Så tar sista veckan vid, på jobbet. Inte kul!
I fredags bestämdes det och nu går det undan. Huset vi jobbar i är sjukt. Fukt har trängt in i isoleringen och några medarbetare har fått konstiga symptom redan i våras. Rinnande ögon, eksem, heshet. Vi måste flytta. Evakueras!
Huset skall saneras och vi får nya lokaler utanför stan. Jag gillar inte att flytta. Har aldrig gjort. Bortskämd har jag också varit, eftersom jag så gott som alltid haft en arbetsplats på nära håll. Busskort har jag inte ägt sedan 1984! En lång period har jag haft jobbet på andra sidan gården och kunde gå genom underjordsgaraget utan ytterkläder om jag så skulle ha velat.
Nu har jag 4 minuter med cykel.
Å andra sidan har jag haft andra perioder med extremt långa avstånd. 16 mil enkel väg i sex år. För att inte tala om två års veckopendlande till huvudstaden.
Nåväl - Nu är det bara att anpassa sig. Vi kan inte vara kvar, och får finna oss i temporära lokaler ute mot universitetsområdet. Slut på trevliga luncher på stan. Slut på friden med badrummet för sig själv på morgnarna. Slut med att vara hemma från jobbet strax efter fem.
Tung vecka väntar. Mycket att göra med den dagliga hanteringen. Vi har liksom högsäsong nu. Dessutom blev jag förstås invald i "flyttgruppen" och skall vara med i flyttplaneringen. Kunderna kräver tillgänglighet. Vi stänger på fredag klockan fem och skall öppna måndag klockan åtta, som om ingenting hade hänt. Helgjobb, alltså.
Vem fasen kom på att man skulle bygga hus med platta tak och stuprännorna inbyggda?
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.