En så'n dag

Visst blev jag lite bortskämd när slutet av juni blev en riktigt fin sommar. Tänkte att nu är det väl såhär det ska vara till i oktober nå'n gång. Sol, svaga vindar till lätt bris. Shortsväder. Alla dessa middagar ute på terrassen (som vi haft rekordmånga av, känns det som).

Urban ställde alltså upp. Men löftet från Vilhelmina och Blenda får vi se om det håller. Just idag verkar det då rakt inte så. Störtregn. 11 grader. Och det ostadiga vädret tänker tydligen hålla i sig.

Jag skulle gärna skänka detta till sydsverige, som rapporterar torka. Här har vi inte det, utan rätt normala vattentillgångar, trots att juni bara visade upp 31 mm regn. Detta jämfört med de 70 mm som dråsade ner i juni i fjol.

Det ser inte bra ut för den närmsta perioden.

Vi som hade tänkt vinna Solligan i år. Hm!??

(Uppdatering: Och hittills leder vi.!!! Tjohooo!)

*****

Alternativ

Bland insekterna har jag några favoriter. Fjärilar till exempel. Men humlorna ligger också bra till, liksom sländor. En stor familj, blomflugorna, är också en favorit som jag skulle välja om jag var tvungen att välja just ett insektsliv som mitt nästa.

Visst är humlor gulliga. Men de verkar lite stressade där de far omkring och letar nektar. 

Blomflugorna, däremot, verkar fridsamma och nyfikna. Kan stå stilla i luften och betrakta omgivningen, innan de bestämmer sig för en blomma att besöka. Eller också kan de hälsa på någon trevlig människa som låter dem spatsera omkring och slicka i sig salter från huden. Det uppskattas, både av blomflugan och människan - ja, om hen är trevlig, alltså.

Men vilken av de 340 olika modellerna av blomflugor vi har i Sverige skulle jag då välja? Det blir en knepigare fråga. Kanske fönsterblomflugan - den största av dem. Den är ju lite humlelik också. Två "flugor" i en smäll.

Den får det bli.

*****

Inte ...

.. ett moln.

*****

Du kommer säkert ihåg ...

.. att jag berättat om att man kan få musikunderhållning medan man väntar på bussen här i stan.

Idag råkade jag gå förbi där. Då satt en kille där och spelade. Det är alltså spontana inslag. Inget arrangerat. Vem som helst får sätta sig och spela en trudelutt.

Kul idé!

*****

Växthistoria

Så var det dags igen. Den lilla krukväxten på balkongen, har beslutat blomma. Idag slog en knopp ut i full storlek. 15 centimeter i diameter.

Den har en fin historia. I flera led har den vandrat. Varit borta i många år och kommit tillbaka. Det här senaste exemplaret var ett litet skott för ett och ett halvt år sedan.
Här finns den också nämnd - ja, anmodern alltså. Eller mormorsmor?

Nu väntar många knoppar på att få visa upp sig. Och efter blomningssäsongen kommer vi att beskära busken till snyggare form. Den är lite spretig och betydligt högre än mina 182 centimeter.

*****

Inte nog med att ...

.. man får gå 4 km för att hämta tidningen. Sedan ska man gödsla med dagens guldvatten. För att sedan fortsätta med att rengöra regntunnan från diverse nedblåst skräp, rengöra fågelbadet och ställa in rätt tryck för irrigation av broccoliodlingen.

Först därefter får man frukost.

Puh!

*****

Dagens designpris ...

.. går till denna färggranna filur. En svårfångad gynnare som aldrig sitter stilla, utan rusar omkring. Förmodligen för att göra så mycket intryck som möjligt och visa upp sina färger.

Guldstekel heter arten.

Kröp till slut upp i mitt knä.

*****

Nödläge

Av en slump hittade jag en väldigt bra funktion i telefonen.

Om jag vill använda kameran behöver jag bara trycka två snabba på telefonens på- och avstängningsknapp.

Nu råkade jag trycka tre snabba tryck. Och vet du vad som hände då?

Jo, ett SOS-meddelande gick iväg till Benke. Bifogat var en bild på mig, men också en bild på den plats jag befann mig. Och när jag ser bilden på mig förstår jag att jag är i nöd. Allt helt automatiskt.

Det som också fanns i meddelandet var en länk till en karta där det markerats var jag befinner mig.

Lite skrämmande. Men samtidigt bra. Hur funktionen hamnat i telefonen vet jag inte. Men den får gärna vara kvar.


*****

Låter drönaren ...

.. flyga över broccolifälten. Det ser bra ut.

