Flytta jobben

Så här kan vi inte ha det. Det är samhällsekonomiskt vansinne.

Flytta jobben hit till Norrbotten. Ingen trängsel. God samhällsservice. Trevligt folk. Inga väderkatastrofer. Ingen snö. Bilarna håller sig på vägen, och tågen går rätt bra, faktiskt.

Förstår inte varför ni envisas där nere i syd.

*****

När jag sitter i fikarummet ...

.. och ser ut över gatulivet från andra våningen, ser jag bland annat hur de jobbar i en, sedan en tid, utrymd affärslokal snett över gatan.

- Där ska det bli apotek, berättar någon.

För tre år sedan hade vi ett (1) apotek i centrala Luleå. För tillfället har vi fyra stycken, varav två är väldigt nytillkomna. Och ett femte är alltså på gång. Jag kommer alltså att ha 5 apotek att botanisera i, inom 500 meter från min bostad. Plus att jag kan köpa enklare läkemedel på 5-6 livsmedels- och andra affärer på samma område.

Å jäklar, vad friska vi har blivit!

*****
Andra bloggar om: Avreglering, Hälsa, Dumheter

Nog märks det att ...

.. det börjar lacka mot en av våra största högtider. Det behöver man inte trängas på julskyltning i stan för att inse.

Vår vägskylt ute vid stugan är pyntad med girland, eller pimpad som man säger nuförtiden (Obs! "man". Inte jag!).


Och tomten har hängt ut både tofs och mustasch på vädring inför kommande arbetspass.
*****

Bara en bild

Novembers pensel målar med milda färger.
*****

Maskerad

- Är det något du saknar i ditt liv?
En gammal kvinna intervjuas om hur det egentligen är att vara i nittioårsåldern och pigg. Vilka mål har man.
- Jag saknar att jag aldrig fått vara på maskerad, svarade den gamla.
- På maskerad?
- Ja, då skulle jag klä ut mig till lussekatt och ha ett russin i naveln. Hihihi...

(Fritt hämtat från P1:s program "Kropp och själ".)

*****

Närbild

Jodå - Jag var uppe tidigt i morse också. Lovade ju igår att försöka fånga den ljusstarka "stjärna" som just nu står på himlen tidigt på morgonen och syns i sydöst tills solen går upp.

Den lyser så starkt att man får under- exponera nästan allt vad man kan och ställa in låg-låg "film-känslighet" vilket leder till lång exponeringstid. Sedan är mitt tele för kort, så jag har fått förstora en hel del.

Men nu ser man att den där strålkastaren (jo - man upplever den så i morgontimmen) är halv. Undrar hur stark den skulle vara som full.

*****

Vinterhav

Så har havet återigen blivit tillgängligt.

Isen ligger på fjärdarna. Inte riktigt överallt, men i alla fall vid vår strand.

Eftersom snön mer eller mindre lyser med sin frånvaro, ser man hur havet bökat och stökat, vänt och snurrat sig innan det kommit till ro. Precis som jag brukar göra.

Men havet gör det snyggare.





*****

Pärlor för s ...

.. kåningar!? En halv meter snö, lär ha dråsat ner där i natt. I Skåne!

Här har vi en skrämd och kuvad knapp decimeter.

Vad har skåningar gjort för ont, som så straffade bliver?

Var finns rättvisan?
De vill ju inte ens ha pärlorna.

Och jag börjar ana att mitt straff får jag, för att jag precis köpt nya skidor.
*****

Tidig morgon

Kvart över sex råkar jag titta ut genom sydöstfönstret och ser den stjärna som förmodligen markerar Betlehems BB. Vilken skylt! Ljusstark som ingen annan. Jag kan inte låta bli att ställa upp tubkikaren, som vanligtvis används för fåglar.

Häpen blir jag, när jag får in skärpan. Trots den exceptionella styrkan i ljuset är stjärnan (som alltså är en planet) bara halv. Hade den varit månen, hade den varit i nedan. Och jag undrar hur himla (häpp!) stark den skulle vara om den vore hel. Nu cirklar den, så att säga tillsammans med solen, så ur vår synpunkt kommer den förmodligen inte att bli hel.

Bilden är usel. Ser jag "stjärnan" imorgon, ska jag försöka med en bättre.


*****

På hemväg ...

.. från jobbet, träffar jag på Rudolf med anhang, som tycks oberörda av den arktiska kylan med köldeffekter nedåt 36 grader.

*****

Kampen går vidare II

Skammen breder ut sig. Och Ögonblick i norr kliver upp på barrikaderna ännu en gång, för att försvara julens traditioner. Rädda världen från uppenbara klavertramp. För att inte säga ren intelligensbrist.

Härom veckan presenterade jag ett antal flagranta felaktigheter i samband med krämarnas försök att sälja på oss så mycket som möjligt. Till exempel vill de nu att vi ska fira både sjunde och åttonde advent. Förmodligen för att de ska kunna starta julhandeln redan efter sommarsemestern de kommande åren.

Nu är det dags för nästa steg på månglarnas agenda.

