Men...?
Varför ligger du nu här
i gruset vid min cykel.
Du, som bara för en vecka sedan
överraskades av ditt livs första störtskur
av regn
som skrämde vettet ur dig,
som gjorde dig genomblöt
med vatten rinnande från dina slokande öron
när du vågade dig fram
från din tillfälliga bostad
under vår bastu.
Nu ligger du här
oförklarligt
till synes helt oskadd.
Ditt klara, men brustna öga säger
"ta mig tillbaka"
Och jag tar min spade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.