*****
Jamen - okej då. Det är jag själv som är drönaren och fältet är en pallkrage. Jag erkänner.

När Ögonblick i norr ...

.. griper in, blir det resultat. På väg till affären idag stannade vi till vid den vägkant som skövlades 2015. Rubb och stubb klipptes ner centimeterkort. Jag skrev till Trafikverket, i rätt ironiska ordalag.

Jag polisanmälde. Det gick vidare till Naturvårdsenheten på länsstyrelsen och blev året efter en fråga för NOA, Nationella operativa avdelningen hos polisen. Intervjuad i tidningen blev jag också.

Så vad blev resultatet? Jo, vägkanten klassas nu som artrik  och har blivit skyltad som sådan.

Nu står orkidéerna där. I tusental. Fläcknycklar.

På en sträcka av 100 meter, för den som vill beundra.

Och nog vore det bra om vi tog bättre hand om våra vägkanter. De behövs för den biologiska mångfalden.

*****

Annorlunda

Vaknar halvfem. Hjärtat går ojämnt. Och fort.

 - Jäklar, tänker jag.

Går upp och tar en dos betablockerare och försöker somna om. Det går inte.

Inser att morgonen är förstörd. Tabletten hade ingen effekt. Men jag avvaktar.

Äter frukost och tar ännu ett piller. Inget händer, så jag tar kontakt med vården. De tycker att jag ska åka till akuten.

 - Då får du bra hjälp.

Sagt och gjort. Jag får komma in ögonblickligen och blir uppkopplad. Läkare kommer snabbt och undersöker. Konfererar och kommer med förslag.

 - Elkonvertering.

Det låter så drastiskt. Jag blir ställd. 

 - Men, säger jag. Då måste man ju sövas. Blir jag kvar över natten?

 - Nej, då. Du kan gå hem vid sextiden, förmodligen.

Lite skakis blir jag. Starta om hjärtat, huvva. Men jag samtycker och får åka upp på hjärtintensiven och prepareras. Massor med folk inblandade, känns det som. Tekniker, läkare, sköterskor, narkosläkare - alla springer runt min säng och förbereder.

 - Det här går fort. Du kommer att sova högst en kvart. Under tiden gör vi det vi ska.

Narkosläkaren ger mig först syre. Så beordrar han sköterskan att spruta in sömnmedel i armen.

 - Märker du något?

 - Nej, säger jag.

 - Då har det inte hunnit upp till hjärn ...

Mer hör jag inte. Plötsligt sover jag. Hårt.

Och en kvart senare slår jag upp ögonen. Vad hände.

 - Ja, nu är det klart, säger sköterskan.

Alla apparater är bortplockade. Det är bara hon och jag i rummet.

Jag tittar på displayen. 55 slag i minuten - ja det var lite annat än de 140 jag somnade med.

 - Nu ska du få mat. Blir det bra med Janssons frestelse?

 - Det blir finfint, säger jag.

En timme blir jag kvar.

 - Nu får du gå hem.

Benke hämtar och vi är snart ute i stugan igen.

Som om ingenting hänt.

Och stort tack till alla trevliga, roliga och duktiga människor som fixade detta. Jo, vi hade kul också.

*****

Så hemskt ...

.. ful är den inte, vår senblommande syren.

Eller hur?

*****

En uppmaning

Hörni, dammsugarfabrikanter. Skulle ni inte kunna konstruera en dammsugare, som sprutar ut kalluft där bak, vid användning sommartid.

Då skulle jag inte behöva duscha två gånger samma dag, när jag städat huset.

Ett tips att ta vara på, Volta, Electrolux, Miele, Dyson med flera.

Kom bara ihåg vem som kom med idén!
Jag menar, med tanke på royaltiesutbetalningarna.

*****

Men jösses ...

.. vilken pratglad kille som dök upp idag. Det var sotaren, som anmält att han skulle anlända mellan klockan 8 och 10. Han kom sju minuter i. I tio, alltså.

Hela tiden som han var på taket pratade han med oss nere på marken. Beundrade utsikten, och frågade om något fanns till salu i närheten. Jodå - vi tipsade om två objekt, som han kollade när han var klar hos oss.

Och naturligtvis hörde han på Benkes dialekt att de förmodligen hade gemensamma bekanta. Så då blev det prat om det också. 

Tysta norrlänningar, du vet!

Själv har jag ju varit uppe på taket i olika ärenden genom åren. Mer eller mindre kryyypande längs stegarna.

Den här herren gick upp, som vore det vilken trappa som helst. Och ner.

