Skräck och fasa

Svenska folket lider av en del årliga trauman. Är det inte höstdepression, så är det vårditon. Semesterplaneringsångest och eftersemesterångest. Eller också gäller det skolavslutningarna - i kyrkan eller ej. Ujujujujuj.

Det som står närmast på tur förutom årstidsdepressionen är väldigt aktuellt. Det sker inatt. Sommartid. Oooooh så hemskt.

Det sker i två steg.

1. Åt vilket håll ska klockan ställas. Och när? Framåt eller bakåt eller fram-å-bak. Eller kanske bak-å-fram. Själv ställer jag tillbaka utemöblerna från ladan till terassen. Är det kanske ett bra tips? Har hört något om det.
2. När klockan är ställd infinner sig nästa fas i svenskens tidsomställningsfobi. Hur i helsike ska man någonsin kunna komma över att allt sker på en annan timme än man är van vid. Sömnlös ligger man där och funderar över det medan ångesten tilltar och numret till närmaste psykakut letas upp på hitta.se .

Och hur i herrans namn ska korna klara det. Blir det någon mjölk till frukost, eller...? Stora problem.

Själv gör jag såhär:

Ikväll när jag går och lägger mig ställer jag klockan en timme senare än vad den för tillfället visar. 

 - Oj. Blev klockan såååå mycket. Då måste jag försöka sova nu.

Och så gör jag det.

Imorgon stiger jag upp när klockan visar att det är dags. 

Sen är det klart!

Man är väl ingen ko, heller.

*****

Läs även andra bloggares åsikter om Sommartid, Inbillning, Trams, Skolavslutning, Ångest