De nästan fjäderlätta, skimrande och sfäriska julprydnader som varje intelligent människa benämner "pumlor", chikaneras även i år och degraderas till j*l*g*a*s*u*o*! (Jag skriver inte ut ordet i onödan, men det slutar på ...kulor.)

En kula är en rund massiv kropp. Om den är något så när stor, kommer den att ge granen ett ganska visset utseende på grund av den tyngd, som belastar den gren varpå kulan hänges. Ledsna granar är inte kul(!), kan man säga.

Att se den glädje en grankvist visar genom att glatt fjädra tillbaka till ett lätt och elegant uppåtsträvande läge, när man hänger dit en pumla, kan få en tårögd.

Nu tänker julkapitalisterna pungslå oss genom att introducera ännu en definition av kula. Visserligen inte julgrans- men väl julkula!

Studera denna bild. Den säger väl allt om intelligensen hos krämaren. De bör tas om hand. Sluten anstalt i ett antal år, samt tvångs- anslutning till Pumlans vänner.

Jag manar samtidigt till kamp.
Rusta för broschyrbränning!

*****

Ära och berömmelse

Jag trodde att någon spontant skulle berätta varifrån detaljerna i förra inlägget kommer.

Men ingen har dykt upp.

Så nu blir utmaningen den:

Berätta vad det är vi ser på bilden.

*****

Detaljer

Man kanske skulle bli grafisk formgivare.
Nå'n gång.
*****

Vem ska man tro på

Bilden nedan visar två uppenbara sakfel. Hämtade ur DN i söndags, och ur NSD i lördags.

Småsaker i de stora sammanhangen kanske.
Men jag undrar stillsamt.

Hur många galenskaper går man på, där man inte själv känner till det rätta?

(Klicka på bilden för bättre läsning.)

*****

Undrar vad som hände ...

.. men jag var på Spa i helgen och kom hem med en tvättmaskin. Med centrifug.

Jobbutflykten i fredags gick till Haparanda, om nu någon missat det. Inte för att jag har skrivit ut det så tydligt, men jag nämnde att hela gänget med respektive skulle dra en bit norr om Aten. En lång bit norr om Aten, kanske jag skulle ha skrivit. Haparanda ligger nämligen rakt norr om den grekiska huvudstaden.

Nåväl - Det var inte det jag skulle berätta om.

I helgen befann jag mig således på Sveriges östligaste punkt. Nästan. I alla fall den östligaste fastlandspunkten^*). Definitivt inte den mest kända ytterligheten i Sverige. Inte samma status som Treriksröset, eller Smygehuk. Till och med Svinesund är väl mer känt, trots att den västligaste i själva verket heter Stora Drammen.

Nåväl (Vilket bra ord, när man vill skapa en bra övergång!) - Det var ju inte det jag skulle berätta om.

På Sveriges östligaste punkt, som förstås ligger i Östsverige. mycket, mycket mer än Östergötland, Småland och Blekinge, som oftast får ståta med den benämningen, eftersom norra Sverige egentligen inte räknas till Sverige i så väldigt många sammanhang, om centralmakten får bestämma, vilket den har gjort alltsedan länsman var en glimt i mammas ögon, eller hur man nu säger.

Nåväl - Det var ju inte heller det jag skulle berätta.

En fin helg på spa-hotellet Cape East (Gissa hur det namnet kom till!) med gravad röding på mjukt tunnbröd med löjroms- och röktlax-mousse, och den bästa oxfilé jag smakat sedan sjuttiotalet. Kul sällskap, särskilt alla "respektive" som man inte känner så där väldigt väl. Respektivenas respektiven är man ju rätt van vid, så där har nyfikenheten kanske flagnat lite. Det blev barhäng. Dans för en del. God sömn. Men inte minst dagen efter.



Nu tänker du fula tankar, när du läste den där sista meningen. Erkänn!

Då ska jag berätta hur den var, den där dagen efter.

Vaknade tio över sju. Nyfikenheten tog överhanden och jag gick fram till fönstret för att beundra utsikten över den frusna Torneälven och Finland på andra stranden, bara 200 meter bort. Vacker morgon. Frostig. Rosagrå. Sådär som det blir när molnen är tunna och släpper igenom soluppgångsljuset.

Spa - Det betyder att man ska vältra sig i lyxiga behandlingar. Varma källor. Skön massage och annat förment hälsobringande. Jag tog den avskalade formen. Bastu och simtur. Det förstnämnda inomhus, det sistnämnda ute i det fria. Tio i åtta på morgonen, då du fortfarande inte ens hade tänkt vakna, dök jag smidigt i bassängen (nåja, klev ner i den, då) och dök elegant genom slussen (okej - jag slog huvudet i glasväggen en gång, eftersom jag flyter väldigt bra, när jag ska simma under vatten), och kom ut i den kalla friska luften. Mjuk musik hördes från högtalarna. Kände mig som på Island. Vi var tre personer sammanlagt i den poolen. Ingen trängsel alltså.

