Dagens ...

.. idoga åkande i pisterna fick ett relativt tidigt slut. Det händer ibland. Från strålande sol, till förblindande flatljus kan gå i ett nafs om man har otur.

Det fick bli after-ski istället.

*****

Jo. I Finland ...

.. där kan man.

*****

Stajlat

Jag är upplärd till att slå på ugnen med ett vred. Ett vred där man valde under-, över-, både-och-värme, eller grill.  Sedan ställde man in tempen med en ratt.

Och maten blev god.

Nu, i vår hyrda "skidlägenhet" är allt så modernt att vi nästan gick bet på att värma ugnen till 125 grader för att fräscha upp ett par pizzabitar, som blivit kvar från söndagskvällen.

Jisses vad vi fick knäppa och knappa och läsa och läsa en gång till, innan någon lycklig slump - inget annat - såg till att ugnen och vi var överens.

Jo, pizzan blev varm. Men sedan kunde vi knappt stänga ugnen, utan att läsa den vetenskapliga uppsatsen i husets pärm.

Utveckling? Snarare INveckling.

*****

I kvarteret ...

.. där vi bor, ja faktisk i samma hus, hittar vi en trevlig liten krog; NiliPoro. Som namnet berättar handlar det om ren.

Vi fastnar för en burgare på långbakad ren, med vinbärskompott och äkta friterad skalpotatis.

Gott! Tur att vi har nära hem.

*****

Äntligen

Den blev lite sen i år, skidpremiären. Men nu är säsongen igång. 16 grader under noll, men strålande sol. Härlig snö. Vem kan avhålla sig?

Vi ger oss ut vid halvelvatiden. Levis skidområde sträcker sig över ett helt berg. Det gör att man kan ta sig runt med hjälp av 27 liftar, medsols eller motsols, gröna eller svarta pister. Det blir många kilometer på en dag. Vi noterade bl.a. att en lift vi åkte var 1,3 km lång, och då kom vi bara halvvägs upp till toppen. Så det finns att välja på.

Att ställa sig på skidorna för första gången på säsongen är inga problem. Det är som att cykla. Åratal av utförsåkning sitter i ryggmärgen. Det är bara att stå på, oavsett hur brant det är. Vi åker ner till South Point, som det heter, och fortsätter sedan till motsatta sidan av berget för att få i oss en lunch. Den lunchen blev lite misslyckad eftersom vi inte kände för de alternativ som erbjöds. Det fick bli kaffe och en stor, ja vad ska man kalla den, munk kanske. Det gav i alla fall energi för fortsatta turer.

Vilken härlig dag!

Bodin i sin vanliga stil. Foto: Benke.

*****

Det blev ...

.. en annorlunda vintersportdag här i Finlands bästa skidort Levi. Jo, det är här vi finns den här veckan.

Tidigt på morgonen stod termometern på -25. Det steg visserligen, men det kändes rätt bitande ändå. Vi var nog inte ensamma om att avstå från en dag på berget. Det såg rätt tunnsått ut i stora nedfarten mot byn.

Men det finns ju annat att hitta på.

Pulkabacken lockar både vuxna och barn. För att inte tala om den hund som glatt kastade sig utför backen i sin pulka. Väl nere klev den ur och bogserade upp pulkan till toppen igen för en ny åktur.

Vi promenerar vidare med rödblommiga kinder. Hittar "Kvarngubbens" (Myllyn äijä.) restaurang. Där serverades vi en härlig laxsoppa och varmt rågbröd. Det satt bra.

Eftermiddagen fortsätter.
Utan skidor.

*****

Installerade

Trötta efter resan, är vi nu installerade i den minsta lägenhet jag någonsin bott i. Men standarden är hög. Vi kommer nog att trivas.

Mätta är vi också. Övermätta till och med. Vi fick med oss det vi inte mäktade med att äta upp på den italienska restaurangen. Ett hak som vi besökt förr och som blivit en favorit.

Kaffe tog vi hemma. Och en avec. Men trötta efter resan blir det tidig kväll.

Morgondagen väntar.

*****

Söndagsäventyr

Vi har som vanligt, sol och fint när vi ger oss ut på söndagsutflykt.

Det tar en stund innan vi kommer fram. Först en lunch på stamstället i byn.

*****

Två världar räcker

Det är skönt att ta en paus. Hur kort den än är ger den dig fördelar. Bara en sådan sak att jag kan gå ut på balkongen för att titta till kumquatbusken. Den är frisk och fin och frukterna har också tagit paus. Det betyder att någon mognadsprocess inte pågår. Jag räknar att jag ska kunna skörda på sensommaren.

Utanför balkongvärlden har ett fint nysnötäcke lagt sig. Härligt! Men förstås bedrägligt, eftersom det på många ställen är is under. Det gäller att vara på sin vakt.

Den tredje världen - den lite längre bort - får vara ifred för mig idag. Den är bara tokig. På oräkneliga sätt.

I veckans upplaga av utmärkta Spanarna i P1, tar Niklas Källner upp pausens (i många aspekter) betydelse för välbefinnandet. Lyssna!
*****

Vi hade funderingar ...

Läget i morse. Foto: Grannen Katrin

.. på att ta oss ut till stugan på Rånlandet idag.

Men en rapport från en som kämpat sig därifrån på väg till jobbet i morse, får oss att tänka om.

Med tanke på att det är rätt kuperat med rejäla backar, vågar vi inte ge oss iväg.

På de 16 år vi haft stället har vi aldrig upplevt något av den här kalibern. Men med tanke på att 25 minusgrader förbyttes till 5, 6, 7 plus i en dryg vecka, så är det inte så märkligt att det ser ut som det gör, när det nu är 15 minus igen.

Usch för sydsvenskinspirerade vintrar!


