Bojan

Nu åkte jag dit. Helt oförskyllt. Bojan hette min moster, salig i åminnelse var hon nu finns. Hon har ingen som helst skuld till detta.

Det hände på julfesten i går kväll. Vi samlades redan under sena eftermiddagen och möttes av tomtemor och tomtefar, som serverade bubbel, ho-ho:ade och gav oss alla kramar. När alla var på plats (vi var över 40 personer) överraskades vi av att alla skulle få julklappar. Tomtemor meddelade då att det inte blir några rim i år. Det brukar det annars bli på julklapparna. Personliga rim, som alltid tar upp någon pinsamhet, eller rolig händelse som man varit med om under året. Nu hade det inte hunnits med, på grund av att vi 1: blivit så många, 2: det händer så mycket av stor betydelse i företaget. Bra grejer, förstås, men tidskrävande. Rimsmedjan tillfälligt stängd alltså.

Istället blev julklappsutdelningen en automatisk presentation, eftersom vi blivit med många nya kolleger under året. Alla hade inte träffats, eftersom vi sitter på olika håll i stan, och dessutom egentligen är olika företag, men under samma ägare. Kul var det, även om jag själv i någon period har jobbat med så gott som samtliga. Vi tillhör ju samma bransch.

Julklappen, då!?? Jo, den sitter nu runt handleden. Som en boja. Vi har ju alltid månat om personalens väl och ve på olika sätt. I år blev det alltså en övervakare, som ska se till att vi sköter vår hälsa. Ett så kallat aktivitetsarmband, som talar om för en när man suttit för länge, vad man bör göra för att må bra, hur man sover och en massa annat. Företagsledningen misstänktes genast för att idka övervakning .... Nä, den farhågan var obefogad. Alla var nöjda.

Där satt den, sa chefen.

Festligheterna fortsatte på annat håll, med middag, årets uppvaktningar, dans, flams och karaoke till långt i på natten.

Det var när jag promenerade hem som jag plötsligt insåg vad vi får för julklapp nästa år! Aktivitetsarmbandet var ju "årets julklapp" i fjol, om jag inte minns fel. Vi fick den alltså året efter.

Nästa år får vi en robotdammsugare.


*****