Inte tyckte de ...

.. att jag lät särskilt kry, mina arbetskamrater, när jag dök upp på jobbet efter tre veckors frånvaro.
Men att jag hade klippt mig, såg de.
 - Du har ändrat frisyr, sa någon.
 - Näe, sa jag, men jag klippte nog lite kortare än vanligt den här gången.

Direkt iväg till vårt andra kontor här i stan. Med mig hade jag en Travel Academy-praktikant, som varit hos oss i fem veckor och nu skulle tillbringa återstående tre på vårt Grupp&Evenemangskontor, som ligger på universitetsområdet. Jag ville vara med och introducera henne där.

Någon timme senare var jag tillbaka i min ordinarie roll på kontoret i stan och kunde ta itu med en del, som jag förstås låg efter med. Ingen gör ju mitt jobb, när jag är borta. Mejllådan var förstås välhållen. Jag hade gått igenom den hemifrån och rensat allt skräp som kommer där. Sedan tog jag itu med resten.

Diskussion om önskade utbildningar och inbokning av kurser. Det var ungefär vad jag hann med.

Efter lite övertidsjobb, gick jag hem.

 - Krya på dig, sa kompisarna.

Jag lovade.
*****

En så'n där ...

.. himmel, du vet.

Gomorron. Arbetsdag idag. Känns som provanställning. Hostan håller sig rätt lugn.

*****

Månuppgång

Bortom Jämtön på andra sidan fjärden, kryper månen upp och skickar sina orangefärgade strålar över till oss.

*****

Undring

Råkade på ett inlägg som är precis fyra år gammalt.

Det skulle vara intressant hur det går med måluppfyllelsen, när det gäller minskningen av kvickfixar.

Läs och begrunda.

*****

Summering

Jag går ut i den soliga dagen. Det är 8 plusgrader. Undrar om det varit så varmt här i november förr. Konstigt nog ligger is i ett dike. Visserligen djupt och i ständig skugga den här tiden på året, men ändå. Ja -  det är klart; det har ju varit neråt 8 minusgrader också en gång de senaste två veckorna.

Det är tyst och stilla här i skogen. En granne (nybliven) röjer ris på baksidan av sin förrådslada. Det är egentligen allt som hörs, förutom ett och annat kvitter från de fåglar, som valt att stanna här i vinter.

I år har vi haft rekord. Jag noterar nogsamt alla fågelarter som jag ser. Inte totalt, men de jag  observerar på eller från tomten.

 - Hur många fågelarter har ni hos er, frågar en bekant boende i Stockholm. 

 - Tja. Sisådär 35 - 40 arter, sa jag.

 - Va? Finns det så många. På vår tomt i Sörmland har jag väl sett 5-6 olika. Men jag kan ju inget om fåglar förstås.

51 arter har jag räknat in under året. Några riktiga rariteter också. Nötväckan ska inte finnas här. Inte heller steglitsen. Men de har förärat oss med besök.

Här kommer hela listan, för dig som är intresserad. Den är i någorlunda kronologisk ordning. Start i januari.

1. Talgoxe
2. Blåmes
3. Talltita
4. Svartmes
5. Nötskrika
6. Större hackspett
7. Skata
8. Domherre
9. Gråsiska
10. Grönfink
11. Grönsiska
12. Bofink
13. Koltrast
14. Gulsparv
15. Ringduva
16. Nötväcka
17. Sparvhök
18. Blå kärrhök
19. Korp
20. Dubbeltrast
21. Sångsvan
22. Fiskmås
23. Gråtrut
24. Havstrut
25. Järnsparv
26. Rödvingetrast
27. Orre
28. Silvertärna
29. Morkulla
30. Sävsparv
31. Bergfink
32. Sädesärla
33. Trana
34. Trädkrypare
35. Rödhake
36. Kråka
37. Steglits
38. Björktrast
39. Hussvala
40. Svartvit flugsnappare
41. Drillsnäppa
42. Storskrake
43. Trädpiplärka
44. Ladusvala
45. Silvertärna
46. Tornfalk
47. Kungsörn
48. Storspov
49. Kanadagås 
50. Gråspett
51. Sidensvans

Som sagt, en hel del arter. Ändå saknar jag några. Snösparv, Rödstjärt och Jorduggla till exempel. För att inte tala om Bläsanden, som brukar vissla så fint från stranden. Det känns som det varit ovanligt lite sjöfågel. Favoriten Dvärgmås har lyst med sin frånvaro.

Men rekord blev det ju ändå.

