måndag, april 21, 2014

Minnet av en doft (Rekonstruktion)

Det förlorade inlägget (Se föregående!) har jag nu försökt återskapa från mina hjärnvindlingar. De kommentarer som kom in i originalinlägget kommer att finnas inlagda ikväll.
----------- 

- Varför luktar det så gott här? Tindra, snart sex år, besöker oss för första gången i "medveten" ålder. Vi något mer ålderstigna förnimmer ingen väldoft. Ingen dålig lukt heller för den delen.

Härom veckan hörde jag om att det någonstans i Sverige planeras ett ljudmuseum. För bortglömda ljud. Kommer du ihåg det "tjattrande" internetmodemet, innan bredband blev mer eller mindre standard. Kommer någon under tjugo ihåg hur det lät när man använde sifferskiva på telefonen förr? Eller kvittret när TV-sändningarna avslutades för kvällen och myrornas krig tog vi. Numera stängs ju inga sändningar.

Doftminnet lär vara det starkaste vi har. Jag kommer ihåg att jag i ett inllägg för många år sedan berättade att jag när jag stod och bakade matbröd plötsligt i huvudet befann mig på en alldeles speciell punkt i en nedfart i Courchevel i Frankrike. Detta trots att inget annat i köksregionen där jag stod, kunde kopplas till skidåkning i alperna. Men intrycket från den där hågkomsten var så tydligt att jag närsomhelst skulle kunna placera mig på samma ställe i den där backen om jag bara reste dit. Kanske kommer även Tindra att någon gång känna den doft hon kände hos oss, i något helt annat sammanhang komma ihåg sitt besök hos oss.

Kanske börjar det bli läge för att jämsides med det där ljudmuséet inrätta ett doftdito också. För bortglömda dofter.

Jag har i så fall ett litet bassortiment att börja med:

  • Pappas idoga skoborstande. Det doftade gott av skokräm.
  • Doften av min första tuffa skinnjacka.
  • Stenciler - Du vet de där med blåaktig skrift som doftade lite spritaktigt.
  • Björnklister i plåtburk med ett litet rör för spateln i kanten på insidan av burken.
  • Nytjärade skidor, båtar eller bryggor.
  • .....
  • ...
Fyll gärna på!


*****

5 kommentarer:

Elisabet sa...

Doften av blommande hägg nere vid backen i Malå, - när man gungade nuddade skorna i trädkronan !
Och doften av eldrök när pappa kom hem från skogen och det hade varit hyggesbränning .., eller när kokat kaffe i skogen.
Doften från Folktandvårdens väntrum.
Och den bruna eterflaskan som syster Göta hade med sig när det var dags för vaccination i småskolan.

Suzesan sa...

Så gulligt. Sexåringar med alla deras frågor. Barn ska man lyssna på de vet. De har en enkel sanning. Det är vi vuxna som krånglar till det. Spännande med hur man minns. Tänk när jag läser orden på det du minns så kan jag dra mig till minnes doften av dem. BJÖRNKLISTER alltså vilken doftupplevelse. Det var ju på gränsen att man villa ÄTA det :)

Åh så bra inlägg Bert.

Ha ha. Min lista är lång.

Vatten dofta gott. Olika.

Havet.

Bäckar

Doft av solvarmt. När allt blir solvarmt

Insjöar.

Fruset vatten

Kranvatten

Doft av trä och skog



Gräs

Morbror Helges piprök Greve Hamilton. Bolmande...skillnaden..

Pappas piprök. Kalmar Nyckel.

När jag var liten tyckte jag om bensinlukt. Öppnade rutan när vi tankade på semesterresor och drog in doften.

Ha ha efter Tindras besök kommer dina doftsinnet fördjupas :) Sexåringar som är i- lilla tonåren-.
Ha en fortsatt Glad påsk.
Kram
/Susanne

Suzesan sa...

JA och tänk då!! Alla de minnen är bara minnen. Lägg dem i handen och se om de finns där. DEN du :) De är inlärda i minnet och "programmerade " och det är du själv som gör det. Allt du tänker och minns är bara du själv. Även hur du reagerar på det du triggas av. På gott och ont :) Känslan vid en reaktion är bara man själv.

GLAD om Tindra minns mötet med besöket hos er med det doftminnet. Sätt fotspår :)

Kram
/Susanne

Henrik sa...

Stereotestet på radion

(Från Facebook. Berts anmärkning.)

Jan S sa...

Efter en lång tågresa kom vi fram till Norrköping. En kort taxi resa och så var vi framme hos mormor och morfar.
"Kan du icke tala"-tavlan med barnet och hunden, den brunrandiga hallmattan, morfar i gungstolen, mormor i köket, stuvade makaroner och köttbullar, och måltidsdricka till, bara den var värt den långa resan.
Men lukten, det var lukten hos mormor och morfar som jag kommer ihåg så här en mansålder senare.
Märkligt att det sätter såna outplånliga spår.
För övrigt luktade det såpa i trappuppgången också...