.. fick jag vara smakråd.
- Bert. Ska jag köpa in det där, eller det där vinglaset?
Där fick jag stå och väga för och emot. Det gällde rödvinsglas. Rakt eller kupat.
- Känn här. Hur är de att hålla i.
Värdinnan fyllde glasen med vatten (tro inget annat) och lät mig låtsasdricka.
- Eller ska jag ta det här större.
- Bert. Ska jag köpa in det där, eller det där vinglaset?
Där fick jag stå och väga för och emot. Det gällde rödvinsglas. Rakt eller kupat.
- Känn här. Hur är de att hålla i.
Värdinnan fyllde glasen med vatten (tro inget annat) och lät mig låtsasdricka.
- Eller ska jag ta det här större.
-Men risken är då att det ser så lite ut, när du serverar en "normalportion", sa jag.
- Det har du rätt i. Det får bli det mindre.
Till slut är vi överens och jag får ägna mig åt den goda laxlasagnen.
Kompis A ansluter och två andra bekanta hamnar vid bordet intill. Länge blir vi sittande och pratar.
Skönt att inte ha tider att passa.
Det är just sånt där jag ser fram emot. Det här med att inte behöva passa tider, alltså.
SvaraRadera@Elisabet.
SvaraRaderaDet är skönt. Jag lovar.