Ångbastu, Tornedalstortyr och en stund i den varma poolen uppe på taket. Sedan var jag mogen för frukost och det, som var det egentliga syftet med besöket. Jobb alltså. Studiebesök.

Nåväl - Det var ju inte.... ja du vet.

Hemåtfärd framåt eftermiddagen. Upplyft och på bra humör, rattade jag mot stugan.

Det var då tvättmaskinen slog till. I magen. Jag blev varm, febrig, och trött. Magen kluckade, pratade, porlade, blurpade, slurpade - kort sagt väsnades alldeles väldigt. Nej, jag mådde inte illa, ville inte kräkas. Men det är ändå fascinerande och känna hur det kan jobba därinne. Oj - nu vände trumman åt andra hållet. Oj - nu startade centrifugen. Men konstigt nog släppte den aldrig ut vattnet, eller något annat heller, för den delen. Den bara höll på. Hela kvällen, natten och så gott som hela söndagen. Lite frossa. Ibland lite smärta.

Idag, måndag, har jag jobbat, som vanligt. Pigg. Javisst. Men nu håller den på att förbereda en tvätt igen hör jag. Kanske inte en vittvätt, eller ens kulör. Men en ylledito i alla fall.

Jag trodde att spavistelser var hälsobringande.
Undrar vad det var som hände!?
*****

^*)Sveriges östligaste punkt ligger egentligen ute på en ö i Haparanda skärgård som heter Kataja.

Pris

I helgen har jag utfört en bedrift. Ett stordåd. Något som borde mana till efterföljd.

Jag är nog den enda människan på jorden, som med vett och vilja besökt en ort med ett IKEA-varuhus en bra bit norr om Aten, men på samma längdgrad ...

.. UTAN ATT GÅ IN DÄR OCH KÖPA NÅGOT!

Vad får man för pris?
Årets NI(x)KEA-buckla.
Finns den?
*****

Förväntan

- Å vad ska du ha på dig?
- Ja inte vet jag. Jag har ju inget. Usch.
- Kan inte du ta hit den där sprejen du hade förra gången.
- Ja, jag tänker då gå och köpa....
- Tror du vi hinner?
- Men guuu va snygg. Ska du ha den?

Studieresa och lite fest ikväll. Hela personalen, plus respektive ska iväg och lägga sig på Spa en bit norr om Aten ikväll. Vi anställda ska på studiebesök. Stämningen skruvas upp redan på förmiddagen.

Ekonomichef Hans tittar på mig och Micke.
- Vilken tur att vi killar är så grundsnygga. Vi behöver ju bara ta på oss kavajen. Sen är det klart.

*****

Åh tänk ..

.. att nu har han blivit ännu äldre.

Grattis på din dag.

Å du... Väck bloggen!
*****

Håll dig undan

Många av oss har väl upplevt glädjen av att stå nära ett husdjur. Själv har jag aldrig ägt någon hund, även om det var en dröm när jag var barn. Moster och morbror hade en snäll Peggy, som var det närmaste jag kom ett husdjur, med undantag av ett helt fantastiskt marsvin.

Hundar är glädje. Oftast. Bra och kravlöst sällskap. Roliga att busa med. Kasta bollar och idka dragkamp om något litet pipande plastdjur. Låta dem hämta pinnar ute i sjön och se den oförställda glädje de uttrycker när de bärgar hem "bytet" till stranden och ...mindre trevligt, blir alldeles särskilt sällskapliga när de mycket noggrant och effektivt ska ruska sig torra!

Nu har forskare studerat precis det där förfarandet. Hur gör hundarna?

Syftet med studien är att försöka imitera pälsdjurens skakande. Tekniken är ju väldigt effektiv. Kanske kan man använda samma teknik i tvättmaskiner.

Så se upp i tvättstugan!
Kanske träffar du en alldeles särskilt sällskaplig tvättmaskin där i en nära framtid.

Men du!
Glöm inte luddfiltret.
*****

Detta rapporterades om i Vetenskapsradion P1 i morse.

Sig själva närmast

Trafikverket har rapporterat om att "tågeländet" förmodligen kan bli ännu värre i vinter än den förra. Bristande underhåll av infrastruktur är orsaken. Brist på pengar.

Vår nya infrastrukturminister, Catharina Elmsäter-Svärd, konstaterar torrt

... vi har också ett gammalt skuldberg på för lite underhåll under kanske 15-20 år.

Därmed underförstått att det får den förra regeringen (före 2006) ta på sig skulden för. Frågan är om hon tycker att det ska förbli så, och att vi därför får vänta till ett regeringsskifte innan frågan tas upp igen. Det kändes så, när hon svarade i Rapport. "Det är ju inte vårt fel", kunde hon lika gärna ha sagt.

Och några pengar finns ju förstås inte.

Samtidigt rapporterar de statliga företagen rekordvinster, som tillförs statskassan. De företagen skulle nog regeringen helst vilja sälja, så att vinsterna går ner i privata fickor istället.

Tågresenärerna blir nog kvar på perrongen även i vinter.
Och nästa.
Och nästa.
Och nästa.

*****