Hur många har du på din lista?

*****

Uppdatering:  En tillbakablick i loggarna visar att 8 plusgraderi november inträffat någon gång då och då under åren. Så var det med det minnet. 

Uppdatering 2: Elisabet har gjort en lista i sin kommentar här nedan, men också kompletterat på sin blogg.

Ännu kan man ...

.. få en plats i solen. Drygt sju grader på plussidan är vi inte så väldigt vana med i november. Men nu ska vi tydligen få en exceptionellt mild vecka.

Vet inte om det är bra eller dåligt för förkylningar.

*****

Som vanligt, då

 - Nja, vi får nog strunta i att åka till stugan imorgon.

Vi lyssnar till väderrapporterna på fredagskvällen, sedan vi kommit hem från ett 50-årskalas hos systersonen.

 - Norra Norrland får mulet och underkylt regn, eller snö.

I morse, när vi vaknade såg det inte så muntert ut. Gråväder och blött på marken. Första väderrapporten fem i sju, mässade om det underkylda regnet som vi skulle drabbas av. Vi tog rätt beslut.

Frukost vid åttasnåret. Och ta mig rackarn tittar inte solen fram lite. Hoppsan, tänkte vi, och jag går och spanar från balkongen, som vetter åt andra sidan, mot söder. Inte ett moln.

 - Men va!?

Tittar på väderappen i mobilen och den radarkarta som finns där och som faktiskt SMHI själva är föräldrar till. 

 - Men kolla. Regnvädret har ju passerat vid tretiden i natt! Regnvädret befinner sig nu uppe vid Karesuandotrakten; visserligen i Norra Norrland, men det är 50 mil härifrån. 

Jaha - Vad gör vi nu?

Rask omplanering. Jag säger att jag kan lika gärna vara risig i stugan, som här i stan. Det spelar ingen roll. 

Handlingslista görs upp och Benke ger sig iväg för att fixa den, medan jag förbereder övrig packning. 

Strax efter lunch är vi här på Rånlandet efter en lugn biltur via Rönnbäcks fisk och nödvändiga inköp där. Hälleflundra, röding och gravad lax. Och de goda laxfärsbiffarna, förstås. 

Trakten är bedövande vacker i den låga solen. Det är sju grader varmt. Fullkomligt vindstilla.

Och tilliten till SMHI fick sig en törn igen. Märkligt att de inte ens kan spana på sin egen app, innan de uttalar sig svepande om "Norra Norrland".

*****

EU - Eller inte

Idag läser jag att EU kommer att stoppa bidrag till tjurfäktning. Läs om det där: Bidrag till tjurfäktning. (!!!)

1,3 miljarder kommer därmed att sparas årligen. Hur många år har det pågått, undrar jag stillsamt. Det verkar ju fullständigt sjukt att bidrag skulle ges till en verksamhet, som undan för undan förbjuds i t.ex. de spanska provinserna. 

Det verkar så främmande att jag undrar om det är en sann nyhet.

Nu ska det tas upp inom Ministerrådet också, innan det kan genomföras helt. Och allt annat vore väl minst sagt underligt, eller hur.

EU är för det mesta bra. Men ibland undrar jag. Exempelvis det jag läste häromdagen om att några korkskallerepresentanter i församlingen vill tillåta atibiotikaanvändning i djuruppfödning i förebyggande syfte. Det vill säga,  utan att det finns någon sjukdom. 

Jag häpnar igen. Hur korttänkt får man vara på de där "höjderna" inom politiken? Här pågår världsomspännande ansträngningar för att minska slentriananvändning av antibiotika för att, om möjligt, undvika resistens.

Har inte dessa representanter i EU snappat sammanhangen, så borde de inte sitta i de församlingar de gör.

Självklart bör de ersättas av tänkande individer vid nästa EU-val.

*****

Läs om tjurfäktningsbidraget.

Läs om antibiotikaivrarna. 

Vore jag lagd ...

.. åt astrologi, så skulle jag tacka planeterna idag. I natt, när jag vaknade vid fyratiden, för att låta en hostattack få utlopp för sina intressen, gick jag ut på balkongen en liten sväng. Många minusgrader, för första gången.

I sydväst står månen som en spotlight. I sydost står åter Venus och Jupiter i nästan exakt linje från lyktstolpen uppe på parkeringsdäcket på andra sidan gatan.

Det måste vara ett tecken. Säkert är det därför jag känner mig så bra. För trots allt, så var nattens hostattack den enda. Inte har jag någon feberkänsla heller. Inte ens nu, efter några timmar uppe ur sänghalmen.

