Vi fick inte klartecken förrän vid halvtvåtiden på eftermiddagen. Då började vår väg att röjas och vi räknade med att det skulle vara klart, när vi väl kommit dit. Vilket det också var.
En timme senare körde vi in på vår gård. Det blev till att skotta, sopa och se till att komma i ordning. Fåglarna satt och gnällde efter mat, så det var bara att fylla på i automaterna. Det var 9 grader varmt inomhus, och snart sprakade en brasa i täljstensspisen.
Så småningom kunde vi slappna av, sitta ner och ta en whisky före maten. Det blev suovas med ugnsrostad rotselleri och en senapscoleslaw. Gott.
Kvällen klar och rätt kall. Stjärnor i mängd. Havet susar - jo, susar. Det var ingen blåst, men havet häver sig ändå och den is som ligger längs stranden ger ifrån sig ett ljud. Rätt svagt. Det låter som en skog som vajar, långt långt borta.
Idag var solen stark på morgonen. Klockorna omställda redan igår kväll, vilket gjorde att vi låg till sängs redan vid halvelva-tiden. Inte så vanligt. Naturligtvis vaknade jag också min vanliga tid, kroppstid alltså, och kunde konstatera att klockan liksom inte hade hunnit med. Istället för att snurra en timme, läste jag och slumrade så småningom om i en djup och drömrik sömn. Frukost med julkortsstämning utanför fönstren.
Höga moln drog in vid lunchtid och skymde solen alltmer. Den kalla natten hade byggt ut havsvikens istäcke och öppet vatten syntes nu bara mitt ute på fjärden. Ingen vind bröt heller upp den. Sångsvanar simmade utanför vår strand i en råk. Två vuxna och två ungar. Få läten är så vackra, så ödesmättade.
Det mörknar tidigt, och vi vänder in mot stan i skymningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar