Bäddkultur

När jag stod och bäddade rent i sängarna ikväll började jag tänka på alla sängar man sovit i under sitt liv. Hårda, mjuka, sköna, stora, smala, höga, trä, järn. Jag sover oftast gott var än jag försöker. Det är sällan problem.

Men nu när jag stod där och fyllde påslakan med täcke, undrade jag var bäddningstraditionerna kommer ifrån. För att inte tala om kuddtraditionerna. Märkliga saker har man vilat huvudet mot i sina dagar.

I Grekland har jag mer än en gång råkat ut för någon slags "korv". Hårdstoppad som en kabanoss. Omöjlig att ändra på. Täcker hela sängens bredd. Tung och ostyrig. Men ändå rätt okej, när man vant sig. Eller i USA där jag en gång höll på att drunkna i kuddarna, som var så fluffiga och mjuka att man hotades av kvävningsdöden även om man lade sig på rygg. När jag sänkte huvudet mot kudden svällde den liksom upp på sidorna och pressades upp över ansiktet. Scary!

Franska små tunna saker, som man kan vika fyrdubbla innan man märker att man har något under huvudet. Den blir då stor som en A4 och är rätt svår att balansera på en hel natt.

Senaste utlandserfarenheten härom helgen, var ett par rejäla femkilos spanska kuddar som var väldigt sköna. Stora var de också och inget som man flyttade på i onödan. Men det var väl helt i stil med bäddningen i övrigt. Jovisst - De hade påslakan. Men jag skulle vilja se den madam som bäddade sängen på morgonen. Det måste ha varit en kraftkvinna (För jag kan inte tänka mig att det var en manlig bäddare. Inte i Spanien!) med tanke på den frenesi med vilken hon hade stoppat in varenda kant av täcket under resårmadrassen. Så hårt att den svenska armén skull bli kamouflagefärgade över hela kroppen av avund. Här kunde man släppa en krona från hög höjd och se den studsa i sängen. Ja, jag tror att det hade blivit samma resultat om man hade haft ett femtioeuromynt. Såna finns inte, men jag kan föreställa mig att de skulle vara ganska stora och tunga.

Att efter en tung dag på stan komma hem till hotellrummet och lite elegant slänga sig ovanpå sängen kunde få oanade konsekvenser. Var du vårdslös hade du studsat ur. Och att efter en tung natt på krogen försöka bryta sig in under täcket krävde ett svettigt arbete. Det gällde att ta i av alla krafter för att bryta upp en liten flik att börja med. Orkade man inte riktigt, så var alternativet att med våld pressa sig in i mellanrummet mellan täcke och madrass uppifrån huvudänden. Sedan var man fast. Spännbälte.

Ville man vara väldigt djärv tog man i av alla krafter, och slet av täcket med ett avgrundsvrål, vilket resulterade i att man helt enkelt möblerade om. Sängen stod inte kvar på samma ställe som man funnit den. Å andra sidan kunde man då slutligen uppleva den sköna frihet som det innebär med ett helt löst täcke, med möjlighet att sticka ut en fot åt något håll för svalka. För som vanligt hade ju spanjorerna stängt av luftkonditioneringen. Det var ju ändå november och bara 22 grader varmt utomhus. Och minst 25 inne.

Men det var en annan sak.

Nu öppnar jag dörren ut mot balkongen, kryper ner mellan svala lakan, och drömmer goda drömmar.

*****
Andra bloggar om: Kultur, Kuddar, Påslakan, Sängar