.. fick jag vara smakråd.
- Bert. Ska jag köpa in det där, eller det där vinglaset?
Där fick jag stå och väga för och emot. Det gällde rödvinsglas. Rakt eller kupat.
- Känn här. Hur är de att hålla i.
Värdinnan fyllde glasen med vatten (tro inget annat) och lät mig låtsasdricka.
- Eller ska jag ta det här större.
- Bert. Ska jag köpa in det där, eller det där vinglaset?
Där fick jag stå och väga för och emot. Det gällde rödvinsglas. Rakt eller kupat.
- Känn här. Hur är de att hålla i.
Värdinnan fyllde glasen med vatten (tro inget annat) och lät mig låtsasdricka.
- Eller ska jag ta det här större.
-Men risken är då att det ser så lite ut, när du serverar en "normalportion", sa jag.
- Det har du rätt i. Det får bli det mindre.
Till slut är vi överens och jag får ägna mig åt den goda laxlasagnen.
Kompis A ansluter och två andra bekanta hamnar vid bordet intill. Länge blir vi sittande och pratar.
Skönt att inte ha tider att passa.
2 kommentarer:
Det är just sånt där jag ser fram emot. Det här med att inte behöva passa tider, alltså.
@Elisabet.
Det är skönt. Jag lovar.
Skicka en kommentar