Luleå 1956. Jag är 7 år gammal. Går i första klass och blir plötsligt medveten om världen.
Det var snö och rätt kallt, den där novemberdagen. På väg hemifrån Krongårdsringen till Norra Örnässkolan en morgon, passerar jag tidningsaffären i Cityhuset. Löpsedlarna har stora svarta rubriker. Det står något om "KRIG", och jag blir rädd. Det förvånar mig att jag överhuvudtaget visste vad krig innebar. Men grubblade gjorde jag, hela vägen genom den lilla skogsdungen och fram till skolan. Dagen förlöpte som vanligt med lektioner och tankarna skingrades.
När jag kommer hem den dagen har Tidningen VI trillat ner i brevlådan och plockats upp av mamma. Nu ligger den på köksbordet, när jag får mitt mellanmål; Kall korvpannkaka med smör på. Ett glas mjölk. Den där pannkakan var ofta lite seg och tradig och bilden på tidningen bredvid mig, gjorde att tuggandet stannade upp. Omslagsbilden etsade sig fast i mitt minne.
I hela mitt liv, sedan dess har jag kunnat plocka fram bilden ur min hjärna. Varenda detalj.
Idag dök den upp igen. I verkligheten. VI-tidningen hamnade i min brevlåda och jag bläddrar förstrött - tills blicken fastnar. Där hade jag bilden igen! Lika kuslig, lika inträngande, påträngande och talande som då.
Många makabra bilder har passerat under dessa femtio år sedan ungernrevolten. Men den här bilden står sig.
Det är med viss bävan, man följer utvecklingen i Budapest även idag, även om de kravaller och opinionsyttringar som nu pågått i två kvällar och nätter inte kan jämföras med händelserna för fyrtionio år och elva månader sedan.
Det var snö och rätt kallt, den där novemberdagen. På väg hemifrån Krongårdsringen till Norra Örnässkolan en morgon, passerar jag tidningsaffären i Cityhuset. Löpsedlarna har stora svarta rubriker. Det står något om "KRIG", och jag blir rädd. Det förvånar mig att jag överhuvudtaget visste vad krig innebar. Men grubblade gjorde jag, hela vägen genom den lilla skogsdungen och fram till skolan. Dagen förlöpte som vanligt med lektioner och tankarna skingrades.
När jag kommer hem den dagen har Tidningen VI trillat ner i brevlådan och plockats upp av mamma. Nu ligger den på köksbordet, när jag får mitt mellanmål; Kall korvpannkaka med smör på. Ett glas mjölk. Den där pannkakan var ofta lite seg och tradig och bilden på tidningen bredvid mig, gjorde att tuggandet stannade upp. Omslagsbilden etsade sig fast i mitt minne.
I hela mitt liv, sedan dess har jag kunnat plocka fram bilden ur min hjärna. Varenda detalj.
Idag dök den upp igen. I verkligheten. VI-tidningen hamnade i min brevlåda och jag bläddrar förstrött - tills blicken fastnar. Där hade jag bilden igen! Lika kuslig, lika inträngande, påträngande och talande som då.
Många makabra bilder har passerat under dessa femtio år sedan ungernrevolten. Men den här bilden står sig.
Det är med viss bävan, man följer utvecklingen i Budapest även idag, även om de kravaller och opinionsyttringar som nu pågått i två kvällar och nätter inte kan jämföras med händelserna för fyrtionio år och elva månader sedan.
Tidningen VI har just nominerats till 'Årets kulturtidskrift' och 'Svenska Designpriset'. Läs den!
Andra bloggar om: Tidskrifter, Tidningar, Tidningen VI, Ungernrevolten, Ungern
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.