Det var när jag dukade av frukosten i morse jag kände att hjärtat började hoppa extra i bröstet. Trots medicin.
Så det blev ett raskt beslut att åka in. På vägen blev allt bra igen och vi beslutade att avbryta och köra B till jobbet istället. Väl där började hjärtat om med sitt påhitt, så vi åkte till sjukhuset i alla fall.
På akuten blev jag liggande till klockan lunch ungefär. Då blev jag skickad ut i väntrummet igen. Någon som var värre däran behövde min säng.
Sedan dess har jag väntat på samtal med läkare. Klockan är nu snart tio i fem!
*****
Uppdatering: Det var en osedvanligt ruschig dag på akuten. Läkare och personal beklagade att saker och ting tog så lång tid. Men jag förstår dem. Det var fullt hela tiden, och då måste de svåra fallen förstås prioriteras. Jag fick avslutande samtal vid 19-tiden (med samma läkare som förra gången - jippee!) och kunde ta bussen hem kvart i åtta.
Oj, nu hoppas jag att du får rätt hjälp, vilket inte alltid är så enkelt tydligen.
SvaraRaderaMitt hjärta för också ett himla väsen ibland, eller nästan alltid. Men dom säger att det inte är farligt, men obehagligt är det allt.
Jepp. Hjälp får jag. Men idag var det stressigt på akuten. Inga förändringar i medicinering, men en viss auktorisation fick jag. T.ex. att själv öka på en dos temporärt om jag råkade ut för återfall. Jag går nämligen på minimal dos för övrigt. "Men du har ju ett jättefint hjärta, Bert. Så oroa dig inte."
Radera