hemvägen. Förstår inte vad jag utövar för dragningskraft på japaner, men i närheten av järnvägsstationen tar en ung kille och tjej kontakt.
- Do you speak english, frågar han.
Jag kan inte neka. Engelska är mitt bästa andraspråk. (Ja, det finns ett tre till, men de kanske ligger på tredje och fjärde och femte plats.)
- Where can we catch a taxi. We have missed the train bound for Kiruna, säger han lite desperat.
Efter lite interna överläggningar ringer jag ett taxibolag. Tänker att en taxi kan köra ikapp tåget i Boden.
- Jag har inte en endaste bil ledig, så är det brådis, så funkar det inte, sa ett av taxibolagen.
- Okej, men tack ändå.
Vi ser ett annat bolags taxi köra ner till stationen för att lämna av folk till ett annat tåg och springer ner dit och förklarar situationen.
Jo - Hon kan nog lösa det hela.
Tacksamma tar de två ungdomarna i hand. Vi önskar lycka till och gott nytt år, och hoppas på att de hinner med tågen från Boden.
Undrar du vad som drar japaner till vår del av världen, såhär mitt i vintern, så är det norrskensjakt. Särskilt unga par jagar efter det vackra skenet, då det sägs ge lycka till unga älskande. Så nu vet du varför vi har turistsäsong även nu.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.