Äntligen ...

.. fick vi se den, storharen. Den som gäckat oss i vinter med sina fotvandringar kors och tvärs över tomten.

Aldrig har vi råkat på den, förrän ikväll. 

Kommissarie Banks hade just löst sitt fall, utan att jag fattade ett jota. Jag måste ha sovit, eller åtminstone slumrat under förra fredagens avsnitt, för det lämnade tydligen noll avtryck, förutom att jag kände igen karaktärerna. Vad de gjort sig skyldiga till har jag ingen aning om.

Jag spanade ut i mörkret, mot fågelmatningen och kunde se en ljus klump där.
- Benke, ropade jag nedför trappan till undervåningen. Kan du ta handstrålkastaren och lysa på marken vid fågelmatningen. Haren är där. Jag tänker smyga ut på balkongen och försöka ta en bild.

Sagt och gjort. Blir lika förvånad över att vilda djur inte reagerar över att plötsligt befinna sig i rampljuset. Men det är ju en klar fördel vid kvällsfotografering.

Jag fick den, haren.

*****