Strosade hemåt, efter lunchen igår. Jag hade ju tagit ledigt hela dagen, bara för lyxens skull, efter mitt läkarbesök. Solen sken från klarblå himmel och livet kändes skönt.
Där jag går på trottoaren på väg från Kulturens hus, cyklar en yngre man upp vid min sida och säger:
"Jaha - Och här går du och sliter. I farten som vanligt".
Jag känner igen honom. Men ändå inte. Solen ligger rakt in i mina ögon, så jag får kisa. Det måste han också göra, så jag ser inte riktigt hans rätta utseende. Men det är något bekant i alla fall.
"Nja", svarar jag. "Sliter gör jag inte. Jag är lyxledig, faktiskt."
"Åhå - Det låter skönt."
"Jo, vädret är ju fint."
"Ja, jag har inte så mycket att göra jag heller, idag", säger han. "Skall bara posta ett brev."
Vem är han? Jag letar i mina hjärnvindlingar. Försöker associera. Visst läspar han lite? Hm!? Från någon fest? En kund? Jobbar han på någon affär, som jag brukar handla i?
"Men har'e bra, då", säger han och cyklar vidare.
"Du också", säger jag.
Man spelar med. Försöker fegt att inrätta sig. Säga de rätta sakerna. Och hjärnan går varm. Jag brukar ha extremt lätt att känna igen folk, och att sätta rätt namn på dem också. Men nu slog det totalt slint.
Du! Om du läser det här; berätta vem du är!
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.