onsdag, februari 22, 2017

Hur har du det

 - Det är för mycket dunkadunka i radion nuförtiden.
Hur många gånger har jag inte hört detta betyg sägas i olika sammanhang. Just i radion. Nu senast i förra veckan, där en inringare ondgjorde sig i Ring P1.

Nordegren & Epstein tog upp frågan om musiksmak i sitt program idag.
 - Måste man gilla samma musik i hela livet, frågades det.
Det var i ett sammanhang då de intervjuade Nicholas Ringskog Ferrada-Noli om den bok han nyligen kommit ut med. En bok som handlar om att introducera sig själv till klassisk musik.


Precis samma fråga har jag ställt mig varje gång jag hört det där om dunkadunka. Måste man gilla samma musik hela livet?

När jag var barn gillade jag väl såväl Tory Bernards, som Ann-Louise Hansson, Owe Thörnkvist och förstås mina äldre syrrors Elvis-, Emile Ford- eller Bill Haleyskivor. Inte heller tackade jag nej till pappas jazzsmak. Django. Glenn Miller. Dave Brubeck. Duke Ellington. Men Ravels Bolero fascinerade också.

Sedan kom ju förstås ungdomsåren med Beatles, Cilla Black (Anyone who have a heart. Eller Downtown.), en massa andra och så småningom Pink Floyd, Deep Purple och otaliga experimentella grupper. Sting, Genesis, Phil Collins, Adele, Hozier ......

Men oj, som jag också tyckte om Smetanas uvertyr till operan Brudköpet. Jag vann tre LP-skivor med hela operan i en tävling i Tjeckiska radion. Jag DX-ade på den tiden och skickade hörbarhetsrapporter till radiostationer ute i världen. Svar fick man alltid, på ett eller annat sätt.

Sådär har det fortsatt. Och jag lyssnar än idag på modern, och "omodern" musik. Klassiska konserter på Kulturens Hus, varvas med Boban Markovits häftiga rytmer och utbudet på Mix Megapol.

Det är dunkadunka och stråkar i en enda röra. En del är inte bra. Annat är fantastiskt kul, vackert, medryckande, eller bara njutbart i allmänhet.

Hur har du det med musiken?
Är Snoddas fortfarande the one and only?

*****

1 kommentar:

Elisabet. sa...

Nej, men jag tycker att det är bedrövligt att mängder med människor sällan eller aldrig får höra den musik dom längtar efter. Allt är likformigt; det spelar ingen roll vilken kanal man lyssnar på, frånsett P2. När jag har legat på sjukhus och har haft tjugo år äldre damer som sänggrannar, ja, då har jag full förståelse för att dom tappar sugen vad gäller musikutbudet hos SR.Jag skulle mer än gärna höra mer av Frank Sinatra, Dinah Washington, Anita Lindblom och andra. Det hindrar inte det minsta att man kan tycka om samma musik som sitt barnbarn, vilket jag gör.