Det var lite speciella kvällar de där förr i tiden. Deklarationskvällarna, alltså. Det var då pappa drog fram en massa papper, läste handledningen för hur man skulle deklarera. Någon ny regel hade kanske kommit sedan sist. Det var ett styvt jobb.
Men pappa var tydligen rätt duktig, för han var också anlitad för 'Deklarationshjälps-kontor' som dök upp den här tiden på året. Dit kunde man gå för att få hjälp.
Morbror Jean, däremot, fick hjälp vid köksbordet därhemma och det var också ett helkvällsjobb. Moster kokade kaffe, men drack silverte själv. Jag smög iväg till deras vardagsrum för att glänta på locket till en liten porslinsburk på en hylla, och nallade en karamell. Eller två.
I köket räknades det; slogs i handledningen och funderades, kollades kvitton och lönebesked .... Det tog tid.
Idag lade jag mig på soffan en stund efter frukost. Tog fram mobilen och skickade in min förifyllda blankett digitalt. Hade förstås kollat uppgifterna Skatteverket hade om min ekonomi. Det hela gick på 76 sekunder, eller nå't.
*****
4 kommentarer:
Min tog nog bara femton sekunder :). Helt underbart smidigt när man inte har några avdrag eller annat. Bara skriva in koden.
Mycket skidigt .Tre klick sedan var det klart
Smidigt…ska det ju vara������
@Elisabet och @Babsan
Skönt när Skatteverket gjort jobbet.
Skicka en kommentar