Frisk är jag inte. Men friskare.

Jag hoppas det håller.

*****

Bakslag

Igår kände jag hoppet. Relativt pigg. Lättare hosta än den som regerat i två och en halv vecka. Skönt.

Idag vaknar jag med feber. Hostan håller sig på mattan, precis som igår. Men varför ska jag få feber igen? Det vet nog bara virusjäkeln. Och hen är väldigt svår att få svar från.

Det får bli två Panodil och stilla läge idag också.

Less.

*****

Så går det till i Gunnarsbyn

Jag har tidigare berättat om flyktingmottagandet i Råneå (t.ex. här.), där det fungerat bra i många, många år. Det lilla samhället (ungefär en mil från min stuga på Rånlandet) har tagit emot och integrerat människor på ett bra sätt.

Norrut i samma älvdal ligger ett kluster med små trevliga byar. Det är Sörbyn, Valvträsk, Lassbyn, Överstbyn och Gunnarsbyn. Oändligt vackra trakter.

I Gunnarsbyn har ett asylboende inrättats i somras. Och byborna har ställt upp på olika sätt för att välkomna flyktingarna. Här struntar man i vilka bestämmelser som finns om utbildning i svenska till exempel och har startat egen undervisning i svenska.

Byn har också "lokal-TV".  De har förstås uppmärksammat att det kommit gäster till byn.

Här ett avsnitt, som handlar om undervisningen.

Här finns ett annat avsnitt i den serie reportage som producerats. Det är det femte och senaste.

Det finns ett litet arkiv där du kan botanisera bland alla avsnitten.

Man blir glad.

*****

Öppnar en ny bok ...

.. med en titel som skrämmer mig lite. Att inte vilja se är Jan Guillous fjärde i sviten om 1900-talets Sverige.

Den kom för ett år sedan, så den är egentligen inte ny. Men jag har inte lagt vantarna på den förrän nu. Jag kan tänka mig att titeln anspelar på nazimens härjande i Europa och på så sätt känns den lite kusligt aktuell ...

Vi får se vad jag tycker. Har läst föregångarna och tyckt lite olika om dem. Men en bra historielektion är det. Jag, som aldrig under min skoltid fick lära något om andra världskriget. Så långt "hann" vi aldrig. Kanske var det också för kontroversiellt även på femtiotalet. Stenåldern, däremot läste vi om flera gånger. Har en känsla av att man började om därifrån varje gång man bytte stadium i skolan.

*****

Byte

Finnes: Vanligtvis klar och fin luftstrupe med tillhörande stämband med god verbal förmåga, (Ibland kan till och med sång utbryta.) som för tillfället har starkt renoveringsbehov.

Önskas: Som ovan, men utan behov av upprustning.

Eftersträvar företrädesvis tillfälligt byte.

Intresserade kan ställa sig i kö via kommentarsfältet nedan.

*****

Venus och Jupiter ...

.. kämpar för att överträffa morgoljuset.

 

 - Vad surrar han nu om, undrar du.

Jo - Titta uppe och lite till höger om mitten i bilden, så ser du Venus, och ytterligare lite närmare överkanten en svag, svag Jupiter. (Bäst blir det ju förstås om du klickar på bilden först.)

Jag surrar aldrig!

***** 

Och doktorn sa ...

.. att den här förkylningen är en efterhängsen virusjäkel, som bara går att vänta ut. Inne på tredje veckan nu. Jag blir lite less. Febern går upp - och ner. Hostan hörs över kvarteret, och pulsen är förhöjd.

Dock inga problem med lungor eller hjärta. Den smidiga hälsocentralen som jag går till (Stadsviken i Luleå) gjorde ett snabbt och effektivt jobb.
 - Du har ett hjärta som en 29½-åring, och lungorna låter rena och fina. Öronen är det heller inget större fel på, sa den unge läkaren.

Det var egentligen för öronen jag hade tid. Min tinnitus har tilltagit sedan i våras och jag ville veta vad som finns att göra. En första koll gav gott resultat.
 - Vi fixar en hörselkontroll om några veckor. Din förkylning måste vara helt borta. Det kommer ett brev om tid. Gå nu hem och försök vila bort febern.

Det är inte svårt att följa en sådan order, när man känner sig risig.

*****

Nu har jag ...

.. mopsat mig.

Men det står jag för. Det händer liksom lite för ofta det där med att det plötsligt tystnar i P1. Minst ett par gånger i månaden. Och vem vet. Vår radio står ju inte på dygnet runt. Det kanske händer varje dag?

