Två lördagskvällar varje år utbryter en märklig aktivitet här hemma strax innan vi går och lägger oss. En tröttande aktivitet fysiskt, men den jagar sömnen rejält på flykt.
Vi flänger runt i lägenheten och pillar och kollar. Och när man väl tror att man kan komma till ro och sova på kudden, så är man uppskruvad till max och inser att det där med sömn är misslyckat. Det är inget som är aktuellt förrän..... nå'n annan gång.
Igår kväll var det 18 små infernaliska mätare som skulle tas hand om. Två vid sängarna. En i mikron. En i nummerpresentatören. Två mobiltelefoner. Två i badrummet.(!!!) En på köksväggen. En i väderstationen och en på hallskåpet. En i gästrummet. En i vardagsrummet. En i videon... nejvisstja, den är ju trasig - ingen idé. Och slutligen fem för handleden. Viktiga. Finns överallt, tycks det. Man får verkligen inte slappna av och slarva. Tänk om man glömt någon?
"Du glömmer väl inte att ställa om klockan?"
Klockan?!!
När jag äntligen är klar och släcker lampan och hör regnet mot fönsterblecket vill hjärnan travestera en strof ur en Olle Adolphsson-låt, Trubbel;
"... och härinne är det vinter, men där ute är det höst".
(Uppdatering: Ta'me'rackarn hade jag inte glömt en ändå. Klockan här i högerkanten. Trodde den skulle fixa sig automatiskt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.