.. bryr jag mig inte. Men undra kan man väl få göra. Jag gillar att sitta och ta det lugnt på min lunchrast. Förutom att äta sitter jag alltså helt stilla och glor på folklivet omkring mig. Om jag käkar ensam, förstås.
Det ger mig en välbehövlig paus och tid till eftertanke, vilket väl är meningen med en paus, om jag förstått det rätt. Eller till att blogga, som nu.
Men mest iakttar jag.
Nu till min undran för dagen. Det gäller folks klädvanor. Inte stil. Den får vara hur den vill. Men vad man av praktiska orsaker tar på sig vid varje tillfälle. Vi har haft en fantastisk sommar. Den mest fantastiska i Sverige om man räknar soltimmar. Nu i andra hälften av augusti har det vänt. Fortfarande rätt varmt med dagtid upp mot 20 grader. Men ostadigt med regn av skyfallsliknande störtfloder blandat med sol. Rena aprilvädret, skulle man kunna säga.
Döm om min förvåning när jag på stan ser folk i dunjackor bredvid folk i shorts och t-shirt. Idag en ung grabb i dunjacka med huvan hårt åtsnörd kring huvudet. Visserligen är det "bara" 15-16 grader, men ändå. Och när det regnar ser jag folk som helt obekymrade går omkring lätt klädda, raka i ryggen, även när det är kallt. Andra hukar som märlor trots regnkläder.
Och när det blir många många minusgrader möter jag ofta unga damer med jackan öppen för isvindarna, utan halsduk, utan vantar, utan mössa och i tygskor.
Är det mig det är fel på? Jag klär mig efter vädret.
*****
Klär mig också numera efter vädret, men jag minns en tid när fåfängan gjorde att jag hackade tänder i tunna blusar och nylonstrumporna nästan frös fast på benen. Man blir klokare. I alla fall lite. :-)
SvaraRaderanorbergianblue: Jaså - Du har varit en så'n modeärta.
RaderaJa det har verkligen varit roligt denna sommaren, att titta på folks kläder. Just precis dunjackor bredvid t-shirts i regnet :) Har också själv haft svårigheter med hur ska man klä sig.
SvaraRadera