*****

Utsikt från ...

.. den pocherade lunchtorsken.

Den går inte av för hackor. Ja, utsikten, alltså.

Och fisken smakade bra också.

*****

Jaså!

  - Hela norra Norrland har först mulet, men ...

(SMHI i rapporten kl. 0855.)

Hur ska man kunna lita på prognosen, när de inte ens kan säga hur läget är i verkligheten?

*****

Så gick ...

.. en dag igen. En dag utan några särskilda kännetecken. Utan något särskilt att lägga på minnet. Så är det ju med många dagar. Och de måste väl få finnas de också.

Visst har jag fixat lite. Varit på ärenden på stan och haft språkträning med min adept, som berättade att han fått nytt jobb och ska flytta från Luleå. En stad där han trivts mycket väl. Men nu hade han fått ett erbjudande han inte kunde tacka nej till. I april bär det iväg.

Men nog blev det en rätt passiv dag. Vintern har ju svikit oss å det grövsta. Det är nu plusgrader sedan många dagar, och med många grader. Idag cirka 6. Omgivningarna har blivit blöta, skitiga, och hala. Inte lockar det till längre promenader, precis.

Vi har flera gånger tänkt att det ska bli dags att ladda en termos med kaffe och vandra ut till närmaste ön Gråsjälören, när solen skiner. Men då har det blåst kuling, eller värre. Och nu har isbanans "trottoarer" förvandlats till skridskois. Inga lämpliga gångvägar längre. Det känns som att vintern är förlorad. I alla fall på snöfronten.

Vi som hade det så fint.

*****

Va'va're' ...

.. ja'sa! Hämtade just denna i brevlådan.


*****

Nya vanor

Jag vet inte hur du gör, men jag har en vana att spara på "gottepåsen" lite för länge i många fall. Gottepåsen består i det här fallet av en tidning, eller kanske främst, en tidskrift.

Jag prenumererar på en exklusiv skara magasin. Det är Filter, Vi, Utemagasinet, Turist och Vår fågelvärld. Ja, och sedan kvartalstidningen Camera natura, förstås.

Med glädje plockar jag upp dem ur brevlådan och myser vid tanken på att jag ska få bläddra i dem och njuta av innehållet. Men ... Så var det det där med att inte förhäva sig med en gång. Jag vill spara lite.
 - Jag tar den till helgen. I stugan. Det blir mysigt.
Så tänker jag, och lägger undan tidningen.

Det är bara det att godiset ligger kvar och lockar lite för länge. Nästan så att nästa nummer hinner komma (Jo, det har hänt.) innan jag ens har börjat bläddra i det förra. Hänger du med?

Det där har börjat irritera mig, så nu blir det nya vanor. Idag kom Utemagasinet nerdunsande i lådan. Och jag har redan läst det. Nästan. Med stor behållning. Det finns en del kvar att ta del av, men numret är åtminstone grundligt inventerat när det gäller intressanta artiklar, så jag vet vad jag vill läsa.

Nu ikväll när jag lägger mig för kvällen, tar jag itu med februarinumret av tidningen Vi. Imorgon lär väl marsnumret dyka upp.

Men det sparar jag väl till helgen.

Eller hur var det nu ... Hm?

*****

Elefanten i rummet

I rummet, eller åtminstone på väggen. Elefanten i form av en jättebild. Nja - inte på min vägg, för det fick jag inte. Inte heller skulle jag ha haft Hep Stars där. De var väl inte mina idoler, precis.

Det är knappt så att köksbordet räcker till.

Men den här bilden fyndade jag omedvetet idag, när jag besökte bokrean. Där hittade jag nämligen en flera kilo tung volym, som handlade om Bildjournalen. Den fanns hemma hos oss varje vecka. Det var syrrorna, som är nio respektive sju år äldre än jag, som prenumererade.

 
















Vilken härlig nostalgitripp. Här bläddrar man i gamla nummer och minns. Och längst bak låg den - elefantbilden - som Bildjournalen var ensam om att erbjuda till landets alla ungdomar.

Kul fynd för 99 kronor.

*****

Pirutte

Ibland gör man riktiga fynd. För 26,90 per kilo. Svenska var de också. Annars hade jag inte köpt dem. Svenska äpplen är nämligen godare än italienska, franska, eller från andra sydligare nejder. Det beror på att våra äpplen mognar under något svalare förhållanden.

Jag kunde förstås inte låta bli att fråga en medarbetare på Konsum om äpplena verkligen heter sådär.
 - Nej, nej skrattade hon. Hon som har skrivit den är nog inte så bra på piruetter.





*****

Kan inte låta bli

Förmodligen blir du less. Less på dessa litanior angående vädret. Eller klimatet.

Jag är i alla fall oroad.

Men jag vidhåller att de, som glatt tycker att slabb och slask (nu inne på femte dygnet) i februari månad i norra Sverige, är positivt, bör tänka ett varv till.

Om det nu finns några fler hjärnvindlingar att rota i. Jag menar, korkskallar är ju inte kända för det.

Och vår är det inte.

Vänta bara!

*****

Stormvarning

Solen sken, när vi vaknade. Plusgrader hela natten. Gårdagen bjöd på åtta stycken, med lite råge. Frukost serveras vid niotiden. Då har första varningen kommit: Stormbyar, underkylt regn utlovas av SMHI. Och ta mig rackarn så mulnar det rätt fort.

Vi beslutar att göra pinan kort och åka hem till stan. På snorhala skogsvägar (kände mig som en tvål i ett handfat) kör vi i krypfart, tills vi kommer ut på E4, som tack och lov är bar.

Väl hemma i stan tittar solen fram!
Himlen blir helblå.

Så var det med den prognosen.

*****

Jo

*****