torsdag, februari 14, 2019

Jag förstod att ...

.. jag skulle få ett straff. Vår skrivare till datorn har varit mer än lovligt trasslig och krasslig rätt länge nu. Flera år, faktiskt. Nya färgpatroner behövdes, vilket var omöjligt. Den sorten finns inte längre. Å andra sidan är patronerna ofta så dyra, att det knappt är lönt att byta.

Så nu måste vi köpa ny skrivare. Spanade in en snygg låda på CO. Modellen hette ENVY, vilket väl betyder avund. Det lät bra. Dessutom stod det en mycket trevlig prislapp på hyllan. CO klubbpris 499:-. Avgjort. Den tar jag.

I kassan ser jag att priset på kassakillens skärm är 799:-. Jag protesterar.
 - Nä'du. Det är klubbpris på den.
 - Är det?
 - Jo.
Han knappar vidare för att kolla.
 - Nej, jag ser inget klubbpris på den.
 - Men det står så på hyllkanten, hävdar jag.
Han skickar iväg sin chef för att kolla och får snart en bekräftelse på interntelefonen.
Jepp, jag får den för 499:-.
 - Tackar, tackar.
 - Det är nå'n som har glömt att skylta om.
 - Jaså - är det du?
 - Nej, tack och lov. Det där var troligen chefen själv.
Han skrattar.
 Jag har ännu ett trumfkort i jackärmen.
 - Tro nu inte att överraskningarna är slut, säger jag.
Jag hade nämligen en bonuscheck från CO på inte mindre än 180:-.

Det blev en billig skrivare.

Men sedan kom straffet. Förstås. Installationen. Du vet, den där företeelsen som måste göras enligt ritning eller instruktion. En instruktion som sällan stämmer med verkligheten och är skriven av någon med minusvärde på pedagogikbetyget. Jösses vilket jobb. Det tog sex timmar att få ordning på det hela. Det var nämligen en trådlös skrivare. Bra, för då kan man placera den var man vill. Där den är minst i vägen.

Det syns ju direkt att engelsmännen inte vill ha kontakt med oss övriga.
Den första hickan kom dock redan när jag packade upp skrivaren ur lådan och hittar en engelsk sladd?! Men ... pust .. det fanns en vanlig europeisk också.

Tillslut blev jag faktiskt klar och hade anslutit såväl våra smarta telefoner, som den stationära datorn till skrivaren. Trådlöst. Olika rutiner för varje typ av apparat och den svåraste att fixa var anslutningen från huvuddatorn.

Grattis till oss!


*****

3 kommentarer:

Cecilia N sa...

Tur du har tid. ;-)

Bert Bodin sa...

Jo'du.

Bert Bodin sa...

Det värsta är att vår dator också sjunger på sista versen. Bävar för att byta, för jag vet vad det innebär. Jobb. Jobb. Frustration. Jobb.