Imponerande.

*****

Så nås jag av ...

.. en ny verklighet. Den verklighet som vi börjar inse blir annorlunda på grund av vad ett virus kan ställa till med.

21 av mina duktiga, kompetenta, glada kolleger möter en ännu bistrare verklighet; de är uppsagda från sina jobb. Det är halva arbetsstyrkan. Och räknar man in de fyra som blev uppsagda tidigt i vintras, blir det alltså mer än 50 procent.

Detta efter ett år med stor expansion och flera nyanställningar. Många nya fasta kunder tillkom 2019. Man satsade på nya lokaler i Luleå. För bara någon månad sedan flyttade man in till helt ny och fin arbetsmiljö. Modernt och snyggt.

Nu raseras mycket. En av de uppsagda medarbetarna har varit anställd i 22 år!

Det är bara stor sorg. Men om verkligheten rätar upp sig, finns kanske möjlighet att komma tillbaka.

Hoppas.

*****

Efter ett dygn i stan ...

.. drar vi till skogs igen. Visserligen var det rätt mysigt att se lite folk. Omväxling förnöjer. Luleå är en fin sommarstad, och semester- och permitteringstider får stan att gå i lite lugnare, lite mer tillbakalutad fason.

Sommar har vi så det räcker, enligt min smak.

*****

Bara en bild

Skvattramtider.

*****

Elefant

Ibland får jag besök. Inte bara av vänner och bekanta. Nej, ibland blir det av det mera ovanliga slaget. Som när världens minsta humla plötsligt visade intresse för mitt lillfinger och slog sig ner där för att smaka på ... ja, vad?

Det kan ha varit salt från de cashewnötter jag nyss slängt in i munnen.

Men alltså - titta på det där lillfingret! Lite gråare och man kunde tro att det var en del av en elefant.

Sveriges minsta humleart vilar på toppen av mitt lillfinger.

*****

Nog undrar jag

Jag är ju, som många vet ingen vän av överdriven konsumtion. Shopping, eller tjåpping som många föredrar att kalla det, är inte min melodi.

Vi byggde stugan i skogen vid havet för 18 år sedan. Då hade vi av naturliga orsaker många utgifter och råkade på denna lilla tvåsitssoffa mer eller mindre av ren slump något år senare. Där stod den i affären och såg ut att passa perfekt till vår patio ost, även kallad förstukvist för sörlänningar, bro för oss norrbottningar. Naturfärgad då. 

Vi slog till. Den kostade nämligen bara 199:- kronor. Jo, du läste rätt - etthundranittionio!

Nu har den stått där i 17 år. Dag ut, dag in. Vinter som sommar. En bra plats att vila på i skugga, dagar som denna. Funkar även som avställningsplats. Målad i stugrött. Nyss avspolad med trädgårdsslangen för att befrias från tallpollen. Enkelt gjort. Den väger väl sisådär 10 kilo och lyfts lätt ut på gräset för att ses över.

Jag hör att de, som inte är som jag - tjåpparna - ökar på sina nätinköp kraftigt i dessa tider. Så där kommer beteendet inte att hindras av ett sketet virus, verkar det som. Konsumera mera, är vad som gäller. Billigt billigt. Som den där soffan.

Jag har ett lite dåligt samvete för den kvalitetsprodukten. Jag undrar - hur mycket fick stackarn som tillverkade den?

*****

Nu börjas det

Premiär för tidningslunken. Som alltid efter midsommar. Jo, vi har lokaltidningen i pappersvariant. Men någon leverans till husknuten, eller ens till tomtgränsen kan vi inte förvänta oss.

Nej, det blir 2 kilometer till tidningslådan. Enkel väg! En lagom morronpromenad före frukost. Särskilt så'na här fina morgnar. Termometern står på 22 grader redan tidigt. Det räcker för mig. Men vi förväntas få bortåt, eller till och med över 30 de här dagarna.

Vägen är öde. Det är ju måndag och arbetsdag för de som inte har semester ännu. De har förstås redan skyndat iväg till sina jobb, när vi traskar iväg strax före klockan åtta.

Men när vi är nästan hemma igen möter vi en bil. Det är kommundirektören som stannar och pratar en stund innan hon åker vidare för att göra sista veckan före ledighet.

 - Kanske kan jag sluta på torsdag. 

Hon kan ju jobba kvällar där hon finns.

 - Bara det inte blir nå't möte på fredag. Man vet ju aldrig.

Hon kör vidare och vi går hem till frukosten. Några Skogsnätfjärilar gör oss sällskap i backen ner till oss.

*****