Både det ena och det andra

Vad har jag gjort på jobbet idag? Det kan man undra. Jag hann bara dit och gick igenom mejlboxen, så var det dags för första mötet kl 08.30.

Där gick vi igenom, och redovisade protokollet från senaste avdelsningschefsmötet. Så är rutinen. Beslut tagna och måste förankras i organisationen. Eftersom verksamheten är i full gång kan inte alla vara med, utan personalen får chansen att komma till andra sittningen, då vi tar om allt från början igen. Fungerar bra.

Bland annat pratade vi om öppettider.
 - Vi har inte förändrat dem sedan 1975, sa chefen. Och omvärlden förändras.
Det blev inte särskilt mycket diskussion kring detta. Det införs 2017, så vi har tid att vänja oss. Och jag behöver inte ens det, eftersom jag går i fullständig pension den första juli.

Men vi började faktiskt diskutera det där med öppettider ur ett annat perspektiv. Sverige måste vara det "öppnaste" landet i världen. Det är matvaruaffärer öppna från 05 till klockan 23, om vi ska ta det värsta exemplet från Gällivare. Det är extra shoppingöppet i Luleå från kl 07.30 på torsdag här i Luleå, då samtliga affärer gått ihop och enats. Härligt! Tänk att få köpa en billig t-shirt på HM innan jobbet, förvissad om att den som sytt den har fått 1,75 för jobbet. Vilken dröm!

Och varför är vi då så shoppingvilliga på konstiga tider.
 - Jamen folk jobbar ju, säger någon.
Jovisst. Men det gör man väl i Norge också, där allt är stängt på sena lördagar och söndagar. Eller Tyskland. Det går väl rätt bra för de länderna också, vad jag vet.
Du får gärna korrigera mig om du vet bättre.

-----

Andra protokollsgenomgången var jag tvungen att bryta, eftersom jag skulle besöka ett annat kontor och säga upp en person. Kul, va!?
Men så var det. Jag dök upp där som gubben i lådan - ett oanmält besök - och bad kollegan skriva på. Vi känner varandra väl, eftersom vi vuxit upp, och gått i skola tillsammans. Hållit kontakt genom hela livet och mer eller mindre av en slump blivit kolleger sedan .... tja, det är väl 25 år.
Men det hela gick bra.

Kanske var det för att jag minuterna senare bad honom skriva på ett nytt kontrakt, som han och övriga kolleger på det kontoret andades ut.

Så går det till, när man har en medarbetare som fyllt 67. Då blir man "uppsagd" och eventuellt återanställd. Om företaget så önskar, och den berörde medarbetaren vill.

Och så var det denna gång.

Ordningen återställd. Jag tog lunch på universitetet och åkte sedan tillbaka till mitt vanliga kontor för att diskutera IT-frågor. Man är ju administratör, minsann.


*****