Nu vill jag ha en kommentar från ansvarigt håll. 

Radion är ju ett medium, som ska klara de flesta pärser ifall det blir oroliga tider av vilken sort det vara månde. 

Väntar med spänning på svaret. 

 

***** 

Rejäl ...

.. köttsoppa (hemlagad förstås), passar bra såhär en oktobersöndag.

 

***** 

Ledsen, Kerstin

Din hyllade bok om linnélärjungen Clas Bjerkander må ha hyllats av recensenter, legat högt (till och med tvåa) på DN:s veckolista över de bästa böckerna, och talats om i radio och kanske också i TV.

Nu ger jag upp. Efter etthundratjugotre sega sidor, fyllda med fakta (men ovidkommande sådana, tycker jag), lämnar jag din bok.

Här hade jag, botanikintresserad som jag är, förhoppningar på en mysig skildring över allt det där "levande och lustigt", som titeln antyder. På förhandsbeskrivningarna lät Clas som en person, som hade kunnat vara jag. En som nöjer sig med att sitta och glo, eller undersöka saker, ta reda på fakta om det som händer i naturen.

Men icke. Här rabblas fakta. Här pratas om "hundra" andra människor, som gjorde ditten och datten. Här rabblas vad alla hans kamrater gjorde; Pehr Osbeck hade rest till Kina med Ostindiska kompaniet. Olof Torén reste till Surat och Kanton 1747. Fredrik Adler dog i feber på Java 1761. Och så vidare med tio namn till.

Normalt brukar jag lägga bort en bok om den inte väckt något intresse efter ca 50 sidor. Här höll jag ut dubbelt så långt. Men sedan fick det vara nog.

Sorry, Fru Ekman.


Nu ska jag ta itu med Markus Torgebys Löparens hjärta. Har läst 20 sidor och redan fastnat.
Den ligger inte på någon lista.
Än!

*****

Den svenska flatheten ...

.. är nog snudd på lika känd som ordet lagom. Vi är så fullständigt mesiga i vissa avseenden av konflikträdsla eller lättja. Den svenska flättjan kan vi döpa den till.

Lyssnar till ett inslag i ekot i eftermiddag. Det fuskas under högskoleprovet. Folk sitter tydligen med mobilerna och fotograferar frågorna. Bilderna messas till någon utomstående som tar rätt på svaren och ringer upp provfuskaren (ljudlöst) och berättar svaren. Fuskaren sitter med hörlurar.

Jag häpnar. Givetvis ska mobiler inte tillåtas under proven. Något så självklart. Men då kränker man förstås någon. Den "personliga friheten är i fara", eller något annat flättjefullt förhållningssätt från de ansvariga.

Vi får det samhälle vi bygger.

*****

I den elfte minuten ...

.. kom vi på att vi kanske skulle besöka Bok och Bild. Ett varannatårsarrangemang som samlar författare, skribenter och konstnärer från de nordligare delarna av landet, och detta år även Finland. Eller åtminstone litteratur som tar upp förhållanden, eller har handlingarna förlagda till vår del av världen.

I två dagar pågår massor med aktiviteter, föreläsningar, utställningar, musik, poesi, konst. Jag har ju inte känt mig precis i form med min envisa förkylning (läkare på måndag), vilket gjorde att vi bara gjorde en kort sväng under sena eftermiddagen. Någon höll på att packa ihop. Det hade varit mycket folk. Vi träffade många bekanta och det är ju alltid trevligt.

En föreläsning som började klockan 16 hade jag gärna lyssnat på. Journalisten Arne Müller om Norrlandsparadoxen. Det handlar om mer eller mindre seriösa aktörer i gruvbranschen som kommer hit och exploaterar, tar ut det göttaste, och sjappar. Lämnar sedan resterna åt skattebetalarna att ta rätt på. Vi ser alltför många sådana exempel.

Maja Hagerman missade jag. Hon hade talat engagerat om rasbiologen Lundborg och hans äventyr i Sapmi och Tornedalen. Skrämmande. Och grunder för nazisterna i Tyskland. Där har vi svenskar något att verkligen skämmas för. Vidrigt.

Jag hörde en lång intervju med henne i radion häromdagen, så att jag missade henne här kändes inte alltför tungt. 

Tyvärr är det alltför aktuellt även i dessa dagar.
Och fortfarande lika vidrigt om inte vidrigare.

Med tanke på vad vi borde ha lärt oss.