- Kom in. Kom in!

Det där fikat hos kusinen blev trevligt. För där var dukat med goda ostar och vin, när vi välkomnades in i köket. Och ännu en kusin hade anslutit.

Oj, så mycket prat det blev.

 - Vi börjar väl med ronden, sa herrn i huset.
Det blir som det brukar nuförtiden. Det talas om hälsan. Den sviktande, eller den utmärkta. Men när sedan det var klart, så övergår samtalet i berättelser, om sommaren, om gamla tider, om Benkes hemby och människorna där.

Men vi pratade också om freden i Månsbyn, som du antagligen inte vet något om. Och i sanningens namn har inte heller jag vetat så mycket om den. För i skolan fick man ju bara läsa om Brömsebro, Knäred och Roskilde. Att Månsbyn i Kalix var den ort där gränsen mellan Sverige och Ryssland (eller storfurstendömet Finland) fastställdes var inte viktigt ens för våra lokala lärare att undervisa om.

Länge satt vi. Det pratades om åldrande. Om bostäder, och om släkt och vänner. Vinet tog slut och ostarna krympte, och vi tackade till slut för oss och traskade hem.

 - Men vi gör väl om det, sa värdparet.
 - Jo, men kanske hos oss, sa vi.

*****